Det Omaka Paret

Titel: Det omaka paret
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej.
Genre: Romantik, drama och vänskap
Rating: PG-13 för senare kapitel.
Handling: Calina Vaan är en 15 årig flicka som går sitt femte år på Hogwarts i Ravenclaw. Calina har rött hår som går till mitten av ryggen och isblåa ögon. Hon är 1.60 cm lång.

Calina är en föräldrarlös flicka som bor med sin mormor under loven. Hennes föräldrar blev mördade när hon var 11.

Calinas bästa vän är luna Lovegood. ( Hon går samma år som Ginny Weasley. Alltså ett år under Harry Potter, Hermione Granger, Ron Weasley och Draco Malfoy.) Hon umgås också med Ginny till och från.

Detta året kommer bli helt olikt än de andra. Massa drama. Kärlek. Vänskap som kommer och går.

Vill ni ha ett test kapitel? Kommentera så får ni ett

Vill gärna läsa den här, bevakar

Jag vill också gärna läsa, bevakar! Kul att hon är bästa vän med Luna

Kapitel 1:

" Calina, du måste vakna." Calina suckade djupt och öppnade ett öga.
" En liten stund till Luna." Hon vände sig om och drog täcket över huvudet. Täcket drogs bort och Luna snurrade runt henne igen.
" Nej, vi kommer bli sena. " Calina suckade åter igen och gäspade stort. Hon satte sig sedan upp och tittade sig trött runt. Det ovala rummet gick i färgerna blått och brons. Fem himmelsängar stod det i rummet. Calinas säng stod vid det enda fönstret i sovsalen. Fönstret vette ut mot sjön. Calina satte ner fötterna på det svala sten golvet och tassade fram till botten av sin säng där hennes koffert stod. Hon letade fram en ren klädnad, klädde på sig och la ner trollstaven i innerfickan.
" Ska vi gå?" Calina tittade på Luna som satt på sin säng mittemot hennes. Luna nickade, hoppade upp och tog sin väska. Tillsammans lämnade de sovsalen och gick ner för trapporna till sällskapsrummet. Sällskapsrummet var runt med blåa draperier, välvt tak med målade stjärnor och en stor staty av Rowena Ravenclaw iklädd sitt diadem. Calina har alltid älskat sitt elevhem. De lämnade sällskapsrummet och gick ner mot Stora Salen. Ravenclaws elevhem ligger på fjärde våningen ( jag har bestämt det. Vet inte om det är rätt men så är det nu)
" Taggad för frukost?" Luna tittade på Calina och log. Calina nickade.
" Ja, jag är jätte hungrig." Calinas mage kurrade till precis i rätt sekund och flickorna skrattade glatt.

Frukosten var som vanligt. Fyra bord. Längst till vänster är Slytherin, sedan Ravenclaw, sen Gryffindors och till sist Huffelpuffs bord. Flickorna letade upp två platser och satte sig. Calina tog för sig av mackor, pålägg och lite äppeljouice och började äta. Hon tittade sig runt i salen och lät blicken vandra längst Slytherinbordet. Hennes blick stannade när hon mötte ett par gråa ögon som tittade rakt in i hennes. Det sög till i magen och hon tittade snabbt ner i bordet.
" Calina, är du okej?" luna puffade till henne i sidan. Calina skakade på huvudet.
" Nej jag måste gå." Calina reste sig snabbt och gick så fort hon kunde ut ur Stora Salen. Calina gick snabbt ner för alla trappor tills hon hamnade i ett stort rum som var en återvändsgränd. Hon lutade sig mot den kalla stenväggen och drog några djupa andetag. Varför reagerade hon såhär? Hon kände ångesten komma krypandes och det blev svårare och svårare att andas.
" Är du okej?" Calina tittade snabbt upp och såg Malfoy stå på sista steget på trappan.


Mer?

Gärna mer, undrar vad som ska hända med Malfoy

Kapitel 2:

Calina tittade upp. Malfoy stod på sista steget på trappan och tittade på henne.
Hon försökte lugna ner andningen. Men det blev värre och värre och hon sjönk längst med väggen ner till golvet. Hon knöt nävarna i panik och kroppen började skaka. Ett par steg ekade mellan väggarna och stannade framför henne.
" Ner med huvudet mellan knäna." Malfoys röst lät bestämd. Han la bestämt en hand på hennes huvud och tryckte ner det mot hennes knän. " Dra djupa andetag." Hans hand la kvar på Calinas huvud. Hon drog djupa andetag och kände sakta att pulsen började gå tillbaka till normalt. Hon tittade upp med tårar i ögonen.
" Tack. Viskade hon tyst. Hon vågade inte möta hans blick.
" Är du okej?" Hans röst var låg. Calina nickade sakta.
" Tack." Viskade hon igen.
Han sjönk ner brevid henne på golvet.
" Du är Calina Vaan va?" Calina nickade sakta.
" Ja." Malfoy räckte fram högerhanden.
" Trevligt att äntligen träffa den omtalade Vaan." Calina skakade sakta hans hand och tittade sedan förvirrat på honom.
" Omtalade?" Han nickade.
" Ja, när du försvann ett par veckor i ditt första år så gick det massa rykten."
" Som vad?" Calina kände ilskan bubbla upp inom henne.
" Att du la inlagd på Sankt Mungos för psykiska besvär. Att du är.. koko." Calina stirrade på Draco Malfoy med svarta ögon.
" Är det vad folk tror?" Hon reste sig upp. " Jävla idioter."
" Är det sant?" Malfoy ställde sig upp och borstade av byxorna.
Calina puttade hårt till han i bröstet och började gå.
" Om du nu måste veta. Jag åkte iväg för mina föräldrar blev mördade. Båda två." Hon rusade upp för trappan och försvann ur Malfoys åsyn.


Han stod kvar och tittade på väggen där Calina nyss försvunnit runt. Hennes ord ekade i hans huvud. Hur kunde han vara så dum och lyssna på rykterna? Han borde ha förstått att det hänt något hemskt då hon såg för jävlig ut när hon kom tillbaka.
Steg kom ekandes och Professor McGonagoll dök upp.
" Mr Malfoy? Varför är du inte på din lektion?" Hon la händerna på höfterna och tittade uppfostrande på honom.
" Förlåt Professor McGonagoll. Jag upptäckte Calina Vaan sittandes här och frågade om hon var okej." Professor McGonagoll lyfte ett ögonbryn.
" Och vart är Miss Vaan nu då?"
" Hon sprang iväg. Jag trodde hon visste om rykterna som gick om henne." Malfoy tittade skämmigt ner i golvet. professor McGonagoll suckade.
" Vet du vart hon är?" Han skakade på huvudet.
" Nej, men hon mår inte bra. Hon hade en ångestattack för 15 min sen." McGonagoll tittade på honom.
" Gå till din lektion. Jag släpper iväg dig med en varning idag Mr Malfoy." Han tackade och började gå. " Mr Malfoy, Miss Vaan kan behöva en vän som faktigst vet hur det är." Malfoy vände sig mot henne.
" mina föräldrar lever professor McGonagoll." Hon nickade.
" Ja, men de är iväg mycket och tillbringar mycket tid med.. Ja du vet." Malfoy nickade sakta. Han fortsatte att gå sedan. Kan han verkligen vara en vän till Calina? Hon går i Ravenclaw, är ganska omtalad och inte på ett bra sätt. och vad ska hans föräldrar säga om de visste om allt.


Kort inlägg men jag hoppas ni blir nöjda endå

Så bra! Sista meningen sammanfattar en hel del av problemen med den här vänskapen. Undrar hur det ska gå?

Fint när Malfoy hjälper henne, även om hon sedan blir arg på honom för de lite väl rättframma frågorna. Men trots att hon blev arg, berättade hon för honom om sina föräldrar. Det tyder på att hon kommer att förlåta honom, tycker jag. Ska bli spännande att se vad som händer!

Förlåt för långt uppehåll!!!

Kapitel 3:

Calina fann sig själv ståendes utanför sjukhusflyglen. Hon öppnade dörren och klev in.
" Goddag Madame Pomfrey." Calina tittade på den äldre damen som stod vid en säng och tog hand om en annan elev.
" Miss Vaan, är du okej?" Madame Pomfrey kom fram och la en hand på hennes axel.
Calina nickade sakta.
" Behöver du någon hjälp?" Hon tittade sig runt i det ovala rummet och såg tre elever ligga utspritt i rummet.
Madame Pomfrey kollade på henne.
" Har du inte lektioner?" Calina nickade sakta återigen.
" Jag klarar det inte. inte nu." Viskade hon nästan. Madame Pomfrey klappade henne på kinden och log snett.
" Du kan hjälpa förstaårseleven från Ravenclaw därborta. Hon har ont i magen." Calina nickade.
" Tack Madame Pomfrey." Madame Pomfrey nickade och gick sedan åter till eleven hon höll på med.

Madame Pomfrey har alltid varit ett stort stöd åt Calina. Enda sen första året då hon la där när hon mådde som dåligast. Sen dess har Calina hjälpt till när hon har kunnat.

Åter i verkligheten tittade Calina på den lilla flickan som låg i en säng längst ner i rummet.
" Hej jag heter Calina." Hon slog sig ner på stolen brevid sängen. Flickan tittade upp.
" Jag heter Tiffany." Viskade den lilla flickan tyst med stängda ögon.'
" Vilket fint namn du har." Calina log för sig själv. " Vad är det för fel på dig vännen?" Flickan öppnade försiktigt ögonen och tittade på Calina.
" Jag har ont i magen."
" har du gjort något eller kom det bara?" Calina la huvudet på sned.
" Det bara kom inatt." Calina nickade och ställde sig upp.
" Vänta lite." Hon lämnade flickan och gick fram till Madame Pomfrey.
" Det låter som en klassisk magvärk. Ska jag ge henne drycken mot det?" Madame Pomfrey tittade mot flickan och nickade sedan.
" Du vet vart den står Miss Vaan."
Calina gick mot det stora skåpet och såg flaskan direkt. Hon har alltid undrat vad den innehåller för den funkar på direkten som ett mirakel men Madame Pomfrey har alltid varit så hemlighetsfull av receptet. Hon tog flaskan och gick fram till Tiffanys säng.
" Drick detta. Jag varnar dig det smakar inte gott men drick. Det kommer hjälpa." Hon gav Tiffany flaskan. " Jag lovar." La hon till när hon såg flickans skeptiska min. Tiffany tog en stor klunk och man såg hur illa det smakade i hennes ansikte.
" Tvinga ner det!" Calina tittade uppmuntrande på henne och flickan svalde. Det tog inte mer än fem minuter innan Tiffany var på benen påväg mot nästa lektion.
" Tack för hjälpen Miss Vaan."
" Tack för att jag fick vara här Madame Pomfrey." Calina log mot sjuksköterskan och lämnade sedan sjukhusflyglen.
Efter att ha hjälpt någon annan kände hon sig bättre och redo för en lektion.

Väldigt kort, väldigt tråkigt. Det kommer bli bättre!

Vad fint att Calina hjälper Madam Pomfrey och att det får henne själv att må bättre! ♥ Undrar hur det ska gå med Malfoy