Till månen och tillbaka [SV]

Titel: Till månen och tillbaka
Författare: Miist
Rating: 11-12 års åldern. Kommer innehålla kärlek och bråk.
Färdig: Nej
Antal kapitel: 2
Huvudpersoner: Draco Malfoy och påhittade Quinn.
Handling: Quinn är en 15 årig flicka med rött hår och blåa ögon. Hon går sitt femte år på Hogwarts i Slytherin. Quinn har inte haft det så lätt senaste året. Hennes föräldrar blev dödade av dödsätare då de enligt Voldemort gick emot honom. Men som Quinn har förstått det var det en missuppfattning. Ni kommer få följa Quinn under skolan. Bråk, nya vänner. Kärlek. Tårar och svek. Samt saknaden av sina föräldrar.

Väldigt svårt att skriva en handling. Men om ni ger det en chans kommentera så lägger jag ut första kapitlet

Jag bevakar! Låter spännande!

Kapitel 1:

" Quinn, vakna." Quinn öppnade sakta ögonen och blinkade mot det starka ljuset som lös upp hela sovrummet.
" Ja, jag kommer mormor." Quinns mormor slog igen dörren och hon hörde hur stegen tystnade mer och mer ju längre hennes mormor gick i korridoren. Quinn satt sig upp på sängkanten och gnuggade ögonen. Hade varit trevligt att bli väckt på ett snällt sätt någon gång. Quinn skrattade. Det var hennes mormor hon tänkte på.

Quinn reste sig ur sängen och gick fram till gaderoben och tog på sig blåa jeans och en grön topp. Hon borstade håret och tänderna innan hon lämnade sovrummet och gick ner till köket för en väldigt otrevligt tyst måltid med sina morföräldrar.
Hon satte sig vid matbordet, sa godmorgon och tog en macka. När hon inte fick något svar tittade hon ner i bordet och tänkte på hur det var när hennes föräldrar var vid liv. När de satt vid samma matbord som Quinn och hennes morföräldrar gör och åt frukost. Skratten som ekade mellan stenväggarna, glädjen som strålade ur alla. Quinn torkade snabbt bort en tår som trängde fram mellan ögonlocken. Det gjorde ont att tänka på sina föräldrar.
" När går tåget imorgon?" Frågade hennes morfar utan att kolla upp från tidningen.
" Klockan 8." Hennes morfar nickade.
" Du kan gå om du är klar." Quinn tackade och reste sig från bordet. Hon stod en stund i den kalla hallen och funderade på om hon skulle gå ut eller upp till sitt rum. Att gå ut vann. Hon öppnade portarna och gick ut i solen. Quinns steg tog henne automatiskt mor sjön. Hon satte sig på bryggan och doppade fötterna i sjön. Allt påminde om hennes föräldrar här hemma. Därför längtade hon efter Hogwarts. Imorgon får hon äntligen återvända. Till sitt riktiga hem. För detta är inget hem. Inte sen hennes föräldrar försvann.

Mer? Lite tråkig änsålänge. Men kommer bli bättre.

Jag bevakar!!! jättebra!
Har inte någon tumme kvar att dela ut.

Superbra!

Kapitel 2:

Quinn satt i en kupé på Hogwartsexpressen tillsammans med sin bästa kompis Pansy. Pansy och Quinn har känt varandra sen dagis och har hängt ihop nästan hela tiden. Förrutom när de bråkat. Men de har alltid hittat tillbaka till varandra på ett eller annat sätt.
" Taggad för femte året?" Pansy tittade på Quinn med ett leende. Quinn nickade och log tillbaka.
" Ja, det ska bli så skönt att äntligen komma hem." Pansy log snett. Hon visste hur jobbigt Quinn hade det hemma.

Efter ungefär halva resan såg Quinn hur Pansy rodnade och hon förstod direkt. Draco Malfoy, en annan femte års elev klev in genom dörren straxt efter.
" Hej Pansy. Tjena Quinn." Den vithåriga pojken log mot Quinn. Han har växt till sig under sommaren. Det var Quinn tvungen att erkänna. Draco, Crabbe och Goyle slog sig ner i kupén och kompisarna pratade, skrattade och påminde varandra om pinsamheter och roligheter som skett under tidigare år.

" Nej men titta. Är det inte Malfoy. " Harry Potter klev in i kupén med ett hånfullt leende. han tittade sig runt i kupén och lät ögonen fastna på Quinn.
" Titta, bebisen har växt till sig. Hur var det hemma? Trevligt med dina morföräldrar som inte gillar dig?" Potter och Weasley skrattade. Quinn höjde ett ögonbryn. Sen när har Potter blivit så kaxig?
" Lägg av Potter." Draco ställde sig upp och spände musklerna. Potter backade ut ur kupén, tittade på Quinn och fräste:
" Detta är inte över." Kupédörren slog igen bakom honom och alla blickar flyttades till Quinn.
" Är du okej gumman?" Pansy la en arm om Quinn som nickade.
" Självklart. Jag bryr mig inte." Quinn log mot sina kompisar men innerst inne grät hon. Inte över Potter utan över att det han sa var sanning. Hon grät över att hon inte vågade stå upp för sig själv. Hon grät för att hon blivit feg sen hennes föräldrar försvann.

Efter ungefär 2 timmar var tåget framme och eleverna strömmade ur. Quinn och gänget gick fram till en vagn och åkte upp till slottet. De tittade på när förstaklassarna blev sorterade, åt middag och gick sedan ner till sällskapsrummet.
" Jag går och lägger mig. Är jätte trött." Sa Quinn så fort de kommit in och kilade snabbt upp till femte våningen på tjejernas sida och in i sovsalen. Hon såg snabbt vart hennes saker stod och la sig i sängen. Tårarna började rinna. Hon hatar Potter. HATAR honom. Hon tog ett djupt andetag. Imorgon är en ny dag. Imorgon blir en bra dag!

Bra!

Kapitel 3:

Quinn sträckte på sig. Tittade sig runt och upptäckte snabbt att alla fortfarande sov. Quinn trasslade sig ur gardinen som hängde runt sängen och tassade in i badrummet. Hon startade duschen och tog en varm dusch. Hon virrade en handduk runt sig och tassade ut till sin koffert och letade upp en ren klädnad och klädde sedan på sig och lämnade sovsalen. Hon gick ner för stentrapporna till sällskapsrummet. Det var nästan helt tomt förrutom en pojke som satt i en fotölj och tittade in i elden.
" Draco?" Quinn hörde hur hennes röst lät frågande. Killen vände sig om.
" Godmorgon Quinn. Redan vaken?" Draco tittade på henne med ett snett leende på läpparna. Han såg trött ut.
" Ja. Varför är du redan vaken?" Han log ett snett leende och gäspade.
" Vaknade. Kunde inte somna om." Quinn skrattade.
" Är du hungrig?" Han nickade. " Ska du med till Stora Salen och äta?" Han nickade återigen och reste sig från fotöljen. De lämnade sällskapsrummet tillsammans och vandrade mot trapporna genom de mörka kalla korridorerna i fängelsehålorna.
" Vad hände egentligen med dig igår Quinn?" Quinn kände färgen lämna hennes kinder och hon tittade ner i marken. " Quinn, vad händer?" Hon kände hur Dracos kalla händer las på hennes kinder och sakta lyfte upp hennes ansikte.
" Potter skämtade om mina föräldrar." Quinn undvek att kolla in i Dracos ögon för hon visste att hon skulle börja gråta då. Hon kände hur Dracos händer spändes.
" Vad sa han Quinn? Berätta!" Hans röst blev allvarlig.
" Snälla Draco, bara.... Sluta." Quinn började springa gnom korridoren. Hon behövde komma iväg från honom och alla frågor.
" QUINN, VÄNTA!" Hon hörde ekande steg efter henne. Han hann ifatt henne precis innan trappan. Han tog tag i hennes arm och snurrade runt henne så hon hamnade ansikte mot ansikte. " Snälla. Berätta." Han såg oroligt på henne. Quinn kände en tår rinna nedför kinden.
" Det var väl inte om mamma och pappa egentligen. Utan mer om jag tyckte det var kul med morföräldrar som inte älskar mig." Quinn snyftade till. Draco drog in Quinn nämre och la armarna om henne.
" Jag ska döda honom."

De stod så en stund. I en kram. Quinn gråtandes mot Dracos bröstkorg. Dracos händer som sakta smekte Quinns rygg i en tröstande gest.
Quinn rös till. Blandannat av smekningarna och för att det var kallt i fängelsehålorna.
" Fryser du?" Draco kramade henne hårdare. Quinn nickade. Draco släppte henne och knäppte upp jackan.
" Här, låna min jacka." Han la den runt Quinns axlar. Quinn knäppte den och rös. Denna gången för värmen spred sig genom hennes kropp. Hon drunknade lite i jackan men det sket hon i. Det var så varmt och skönt. Draco log av åsynen av Quinn i hans jacka.
" Vad skrattar du åt?" Quinn höjde ett ögonbryn mot honom.
" Du är söt i min jacka." Quinn log och snurrade ett varv.
" Jag känner mig riktigt snygg!" Deras skratt dog ut när de hörde röstet bakom dem.
" Varför har du Dracos jacka på dig?" Pansy tittade på Quinn med irriterad blick.
" Åh godmorgon Pansy. Jag frös." Quinn log mot sin vän som INTE besvarade leendet.
" Pansy oroa dig inte. Hon frös." Draco tittade på henne med bestämd blick. Han tog Pansys hand och började gå upp för trapporna.
Quinn tittade efter honom. Hon gillade inte känslorna hon känt medan hon stod tillsammans med honom.

Mer?

Bra!

Från och med nu kommer jag skriva ur perspektiv istället så blir det inte lika rörigt.

Kapitel 4 DRACO:
Han hatade att behöva gå. Han slängde en blick över axlen när han gick upp för trapporna tillsammans med Pansy.
" Asså, jag älskar Quinn. Men jag tror hon har känslor för dig." Pansy kramade Dracos hand.
" Pansy, du är den enda för mig." Han kramade tillbaka hennes hand. Men innerst inne skrek han. Skrek över att han var förvirrad över hans känslor. Skrek för han ljög för Pansy. Skrek för att han var Draco Malfoy.
De kom upp för trapporna och klämde sig förbi elever som stod och pratade i entrehallen. De banade väg in i Stora Salen och styrde stegen mot Slytherinbordet. De hittade några platser och satte sig ner.
" Åh vad gott med frukost." Pansy högg in på mackor, gröt och en massa annat. Draco suckade inombords och tog en smörgås från brickan. Han höll koll på dörren hela frukosten. Blaise kom. Theodore kom. Pansys vänner. Men inte Quinn.
" Vart är Quinn?" Blaise svalde smörgåsen och tittade på Pansy som ryckte på axlarna.
" Vet inte. Har inte sett henne sen imorse." Pansy blängde på Draco och fortsatte sedan att prata med sina vänner. Blaise tittade med höjt ögonbryn på Draco som nickade mot dörren.
" Blaise, vi måste hämta en sak. Kom." Killarna reste sig och lämnade resten vid bordet. De styrde stegen mot fängelsehålorna igen för att leta efter Quinn.
" Vad har hänt egentligen?" Blaise tittade på Draco som suckade.
" Jag höll om Quinn imorse. Pratade om hennes föräldrar osv." Blaise tittade på honom innan han försiktigt frågade.
" Kan du berätta vad som hände hennes föräldrar egentligen? Alla säger olika och jag vill inte tro på vilket rykte som helst." Draco bet sig i läppen och nickade sedan mot ett tomt klassrum.
" kom." De smög in och stängde dörren efter sig. Draco satte sig på en bänk och suckade.
" Jo såhär är det. Quinns föräldrar var dödsätare som du vet. " Blaise nickade. " De var ute på ett ärende åt Mörkrets herre. De skulle få ut information av några halvblod om något. Jag har ett fått reda på om vad. " Sa Draco innan han fortsatte. " Men de dödade dem aldrig. De trodde att de hade dött när de lämnade men ett av halvbloden överlevde. Mörk.. Vafan när Voldemort fick reda på det blev han ursinnig och sa att de gått emot honom. Han torterade dem till döds och lämnade sedan deras kroppar i deras hus så när Quinn kom hem upptäckte hon dem. " Draco tystnade.
" Va hemskt." Blaise såg faktigst medlidande ut.
" Vafan snackar ni om?" Killarna ryckte till och hoppade upp när de hörde den upprörda rösten ifrån dörren.
" Quinn!" Draco började gå mot dörren. Quinn höll upp en hand.
" Du lovade att aldrig berätta. Dra åt helvete Draco." Hon slog igen dörren. Draco suckade och slog huvudet i händerna.
" Vafan har jag gjort Zabini." Blaise gick fram och la en hand på sin kompis axel.
" Ta det lugnt Malfoy. Vi fixar detta."

Mer?