William blue

detta är en liten historia om den renblodiga trollkarlen William Blue


Will sitter djupt försjunken i den nyinköpta läroboken om trolldrycker när
hans fyra år äldre bror kommer vid namn Simon in.

”Jaså har du redan varit i diagongränden”? frågar han.

”Jaa” svarar Will frånvarande. Han läser ett väldigt `spännande´ kapitel om
långsamt verkande gifter.

”Plugghäst” säger Simon i retlig ton”, Will vet att det tyvärr är sant, han
är inte den som ger upp i första taget när det gäller jobb, han vill gärna
lära sig mer.

”Det är mat” säger Simon entonigt.

Simon har alltid varit lite av en förebild för Will. Så fort deras
föräldrar fick brev från Simon efter första veckan på Hogwarts, där det stod
att han hade kommit i Slytherin så visste Will vilket elevhem han ville
tillhöra. Efter maten så går Will ut ur det lilla huset, (eller litet och
litet det är det största och finaste på gatan och Will är ofta lite stöddig
över det) sedan går han mot den närmaste fotbollsplanen. Eftersom han inte
bor i någon trollkarlsby så kan han inte spela quiditch där, så Will spelar
fotboll istället. (Det är helt enkelt för svårt att inte spela tillexempel
trollkarlsschack ute i trädgården eller ta fram ett paket chokladgrodor när
han blir sugen på lite godis) Snälla tro mig han gillar inte att vara så
nära alla smutskallar, han spelar kanske lite väl fult men vem bryr sig?

Eftersom han spelar fotboll har det påverkat hans sätt att spela Quidditch,
de tillfällena visar sig dock inte så ofta men hans morbror har ett hus mitt
ute i ingenstans enligt Will, men där har han i alla fall en kvast och några
Quidditchbollar. Så där brukar hela familjen ta sig en match då och då.


På vägen till fotbollsplanen så ser han en liten kille som ger en större
kille lite pengar och Will är säker på att det inte är friviligt... Men vad
vinner han på att hjälpa? Han memorerar den lille killens ansikte och
fortsätter mot fotbollsplanen. Will går bort mot fotbollsplanen i hopp om
att hitta några kompisar (magiker). Jadå han kan se uppemot tio personer,
han kan dock inte se några han känner, men vad gör det bara han har kul så.
När han går fram till dem andra så känner han att de undrar vad han gör där.

Will frågar om han kan vara med och spela ja visst det går bra. Will tar
genast på sig rollen som `boss´ i laget och de andra i hans lag lyder honom.
Will har alltid haft lätt att få folk att lyssna kanske är det någonting med
hans röst, den är på något sätt stor och kraftig till skillnad från allt
annat på honom. Han har små klena armar ganska mager och lång (det gör att
han ser ännu magrare ut) och små gråa kalla ögon och på allt det där så
sitter det en brunblond kalufs.


Senare när Will kom hem så kom han att tänka på när han för första gången
använt magi oavsiktligt, det var en regnig dag i slutet av februari, han
måste ha varit runt sju år. Will hade inte velat ta på sig sina stövlar och
Will ger sig inte. Han har bestämt sig han vill inte gå ut och absolut inte
ta på sig sina stövlar men hans mamma Alice och hans pappa Charles tar i för
fulla muggar och då hörs ett pang, ur ett ljusviolett moln kommer Charles
fram med en stövel på över huvudet så han fick åka till sankt mungos för att
ta bort den.

Han störs i sina funderingar av Simon som kommer in i hans rum och kastar en
penna på honom.

Om Will bara var lite äldre, typ myndig, så skulle han kunna möblera om Simons
rum och sätta fast allting med en permanent fasthäftningsförtrollning. Det
hade Wills föräldrar ofta hotat med om inte Will gjorde som de sa. Han
brukar inte göra som folk säger åt honom att göra.
Han är mer den typen som gillar att bestämma själv och får han inte bestämma
själv tja då slutar det som med stövlarna.


Nästa dag så var det den första september och Will tänkte vara lite vänlig
och väcka Simon genom att hälla en liter vatten över honom, dock uppskattade
inte Simon det lilla skämtet.

Will fick bittert ångra det skämtet när han upptäckte att hans te var salt
och hans marmelad hade en liten betoning av chili.

Trots alla små `missöden´ så var hela familjen på bra humör när de begav sig
mot perrong nio och trekvart.