Varför berättade ingen om oss?

Titel: Varför berättade ingen om oss?
Språk: Svenska
Rating: PG
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittils: 7
Färdigskriven: Nej
Beskrivning: Cassandra Snape en mugglar född flicka drömer drömmen om två röster, en man och en kvinna nästan varje natt. Hon vet inte vad dom betyder, hon har hört dom så länge at hon slutat bry sig om den och intala sig själv att det bara är en dröm. Men så får hon ett brev från Hogwarts, skolan om trolldom och häxkonster som hon inte ens visste fanns.


PROLOG:

-Nej! Snälla gå inte! Stanna bara en natt till!
-Nej sandra, vi far nu, hej då. Ett ljud av en dörr som öppnades för att sedan stängas fyllde tysnaden som sedan ersates av tysta tårar.

Det låter spännande !

thank you första kapitlet kommer ikväll eller imoron.

Låter lovande

Nu kommer första kapitlet, hoppas ni tycker om det


PROLOG:

-Nej! Snälla gå inte! Stanna bara en natt till!
-Nej sandra, vi far nu, hej då. Ett ljud av en dörr som öppnades för att sedan stängas fyllde tysnaden som sedan ersates av tysta tårar.

Kapitel 1

Huvudet smällde hårt mot väggen och Cassandra tittate snabbt upp. Var var hon? Men så kom hon ihåg brevet. Brevet som hade kommit för att förändra hennes liv. Brevet som hade varit addreserat till
Cassandra
Rummet brevdiv trappan
Salvägen 124
Cassandra trodde först att det var ett skämt. En häxa, skulle hon vara en häxa? Men Cassandra hade haft fel och nu satt hon på tåget till skolan som hade sänt brevet, som hade kommit för att förändra hennes liv...
Hon tittade ut på dom gröna markerna som försvann ur sikte redan innan hon ens hade hunnit börja titta, dom stora träden som döljde en helt annan värld innanför deras grönsa skepnad. Hon suckade tungt, det hände inte mycket i hennes kupe. Den var tom sånär henne själv och en katt hon förmodat hade smittit från sin ägare. Då kupedörren öppnades och där stod en lång smal kille med ovårdat mörkt hår. Så mörkt att det nästan var svart, svart som hennes eget hår var.
-Är du seriös? Han stirrade på mig med stora bruna ögon och suckade.
Jag har letat i hela tåget, det finns inte en ledig kupe.. Han satte sig tungt ner på platsen mittemot mig och katten hoppade skrämt iväg, som om den trodde att han skulle sätta sig på den. Han tittade forskande på mitt långa lockiga, svarta hår. På min hy som var så blek att fräknarna på näsan nästan lyste. Sedan tittade han på mina kläder och sa:
-Du kanske borde byta om.
-Det var trevligt att träffa dig med och jag heter Cassandra, jag log ett fejkat leende och han gjorde ett läte som jag tror var menat som ett skratt.
-Jag går ut så får du byta om. Han log lite för sig själv och gick ut. Men han hade nog rätt, jag borde nog byta om.

-Är du klar eller? Jag hade just satt mig ner påklädd och klar när han kikade in.
-Är du dum i huvudet eller, tänk om jag inte var klar!? han skrattade tyst och satte sig mittemot mig igen.

Bra! mer

Ingen mer som vill läsa? För om ingen vill är det ingen idee att skriva, undrar bara?

intressant! jag läser

Låter bra, jag läser också