Marodörerna

Den här började som en uppgift i svenskan i skolan där man skulle ha rubriken "När det åskade", men jag tänkte att den skulle bli mer uppskattad här Den handlar om marodörernas tid på hogwarts, alltså james potter, reamus lupin, peter pettigrew och sirius black. Kom gärna med konstruktiv kritik och berätta vad som var bra och vad som kan göras bättre! Tveka heller inte att komma med frågor.

"Det måste väl finnas nånting annat att göra en lördagseftermiddag?"
Efter 32 rundor var James oerhört trött på trollkarlsspelet knallkort. Åskan som mullrade utanför uppehållsrummets väggar hade hållt de fyra vännerna rastlösa i åtskilliga timmar. Den senaste händelsen som avbrutit ljudet av spelkort mot trä var när Remus lämnat de andra tre för att sköta sina plikter som prefekt.
"Har du något bättre förslag?" sa Sirius trött och lyfte knappt blicken från det runda bordet.
"Jag tänker då inte sitta och ruttna i en maläten fåtölj hela helgen!" sa James ilsket och reste sig så häftigt att Peter tappade högen med knallkort han var i färd med att dela ut.
I samma stund kom Remus tillbaka igen genom porträtthålet. Till vännernas stora förvåning var den annars så prydlige och välvårdade pojken täckt av en klarröd, tjock vätska. Det sandréfärgade håret stod på ända och hans öron hade av någon anledning växt till åtminstone dubbel storlek.
"Peeves har brutit sig in i trolldryckssalen och håller på att kasta brygder på alla!"
På ett ögonblick hade Sirius och James rusat tvärs igenom rummet fram till porträtthålet. "Äntligen något spännande!" Deras ögon strålade av upprymdhet och de var omöjliga att stoppa trots Remus förmaningar. Peter såg aningen tveksam ut, men hans beundran för James och Sirius var alldeles för stor för att inte följa efter dem ut.
När de kom ut i korridoren möttes de av precis som Remus sagt av springande elever som skrikande flydde undan trolldrycker som kom flygande genom luften. Uppe i taket svävade Peeves och betraktande scenen med ett hissnande skratt. Samtidigt stack han ner en vit näve i en glasburk med ett skimrande pulver och strödde ut det över golvet. De tre vännerna tittade storögt på när pulvret förvandlades till en giftgrön vätska som började bubbla våldsamt på stengolvet. En klunga skrämda förstaårselever backade kvickt undan och en rödhårig pojke med fyrkantiga glasögon tappade boken han höll i handen. Just då kom en stor klumpig Ravenclaw-elev vid namn Nicholas Warbeck förbi. Innan han hunnit få syn på varken vätskan eller Peeves snavade han på den tappade boken. När han febrilt flaxade med armarna för att återfå balansen råkade han knuffa till Peter som for rätt ner i sörjan på golvet. Genast började en tjock, grå elefantsnabel växa i rasande fart från den chockade Peters näsa. Både Sirius och James stannade upp mitt i var sin rörelse och såg sig om. Det de såg var deras vän liggande i en grön trolldryck och mitt emot honom, Nicholas som äntligen stod still men med båda händerna utsträckta från kroppen som om han just knuffat Peter med avsikt. Stel av förvåning över vad han just gjort såg stackars Nicholas på medan Sirius blixtsnabbt böjde sig ner, kupade händerna och kastade i väg en handfull av den bubblande vätskan på honom.
Högt ovanför deras huvuden gapskrattade Peeves över Nicholas nya, hängande snabel medan han fortsatte att välta ner kittlar med olika trolldrycker och korka upp urgamla flaskor fulla av alla möjliga sorters vätskor, pulver och föremål.
Nere på golvet... FORTSÄTTNING FÖLJER!

Jättebra!
Det stavas förresten Remus Och jag har en fråga: Varför fick inte Sirius någon snabel? O: Eller det kanske kommer senare?

Smart! Tyckte väl att det såg konstigt ut

Hahha okej

Fett bra! Den bästa fanfiction ja läst!

Grymt bra!