Konsten att våga älska

Hej!

Nu ska jag försöka skriva en fanfiction. Kom gärna med konstruktiv kritik, det hjälper mig bli bättre.

Titel: konsten att våga älska
Språk: svenska
Rating: klarar man Harry Potter bör man klara det här.
Huvudpersoner: Remus och Tonks
Utspelar sig: i huvudsak under de två sista böckerna
Handling: Har ni precis som jag undrat vad som hände mellan Remus och Tonks under de två sista böckerna? Det här är min version av just det. I varannat kapitel får vi följa Remus och varannat Tonks. Jag kommer till stor del utgå från böckerna men kommer också lägga in lite egna grejer.

Jag vet att handlingen är ganska intetsägande men berättelsen blir förhoppningsvis betydligt bättre. Hoppas någon vill läsa.

Jag har alltid vart nyfiken på vad som egentligen hände mellan Remus och Tonks. Böckerna nämner inte så mycket om deras relation egentligen. Jag läser gärna!

Klart att jag läser! *känn dig bevakad min bästa vän *

Hej!

Jag vet att det har tagit 100 år men här kommer äntligen första kapitlet, hoppas ni gillar det.


Kapitel 1
Tonks

Det första Tonks märkte när hon vaknade var att hon hade ont i hela kroppen. Hon kände sig som om hon hade bllivit överkörd av nattbussen eller något i den stilen. När Tonks vant sig något vid smärtan insåg hon att hon inte hade en aning om vart hon befann sig. Hon öppnade snabbt ögonen och såg sig omkring.

Hon låg i en säng i ett vitt rum. I en stol bredvid sängen satt Remus. Tonks slappnade genast av, om han var här kunde ingenting skada henne.
"Remus," sa Tonks svagt. "Vart är vi? Vad hände?"
Remus såg på henne.
"Tonks," sa han. "Bra att du är vaken. Vi är på St Mungus. Du träffades av en besvärjelse som Bellatrix kastade. Men botarna säger att du kommer bli helt återstäld..."
Då såg Tonks att Remus hade tårar i ögonen.
"Vad har hänt Remus?" frågade hon. "Har någon... vem är..."
Remus satt tyst en lång stund och bara såg på henne. Sedan tog han hennes hand och tryckte den. Hans svar var knappt mer än en viskning.
"Sirius."

Tonks stirrade på honom. Hon kunde inte, ville inte tro det. Sirius kunde inte vara död, det kunde bara inte vara sant.
"Nej," viskade hon. "Sirius kan inte vara död. Det kan inte vara sant."
Remus svarade inte utan tryckte istället hennes hand hårdare. Tonks brast i gråt. Sirius kunde inte vara död. Snälla, modiga Sirius med sin galna humor och som alltid fanns där för alla. Han kunde inte vara borta!
"Hur?" pressade hon fram mellan snyftningarna.
"Bellatrix lamslog honom," svarade Remus. "Han föll baklänges genom den där slöjan och..."
Tonks flämtade till. Remus hade sagt att hon träffades av en besvärjelse som Bellatrix kastade. Det måste betyda att Sirius börjat duellera med henne efter att Tonks hade fallit. Allt var hennes fel.
"Allt är mitt fel," viskade hon. "Om jag bara varit lite starkare kanske Sirius inte hade varit död nu."
Remus reste sin från stolen och satte sig på Tonks sängkant. Han drog in henne i sin famn och Tonks gömde ansiktet i hans axel.
"Det är inte ditt fel," sa Remus mjukt. "Om vi ska skuldbelägga någon annan än Bellatrix så är det mycket mer mitt fel än ditt. Det var jag som lät honom följa med. Jag skulle ha tvingat honom att stanna hemma, jag skulle, jag skulle..."
Remus röst bröts och han gömde ansiktet i Tonks hår. De höll om varandra och lät all sorg och smärta komma ut. Men någonstans mitt i smärtan kände de sig också trygga och efter ett tag somnade de i varandras armar.

Det var bra skrivet.

Vad kul att du gillade kapitlet!

Här är kapitel 2, hoppas ni gillar det.


Kapitel 2
Remus

När remus vaknade kände han sig väldigt stel. Först förstod han inte varför men sedan insåg han att han hade somnat sittande på Tonks sängkant. Hon sov fortfarande i hans famn. Remus såg på henne. Även om hennes ögon var rödkantade så hon så fridfull ut när hon sov. Han strök undan en hårslinga från hennes panna och suckade. Han hade precis kommit att tänka på vad Tonks hade sagt till honom innan de fick Snapes medelande.

Flash back

Remus och Tonks satt i köket på Grimaldiplan och drack te. Remus hade svårt att slita blicken från Tonks. Idag var hennes hår lila och hon hade en t-shirt med systrarna spök på sig. Hon var så vacker. Remus kände att han var tvungen att säga något för att bryta den pinsamma tystnaden som varat i cirka fem minuter men precis när han skulle göra det började Tonks prata.
"Remus," sa hon. "Det är något jag vill berätta för dig."
"Vaddå?" frågade Remus.
Tonks rådnade. Hon verkade inte riktigt veta hur hon skulle fortsätta.
"Jo, alltså," började hon. "Jag vet inte riktigt hur jag ska säga dett här men... jag liksom... tycker om dig..."
"Jag gillar dig också," svarade Remus.
Tonks suckade och lade huvudet i händerna.
"Nej, inte så," sa hon. "Jag menar som mer än vän. Jag... tror att jag älskar dig."
Tonks lyfte huvudet och såg på Remus som stirrade tillbaka. Han visste att hon väntade på hans svar men hade ingen aning om vad han skulle säga. Sanningen var att Remus älskade Tonks också och hade gjort det ett ganska långt tag. Men han visste samtidigt att det inte kunde bli de två. Han var ju en varulv och risken att han skulle skada henne var alldeles för stor. Dessutom ville han inte göra henne till en utstött. Remus kände att han var tvungen att förklara allt det här för Tonks men precis när han öppnade munnen hände något.

Ett silverfärgat ljus fyllde köket och någon sekund senare landade en patronus i form av en hind på köksbordet. Den började tala med Snapes röst.
"Harry har haft en vifion," sa den. "Han såg Sirius fångad på mysterieavdelningen. Jag har anledning att tro att han har tagit med sig flera andra och åkt dit. Samla alla som är i högkvarteret och kom dit så fort ni kan."
Remus och Tonks stirrade på varandra innan de sprang för att hämta de andra. Och även om Remus var orolig för Harry kände han sig lättad över att inte behöva ge Tonks ett svar just nu.

Flash back slut

Remus suckade igen. Han visste att han var tvungen att säga sanningen till Tonks men han ville inte. Han ville inte krossa hennes hjärta. Rummet kändes plötsligt för litet, han behövde komma ut. Han släppte taget om Tonks och drog täcket över henne.
"Hejdå Tonks," viskade han. "Jag älskar dig."
Han kysste henne försiktigt på pannan. Sedan lämnade han rummet.

Bra

Bra skrivet, det märks redan att hinder står i deras väg, som Remus alla farhågor kring att han förvandlas till varulv. Men själva deras kärlek till varandra känns hel och okomplicerad ♥