En saga

På visa av våra svenska lektioner så har jag fri-skrivining och har tänkt att posta den här

Första kapitlet kommer att vara ganska långt men det är bara för jag skriver det på en konstig hemsida så det är ganska svårt att dela upp det

__________________________________________


Kap. 1
Språk. SV


Jag och min mamma gick längs stranden vid havet, vi gick mot våran favorit klippa. Den är i perfekt höjd inte för låg och inte för hög. Mamma brukade dyka och sedan jag fick följa med henne och dyka för 13 år sedan har vi alltid gåt hit minst tre gånger i veckan.

Vi var framme, vi tog på oss våra badkläder och gjorde och färdiga för ett hopp. Jag checkade så att allt var klart. Ja, jag var färdig för ett hopp. Vi tog ansatts, jag tog hennes hand och vi började springa. Jag kände att håret bara flög, jag kände hur jag försökte le men det gick inte tyngdkraften var för hög.

Det blev ett stort plask och jag kände vattnet, det var rätt så varmt. Jag började simma mot ytan men innan jag han komma fram så blev allt just. Mina händer domnade, jag kunde inte känna mina fötter längre.

Jag fick panik och råkade ta ett stort andetag. Jag fick in hur mycket vatten som helst i lungorna. Jag orkade inte mer jag svimmade. Jag sjönk till bottnen ingen kom och hämtade mig jag bara låg där på bottnen av havet helt ensam.

Mamma hade ringt till ambulansen men dem klarade inte av att dyka så djupt det var över 100 meter ner i vattnet. Alla gick hem och mamma åkte hem till pappa för hon var helt förstörd. Klockan sex på morgonen så kunde jag höra hur något kom simmandes mot mig. Jag kunde inte se vad men helt plötsligt så såg jag vem det var det var Nick, min pojkvän. Jag höjde mina armar och han tog tag i dem han dog mig upp mot ytan och där såg jag det jag såg den klarblå himmeln,

jag kunde höra fåglarnas morgon sång och jag kunde andas luft. Nick drog mig upp mot stranden och där låg jag helt väl behållen på stranden. Jag kände hur jag ville komma ner i vattnet igen. Jag reste mig upp och gick ner i vattnet igen, Nick följde med mig.

Vi simmade ner till våran lilla hemliga gråta. Jag simmade först, ner under vattnet in i tunneln och sedan in i grottan. Efter en liten stund så kom Nick. Vi satt där och småpratade hela dan. Vi satt där tills månen stod rakt ovan för grottan. Jag kunde se det för att det stora hållet ovanför. Vi bara satt där till sist helt tysta och flöt, vi kollade upp på månen och vi tog varandras händer. Helt plötsligt så började vattnet bubbla. Jag vände mig om, vattnet började dra ner oss mot bottnen. Jag skrek och sedan var jag under ytan, jag försökte att simma upp mot ytan men det gick inte. Tillslut så bara slappnade jag av. Allt blev mycket enklare men jag sjönk snabbare. Det började bli mörkt och jag kunde knappt se Nick längre. Helt plötsligt så kunde jag känna bottnen. Jag och Nick stod bara där på bottnen. Helt plötsligt så kom det ett stort ljus och en stor port öppnades. När jag kollade ditt så började vattnet bubbla igen. Konstigt nog så kände jag ingen sorts panik, jag kände mig snarare bara jätte glad. Jag kände en jätte glad känsla, sedan började mina ben pirra. Jag kollade ner på mina ben för att se vad det var som pirrade så mycket. Jag kunde inte se så mycket för allt vatten som snurrade. Jag blev nästan yr av allt snurrande vatten. Till slut så stod allt tvärstopp. Jag kollade ner igen på mina ben igen och nu kunde jag se varför benen hade pirrat så mycket. Fast det var inte ben längre det var en fiskstjärt. Jag såg precis ut som i mina drömmar. Rosa hår, lila fiskstjärt och världens finaste snäckor som täckte mina bröst. Stjärten glittrade av ljuset som kom från porten. Jag vände mig mot Nick och han hade också förändrats. Han hade inget som täckte hans överkropp. Hans fiskstjärt var lite blå - grön och håret var lite blont brunt. Vi tog

varandras händer och började simma mot ljuset. Vi kom närmare och närmare. Ljuset blev så starkt att jag var tvungen att blunda. Vi fortsatte att simma mot ljuset. Vi kom närmare och närmare slutet. Ljuset började slockna lite och jag behövde inte blunda längre. Jag kunde ses stora konturer, det såg ut som jätte stora torn. Vi fortsatte att simma framåt. Jag kunde se hur en stor stad reste sig framför mig. Jag kunde se hur månljuset lyste upp hela staden. Jag så hur flera sjö människor simmade in och ut från alla husen. Jag vände mig om mot Nick och vi bara fick ett stort leende. Vi började simma snabbare och snabbare, vi kom närmare och närmare. Vi var framme vid dem första byggnaderna, alla sjö människorna kollade på oss som om vi var helt annorlunda. Det var vi också. Alla dem andra glänste inte, våra stjärtar glittra hela tiden. Dem andras var lite mer, nästan sträva och glittrade inte. Alla pekade på oss och viskade, dem såg helt förskräckta ut. Vi simmade fram till en tjej som såg ut att vara i våran ålder. Jag frågade var vi var och hon bara typ hån skrattade och pekade mot dem stora tornen som satt på ett stort palats. Vi simmade ditåt. Vi kom till porten och vakterna lät oss komma in utan att ens fråga om våra namn. Vi simmade in och vi kom in i en stor och praktfull tronsal. Allt glittrade, alla pelare och sådana fina detaljer var av renaste guld och silver. Vi fortsatte mot den stora tronen där det satt en gammal man. Han reste sig upp och gick framåt för att möta oss.

-Välkomna! sa mannen

Jag såg ut som ett frågetecken och bara stirrade.

-Tack. Svarade jag

Han visade med handen att vi skulle följa efter han.

Vi kom in i ett mörkt, litet runt rum och i mitten av rummet så stod det ett stort runt bord. Vi satte oss vid varsin del av bordet.

Mannen började säga något på ett annat språk som vi inte förstod. Till sist så började bordet lysa och då så såg man hela detta havet som låg under marken. Det underliga var att solen lös som om det hade varit mitt ute i stilla havet ungefär. Vi kollade på kartan i någon minut utan att någon pratade sedan började mannen tala.

_______________________________________

Kommentera gärna!!!!!!!!

Bra saga!

tack

bra!

bra RIKTIGT bra