Om inte vore.

Titel: Om inte vore.
Språk: Svenska.
Handling: Om inte vore så skulle Kate och Mio alltid vara tillsammans. Men nu är inte, och hon är Gryffindorare och han är Slytherinare. Hon är 14 och han är 15. Allt talar emot, men ändå kan dom inte låta bli att trotsa reglerna.

Ska jag skriva?

Det borde du :') Det låter superbra! :')

Absolut! Ska bli kul att läsa!

Oki, tack!
Kapitel 1:
Kate:

Mitt fjärde år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom hade börjat...annorlunda. Eller egentligen inte. Jag och mina bästa kompisar Meja och Dina hade suttit ensamma i en kupeé och pratat, skrattat och framföralt, slamsat. Vi hade inte, till vår stora besvikelse, kunnat träffas på lovet, så vi tog igen oss nu, med historier och berättelser från tre olika ställen av världen. Meja hade åkt till Frankrike och Dina hade rest till Italien. Själv hade jag haft ett lov fullt av bad hemma i england. Jag var förstås avundsjuk på dem båda, men jag hade haft ett sjönt lov i allafall. Plötsligt hade kupeé dörren öppnats, och där stod fyra Slytherinelever i femteklassen. Han som stod längst fram tittade överlägset på oss och sa sedan med släpig, trög röst:
- Äh, här kan vi ju inte sätta oss!Fullt av äckliga små Gryffindorare.
Jag hade tyckt att han gått lite för långt, men Dina, som hade ett hetsigt humör reste sig häftigt upp från sin plats oc väste mellan tänderna:
- Ska du säga, din äckliga lilla orm!
Han flinade bara och sa:
- Äsch, kom nu killar.
De gick skrattande där ifrån. Utom en av dem, en lång och blond kille med otroligt vackra gröna ögon, som dröjde sog kvar, med blicken fäst på mina röda ögon.
- Kom nu, Mio! ropade killarna längre bort i korridoren. Han gick sin väg.
Mio. Vilket vackert namn.

Den verkar jättebra! *bevakar*

Tack! ♥
Kapitel 2:
Mio:

Jag kunde inte sluta tänka på den vackra bleka tjejen från Gryffindor. Jag visste att det var fel av mig, men jag kunde inte låta bli att tänka på henne.

Upptagen av mina tankar såg jag mig inte för och gick rätt in i en pytteliten första års elev.
- Förlåt!
Han pep skräckslaget till och jag stirrade förvånat på honom.
- Mio? Chrilles röst bröt sig egenom tystnaden och han vinkade in mig till deras kupeé.
Jag trängde mig förbi honom och slog mig ner¨på ett av säterna.
- Hallå? Mår du bra? Adam såg frågande på mig.
- Ja, för guds skull! fräste jag av honom.
- Nehe, förlåt för att man försökte vara trevlig då?
Jag gav honom en snabb blick och såg att han var sårad, fast han försökte att dölja det.
- Förlåt, det var inte meningen.
Han tittade mig snabbt i ögonen.

Kupeé dörren öppnades och Sarah, Mina och Sandra trängde sig in. de var tre Slytherin tjejer i vår årskurs. Sandra gav mig en snabb blick och log mot mig. Jag log inte tillbaka. Mina tankar var upptagna på annat håll.

Blev väldigt kort, jag vet.

super bra ! meera ♥

Tack så jätte mycket! ♥
Kapitel 3:
Kate:

Jag och Meja och Dina skyndade oss att sätta oss ner vid Gryffindor bordet. Vi var blöta in på bara skinnet och jag misstänkte starkt att våra kläder inte skulle torka i första taget om det inte gjordes på magisk väg. Trots det så kände jag en värmande känsla i bröstet, som om jag hade svalt en kokhet eldboll, som om den hade bosatt sig nedanför min hals. Killen som hette Mio hade gett mig en lång djup blick och ett vänligt leénde hade ryckt i hans läppar. Jag visste att jag inte fick känna såhär, jag kunde bara inte, det var fullt förbjudet, men jag kunde inte hjälpa det.

Min mage knorrade, men sorteringen hade just börjat.
- Adrianson, Leslie!
Mcgonagalls röst ljöd genom det svaga sorlet i Stora salen. En liten flicka med rodnande kinder satte sig på pallen som Mcgonagall hade ställt fram och drog förläget hatten över huvudet.
- GRYFFINDOR! vrålade hatten och tystade ner det sista pratet.
Leslie tog av sig hatten och ställde tillbaka den på pallen där hon nyss suttit med häftigt rodnande kinder. Ett bifall bröt ut vid Gryffindorbordet och jag log mot henne när hon slog sig ner bredvid mig vid det avlånga bordet.
- Adrianson, Milo!
En liten pojke, som måste vara Leslies tvillingbror, eftersom de var slående lika, gick modigt fram och drog hatten över huvudet. Jag, som hade ryckt till vid namnet Milo, eftersom det påminde mig om ett annat, fick en konstig blick av Dina, som satt mitt emot mig.
- GRYFFINDOR! vrålade hatten igen och Milo skuttade förtjust till sin syster som applåderade med sina små händer och gav honom en bamsekram när han satte sig ner bredvid hennne.

Så höll det på ett tag tills hatten sorterade "Wheaterby, Cameron" till Ravenclaw och rektorn reste sig upp. Mcgonagall bar ut hatten och pallen då Dumbledore började tala.
- Varsågoda och hugg in på maten!
Hans ord möttes av ett stormande bifall från alla de fyra elevhemsborden, men det tystnade snart då de läckraste maträtter och drycker du kunde föreställa dig dök upp på de guldglänsande faten. Min mage som knorrat av hunger ända sen sorteringen tagit sin början, led efter måltiden av en värk jag inte känt på hela sommarlovet, då den var fullproppad av både mat och efterrätts pajer.

meegaa bra!

Glömde bevaka, fy Ebba.. Iallafall jätte bra fanfiction! ♥