black magic [PRS]

här är tråden Lulu. ♡

Det är en kväll som alla andra kvällar. Värdshuset som ligger i stans centrum är fullpackat med folk, trots att det bara är en tisdag. Musiken ljuder över puben, det är en liten grupp äldre män som sitter med bland annat trumpet, gitarr och piano. Freja tycker att det är en udda blandning på instrumenten, men hon klagar inte. Männen har hållit på med sin musik länge och har under deras år på värdshuset fått det att låta bra. Musiken är inspirerande, hon själv är väldigt skicklig på fiolen. Vissa kvällar tvingas även hon upp på golvet för att spela en trudelutt som sjömännen kan sjunga med till, trots att hon är så mycket yngre. Men hon har ingenting emot det, hon gillar att spela på sin fiol och hon ser varje tillfälle till att göra det väldigt rogivande, trots om det är framför fulla män som inte alltid uppskattar det vackra i det. Freja tar beställningar på både mat och dryck bakom bardisken. Hon har blivit van vid stressen, det kommer inte lika lätt åt henne som det gjorde när hon var sexton och började jobba där. Inte blir hon lika påverkad av mäns försök att fånga hennes uppmärksamhet. Tjugoåringen balanserar fyra glas öl på en bricka genom folkmassan, till ett bord med fyra äldre män.
”Förlåt för förseningen mina herrar, det är fullt upp idag.” Säger hon och ställer ner glasen på bordet framför dem.
”Äsch, när det är någon som dig så kan man inte klaga,” svarar en av männen, Mr Burke som är en av värdshusets stammisar och låter en av sina händer glida upp mot hennes rumpa. Freja har flertalet gånger påpekat männens beteende till sin chef, men aldrig har någonting gjorts åt det. Redan som sextonåring höll de på på det sättet, och även om hon inte borde ha blivit van vid det, så har hon nu blivit det. ”Vad säger du tösen, kan du inte hålla oss sällskap en stund?” Freja ser på honom med ett ironiskt, sockersött leende. Ibland skulle hon gärna hälla hälla ölen över huvudet på honom, eller slå till handen som alltid letar sig till olämpliga ställen, eller kanske drämma till honom med brickan i hennes händer, men det skulle vara ett säkert sätt att bli sparkad på.. och ja, hon behöver jobbet.
”Tyvärr inte, mycket att göra,” svarar hon överdrivet vänligt, vilket leder till att han klämmer till henne, och sedan diskar till henne på rumpan. Freja skakar lite på huvudet innan hon drar sig därifrån. Även om hon på någon nivå är van vid det så hatar hon det mer och mer för varenda gång. Tjugoåringen glider ner i ett bås en bit ifrån männen, utan att märka hur det är någon som redan sitter där.

En lång dag låg bakom Caelan. För ungefär en halvtimme sedan hade han nått fram till ett livligt värdshus fyllt nästan till bristningsgränsen. Det var oklart för den unge mannen om varje kväll på det här stället såg ut såhär eller om den här kvällen var något av ett undantag. Folk pratade högljutt och skrattade, och speciellt männens röst hördes klart och tydligt, deras röster tjocka på grund av alkoholens påverkan. I bakgrunden hördes en grupp på tre män spela olika instrument - trumpet, piano och gitarr. Musiken var högljudd men den drunknade ändå lite i sorlet av prat och skratt. Caelan hade hittat en liten vrå åt sig där han slagit sig ner. Hans känsliga öron uppskattade inte bullernivån något vidare men han antog att det kunde vara värre. Det kunde alltid vara värre. För tillfället satt han lutad tillbaka med slutna ögon. Det var omöjligt att stänga ute kakofonin som omgav honom så det dröjde inte länge förrän han gav upp. När han öppnade ögonen igen märkte han till sin stora förvåning att han inte längre satt ensam i det lilla båset. Han studerade den unga kvinnan med en neutral min innan han såg sig omkring, ungefär som om han försökte avgöra varför hon var där. Vad hon ville ha utav honom.
"Kan jag hjälpa dig?" frågade han tillslut.

Om Freja hade sett att det suttit någon vid det lilla båset i kanten av puben så hade hon undvikit det. Men det är det här båset som hon brukar sätta sig vid när hon fått för mycket av sitt jobb och behöver en paus. Båset stänger undan en del av ljudet från musiken, skratten och diskussionerna som hålls inne på puben. Hon gillar att det är livligt, hon gillar att ha saker och göra och se människor skratta.. men ibland blir det helt enkelt för mycket. Hon föredrar djurs sällskap, hon har alltid kommit bättre överens med dem. Det har väl att göra med hennes krafter, hennes kärlek till djuren. Men efter några sekunder vid bordet inser hon att det faktiskt sitter någon där, mittemot henne med slutna ögon. Men han hinner öppna dem och ställa henne en fråga innan hon lämnat båset.
”Förlåt, jag märkte inte att det satt någon här,” säger hon med ett ursäktande leende och lutar sig tillbaka mot stolryggen en liten stund. ”Det här är mitt favoritbås, det blir lätt rätt mycket här vissa kvällar. Fiskemännen har kommit tillbaka från en lång fiskresa, det är därför de är här och dånar.” Förklarar hon. Det brukar inte vara så mycket folk på veckodagarna, de flesta kommer antingen på fredagen eller lördagen om de har tid efter sina jobb. ”Behöver bara en stund att återhämta mig, sen så slipper du mig.”

Av hennes förklaring att döma så jobbade hon där. Den tysta observationen bekräftade han efter att ha snabbt och diskret tagit en titt på hur hon var klädd. Nu vilade hans blick på hennes ansikte igen. Hon var slående vacker med mjuka och delikata drag. De små fräknarna som spred sig över hennes kinder gav henne en väldigt söt och oskuldsfull charm. En lite överraskande plats för henne att tjäna sitt levebröd på men vem var han att döma? Absolut ingen. Caelan viftade hennes ursäkt åt sidan med handen. Han ägde knappast båset så han hade ingenting att säga till om när det kom till var hon kunde sitta och inte.
"Sitt du kvar så länge du vill," sa han, "och medan du är här så kanske du har någon maträtt att rekommendera? Du känner nog till vad som är gott och lönar sig att prova på bättre än vad jag gör." Han litade helt enkelt på hennes omdöme när det kom till den enkla och lilla saken. Den unge mannen sträckte ut sina ben under bordet och rullade axlarna. Med lite mat i magen och kanske en starkare dryck eller två så hoppades han på att måendet skulle stiga lite. Behovet av att slappna av och jaga iväg lite utav den prominenta tröttheten var stort.

Av vad ögat kan se så verkar mannen framför Freja vara en vänlig, men komplex själ. Hon känner sig åtminstone inte osäker, och det är någonting hon starkt uppskattar. Mellan hennes liv vid det lilla huset i skogen som hon delar med sin bror, och värdshuset så verkar mannen framför henne vara tillbar. Men Freja är fortfarande misstänksam, hon har träffat många personer med fina ansikten som hon i slutändan inte kan lita på. Hennes mörka ögon stryker sig över hans ansikte, som att det på något sätt ska klargöra om han är en person att lita på eller inte.
”Absolut!” Börjar hon med ett leende och sätter sig lite mer rakryggad i stolen. Hon är fundersam över om hon ska vara ärlig eller om hon ska göra det som är bäst för värdshuset, men i slutändan bestämmer hon sig för att han verkar tillräckligt snäll för att ge de rätta råden för. ”Om jag ska vara helt ärlig så är våra fågelpastejer ingenting att ha, men både vårt saltade eller torkade kött är extra gott, sillen är inte heller så dålig, och gröten fungerar perfekt som en slut på kvällen eller en början på morgonen.” Förklarar hon och låter sitt finger glida över ljuset på bordet. Det bränner lite i fingret, men hon tycker det är härligt.
”Jag tror inte jag har sett dig här förut.. vad heter du?”