dödsdömd (SV)

Titel: Dödsdömd
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
antal kapitel: 1
Huvudperson: Luna
Ratings: PG-13
Beskrivning: Sjätte året på hogwarts är det svåraste, efterso så mycket händer på samma gång. i alla fall för Luna. Ni-vet-vem har åter tagit över, och det enda hoppet är en pojke på 17 år. utan pappa blir allting bara svårare, tills man hittar någon som kan få en att glömma det hemska, men även göra det värre...

Kapitel 1

Luna vandrar genom koridorerna för arr komma till försvar mot svartkonster. Inget som man längtar till direkt, om man inte är i Slytherin. När hon går runt hörnet så krockar hon hastigt med någon. hon faller till golvet och får böckerna som hon bärde på sig. hon reser sig och och kollar vem hon krockade med. Draco Malfoy ligger en bit ner i trappan.
- Oj, herregud förlåt mig! sa Luna och skyndade fram till honom.
- Det... det är okej, men jag tror att jag går till madame pomfrey... sa han och pustade ut. han blöder i huvudet och Luna hjälpte honom upp.
- Jag säger till Snape att vi blir sena... sa hon och vände sig om.
- Vi!? sa han
- Jag följer med dig sa hon och log och gick in till snapes klassrum.
- Ursäkta professor snape? sa luna och kollade in i lärarens mörka ögon.
- Ja? sa han
- Malfoy och jag kommer lite sent för han måste till sjukhusflygeln. sa hon
- Varför blir d... han han inte säga mer.
- Jag måste hjälpa honom dit. sa hon och vände sig om.
- Okej gå då... sa han misstänksamt. hon gick bort till trappan där Malfoy stod. dom gick tillsammans till sjukan och småpratade lite. hon började faktist gilla honom. väl på sjukhusflygeln så kom Madame Pomfrey fram till att Draco hade brytit ena armen och fått en ytterst liten hjärnskakning. han skulle få stanna över natten. men Pomfrey ville att Luna skulle stanna kvar ett tag för att hålla honom sällskap. dom satt och pratade tills Luna sen var tvungen att gå.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

luna gick upp till rawnclawtornet och satte sig direkt i soffan. hon kollade in i elden som alltid brann, viket var lite konstigt. ingen var någonsin och stoppade in ny ved, och det tändes alldrig om. magin var uderbar. hon kollade in i elden så länge att det såg ut som om något började ta form. då såg hon ett ansikte som dök upp där i glöden. hon kollade på det länge nog, men ghon kunde inte identifiera personen förenns hon hörde rösten. Pappa.
- Hej gumman! jag hoppades aatt du skulle vara den som satt här sa han och log.
- Ja, Jag har inget annat för mig sa hon och log hett stelt leende.
- Jag saknar dig pappa... sa hon och kände hur en tår rann, men hon torkade bort den snabbt, så att pappa inte skulle se att hon grät. han trodde att hon hade det bra med kompisar och så, men så fel han har.
- Jag saknar dig med gumman... sa han.

orkar inte skriva mer nu men det kommer i morgon tror jag.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!

du skriver jättebra.

meeeeeeeer

ny läsare här...

jättebra ff.

super bra ff meer

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

AnotherMe har bett mig att fortsätta på sin fanfic eftersom hon ska sluta, men lugn, jag ska försöka leva upp till henne!!

___________________________________

Luna satt och kollade in i brasan länge, trots att hennes far försvunnit för länge sen. men när porträttet till rawenclaws uppehållsrum slås upp så kommer hon på nya tankar. Madame pomfrey står i porträtthålet och söker efter hennes blick.
"Ms Lovegood, jag vill att du följer med till st. mungos nu på en gång" sa hon med en lätt stressad röst.
"Vadå, vad har hänt?" frågade hon oroligt.
"Mr Malfoy har blivit sämre, han får inte ordentligt med luft. jag ska transferera dit honom, och jag vill att ni följer med honom" sa hon och började stampa med ena foten.
"Men varför frågar du mig Madame?"
"För ni verkade vara vänner, men det spelaar ingen roll. kom men du Miss" sa hon och tog hennes hand. hon sprang ner för alla trappor ända ner till sjukhusflygeln där hon stressat tog tag i malfoy och så försvann dom från hogwarts till st. mungos. Luna kände sig alderles yr efter färden, men hon hade inte tid att stanna, för malfoys liv stod nu i fokus. dom sprang in till det stora sjukhuset och fick ett varmt bemötande av personalen där inne, som lluna inte brydde sig ett dugg om. dom sprang upp för alla trappor med draco som sprang med ena hande i madame pomfreys och den andra hängandes efter sidan. det var kris, han såg allderles yr ut, och luna kunde inte slita ögonen från honom. han såg så plågad ut. han nästan kastades in av madame pomfrey i salen, där han skulle stanna. hon sa åt luna att sätta sig bredvit honom på sängen på höger sida. hon gjorde som hon sa och kollade på människorna som stod runt draco och fixade. tårarna brände i ögonen, men hon släpte inte ut dom. hon brydde sig om honom, han är inte så tokig som man kan tro när han kallar en för lolliga luna eller freak. han menar något annat, det visste hon. han ville bara inte erkänna det. han sov när trollkararna lämnat honom, men hans ögon slogs snabbt upp igen.
"V... Vad hände?" sa han förbryllat och glodde på Luna.
"Du fick svårt att andas och madame pomfrey tog dig till st mungos. du är där nu" sa Luna
Hans ansikte såg konstigt ut, och luna kunde inte läsa av honom. "Vad gör du här då?" Sa han och försökte låta stark.
"Madame tog med mig hit. jag bad inte om det."
"Får man fråga varför?" sa han med en fejkad hård röst.
Luna ryckte på axlarna och reste sig för att gå.
"Men jag är glad att du är här..." sa han med en svag röst. han rodnade lätt, och luna vände sig långsamt om.

meer

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer