Svart som natten

År 450 födde Juliana Rosanna Oldymoore en flicka med bruna ögon, svart hår med smala läppar och vackra ansiktsdrag, vilket säkert kom från modern, eftersom Juliana var mycket vacker.
Fadern, Winford Oldymoore var en mycket bestämd karl, och tillät inga dumheter när dottern skulle lära sig viktiga råd under sin uppväxt, men hans planer gick inte alltid som väntat.
Dottern må vara mycket vacker och präktig till utseendet, men hon hade en stark vilja och gjorde för det mesta som hon själv ville, vilket drev Winford till vansinnet.
En dag klev han in med hårda steg i Tony Masters kontor på Trolldomsministeriet och sade med bestämd ton:
- Min dotter vägrar lyda mina råd och lyssnar hon inte på mig, som vet så mycket mer än hon själv lär göra, kommer hon inte komma någonstans i livet.
Tony Master tittade upp från papperssamlingen han höll i handen med en förvånande blick, och svarade Winford:
- Din dotter må vara speciell, men det betyder inte att hon inte kommer någonstans i livet, låt detta ta tid annars får vi vidta åtgärder med hjälp av vår magi här på Trolldomsministeriet.
Winford såg på Tony med bestämd blick och svarade:
- Ja, min dotter är mycket vacker, så att hitta en man till henne blir inte så svårt, men jag är orolig för vart hennes vilja tar henne.
Winford lämnade rummet och gick ner för trapporna och gick sedan vidare mot sitt hem.

När Winford steg in genom porten på den stora herrgården och öppnade den stora dörren som smälldes igen bakom honom.
Winford steg upp för den stora vita trappan och gick mot Julianas arbetsrum med raska steg och slog upp den stora dörren och sade med hög ton:
- Juliana min vackra fru, jag måste talas vid med dig, följ med mig ut i trädgården, och säg till fröken Iris att ta hand om apelsinträden senare, kom med mig nu.
Juliana slutade upp med arbetet och följde med sin make ut i trädgården som han sagt och stod nu framför honom och tittade undrande på honom.
- Juliana, vad ska det bli av vår dotter, hon är vacker men hon lyder inte, jag är orolig för att svartkonster kan ta över henne.
- Men Winford, vår dotter må ha egen vilja, men hon kan handskas med dina order, hon gör det bara på sitt sätt, och det måste du acceptera, detta betyder inte att du misslyckas med dina råd.
Winford tittade på sin fru och sade sedan:
- Men jag hör henne dag som natt och ser henne på dagarna här ute i trädgården, hon leker med svartkonster, ondskan, och hon verkar fått tag på de vassaste formlerna, vilket stör mig. Jag kan inte förbjuda henne för svartkonster, för även jag kan sådant, men jag vill inte att hon leker med det, än. Detta kan bli ett problem för hennes framtid Juliana, det förstår du väl?
Juliana tittade ner i marken men tittade sedan upp med en besviken min på sin make.
- Menar du att hon leker med svartkonster? Vår vackra dotter, så oskyldig till vardags? Jag får ta staven ifrån henne, men hon kommer bli förkrossad, staven är av diamant och den är från min moders mormors moder Tirinya Rosanna, och den är en gåva, och har gått i arv i tusen år, men jag gör vad som krävs.
Winford såg munter ut och kysste sin fru innan han gick sin väg, men ropade påminnande till Juliana:
- Glöm inte att säga till Iris om apelsinträdet!

Under en tid växte dottern upp och blev vad de var rädda för.
Hon förblev ond och lekte med svartkonster som leksaker.
Detta oroade hela världen, när dottern av Juliana Rosanna Oldymoore och Winford Plairé Oldymoore, förblev en häxa, känd inom svartkonst och sedd som en av Lord Voldemort’s dödsätare, som lekte med liv och njöt av att se död,
en mycket vacker natt i decembers kallaste dag, välkomnades Bellatrix Lestrange till världen, ” Nattens djupaste stjärna, blå som isen på en speglande sjö ” redo för att visa den vad hon kan göra.

DEN ÄGER JU TILDAH ! ELLER SKA JAG SÄGA "Bellatrix"

TACK MOA eller parkinson
Blir säkert fler, sakta men säkert

YAY
'

♥

Bra skrivet

ja bra

ingen idé att skriva här, hon som skriver denna ff har inte vart inne på jättelänge...