En värld utan Voldemort

Titel: En värld utan Voldemort
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Genre: Äventyr och vänskap, samt lite kärlek
Rating: PG

Handling: Tänk dig att Voldemort dog strax efter att(okej om du har läst tredje boken)...
Lily och James dog alltså inte, och de fick en dotter. Deras dotter Zeila kommer börja sitt första år på Hogwarts! Vad händer under hennes första år?

Obs! Du bör ha läst tredje boken och uppåt, eftersom jag spikar ganska mycket...
Om denna fanfiction blir lyckad(åtminstone två som läser den) kommer vi i samma tråd följa med henne under resten av hennes skolår.

Skriv gärna kritik, och helst konstruktiv Säg också till om den verkar intressant.

Avis Fortunae kommer nog vilja läsa denna!

Första kapitlet kommer på morgonen idag.

//Jade Potter

P.S: Säg till om jag har glömt att skriva något

Tack för taggningen! Längtar redan!

Gillar titeln som väcker nyfikenhet både genom sitt innehåll och att den är snygg med sitt bokstavsrim.

Tack så mycket, Avis Fortunae.Nu kommer första kapitlet! Hoppas ni gillar det

Kapitel 1 - Besök
Det var juli och solen kastade sina första strålar över Godric’s Hollow. Den lyste upp gatan som kantades av hus och värmde upp den. Bladen på träden prasslade lite när en lätt bris for över dem. En katt - med fluffig, rödgul päls - som såg en smula krumbent ut tassade iväg och in i en av de många trädgårdarna.
En av solens strålar letade sig in i ett fönster på just det huset som katten bodde i och lyste rakt in i en flickas ansikte. Flickan öppnade ögonen och satte sig sömnigt upp. Hon såg sig omkring i rummet. Tapeten var gråaktig och golvet pryddes av en ljusrosa heltäckningsmatta. En av väggarna kantades av en bokhylla med alla möjliga böcker i. Sängen som hon satt i hade vita sängkläder.
Flickan hade rött hår, i naturliga lockar, som räckte ner till midjan, var smal och inte särskilt lång. Det enda ovanliga med henne var ett par isblå ögon som såg ut att skifta till rosa in mot pupillen. Det där rosa i ögonen var mycket iögonfallande.
Zeila Potter gick fram till sin garderob med ett rosa nattlinne fladdrande runt smalbenen och öppnade den. Hon tog ut en vanlig vit klänning med spets, drog nattlinnet över huvudet och satte på sig den. Tyst stängde hon dörren. Men att hon stängde den tyst spelade ingen roll, för det hördes en hög duns och någon som muttrade något i rummet intill. Några sekunder senare syntes en pyjamas prydd pojke med svart, rufsigt hår, som också var ganska liten och mager, men som hade vuxit en del under sommaren, och bar runda glasögon i dörröppningen.
“Go-Go-Godmorgon”, gäspade Harry Potter.
Zeilas trettonårige storebror gick vidare och sprang nerför trappen. Ännu en hög duns avslöjade att han hade hoppat de tre eller fyra sista trappstegen.
Vid denna duns vaknade faktiskt deras föräldrar. James Potter, som Harry hade ärvt sitt utseende från, och Lily Potter vaknade i sin säng. James log och kysste Lily i pannan innan han mumlade ett godmorgon. Båda steg upp och svepte morgonrockarna om sig, för att sedan möta Zeila i trappen.
“Godmorgon, pappa, godmorgon, mamma”, sade hon.
De gick vidare genom hallen och in i köket, där Harry satt vid bordet och tydligen väntade på frukost. Väggarna var vita och skåpen var brungrå. På bordet låg det en bok med titeln Magins historia.
“Hej”, sade han vresigt.
Varken Lily eller James kom med någon vidare kommentar, Harry blev lätt irriterad och vresig nu för tiden. De bara hjälptes åt att duka fram frukosten medan Zeila damp ner på en stol bredvid Harry.
“Hej”, sade hon.
“Hej”, svarade Harry. “Du borde prova att vara blond ett tag.”
“Jo kanske det.” Zeila knep ihop ögonen och ansträngde sig hårt. Plötsligt satt hon där med blont hår. “Vad tycker du?”
“Jag tycker att du passar bäst i rött hår, men jag är väl bara van vid det”, sade Harry.
Zeila vände uppmärksamheten mot sin mor.
“Vad tycker du?” frågade Zeila.
“Jag tycker du är fin i det mesta, men rött passar dig bäst”, svarade hon.
James vände sig om och tittade på Zeila när han ställde ner tallrikar framför alla.
“Prova blont ett tag”, sade han.
“Visst”, sade Zeila frånvarande.
Den rödgula katten hade hoppat upp i hennes knä och hon kliade honom på huvudet. Han spann nöjt och slöt ögonen.
“Var det skönt Krumben?” frågade hon katten.
Katten Krumben spann till svar.
Hon var tvungen att sluta klia honom för att kunna bre sin macka, och Krumben vände ett platt ansikte mot henne innan han hoppade ner från stolen. Zeila tog en tugga av mackan.
Precis när hon svalde kom en lång och fräknig pojke med flammande rött hår snurrandes ur spisen. Han råkade skvätta ut lite aska på golvet.
“Oj, förlåt”, sade Ron Weasley, som var Harrys bästa vän. “Öh, godmorgon.”
Familjen Potter satt först och stirrade på Ron innan Harry flinade och sade:
“Hej, Ron!”
Lily reste sig upp och tog upp ett trollspö ur fickan på sin morgonrock. Hon pekade på askan med den och mumlade något innan hon trollade fram en stol.
“Hej, Ron, vill du ha något att äta?” frågade hon.
“Ja tack”, svarade Ron och satte sig ner på stolen.
Just som Lily plockade fram nytt bröd kom en ny person virvlandes. En pojke som var aningen längre än Ron skvätte ut aska på golvet. Han hade också likadant, eldrött hår.
“Hej, Harry, vad trevligt att se dig i ditt hus”, sade Fred Weasley och flinade just som en ny pojke som var identisk den tidigare kom.
“Hejsan, Harry, vi stöter visst på dig idag med”, flinade George Weasley.
“Kommer de andra?” frågade Lily, som var lätt irriterad.
“Vilka andra?” frågade Fred och försökte se förvirrad ut.
“Vad menar du?” frågade George med likadant ansiktsuttryck.
“Jovisst, de kommer”, sade en röst från spisen.
En kort, rultig kvinna med rött hår, precis som sina barn, klev ut från spisen. Molly Weasley såg på dem alla. Någon kom snabbt virvlande efter henne. En flicka med likadant rött hår kom fram.
“Hej”, mumlade Ginny Weasley och rodnade svagt.
Till sist kom en lång man med rött hår och begynnande flint fram från spisen. Arthur Weasley log ursäktande vid åsynen av Lilys förargade ansikte när hon såg hur han sparkade ut dubbelt så mycket aska som alla andra. Ett snabbt svep med trollstaven och askan försvann.
“Percy stannade hemma, han skulle skicka något brev tror jag”, sade han.
“Hur ska vi få plats nu?” suckade hon och såg på alla.
Just då dök en stilig man med svart hår som var en aning långt upp i köket.
“Hejsan, vad många ni är!” sade Sirius Black muntert.
“Vad fick dig att komma hit?” frågade James glatt.
“Jo, min mors röst ljöd genom huset och jag kände mig förargad över att jag inte hade hälsat på er. Och så skrek hon ju inte särskilt trevliga saker.”
Alla barnen flinade, särskilt Harry och Zeila. De visste mycket väl hur det var när mrs Black började skrika.
“Smutsskallar! Avskum! Dynghögar!”
“Och så ville jag ju säga en sak till Harry”, fortsatte Sirius.
Han vände sig mot Harry och sade:
“Har den äran på födelsedagen, Harry!”
“Ja, har den äran, Harry!” sade alla barnen Weasley.
Harry tog emot ett paket från var och en.
“Vi öppnar dem efter maten. Nu ska vi äta!” sade Lily bestämt.
Och så gick alla ut på baksidan och mr Weasley trollade fram ett bord och elva stolar till dem.

Kanske inte ett så spännande kapitel, men hoppas ni gillar det i alla fall.

OBS! Du kanske inte bör läsa den om du inte läst tredje boken eller sett filmen. Kanske inte heller sjunde, men du får ju läsa om du inte har läst den sjunde.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Anledningen till att jag gav familjen Potter Krumben var för att vissa har en teori om att deras katt var Hermiones Krumben, och att han kände igen Harry och Sirius. Så jag gav Potters katten Krumben.

Var det ett bra kapitel?

Jag är redan fast!

Du skriver väldigt bra, med härliga beskrivningar och detaljer, och det känns som om det är precis så här det kunde ha varit utan Voldemort.

Jag gillar också att och finns med i persongalleriet.

Förlåt för sent kapitel, men har gjort mycket idag. Vad glad jag blir Avis Fortunae!

Kapitel 2 - Tidigare besök
Zeila satte sig ner på en stol bredvid Ginny. Ginny skulle nu börja sitt andra år på Hogwarts, medan Harry, Ron och Hermione skulle börja sitt tredje år.
Solen lyste rakt på dem och värmde Zeilas rygg. Det var tur att det blåste lite, annars skulle de nog svettats väldigt mycket.
“Ja just det”, sade Lily. Hon svängde på trollspöt och en tårta stod plötsligt på bordet. “Harry, vill du ta första biten?” sade hon till Harry.
“Visst”, sade Harry.
Lily gav honom en bit och skar sedan upp bitar till de andra också. Så fort alla fått sin tårtbit tog Zeila upp skeden och tog en bit av sin. Krumben, som hade suttit och tittat på dem genom fönstret i vardagsrummet, kom tassande genom den öppna bakdörren och sträckte ut sig i gräset.
Sedan hördes ljudet av en bil som parkeras och en flicka med brunt hårburr och lysande, bruna ögon kom gåendes över gräsmattan.
“Hej, Harry!” sade Hermione Granger glatt. “Har den äran på födelsedagen!”
Hon räckte honom ett paket med grönt inslagningspapper. Harry vägde det i handen innan han log mot Hermione och sade:
“Tack!”
Han lade paketet under sin stol, tillsammans med de andra paketen. Lily kollade surt på honom. Snabbt tog han upp alla paketen och lade dem bredvid sin tallrik istället. Modern fortsatte titta på honom under bråkdelen av en sekund innan hon vände sig mot James och började prata om när de skulle åka till Diagongränden.
Hermione satte sig ner på en stol som mrs Weasley just hade trollat fram just som hennes föräldrar, som var mugglare, kom gående över gräsmattan.
“Hej, William och Melissa!” sade mr Weasley strålande och trollade fram ytterligare två stolar, samtidigt som bordet förlängdes och allt flyttades åt sidan. Mr och mrs Granger slog sig ner bredvid honom och blev serverade en tårtbit. Snart var mr Weasley och mr Granger inne i ett samtal om att vara tandläkare, och mr Weasley lyssnade intresserat när mr Granger berättade om hur man lagade hål.
“Vad ser du mest fram emot, Zeila?” frågade Ginny vänd mot Zeila.
“Jag vet inte”, svarade Zeila. Hon tittade fundersamt på Krumben som försökte jaga en liten sten. “Inte trolldryckskonst i alla fall. Men nu när Remus ska bli lärare i Försvar mot svartkonster skulle det kunna bli roligt.”
“Kanske det.” Ginny nickade eftertänksamt. “Men professor Quirrell var ganska bra, synd att han råkade ut för den där olyckan. Men han var aldrig någon hejare på att flyga”, tillade hon.
Professor Quirrell hade ramlat av sin kvast och brutit ett ben när han var domare i en Quidditch match. Madam Pomfrey hade såklart fixat det hur lätt som helst. Han blev nog ändå en aning skakad efter den händelsen, och hade sagt upp sig. Nu skulle James och Sirius vän Remus Lupin bli lärare i hans ämne - Försvar mot svartkonster.
“Ja just det”, sade Ron plötsligt, som hade diskuterat Quidditch med Harry. “Snygg hårfärg, Zeila. Men du borde fortsätta med rött hår. Prova någon annorlunda hårfärg senare, kanske rosa.”
“Senare”, sade Zeila och fortsatte prata med Ginny.
Krumben gick in under bordet och hoppade upp till Hermione. Hon kliade honom på ryggen och pratade med tvillingarna.
“Jag tycker att ni borde satsa mer på skolan”, sade hon.
“Men det tycker inte vi”, protesterade Fred.
“Vi tycker…” började George.
Men vad de tyckte fick inte Zeila veta, för blåsten ändrade riktning och blåste bort orden. Istället kom hennes föräldrars ord vandrande med vinden.
“... onsdag ska ju Remus komma”, sade James. “Jag tycker att vi borde åka på torsdag istället.”
“Okej okej”, sade Lily. “Vi åker dit på torsdag då! Men vilka saker ska vi köpa?”
“Jo, Harry behöver ju bara Att avslöja framtiden av Cassandra Vablatsky, Fortsättningskurs i förvandlingskonst och Standardkurs i besvärjelser, del tre, eftersom Hagrid skickade Monsterboken om monster till honom”, rabblade James. “Men Zeila behöver massa nya böcker. Undrar bara vad vi gjorde av boklistan…”
“Jag tror den låg på soffbordet”, sade Lily. “I vilket fall kan vi göra såhär.” Hon höjde trollspöt.”Accio Zeilas boklista.”
Zeilas boklista kom flygandes mot Lily. Harry duckade i sista sekunden.

Några timmar senare satt familjen Potter i soffan. Alla de andra hade gått, förutom Sirius som packade upp sina saker i gästrummet.
Harry hade fått ett snokoskop av Weasleys, och en bok om skötsel av kvastskaft av Sirius.
Nu hade han fötterna på soffbordet och Zeila låg med huvudet i sin mammas knä och benen på armstödet. James lade armen om Lily, som lutade sig mot hans axel. Nyhetsuppläsaren på mugglarteven pratade om att någon kändis skulle gifta sig. Egentligen lyssnade de knappt, men det skulle verka konstigt om de inte kände till några nyheter när deras mugglargrannar pratade om nyheterna med dem.
“... och så avslutar vi med väderleksrapporten”, sade nyhetsuppläsaren, och familjen Potter lyssnade nu mer uppmärksamt. “Kommer det vara lika torrt under veckan, Jim?”
“Nej du, Mark, det tror jag faktiskt inte”, sade väderleksmannen och log. “Vi kan nog vänta oss en våt natt, och på fredag kan det nog faktiskt komma en liten regnskur.”
Ett ansikte dök plötsligt upp i elden. Ansiktet såg trött och slitet ut, förutom ögonen. De såg livliga ut även i brasan.
Harry hoppade ner på golvet och satte sig, medan Zeila lade sig ner på golvet istället för soffan. Lily lyfte huvudet och James log ett brett leende.
“Hejsan, Remus!” sade han.
“Hej, professor Lupin”, sade Harry och flinade.
“Hej”, sa Remus och log mot dem.
“Sirius!” ropade Lily.
Sirius dök upp i dörröppningen och tittade på dem. James nickade mot brasan.
“Nämen hej, Remus”, sade Sirius och satte sig i en av fåtöljerna.
“Hej, Sirius”, sade Remus. “Jo, jag tänkte bara säga att jag kommer tidigare, på tisdag, och stannar längre. Jag åker på lördag istället.”
“Då följer du med oss till Diagongränden på torsdag”, sade Zeila och strålade.
“Gör jag?” frågade Remus och såg lite förvirrad ut.
“Japp, det gör du”, sade Harry.
“Vad roligt!” sade Remus.
“Varför kan du inte komma på måndag?” frågade Zeila. “Det är ju ännu tidigare! Gör du nånting då, eller?”
“Nej”, sade Remus.
“Men varför…”, började Harry.
“Det är fullmåne då”, förklarade Remus.

Hoppas ni gillade kapitlet!

Gillar!

Visst är hon en animorfmagus, som Tonks? Med hårfärgen som ändras hela tiden? Rolig detalj!

Tycker om att mugglarna får ta plats i berättelsen. Både på nyheterna och när Hermiones föräldrar beskrivs. De får nästan ingen plats alls i originalböckerna och jag har alltid varit nyfiken på dem.

Superbra!

Hjättebra! ♥

Fast det är lite långa kapitel men det är de väll värt att läsa för de är så superbra!

Japp, Avis Fortunae, det är hon. Tack Idiz och c8aina, blir jätteglad! Nu kommer i alla fall ett nytt kapitel.

Kapitel 3 -Trollkarlsklädnad i mugglarort
Remus var en varulv, och det skulle ju inte vara särskilt trevligt om han förvandlades när han var hos dem. Visst var James en animagus - och ett tillräckligt stort djur för att hålla en varulv i schack - men de andra skulle ju fortfarande vara människor och därför skulle han fortfarande vara rovdjursliknande mot dem. Nu hade man förvisso hittat ett elixir som gjorde varulven till en snäll varg - och Lily var bra på trolldrycker - men de hade inga ingredienser hemma.
“Å, javisst”, sa Harry. “Men då ses vi på tisdag.”
“Japp, det gör vi”, log Remus. “Men nu måste jag gå, vi ses på tisdag.”
“Vi ses”, sa familjen Potter och Sirius.
Remus försvann med ett litet plopp. Harry försökte dölja en gäspningen med handen och Zeila fick ett mycket tomt uttryck i ansiktet, eftersom hon var trött. Lily, som inte lät sig luras, sa:
“Läggdags för alla barn.”
En storm av protester bröt ut.
“Vi är inte trötta”, sa Harry och Zeila i kör.
“Lily, det är ju somm…” James ändrade riktning mitt i meningen när han såg Lilys varnande blick. “Gör nu som er mamma säger.”
“Jag är inte någon Potter, så jag kan inte säga något”, sa Sirius.
Därmed följde Harry och Zeila med Lily in på badrummet och gjorde sig i ordning. När Zeila spottade ut tandkrämen stod James och väntade i dörröppningen. Lily tittade frågande på honom.
“Jag får väl också titta så att dem borstar tänderna ordentligt”, sa James förnärmat.
Lily himlade med ögonen men sa inget. Harry och Zeila tittade på varandra och fnissade.
När Zeila gick in till sitt rum, och Harry till sitt, följde Lily med Zeila in. Zeila kröp ner i sängen och Lily kysste henne på pannan och sa:
“Godnatt, min skatt.”
“Det rimmar”, sa Zeila och flinade. “Godnatt, mamma.”
Lily log mot henne och gick sedan in till Harry. När hon gick ut kunde Zeila höra James och Harry prata.
“Jag ville inte ge den till dig i närheten av Lily, hon gillar den inget vidare”, hördes James röst.
“Din osynlighetsmantel!” sa Harry. “Tack, pappa.”
Zeila kunde svagt höra hans madrass knarra när han kramade James. När James kikat in i hennes rum för att säga godnatt hade hon redan somnat. Håret - som hade blivit rött efter kalaset - fick nu en svagt blå nyans i det röda.

Sirius åkte hem på måndagen. De blev tisdag, och det strålande solskenet var som bortblåst: regnet öste ner i Godric’s Hollow och de svagaste träden böjde sig i vinden.Remus klev smidigt in i vardagsrummet från den öppna spisen utan att sparka ut någon aska alls. Zeila hälsade glatt på honom när han slog sig ner vid bordet. Han hade ljusbrunt hår, med grå slingor i förtid, ett förtidigt fårat ansikte men med livfulla ögon och sjabbig trollkarlsklädnad.
“Nej vet du vad”, sa Lily ilsket till Remus. “Vi bor i en mugglarort, och du kommer med en trollkarlsklädnad. James gå genast upp och hämta några mugglarkläder.”
“Förlåt, Lily, men det här är det bästa jag har”, sa Remus. “Förresten har Zeila fått Krumben att sväva på baksidan med din trollstav sedan hon var fyra år.”
Zeila tittade surt upp på Remus.
“Zeila”, sa Lily och vände sig till Zeila, “har du verkligen gjort det?”
“Ja”, sa Zeila tyst.
Lunchen åts under spänd tystnad. Som tur var blev det en bättre stämning när en uggla vid namn Henry kom flygandes. Hon hade med sig brev från Sirius, och Harry läste högt:

Kära familjen Potter, och Remus, om du är där
Jag kommer in till Diagongränden på torsdag, och hjälper med era inköp. Skicka svar tillbaka med Henry, vilken tid ni ska vara där.
Sirius

Harry tog fram fjäderpenna och bläck, vände på pergamentet och började skriva ett svar. Zeila läste över hans axel medan han skrev:

Käre Sirius
Det blir jätteroligt om du kommer! Vi kommer vara där klockan...

“Klockan ett”, svarade Lily, som tydligen också hade läst brevet.

… ett. Jag vet inte vilken tid vi kommer åka därifrån, men det blir väl några timmar efter.
Harry

Han knöt fast brevet vid Henrys ben igen och han flög iväg.
“Vad roligt”, sa Lily.
“Jätteroligt”, sa James.
“Det var längesen som han och jag sågs”, sa Remus fundersamt.

Så kom torsdagen, och Lily plockade fram flampulvret. Harry strödde flampulver över elden, klev in och ropade “Diagongränden”, tätt följd av Zeila.
“Kom ihåg…” började Lily.
“... att hålla armbågarna intill kroppen och blunda kanske, kliv inte ut förrän du har fått syn på Harry”, avbröt Zeila. “Jaja, jag vet.”
Hon strödde flampulver över elden, klev in och ropade “Diagongränden”.
Hon kände hur hon började snurra runt och hon slöt ögonen och pressade armbågarna intill kroppen. När hon kände hur hon inte snurrade längre öppnade hon ögonen och fick syn på Harry. Precis när hon klev ut kom James. Lily kom efter honom, och till sist Remus. Efter några minuter kom Sirius.
“Så, vem ska gå med vem?” frågade Lily.
“Jag och Sirius kan gå med Harry”, sa James.
“Ja, då går väl vi då”, sa Remus till Zeila och Lily.
“Vi möts här klockan två”, sa Lily.
Zeila följde efter Lily ut i Diagongränden. Hon kunde se en lång pojke med rött hår. Sedan såg hon en nästan lika lång pojke med rufsigt svart hår. Harry log mot pojken med rött hår, Ron.
“Vi börjar med trollstaven”, sa Lily bestämt.
De klev in i en butik som sålde trollstavar: Ollivanders.

Hoppas ni gillade detta kapitel. Är inte jättenöjd med namnet men kunde inte komma på något bättre...

Jag brukar inte vara så bra på att läsa fanfictions men bevakar och hittills är det bra!