Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge [SV] PG-13 [DRARRY]

Titel: Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 10
Färdigskriven: Nej
Rating: PG/PG-13 (Jag vet inte vad som komma ska, så jag sätter den PG-13 direkt då jag tror det kommer hända lite saker! ^^
Beskrivning: Efter att andra trollkarlskriget äntligen är över jobbar hela trollkarlssamhället hårt med att bygga upp sig igen. Harry och hans vänner blir övertalade av Hermione att återvända till Hogwarts för att slutföra sin utbildning. Men Harry får konstiga vibbar från någon han minst anade, Draco Malfoy.

Detta är en kärleksfanfiction mellan Draco och Harry. Gillar ni inte sånt behöver ni inte läsa

Övrigt: Detta är den första seriösa långa Fanfictionen jag skriver. Jag tänkte lägga ut den här eftersom och få lite respons på det jag skriver. Sen när den börjar bli lite längre ska jag flytta över den till Fanfiction.net också.

Ni är min lilla test-crew.

JAG ÄR TACKSAM FÖR ALL KONSTRUKTIV KRITIK!

Låter awesome! Älskar Drarry fics skriv, jag är nyfiken ^^

Skriv!

Bevakar =)

Hahah, du tror inte jag glömde att någon måste kommentera igen innan jag kan lägga ut första kapitlet. Tack för att du gjorde det! Här kommer första kapitlet.

Kapitel 1 – Välkommen hem
Ljudet av hundratals fotsteg ekade över marmorgolven. Klockan närmade sig elva på morgonen och tre ungdomar skyndade sig över perrongen. När de tillslut nådde fram mellan perrong nio och tio så stannade de av med sina bagagevagnar.

”Då var vi framme”, konstaterade Harry Potter glatt till sina två bästa vänner, Hermione Granger och Ron Weasley. Alla tre hade skyndat sig för att hinna fram till tåget i god tid. De bestämde att Hermione skulle ta sig igenom ingången till perrong 9 ¾ och hon sprang in i stenväggen och försvann. Ron slank in efter henne och sist Harry. På en sekund lämnade Harry den livliga perrongen på King’s Cross Station i London och befann sig nu på den livliga perrong 9 ¾. Som vanligt var det fullt med folk och barn som vuxna trängdes och knuffades för att ta sig fram.

Det var bara några månader sedan ”Slaget om Hogwarts” hade varit men lyckan över att Dödsätarterrorn var slut låg som en stor Patronus över hela trollkarlsvärlden. Kingsley arbetade än som tillfällig Trolldomsminister och jobbade hårt för att återställa all den korruption och kaos som de månader av Voldemorts styre hade orsakat. De flesta dödsätare var nu bakom lås och bom på Azkaban och det mesta var tillbaka till det normala.

Hermione hade argumenterat halva sommaren varför de skulle tillbaka till Hogwarts för att gå sitt sista och sjunde år på Hogwarts. Alla tre hade i mitten av juli fått varsitt brev om de tänkte fortsätta på Hogwarts eller om de tänkte hoppa av och detta brev hade tydligen skickats till alla elever. Till slut hade de gett med sig och höll med om att en avslutad utbildning skulle inte skada deras meriter alls, och kanske skulle bidra till att de alla tre fick bra arbete i framtiden. Harry tvivlade inte att han redan hade en stol med sitt namn på den i Aurorkontoret och att både Ron och Hermione var tilltänkta på höga positioner inom ministeriet. Men Hermione (och Mrs. Weasley) hade insisterat att de skulle gå sitt sista år.

Harry trängde sig med sitt bagage in i en av vagnarna, tätt följd av Ron och Hermione. De hittade fort en ledig kupé och satte sig ner. Harry tittade ut genom fönstret på massan av människor. Föräldrar som vinkade av sina barn, vänner som träffades igen för första gången på länge och upprymda små förstaårselever.
”Det kommer bli väldigt annorlunda”, sa Harry dystert när han kollade ut över folkmassan.
”Annorlunda är inte alltid dåligt Harry”, sa en välkänd lite drömmande röst. Luna Lovegood stod i dörröppningen till kupén och log mot Harry. Han log tillbaka och alla tre reste sig för att krama henne.

När tåget började rulla hade de även fått sällskap av Neville Longbottom och Ginny. Harry och Ginny hade återupptagit deras förhållande men till hänsyn av Ron satt de på varsin sida av kupén dagen till ära.
”Har ni hört om mannen som flög till månen på en Rensoparsexa och kom med en påse mångrodor tillbaka som bevis?”, berättade Luna ivrigt med ett exemplar av ”Hört & Sett” i handen.
”Det fi-…”, började Hermione, men avbröt sig snabbt då hon förstod att det var ingen idé att börja argumentera om existensen av mångrodor med Luna. Harry gav henne en menande blick och lyssnade roat på när Luna läste högt från tidningen hur det hade gått till.

Ju mer norrut de kom med tåget desto mer förändrades landskapet. Färgerna blev mindre och skogarna blev fler. Det började mörkna och de bytte om till sina skoluniformer.

När tåget anlände till Hogsmeade station väntade de ut den värsta folkmassan innan de gick av tåget och ut mot vagnarna som skulle ta dem upp till slottet. Det var få av de som varit med i Slaget om Hogwarts som inte kunde se testraler nu, men Harry såg de förvånade ansiktena hos sina vänner då de såg vad som egentligen drog vagnarna.
På vägen upp kunde de se det magnifika slottet med alla ljus och höga torn. Det såg ut precis som det alltid gjort, som om att det inte hade varit en av de största slag i trollkarlshistorien här för bara några månader sen. De hade gjort ett bra jobb att återställa slottet till sin förra glans men Harry hade svårt att släppa minnet av döda kroppar spridda över slottsområdet och hur stora delar av de magnifika slottet låg i spillror.

Harry släppte sina tankar för tillfället då de var framme vid slottet och började gå mot Stora Salen för sin sista sorteringsfest. Stora Salen såg ut precis som den gjort alla gånger som Harry där. Fyra långa bord bredvid varandra, fullproppade med människor. Det hängde gobelänger med alla fyra elevhemsfärger och det förtrollade taket visade ikväll en stjärnklar himmel. Vädret hade varit mycket bättre sen Ministeriet gjort sig av med alla dementorer. Vart de skickats var oklart, men Ministeriet hade helt slutat använda dem.

När Harry tittade upp mot lärarbordet såg han att en del förändringar av personalen gjorts. De flesta lärare satt kvar på sina platser men det satt en helt okänd man mellan McGonagall och Madame Pomfrey. När Harrys blick gled mot professor McGonagalls vänstra sida såg han till sin stora förvåning att rektorns stol var tom.
Han hann inte fundera mer på det utan professor McGonagall reste sig från sin stol och stegade ut från salen. Snart var hon tillbaka och utan att Harry märkt det stod nu Sorteringshatten på sin plats och de nervösa förstaårseleverna stegade in i salen med professor McGonagall i spetsen. Harry log mot en flicka som fångade hans blick, hon rodnade och tittade ner i backen. När de var framme så började Sorteringshatten sjunga sin vanliga öppningssång.

När den var slut bröt en ljudlig applåd med busvisslingar ut och hatten bugade djupt. Professor McGonagall tog fram en pergamentrulle ur klädnaden och rullade upp den. Hon började sedan läsa upp eleverna i bokstavsordning efter deras efternamn och de gick upp en efter en och blev sorterade in i ett av de fyra elevhemmen.
Sorteringen var slut och de nervösa eleverna satt nu uppdelade mellan de fyra borden och hälsade på varandra och på de andra eleverna i sina respektive elevhem. Harry funderade vad som skulle hända nu, då detta vanligtvis var tiden för rektorns öppningstal.

Plötsligt slogs dörrarna till Stora Salen upp och en ström av rosa fåglar och vinrankor växte in genom dörröppningen i salen. En röd matta rullades mellan de två mittenborden ända fram till rektorns talpodium, som utan Harrys vetskap nu uppenbarat sig där Sorteringshatten några minuter tidigare stått. Alla i salen var vända mot dörren och Harry såg att en ung kvinna började gå längs mattan. Hon var mycket vacker, hade långt blont hår och en röd klädnad som såg mer ut som en klänning. Hon log ett stort, brett leende och tittade med sina blåa ögon över eleverna medan hon gick. Väl framme vid podiet stannade hon med ryggen mot eleverna, väntade på total tystnad och gjorde en helomvändning.
”Välkomna”, sa hon med en ljus stämma. Rösten var väldigt lugnande och han kände att detta var nog en människa Harry skulle komma överens med.
” Jag heter Pernelle Flamel och är ny rektor för Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Jag vill börja med att hälsa alla nya elever välkomna till början av sju spännande och lärorika år av magi. Sen vill jag också hälsa alla våra gamla elever välkomna tillbaka, och jag hoppas att ni alla har fått tid att smälta föregående års händelser.”. Men den sista meningen tittade hon tröstande ut över eleverna och fortsatte.
”Jag vill börja med att presentera några nya tillskott till lärarstaben. Vi har professor Clarice Ruqoire, som kommer ta över positionen som lärare i Mugglarstudier”, sa Pernelle och en äldre kvinna reste sig vid lärarbordet och vinkade glatt till eleverna.
”Jag vill och presentera min käre make, och er nya lärare i Försvar mot Svartkonster, Professor Nicholas Flamel.”

En ung man reste sig vid bordet och log en liknande leende som Pernelle mot eleverna och ett sorl av röster spred sig över salen.
”Nicholas Flamel.”
”Alkemist.”
”De vises sten.”
Pernelle höjde handen och salen tystnade.
”Nu tycker jag att vi lämnar nyheterna ett tag och njuter av en välbehövd middag”. Med de orden uppenbarade sig hundratals fat fulla med mat på borden och genast högg eleverna in på godsakerna. Harry som upptäckte att han faktiskt var väldigt hungrig lastade en stor portion av det mesta av de olika rätterna.

Efter en lång stund av mat, prat och ännu mer mat så började det bli dags att dra sig mot sovsalarna. Pernelle hade haft rektorn vanliga genomgång av reglerna och Ron och Hermione ägnade sig nu att leda ut förstaårseleverna ut genom Stora Salen och bort mot Gryffindors sällskapsrum.

Harry, Ginny och Neville stannade kvar en stund och Luna anslöt sig snart till gruppen. Ginny tog tag i Harrys hand under bordet och de log mot varandra. Hans ögon vandrade över Stora Salen tills han såg ett välbekant ansikte. Ensam på ett hörn vid Slytherinbordet satt ingen mindre än Draco Malfoy.

Under sommaren hade Malfoys familj tagits in på förhör och Harry hade vittnat om att Draco inte ville vara en dödsätare. Till slut blev Draco och hans mamma friade på alla anklagelser och fick åka hem. Lucius Malfoy, Dracos far, blev dömd till två års fängelse på Azkaban, och det var en av de kortaste straff en dödsätare fått under rättegångarna.

Utan att tänka på det dröjde hans ögon kvar på Malfoy ett tag och han ruskade på huvudet när Ginny sade hans namn.
”Harry?”
”Ja?”, svarade han och tittade förvirrat på henne.
”Vad hände med dig?”, frågade hon ängsligt.
Harry förklarade att han bara fastnat med blicken, men Ginny såg inte riktigt nöjd ut med svaret.

De lämnade salen, och Harry kastade ännu en blick mot Slytherinbordet, men Malfoy var borta. Varför tittade han ens på Malfoy?

Vad tror ni om detta? Är det helt åt helvete eller kan det faktiskt duga? Detta är mer som ett utkast och jag kommer förmodligen förlänga och förändra kapitlet genom skrivprocessen. Men vad tycker ni so far?

Jag tycker den e jätte bra, och jag tror den kommer bara bli bättre och bättre =D

Åh tack! Jag jobbar på kapitel två just nu!

Shit va du e bra på att skriva!! *Bevakar*

Förlåt att kapitel två tog lite lång tid på sig. Kapitel tre kommer upp imorgon tror jag!

Kapitel 2 – Sorteringshattens misstag

Morgonsolen lyste in genom fönstret i sovsalen. Den sköna värmen under täcket hindrade Harry från att direkt gå ur sängen och börja klä sig. Han öppnade skynket lite och såg Dean Thomas som var i full färd att göra sig iordning för årets första skoldag.

Trots det som hänt under våren var det oväntat mycket elever som återvänt till Hogwarts för fortsatt utbildning. Harrys sovsal innehöll samma personer som den gjort under alla år på Hogwarts. Dean Thomas, Seamus Finnigan, Neville Longbottom, Ron Weasley och han själv hade kvällen innan suttit till sent på kvällen och pratat om hur deras sommar varit och allt de stått ut med.

Efter att ha klätt sig och väntat in Hermione i sällskapsrummet tog de sig ut genom porträtthålet som kändes som om det blev mindre och mindre för varje år som gick.
Sömniga men glada gick de ner till Stora Salen för att äta frukost. Harry hörde sorlet av röster när han steg in i salen och gick till en ledig del av det avlånga Gryffindorbordet för att äta.

Samtidigt som han slängde ner två skivor rostat bröd på tallriken så såg han hur Professor McGonagall gick längs bordet och delade ut scheman och pratade med elever.
När Harry nästan ätit upp så var McGonagall framme vid honom. Hon ögnade igenom hans schema och räckte över det till honom.

”Förvandlingskonst om en halvtimme Potter”, sa hon på sitt gamla vanliga vis och fortsatte vidare längs bordet. När alla hade ätit upp så gick de mot Förvandlingskonstsalen. När Harry kollade på sitt schema igen upptäckte han till sin stora förfäran att den här lektionen, den första på måndagen, var en lektion med Slytherin.

Att ha en lektion med Slytherin ledde oftast till någon form av gräl utanför klassrummet i väntan på att lektionen skulle börja.

När dem gick runt hörnet in i korridoren där klassrummet låg kände Harry hur stegen blev tyngre och tyngre. De välkända ansiktena från Slyhterin stod redan utanför dörren till Förvandlingskonstsalen och väntade. När de kom fram till dörren stod Slytherineleverna fortfarande och pratade med varandra, rotade i sina väskor eller satt på golvet i väntan på lektionens start.

Förvånad slog sig Harry ner på andra sidan ingången till klassrummet och påbörjade en lätt konversation med Ron och Hermione. Trots att det var en av de sällsynta tillfällena som Professor McGonagall var försenad så hade än ingen av Slytherineleverna tagit tillfället i akt för att göra livet surt för Gryffindoreleverna lite längre bort.

Till och med när Neville kom springandes genom korridoren och snubblade över sina egna fötter så hörde man inte mer än några fnissningar, och dem kom från Gryffindoreleverna.
Hermione gick fram till Neville och hjälpte honom plocka upp böckerna som han tappat under fallet och hjälpte honom upp. Harry och Ron utbytte förvirrade blickar och tittade mot Slytherineleverna, som var fullt upptagna av sina egna aktiviteter.

Harry såg hur Malfoy var i en livlig diskussion med Parkinson och Zabini och gjorde ingen notis av Gryffindoreleverna alls. Var det här ett nytt sätt att reta dem eller hade de helt enkelt fått vett nog i huvudet för att sluta?

”Vad tusan har hänt?”, viskade Ron förvånat till Harry och Hermione med en min som klargjorde för båda att han misstänkte något. Varken Harry eller Hermione förstod vad som pågick och Harry bestämde sig för att avvakta och invänta svar.

Professor McGonagall var fem minuter försenad och ursäktade sig snabbt och eleverna reste sig för att äntra klassrummet. Harry, Ron och Hermione slog sig ner nära fönsterna i bakre delen av klassrummet och Hermione packade genast upp tomma pergamentrullar, fjäderpenna och lite bläck. Professor McGonagall viftade med staven och kritor började skriva saker på den stora tavlan bakom henne.

”I år är det sista året med Förvandlingskonst och jag ska förbereda er för F.U.T.T-examen. F.U.T.T står för Fruktansvärt Utmattande TrollkarlsTest”, sa Professor McGonagall samtidigt som orden skrevs på tavlan. Harry hörde hur Ron stönade tyst och förstod att bara namnet av testet gjorde honom utmattad.

”Vi kommer i år jobba med repetition av det viktigaste ni lärt er under era år här och samtidigt ska ni få arbeta med ett projektarbete som kommer innefatta en stor teoretisk uppsats inom ämnet Förvandlingskonst. Denna teoretiska uppsats kommer att vara en del av F.U.T.T-provet och ska skrivas två och två. Den ska vara inlämnad innan provet på vårterminen.”

Harry och Ron vände samtidigt blicken mot Hermione och bad till Merlins underbyxor att de skulle få skriva uppsatsen tillsammans med henne. Att skriva en uppsats med Hermione skulle vara som att inte behöva skriva den alls. De visste mycket väl att Hermione skulle vilja göra den på sitt sätt och inte egentligen behövde någons hjälp.

”Partner inför denna uppsats är inte valfri, ni kommer att lottas två och två så att fördelningen blir så rättvis som möjligt.”, fortsatte Professor McGonagall och tittade ut över klassen. Spänningen steg lite då man nu inte visste riktigt vem man skulle vara med. Med dem orden gick McGonagall fram till sin kateder och drog fram en välbekant hatt.

”Sorteringshatten är mycket mer än bara en sorteringshatt”, sa hon och log finurligt mot klassen. ”Den är nu fylld med lappar och kommer att ropa ut två namn åt gången. Dessa två namn resulterar till paren som kommer att skriva uppsatsen tillsammans.”

Professor McGonagall tog hatten och ställde den rätt väg på katedern. Den öppnade sina ”ögon” och tittade ut över klassen. McGonagall tog plats bakom katedern och kommenderade hatten att påbörja sin lottning.

”Då ska vi se…”, sa hatten och vred lite på sig. Den hade en hög stämma och klassen lyssnade på helspänn för att få reda på sin partner.

”Lavender Brown & Parvati Patil”, sa hatten högt och Harry såg hur Lavender och Parvati gav varandra en ”high-five” och log brett. ”Orättvist…”, mumlade Ron till honom och hatten fortsatte sin sortering.

”Ron Weasley & Teodore Nott”, fortsatte hatten och Harry kunde nästan känna Rons alla drömmar krossas. Oturen var framme för Ron att hamna med en Slytherinelev och med Rons humör skulle uppsatsen förmodligen inte resultera till ett U i alla fall.

Hatten fortsatte att räkna upp par och det blev en blandning av pojkar och flickor, Gryffindor och Slytherin. Hermione hamnade med Neville som såg ut som om han skulle kunna spricka av lycka. De flesta var i par efter ett tag men Harry hade inte någon partner. Han såg hur Dean blinkade bak till honom som en gest att de förmodligen skulle få vara tillsammans.

Dean var en skön person och Harry skulle gärna samarbeta med honom. De skulle säkert tillsammans kunna ta fram en hyfsad uppsats som kanske ändå skulle kunna resultera till ett Ö?

”Harry Potter & Draco Malfoy”, sa hatten högt och Harry kände sig helt förvirrad. Malfoy? Vad hände med Dean? Hatten kan väl inte lotta honom med Malfoy? Dem hatar ju varandra!

Han kastade en snabb blick mot Malfoys håll i samma sekund som Malfoys handflata träffade hans panna. Han utstötte en ljudlig suck och himlade med ögonen. Harry följde hans exempel och Ron klappade honom tröstande på axeln. Detta skulle bli ett förfärligt år…

Efter lektionen i Förvandlingskonst samlade Harry snabbt ihop sina böcker och lämnade rummet tillsammans med Ron och Hermione.

”Jag som trodde jag hade otur med Nott”, började Ron men Hermione armbågade honom i sidan. ”Det blir säkert bra Harry”, sa hon tröstande.

Precis Hermione, tänkte han och suckade. Det skulle bli helt underbart att spendera flera timmar tillsammans med Malfoy för att skriva en dum uppsats för att en dum hatt hade bestämt så. Han kanske skulle kunna gå till McGonagall och be om ett partnerbyte? Kanske han och Ron skulle kunna arbeta tillsammans och Malfoy kunde skriva uppsatsen med Nott istället?

Harry vände sig och tätt följd av Ron och Hermione började han gå tillbaka till klassrummet. När han nådde dörren var den stängd men två pergamentbitar hände på dörren. På den första stod det ”Mr. Potter” och på den andra stod det ”Mr. Malfoy”. Förvånad tog Harry ner pergamentbiten med sitt namn och öppnade den.

”Hattens beslut gäller”, stod det kort i Professor McGonagalls handstil. Harry suckade och gav den till Ron och Hermione som nyfiket stod och tittade efter den. Ron skrattade och Hermione log då de såg vad som stod på den.

”Hon känner dig Harry”, sa Hermione leendes och de började gå mot nästa lektion. Schemat berättade för dem att nästa lektion var Trolldryckskonst med Ravenclaw. Harry rätade till väskan på axeln och de styrde stegen mot fängelsehålorna.

När de nådde klassrummet så var Professor Snigelhorn i full färd att låsa upp dörren och släppa in eleverna.

”Harry, min käre gosse”, sa han och log vänligt mot Harry, Ron och Hermione när dem äntrade klassrummet. De slog sig ner vid ett tomt bort och plockade fram sina böcker, kittlar och ingredienser. Snigelhorn stängde dörren bakom sig och stegade upp till sin kateder. Han log ut över klassen och utlät en glad suck.

”Då var det ert sista år”, började han och det lilla surret av prat som funnits några sekunder tidigare dog ut. Snigelhorn började precis som McGonagall gå igenom årets läroplan samt information om hur F.U.T.T-examen skulle fungera. Efter tio minuters prat så var det dags att börja arbeta. Dagen till ära skulle de blanda en dryck som fort kunde hela sår.

Harry började titta i sin bok och följde instruktionerna. Självklart var dem inte ens nära så bra som Snapes instruktioner hade varit när han hade Halvblodsprinsens bok. Men den här gången gick det ovanligt bra. I slutet av lektionen var den Hermione som hade bryggt en oklanderlig dryck och Harrys fick en gillande nick. Ron hade klarat sig bättre än vanligt och hade till skillnad från Seamus fortfarande en hel kittel.

Dagen fortsatte med en håltimme som spenderades på området utanför Stora Salen. Det var en solig måndag som var perfekt för utomhusaktiviteter. Hermione var däremot i full färd att lägga upp ett planeringsschema för hur och när hon skulle arbeta på den stora uppsatsen i Förvandlingskonst.

När Neville såg detta schema blev han helt förskräckt och förvånad. Trots att Hermione ändå hade tänkt skriva hela uppsatsen själv hade hon planer på att Neville skulle medverka vid skrivtillfällena.

”Jag kommer att kugga i alla ämnen”, sa han dystert när han slog sig ner bredvid Ron och Harry som pratade om Quidditchsäsongen som skulle starta om en månad.

Vid lunchen så fick de sällskap av Luna och Ginny. I hänsyn till Ron så höll sig paret från att visa sin kärlek när han var i närheten. Så för tillfället satt de bara bredvid varandra och höll handen under bordet. Striden som ägt rum i början av våren hade lett till ett nytt par i deras umgängeskrets.

Neville och Luna satt och gnuggade näsorna mot varandra och såg ut som om de precis fått en rejäl dos av Amortentia i sig. Ron låtsades spy och Hermione slog fnissandes till honom med en Förvandlingskonstsbok hon höll på att läsa.

Det var skönt att se hur hans närmaste vänner hade hittat kärleken och harmonin i gruppen. Nu var egentligen allt på väg åt rätt håll och inget kunde förstöra det dem hade. Inte ens en dum uppgift tillsammans med Malfoy.

riktigt bra!! bevakar.)♥