Tears of an angel [SV]

Titel: Tears of an angel
Språk: Svenska
Typ av text: fanfiction
Antal kapitel hittills: 5
Färdigskriven: nej
Rating: PG
Beskrivning: En Draco/Hermione fanfic! Draco och Hermione går sitt sista hår på Hogwarts och är båda försteprefekter. Men det är något som inte stämmer med Hermione... En dag blir Hermione tillsagd att visa Draco runt i mugglar-delen av London. Plötsligt säger hon åt Draco att vänta utanför ett mugglar-sjukhus. Varför? Vad är det som är fel med henne?

Snälla kommentera inte om vad ni tycker om dramione, utan om berättelsen. Tack.

------------------------------------------------------

Förord

Hermione Granger skyndade fram genom Hogwarts korridorer för att inte komma försent till den första lektionen i förvandlingskonst. Väskan hängde tungt över hennes högra axel och saktade ner farten en aning.
Hon kastade en snabb blick på armbandsuret. Tre minuter i tio...
Just när hon svängde runt kröken till klassrummet, svek väskans tyngd henne och hon for rakt in i väggen
"Jävlar", svor hon och höll om den ömmande armen.
"Oj, gick det bra?", frågade någon.
Hon såg upp. Det var Draco Malfoy, en pojke från Slytherins elevhem. Hon hade sett honom sorteras igår i Stora salen.
"Ehm... Jodå, det small till bara."
Hon försökte ställa sig upp ordentligt, men benen bar henne inte riktigt.
"Vänta jag hjälper dig", sa Draco och tog hennes hand.
Hermione log tacksamt, och huden knottrade sig vid hans berörning.
"Jag heter Malfoy, föresten", log han. "Draco Malfoy."
"Hermione Granger", svarade hon.
"Ska jag hjälpa dig till klassrummet, så att McGonnagall kan..."
"Nej TACK, vi gör det, herr rikemansfjant."
Harry Potter och Ron Weasley dök upp från ingenstans och greppade hennes båda armar. Draco drog förvånat åt sig handen, men ryckte sedan glatt på axlarna. Hermione gav Harry och Ron en irriterad blick som tydligt sa "ser ni nu vad ni har ställt till med?!"
Draco flinade mot henne.
"Säg till om du behöver hjälp med något."
Och med de orden höjde han handen i en avskedsgest och gick vidare genom slottet.
"Herregud, Hermione", väste Ron. "Malfoy?! Du borde verkligen fundera på att skaffa bättre umgänge!"
Men Hermione lyssnade inte så noga. Istället såg hon sig om efter den blonda kalufsen, och önskade att hon kunnat säga tack.

----------------------------------------------

inte så jättebra men det blir bättre, jag lovar. Förordet blev lite kort o så, men det var så svårt att få in allt, så... jaja, kapitlen blir bättre iallafall

Jag gillar den! När kommer första kapitlet?

tack så mycket! kapitlet kommer nu

Observera att berättelsen inte följer att Voldemort är tillbaka, Draco är en dödsätare, Dumbledore är tillbaka m.m.

----------------------------------------

Kapitel 1

Draco gick och satte sig bredvid Crabbe och Goyle vid Slytherinbordet för att äta frukost. Han hade nyss börjat sitt sjunde och sista år på Hogwarts, och hade dessutom blivit vald till försteprefekt.
Det kanske verkade kul och så, men det var det inte. Okej, han hade näst högsta befälet på skolan efter lärarna och kunde dra av hur mycket poäng som helst från Gryffindor, men det fanns trots allt en nackdel. Det fanns ju faktiskt två försteprefekter. Och den andra var...
"Ron! Kan du sluta smaska pudding så att det stänker över hela salen?!"
Just det. Granger. Just nu satt hon i andra änden av salen, vid Gryffindorbordet, och vrålade för lite PUDDING. Ni förstår säkert varför jag tycker att hon är den mest jobbiga, avskyvärda och smutsiga varelse på denna skola. Förutom hennes kära kompanjon Potter då, förstås. Han är nog värre.
Plötsligt gav Weasley av ett tjut och pekade på Draco. Han viskade något till Hermione, som genast reste sig upp och klampade genom salen.
"Malfoy?", frågade hon. "Vad i Merlins kalsonger är det du har på bröstet?"
Han stirrade på henne. Inte för att hon nyss pratat om Merlins kalsonger, utan för att hon såg så annorlunda ut. Och inte på något vidare bra sätt, precis. Hon såg... sjuk ut. Kroppen hade magrat och hon hade stora påsar under ögonen. Det bruna, burriga håret slokade nerför hennes axlar och såg aningen fett ut. Vad han visste brukade Granger alltid sköta sitt hår hyfsat.
"Malfoy", upprepade hon. "Jag ställde en fråga."
Han slet blicken från henne och harklade sig.
"Det där råkar vara mitt prefektmärke, Granger. Jag är säker på att du känner igen det. Du har ju ett likadant."
"Hur kan Dumbledore ha valt DIG till försteprefekt?", väste hon mellan tänderna.
"Jag är oemotståndlig", svarade han med ett brett flin. "Men det är inte precis du. Är du sjuk eller vad? Du borde gå till madam Pomfrey."
Han tittade frågande på henne. Hermione gav honom en sur blick.
"Jag är inte sjuk. Du är det däremot. I huvudet."
Och med de orden gick hon argt tillbaka till Potter och Weasley. Man kunde riktigt se hur det kokade ur öronen på henne.
"Den där tjejen har problem." Pansy Parkinson hade satt sig på bänken mittemot.
"Verkligen. Det är en trevlig kollega jag kommer få iår", mumlade Draco och tittade ner på sin smörgås med leverpastej. Han kunde inte få bort bilden av Grangers insjunkna ansikte från hjärnan. Tänk så VAR hon faktsikt sjuk. Hon kanske hade typ drakkoppor och så satt han bara här och brydde sig inte om det. Potter hade förmodligen bara rykt på axlarna och accepterat Hermiones nya utseende sådär utan vidare.
Han bestämde sig för att fråga ut henne när de var ensamma någon gång. Det skulle nog bli många gånger eftersom de både var försteprefekter.

Tycker att du skriver väldigt bra och vill gärna se vart det här ska leda! Skriv mera!

oj, Dumbledore är inte DÖD menar jag xD

oj tack! skriver snart mer

Den verkar bra
Skriver du på andra fanfiction sidor också? Typ harrypotterfanfiction.com eller liknande?

nej men jag har tänkt börja

kan inte skriva denna helgen tyvärr för jag är nere hos min pappa och glömde mitt USB hemma men skriver sen! ♥