Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus
Forum > Fanfiction > Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Scorperion
Elev 
|
Detta inlägg gav 10 poäng till Slytherin!
Spoiler alert om man inte har läst eller sett Cursed Child
Titel: Konsten att ta sig ut ur garderoben Huvudpersoner: Albus Potter och Scorpius Malfoy Färdigskriven: Ja Antal kapitel: 76/76 Rating: PG-13 (Innehåll av rökning, alkohol och vuxna samtalsämnen) Handling: Albus och Scorpius ska börja sitt femte år på Hogwarts, och för engångsskull ser Albus framemot det. Pojkarnas vänskap tar sig till en lite högre nivå, medan båda skaffar sig varsin flickvän och får för första gången prova på hur ett förhållande funkar. Det går bra till en början, fram tills båda börjar inse att de inte trivs i sina relationer av personliga skäl. Pojkarnas vänskap får svårt att hålla sig stadig, samtidigt som båda börjar känna sig mer eller mindre attraherade av varandra. Men så fort det börjar ordna upp sig blir saker inte riktigt som planerat. Kapitel 1-15 Spoiler: Tryck här för att visa!Kapitel 1 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Hogwartsexpressen väntade vid perrong nio och trekvart, redo att avgå vilken minut som helst, den första september. Utanför tåget stod Scorpius Malfoy, som skulle börja sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, och kramade sin pappa adjö. Scorpius klev på tåget och höll utkik efter sin bäste vän Albus, medan han försökte hitta en tom kupé. "Här borta, Scorpius!" hördes en röst. Det var Albus som stod vid öppningen av en kupé och vinkade. Scorpius log och sprang genast fram till honom, slängde sina armar runt halsen och kramade honom hårt. "Okej", skrattade Albus. "Det räcker nu, du kväver mig." Scorpius släppte taget och skrattade han också. "Det är så himla kul att se dig igen! Hur är det? Har du haft en bra sommar?" frågade Scorpius. "Du skulle bara veta", sa Albus. "Vi går in och sätter oss så kan jag berätta." De gick in i kupén och satte sig mittemot varandra. "Okej, så veckan efter du åkte hem", började Albus. Scorpius hade varit hemma hos Albus under de två första veckorna av lovet så han förstod precis när han menade. "Kommer du ihåg Max? Max Copperfield?" Scorpius nickade. Han hade aldrig träffat henne men Albus berättade i våras att han hade haft kvarsittning ihop med en tjej han blev förtjust i. Max var en blivande sjätteårselev från Gryffindor. Så mycket visste Scorpius än så länge. "Hon skrev till mig", fortsatte Albus och tittade ner för att dölja sitt generade ansiktsuttryck. "Sen dess har vi brevväxlat hela sommaren. Och nu vill hon börja ses mer i skolan." Det blev en kort paus. Scorpius var glad för sin väns skull men något kändes inte rätt. "Vet du?" sa Albus och tittade upp. "Jag tror hon gillar mig." "Var det därför du inte svarade på vissa brev från mig?" sa Scorpius. "Förlåt för det. Du vet, jag läste dem och jag ville svara, men du vet. Det blev lite mycket." Scorpius visste inte hur han skulle ta det. Han var glad att Albus hade träffat någon, men själv kände han sig lite bortprioriterad. "Jag förstår", sa Scorpius och nickade. Längre bort hördes ljud av fotsteg och en rullande vagn, följt av orden: "Önskas nåt från vagnen?" Albus och Scorpius tittade på varandra och flinade. Albus fick hålla för sin mun för att hålla sig för skratt. Utanför deras kupé stannade den stora godisvagnen. "Ska ni ha något från vagnen... Jaha. Ni igen", sa godishäxan. "Hej hej", sa Albus och vinkade glatt. "Jag tar gärna två kittelkakor tack." Utan ett ord tog häxan fram två kittelkakor medan Albus gick fram med rasslande mynt. "Tackar", sa Albus och satte sig igen i samband med att häxan rullade iväg med sin godisvagn. Albus räckte fram den ena kittelkakan till Scorpius. "Här. Jag bjuder. Titta bara först så det inte ligger någon gömd granat inuti", sa han och skrattade. "Jättekul", flinade Scorpius och tog en tugga. "Hej Albus", hördes en röst. Scorpius tittade upp och fick syn på en lång, spinkig tjej med ljusbrunt hår som räckte ner till armbågarna på henne. Hennes ansikte var svårt att se då det var täckt med smink. "Hej Max", sa Albus och kliade sig i nacken, som han alltid gjorde för att dölja sin nervositet. "Jag råkade bara ha vägarna förbi här, så jag tänkte bara passa på att säga hej", sa hon och vände blicken åt Scorpius. "Och du måste vara Scorpius du. Ja, Albus har skrivit massor om dig förstås." Innan Scorpius hann svara vände hon sig till Albus igen. "Jag måste gå och leta upp Rose nu, men vi ses i skolan. Puss hej", sa hon och gav Albus en slängpuss. Scorpius tyckte inget annat än att hon påminde om en malligare version av Delphi, men kände därefter att han inte ville jämföra de två. Albus tittade ner och rodnade. "Hon är underbar hon", sa han. "Mm", sa Scorpius och nickade, men visste inte om han skulle hålla med. "Så vad har du haft för dig under sommaren?" sa Albus och bytte samtalsämne. "Jag menar, efter att du åkte hem." "Inte så mycket", sa Scorpius och ryckte på axlarna. "Jag och pappa reste till Irland, men där hände det inte så mycket. Men annars var det en trevlig resa." "Irland? Vad roligt! Jag skulle också vilja resa någonstans." "Vi borde göra det nån gång", föreslog Scorpius. Kapitel 2 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus ~Flashback~ Albus klev in i klassrummet där hans kvarsittning skulle hållas. Han kunde inte se en skymt av någon lärare, utan en elev. Eleven var en tjej från Gryffindor. Hon var snygg, tyckte Albus. Han kände pirret i magen då hon tittade på honom och log. "Så du har också kvarsittning?" sa hon då Albus satte sig vid bänken bredvid henne. "Japp", sa Albus och slängde upp sina böcker på bänken. Tjejen lutade sig åt hans håll och sträckte fram sin högra hand. "Max Copperfield", hälsade hon när Albus tog emot handen. "Femteårselev." "Albus Potter", hälsade Albus. "Jaha? Så det är du som är James och Lilys bror? Du vet, jag känner James ganska bra. En av mina före detta kompisar var tillsammans med honom ett tag." "Menar du Bella Jones? Jag minns att James brukade prata en hel del om henne", sa Albus. "Så är Max ditt riktiga namn?" Albus hade aldrig träffat någon tjej vid namnet Max, så han tyckte det lät lite ovanligt. Max flinade och skakade på huvudet. "Jag heter Maxine egentligen, men jag har aldrig gillat det. Jag kallas för Max." "Max", upprepade Albus. "Jag gillar det namnet." Max tittade ner och rodnade. "Så", fortsatte Max. "Vad är din orsak till att vara här? Vad har du gjort för dumheter?" Albus rätade på ryggen och gjorde citationstecken med fingrarna. "Därför att jag var 'uppkäftig och aggressiv' på lektionen, när jag egentligen sa ifrån läraren som favoriserade. Du då?" "Slagsmål. Med mitt ex. Självklart fick jag skulden trots att det var han som började." "Typiskt lärare", sa Albus och himlade med ögonen. Tystnaden uppstod så fort professor Shieet, som Albus hade tjafsat med steg in. "Miss Copperfield, Mr Potter", hälsade han. "God eftermiddag professor Shit. Förlåt. Shieet", sa Albus, vilket gav Max en rejäl fnittring. "Mr Potter", suckade Shieet. "Om inte du lär dig uttala mitt namn rätt är jag rädd att jag måste dra femtio poäng från Slytherin. Detta blir din sista varning." De sista veckorna innan sommarlovet började Max och Albus hälsa på varandra, och ibland stanna upp och prata så fort de passerade varandra i korridorerna. Albus låg nu på sin säng i sovsalen, efter sorteringsceremonin. Inte trodde han att den snygga tjejen han träffade på kvarsittningen skulle få för sig att skriva till honom. Han kände på sig att han hade något på gång med henne. Kapitel 3 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Scorpius hade spenderat första kvällen med att sitta vid brasan i uppehållsrummet. Han ville läsa igenom sina nya böcker. När han var klar smög han sig tyst in i sovsalen. Den enda som fortfarande var vaken var Albus. Scorpius gick fram och satte sig på hans sängkant. "Är du vaken än?" flinade han. "Japp", sa Albus. "Så har du genomforskat dina nya böcker färdigt nu?" Scorpius nickade och lade sig bredvid Albus. Det hade blivit en grej de börjat göra när den ena kände för att prata. Ibland hade de till och med somnat i samma säng. "Har du och Max planerat att träffas något?" frågade Scorpius trots att han inte ville veta. "Vi ska träffas imorgon på eftermiddagen." "Kul", var det enda Scorpius kunde säga av allt han ville säga egentligen. "Tänk så blir det verkligen något", sa Albus och vände sig åt sidan så han låg vänd mot Scorpius. "Mellan mig och Max. Tänk så blir hon och jag tillsammans, och så skaffar du en tjej. Då kan vi ha dubbeldejt." Scorpius fnissade. "Vem i hela världen skulle vara intresserad av en nörd som jag?" "Du får väl fråga Rose igen", sa Albus ironiskt. "Ja eller hur", sa Scorpius. "Ärligt talat så vet jag inte om jag känner något för henne längre. Jag menar, hon är söt och smart och så men..." "...hon har behandlat dig förjävligt och förtjänar dig inte", avslutade Albus åt honom. "Men du. Det finns någon därute för dig. Det lovar jag dig." "Hur kan du vara så säker?" "Varför skulle jag inte vara det? Jag menar, som vän är du det bästa man kan önska. Hur lycklig skulle man inte vara över att ha dig som pojkvän?" "Gäller bara att hitta någon som kan tänka som du", sa Scorpius och tänkte på alla mobbare i skolan. "Du hittar någon", sa Albus mjukt. * * * * * Nästa dag gick Scorpius och tänkte på det som Albus hade sagt kvällen innan. Han försökte föreställa sig hur Albus skulle reagera om han faktiskt träffade någon. Antagligen vara glad för hans skull och fixa den där dubbeldejten. Men varför kunde han själv inte känna likadant för Albus och Max? Kanske det skulle kännas bättre om han lärde känna Max lite mer. Men det var inget som intresserade honom. Efter middagen stod Max utanför stora salen och väntade på Albus. "Hej Albus", sa hon och kysste hans kind. "Hej Max", sa han och rodnade. "Vi ses i sällskapsrummet sen", sa Scorpius som inte ville känna sig påträngande. "Hejdå så länge", sa Albus och log. Max hade inte sagt någonting till Scorpius. Det var som om hon inte ens märkte att han var där. Under tiden valde Scorpius att roa sig i biblioteket, hans favoritplats på slottet. Böckerna hade en förmåga att distrahera honom från tiden så att han nästan glömde bort läggdags (Lektioner hade han alltid stenkoll på). Men den här gången var han bara där en kort stund och gick sedan mot uppehållsrummet för att se om Albus var tillbaka. Men när han kom dit fanns ingen skymt av honom. Strax innan midnatt, när Scorpius hade krypit ner i sin säng, kom Albus tillbaka med ett stort leende på läpparna. "Hej", sa Scorpius glatt och satte sig upp. "Du är sen." "Jag vet", sa Albus. "Vi glömde bort tiden. Som tur var känner Max prefekten som hittade oss så det blev inga avdragspoäng." "Tur det. Vad gjorde ni egentligen?" "Inget speciellt", sa Albus och lade sig ner på sin säng. "Vi bara pratade." Scorpius var lite nyfiken över vad Albus och Max hade haft för sig men samtidigt visste han inte om han ville veta. Kapitel 4 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus Det hade gått en vecka sedan terminen började, och Albus och Max hade träffats varje dag sen dess. Första kvällen de umgicks höll de sig i biblioteket där Mark Davis, prefekten som Max kände, stod på vakt utanför. Mark hade mot reglerna gett de lov att vara där, så han kunde leda de tillbaka till sina sovsalar och låtsas att han hade upptäckt dem. Idag däremot skulle de se till att passa tiden så ingen skulle misstänka något. De träffades vid entréhallen och gick ut för att slå sig ner vid ett träd. "Så hur har din dag varit då?" frågade Max och tog Albus i handen. Albus ryckte på axlarna. "Som vanligt antar jag", sa han i förhoppning om att hon skulle fråga vad han menade. "Jag har tänkt på en sak", sa Max och vred på sig så hon satt vänd mot honom. "Vi har ju nu träffats ett tag. Så jag undrar när vi ska göra detta officiellt?" Albus tittade förvirrat på henne trots att han förstod vad hon menade. "Du menar... oss två?" "Vad tror du, dummer?" flinade Max och knuffade till honom. "Er... Skulle vi kunna avvakta ett litet tag?" sa Albus. Naturligtvis var han kär i Max, men han var både nervös och osäker på om han vågade sätta någon stämpel än. "Hur länge då?" svarade Max på hans fråga. "Jag har ju väntat hela sommaren." "Bara ett litet tag, jag lovar", sa Albus. "Vänta inte för länge bara", sa Max och vilade sitt huvud i hans knä. "Jag menar bara att jag vill ta ett steg i taget." Albus började fläta hennes hår, vilket han inte var så bra på. "Jag menar, vi kan gå hand i hand offentligt, vi kan ge varandra kindpussar lite här och var. Men att bli ihop vill jag nog bara vänta lite med. Du vet, jag har aldrig haft något förhållande förut." "Min första pojkvän och jag började hångla innan vi ens var tillsammans", påpekade Max. "Men jag är inte han!" sa Albus som höll på att bli irriterad. "Jag vet", sa Max och tittade upp på honom. "Du är bättre. Du är bara lite långsam." De gick hand i hand tillbaka till slottet när kvällen började närma sig. Innan de skildes åt stannade de upp för att säga hejdå. "Så vi ses imorgon antar jag?" sa Max. Albus nickade. "Jag frågar dig så fort jag är redo, okej?" sa han. "Det låter bra det." Albus ville ge henne en puss på pannan men kunde inte nå då Max var längre än honom, så det fick bli en kindpuss. "Vi ses", sa Albus och gick. När han kom in i sovsalen satt Scorpius i sin säng och läste. Ingen annan var där än så de var helt ensamma. Scorpius tittade upp och slog igen sin bok. "Åh. Hej Albus. Haft det bra?" Albus svarade inte utan slog sig ner bredvid Scorpius och lutade sitt huvud mot hans axel. "Har du kysst någon förut?" frågade han. "Öh nej. Isåfall hade jag väl berättat?" "Det förstås", sa Albus och lyfte på huvudet. "Hur så?" sa Scorpius. "Max och jag. Vi har inte riktigt blivit tillsammans än av olika skäl. Det ena är att jag vill vara bra på att kyssas." "Jag trodde du hade övat tillräckligt på din moster", retades Scorpius. Albus blängde upprört på honom och slog till honom med en kudde. "Var du tvungen att ta upp det nu? Det var ett år sen och jag visste inte ens vad jag gjorde!" "Det är ändå roligt nu när man tänker tillbaka", skrattade Scorpius. "Iallafall!" sa Albus halvt irriterat. "När jag kysser Max för första gången så vill jag göra det proffesionellt. Så jag behöver någon att öva på." Scorpius spärrade upp ögonen och backade skräckslaget huvudet bakåt. "Er... menar du att... du vill öva på mig?" sa han nervöst. "Bara om du vill det förstås!" sa Albus och försökte lugna ner honom. "Förlåt, jag menade inte att skrämma dig." Scorpius tittade ner en stund och såg ut att tänka efter. Sen tittade han upp igen. "Okej då. Vi provar en gång", sa han. Albus log och började luta sig fram. "Vänta", sa Scorpius och höll för hans mun. "Hur eh... hur gör vi? Jag menar, ska vi använda tungorna?" "Vi provar en gång utan först", sa Albus. "Okej. Då kör vi", sa Scorpius och lutade sig långsamt fram. Innan deras läppar hann nudda varandra började Scorpius fnissa. "Vad?" sa Albus och började fnissa han också. "Inget", sa Scorpius och skakade på huvudet. "Jag är bara lite nervös. Och osäker på hur man gör." "Oavsett hur urusel du är kommer jag inte ha något att jämföra med. Det är därför vi övar. Okej?" Scorpius nickade och lutade sig fram igen. Så fort deras läppar möttes kändes det som att en blixt slog till. På ett sätt som Albus gillade. Han struntade i om Scorpius var bra eller dålig. Han gillade känslan ändå. "Wow", sa han efter att de dragits ifrån. "Du är bra du." "Tycker du?" sa Scorpius generat. Albus nickade. "Ska vi testa använda tungorna en gång?" "Okej", sa Scorpius och tvekade inte innan han lutade sig fram igen. Albus kunde känna smaken av choklad, vilket fick honom att halvt flina. Utan att dras ifrån lade Albus sin hand på Scorpius bakhuvud medan han kände Scorpius hand röra vid hans midja. Albus drog ifrån sig med händerna kvar där de var. "Wow", sa båda samtidigt. De skulle just göra om det, men avbröts av fotsteg som hördes utanför. Någon var påväg in. Pojkarna släppte genast taget om varandra och Albus skyndade sig till sin egen säng så att ingen skulle misstänka något. Kapitel 5 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Scorpius hade svårt att sova den natten på grund av magknip. En bra känsla av magknip kändes det som. Han visste inte riktigt varför. Antagligen för att det som hände den kvällen var så oväntat. Han nästan flinade bara han tänkte på det. Han hade hånglat med sin bäste vän. Handen som nu vilade på hans mage var samma hand som hade rört vid Albus midja när allt pågick. Inte hade han väntat sig att hans första kyss skulle vara Albus. Han kunde knappt ligga still. För minsta lilla påminnelse vred han på sig och log, nästan skrattade. Det var som att han inte visste vad han kände. Nästa dag satt han i biblioteket, medan Albus var med Max. Av någon anledning kände han sig nedstämd. Efter vad som hade hänt kvällen innan hade han nästan glömt bort att Max existerade. Han visste fortfarande inte vad han tyckte om henne då han kände att hon behandlade honom som luft. Han skulle just börja gå mot uppehållsrummet, men så fort han steg ut ur biblioteket gick han in i någon som fick honom att ramla omkull. Han upptäckte att det var en tjej som hade kommit med en trave böcker, som också for omkull. "Oj, förlåt mig så mycket", sa Scorpius och hjälpte henne att plocka upp sina böcker som hade spridits ut åt alla håll. "Det är okej, det var jag som inte såg mig för", sa tjejen. När Scorpius tittade på henne såg han att hon hade brunt lockigt hår i axellängd. Hon var lite knubbig och bar en Hufflepuffklädnad. "Så du är också intresserad av medicinska örter runt om i världen?" sa Scorpius när han genomforskade hennes böcker. "Öh ja", sa tjejen nervöst och reste sig upp, beredd att ta emot sina böcker som Scorpius höll i. Hon visade sig vara kortare än vad han förväntade sig. "Jag kan hjälpa till att bära", sa han. "Tack, jättesnällt. De ska bara lämnas tillbaka." "Okej", sa Scorpius och följde med henne in i biblioteket. "Så gillar du att läsa i allmänhet?" "Du skulle bara veta." "Jag också! Speciellt biografier om historier på Hogwarts." De stannade upp för att lämna alla böcker. "Samma här", fortsatte tjejen (som Scorpius fortfarande inte visste namnet på) när de var påväg ut. "Fast mest är jag intresserad av örter. Vart ska du någonstans nu föresten?" "Till Slytherins uppehållsrum. Du då?" "Samma här. Fast Hufflepuffs förstås. Jag heter Caroline föresten. Jag brukar kallas för Cara", sa hon och räckte fram sin hand. "Hej Cara. Jag heter Scorpius. Scorpius Malfoy", sa Scorpius och skakade Caras hand. "Trevligt att träffas, Scorpius. Vi kanske ses någon mer gång?" "Ja, absolut", sa Scorpius innan de skildes åt. Scorpius kände sig plötsligt på bättre humör. Den där Cara verkade rätt snäll, tänkte han. Ganska söt var hon också. Men lyckan varade inte länge. På vägen ner till Slytherins uppehållsrum fick han syn på Albus och Max som höll varandra i handen. Max skrattade, år något som Scorpius gissade var ett av de där skämten som Albus brukade dra, och ställde sig lutad mot en vägg. Albus ställde sig framför henne. Han satte händerna på hennes midja och kysste henne, vilket såg lite gulligt ut när man upptäckte längdskillnaden. Max höll armarna om Albus nacke och kysste tillbaka. Det där var oss två igårkväll Scorpius låtsades inte om dem och fortsatte gå. Bilden av Albus och Max satt kvar i hans huvud hela vägen ner. Så fort han steg in i sovsalen slängde han av sig kappan och kastade sig på sängen. Inte ens en bok kunde avdistrahera honom. Efter en stund hoppade han till av ljudet då dörren öppnades. Han satte sig snabbt upp och fick syn på Albus med ett stort leende på läpparna. "Du ser glad ut", sa Scorpius. Albus kastade sig i sin säng som om han inte hade hört honom. "Jag kan knappt tro det", sa han med blicken fäst mot taket. "Hon är så underbar hon." "Så ni är ihop nu eller?" sa Scorpius. Albus nickade. "Grattis." "Så vad har du gjort idag då?" sa Albus och vred på sig så han tittade på Scorpius. "Inget speciellt", sa Scorpius och ryckte på axlarna. "Suttit i biblioteket och pluggat lite." "Du..? Du känner väl dig inte typ... utanför eller så? Jag menar, när jag umgås med Max? för isåfall får du gärna säga till." Tyvärr var det som Albus frågade om sant. Scorpius kände sig utanför och oönskad av Max. Samtidigt ville han inte umgås med Albus så länge Max var i närheten, eftersom han fortfarande hade svårt för henne. Men det ville han inte erkänna för Albus. "Nej då, det är lugnt", var Scorpius svar. "Okej. Bra", sa Albus och lade sig på rygg igen. Kapitel 6 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus Nästa morgon var deras första lektion trolldryckskonst, vilket inte blev så långt att gå då klassrummet låg precis i närheten av Slytherins uppehållsrum. Medan de väntade på deras trolldryckslärare, professor Predington, kunde Albus inte hålla sig från att berätta allt för Scorpius om gårdagen, trots att han inte verkade så intresserad. "Du vet, jag ville göra det speciellt när jag frågade på henne, men tillslut bara gjorde jag det rent spontant." Han pratade på tills han blev avbruten av professorn. "Godmorgon barn", sa hon med sin mörka stämma. Professor Predington var en ung kvinna, runt trettioårsåldern, som var lång och spinkig. Hon hade långt hår som räckte ända ner till midjan, ena halvan svart, och den andra silverblond, ljusare än Scorpius hår. Hennes ögon var så mörkbruna, nästan svarta, att man knappt kunde se hennes pupiller, och var även svart runt ögonen också. Hennes klädsel var nästan lite likt vad smugglare kallar gotiskt. Under lektionen, medan Albus och Scorpius hjälptes åt att brygga deras dryck de fått i uppdrag att göra, så fortsatte Albus att prata på om Max, att han nästan tappade sitt fokus. "Sen gick vi ut och tog en promenad, och självklart fick vi kommentarer om att 'en sån som jag inte förtjänade en snygging som hon'. Jag försökte ignorera dem, men Max. Hon du, var så uppkäftig att jag nästan trodde hon skulle slå ner dem med sina bara händer. Hon är så himla cool som vågar-" "Mr Potter", avbröt Predington. "Hur är det fatt, Potter och Malfoy?" "Åh. Det går bra, tack", sa Albus. "Jaså? För från mitt håll ser du ut att ha mist kontrollen över handen", sa Predington och närmade sig deras bord. "Du har hackat iglarna fel, så det får du göra om, och akta fingrarna." Albus himlade med ögonen och var beredd att göra som hon sa, men just när han tittade ner upptäckte han att han hade råkat skära ett stort jack i tummen, så det droppade blod på bänken. "Lugn bara, jag fixar det snabbt och enkelt." Hon grep tag i Albus handled, drog fram sin trollstav och viftade lätt mot hans nedblodade tumme, tills blodet försvann och jacket läkte. Därefter rengjorde hon bordet med en enkel formel, så att blodet som hade droppat försvann. "Sådär ja. Återgå till ditt arbete nu, och kom ihåg. Mindre prat och mer fokus!" Scorpius tittade på honom med uppspärrade ögon efter att Predington gått iväg. "Insåg du inte förrän nu att du blödde?" sa han chockat. "Jag kanske är van vid smärta", sa Albus. "Tillslut känner man inte av den." "Wow, det där lät inte alls djupt", sa Scorpius ironiskt. * * * * * Under lunchen satt Albus ute med Max. Ha kände sig inte ett dugg hungrig, utan väntade till middagen, plus att han ville berätta om förmiddagen. "...och sen när jag tittade ner, då hade jag blod över hela tummen. Utan att jag ens hade märkt något, hur sjukt är inte det?" sa han halvt imponerat på sig själv. "Jo du. Du tål det mesta minsann", sa Max och tände en cigarett. "...som en riktig man", fortsatte hon och blåste ut röken. Albus blev tyst en stund. "Hur länge har du rökt egentligen?" frågade han tillslut. "Sen jag var tretton ungefär. Mamma köper alltid på sig flera limpor ciggpaket, så en gång snodde jag ett för att testa. Sen tog jag tre paket till när jag och mina kompisar där hemma skulle ut och supa." "Det kan nog inte ha slutat bra..." sa Albus. "Eh. Hon märker inget hon. Hon märker inte ens att jag varenda år smugglar med mig cigg till skolan. Pappa däremot skulle döda mig om han fick reda på det." "Jag tror båda mina föräldrar skulle slå ihjäl mig om jag så mycket som provade ett blåss." "Det är för att de bryr sig om dig. Det är bra det." "Hade önskat det", sa Albus och lade sig ner så hans huvud vilade på Max ben. "Vad menar du med det?" sa hon och kammade igenom hans rufsiga hår med fingrarna. "Eller alltså... min pappa han... han bryr väl sig om mig. Han kan bara inte riktigt visa det på rätt sätt." "Bättre det än en förälder som inte bryr sig alls." "Jag tror din mamma bryr sig om dig innerst inne", sa Albus vilket fick Max att skratta. "Skämtar du? Känner du ens henne?" sa hon och blåste ut rök igen. "Men usch!" sa Albus och satte sig hostande upp efter att ha fått röken rakt i ansiktet. "Hur kan du ens gilla det där? Jag klarar inte ens av den där hemska lukten!" "Man vänjer sig. Ska du inte ta dig ett litet blåss?" retades Max och höll cigaretten framför honom. "Håll den där cancerpinnen borta från mig!" sa han och stötte bort hennes arm. Max skrattade och fimpade cigaretten i marken. "Det är bra att du håller dig borta från dumheter", sa hon. "Håller mig borta från dumheter?" citerade Albus och satte sig i hennes knä. "Vem var det du första gången träffade på kvarsittningen?" "Du hade ju inte ens gjort något dumt", skrattade Max. "Jag kanske har gjort fler dumheter som inte du vet om", sa Albus i syfte på förra årets tidsresa, som han hade förbjudits att berätta för någon om. Max log och kysste honom. "Fy vad du smakar rök", muttrade Albus efter att ha dragits ifrån vilket Max flinade åt. Kapitel 7 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Eftersom Albus hade bestämt sig för att hoppa över lunchen och istället träffa Max, satt Scorpius ensam vid sitt bord. Men ensamheten varade inte allt för länge. "Är det någon som sitter här?" Scorpius tittade upp och fick syn på Lily, Albus lillasyster. "Nej då", sa han. "Perfekt", sa Lily och slog sig ner mittemot honom. Scorpius kände sig förvånad. Han som aldrig hade suttit och pratat ensam med Lily. Varför ville hon sitta hos honom? Vad skulle han säga? "Så var är Albus?" frågade Lily. "Han är med Max", förklarade Scorpius. "Såklart", suckade Lily. "Det är så himla dålig stil av honom!" "Hur då, menar du?" "Alltså, jag förstår. Han har i alla år känt sig mobbad och opopulär, och nu när han har tjej vill han för engångsskull göra allt för att impa på henne, men det är ingen ursäkt till att lämna dig ensam!" Scorpius tittade på henne. På sätt och vis höll han med lite grann, men ville inte ha dåliga tankar kring Albus. "Åh. Oroa dig inte för det. Jag klarar mig", sa han och fortsatte äta. "Jag har hört att du har träffat Cara", fortsatte Lily efter en kort tystnad. Scorpius tittade upp förvånat. Hur visste hon det? "Hon går i min årskurs. Vi har örtlära ihop", förklarade Lily som om hon läste av hans ansiktsuttryck. "Hon är min bästa vän, så hon har berättat." "Jaha. Ja, hon var trevlig hon." "Du... du får inte berätta att jag har sagt det här", började Lily med sänkt röst och lutade sig fram. "Jag tror att hon är lite kär i dig." Scorpius satte nästan kycklingen i halsen. "Hur sa?" sa han chockat. "Hon pratar om dig varje dag, och igår nästan rodnade hon när hon berättade för mig att ni hade pratat. Inser du vilken chans du har?" "Jo. Kanske det." "Kanske det? Lyssna på mig nu. Inget illa menat, men du har ju kanske inte lyckats så bra med kärlekslivet." "Tack", flinade Scorpius. "Varsågod", sa Lily innan hon fortsatte. "Jag menar, det gick ju inte så bra med Rose, inte för att hon ändå förtjänar dig, och nu har din bäste vän skaffat flickvän, OCH en annan tjej är intresserad av dig. Jag tycker du ska satsa på henne. Hon är jättesnäll, och ni två skulle passa så perfekt." Scorpius tänkte på saken. Han var ju inte kär i Cara, men hon var ju rätt söt. Kanske han åtminstone kunde försöka lära känna henne mer som vän och se om hon vore något. De verkade ju ha en del gemensamma intressen så en chans var hon väl värd. "Vi får väl se hur det blir", sa Scorpius till Lily. Efter lunchen gick Scorpius i trapporna påväg till biblioteket, i en liten förhoppning på att han skulle stöta på Cara på vägen. När han nästan var framme kom den lilla Hufflepuffaren (Han hade börjat kalla henne liten, på ett bra sätt, eftersom hon var kort och lika gammal som Lily) ner för samma trappa som han själv gick upp för, som om hon precis kom från biblioteket. "Hej Cara!" sa Scorpius glatt för att få hennes uppmärksamhet. "Åh. Hej Scorpius", sa hon och stannade upp mitt i trappan. "Påväg till bibblan, eller?" "Ja. Exakt. Jag tänkte bara gå dit en kort stund för jag har lektion om en halvtimme." "Jaha. Jag kom precis därifrån, men jag har örtlära nu så jag behöver gå. Men vi får ses nån gång", sa Cara och vinkade hejdå. "Ja absolut. Ha det bra!" sa Scorpius full av nervositet. Han skulle just vända sig och fortsätta upp mot biblioteket, men under deras pratstund hade trappan hunnit flytta sig så den riktade åt fel håll. "Underbart", suckade han och fick vänta tills trappan flyttade sig tillbaka igen. * * * * * Under förvandlingskonten satt Scorpius ensam vid sin bänk. Antagligen var Albus försenad. En halvtimme gick och Albus hade fortfarande inte kommit. Vart var han? Efter lektionen gick Scorpius ensam till försvar mot svartkonstlektionen. Ungefär en kvart senare kom Albus instormande. "Förlåt att jag är sen", sa han och slog sig ner bredvid Scorpius. "Ingen fara, Potter", sa professor Shieet. "Men storma inte in sådär nästa gång!" "Förlåt så mycket, professorn", sa Albus otåligt och himlade med ögonen. "Professor..?" sa Shieet och väntade på Albus svar. "Shieet", svarade Albus och sänkte sedan rösten så bara Scorpius kunde höra honom. "Men jag menar Shit." "Var har du varit?" viskade Scorpius och ignorerade skämtet. "Max hade håltimme så jag glömde bort tiden", viskade Albus tillbaka. "Bra inflytande hon har på dig", sa Scorpius ironiskt. Albus slängde en ilsken blick på honom. "Bara för att du aldrig haft nån tjej", suckade han och himlade med ögonen igen. Kapitel 8 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus Att missa förvandlingskonsten och komma försent till försvar mot svartkonstlektionen var bara en början. Efter en vecka hade fler tillfällen uppstått då Albus umgicks så mycket med Max att han antingen glömde bort tiden, eller bara inte hade någon lust att gå på lektionen. Under middagen hade Albus blivit meddelad av en yngre elev att professor Predington ville träffa honom. Hon var inte bara trolldryckslärare, utan även föreståndare för Slytherinhemmet, vilket betydde att hon var Albus mentor. Han gick ner mot fängelsehålorna och knackade på dörren till klassrummet, som också var Predingtons kontor. "Stig in", hördes den dramatiska rösten. Albus klev långsamt in och såg sig omkring. Där stod hon bredvid sitt skrivbord och plockade med sina saker, och såg kortare ut än vanligt. När Albus tog en närmare titt stod hon där i strumplästen, och bredvid skrivbordet stod hennes betydligt långa klackar som hon vanligtvis hade på sig. "Mr Potter", hälsade hon och satte sig på en stol mittemot en annan. "Sätt dig." Albus gick och satte sig på den lediga stolen. "Nå. Hur har dina första veckor varit?" frågade hon. "Bra", svarade Albus med ett leende. "Bättre än vanligt faktiskt." "Jaså? För att din närvaromängd ser inte så bra ut. Det har varit en hel del ogiltig frånvaro. Skolk, med andra ord." "Åh..." sa Albus desperat för en bortförklaring. "Du behöver inte säga något. Lyssna. Jag minns precis hur det var här när jag var i din ålder. Man tror att man vet allt och att vissa saker känns viktigare än en fånig liten lektion. Men detta gäller din framtid, Potter. Jag förstår att du tycker det känns spännande nu när du har flickvän, och vill spendera all din tid med henne. Men skolan kommer alltid först, kom ihåg det." "Visst", sa Albus och tittade ner. "Vill du ha en sjögräsmuffin?" erbjöd Predington och räckte fram ett fat. "Jag har gjort dem själv." "Nej tack", sa Albus trots att muffinsarna luktade gott. "Okej", sa hon och tog en själv. "Kan jag gå nu eller?" "Det får du. Men ingen mer skolk från och med nu, och är du sjuk så meddelar du mig. Är vi överens?" "Ingen mer skolk", upprepade Albus förståligt. Så fort han hade lämnat klassrummet hörde han en bekant röst ropa på honom. "Albus!" Albus vände sig om. "Rose?" sa han chockat då de inte hade haft någon vidare kontakt på ett tag. "Vad gör du här nere?" "Letade efter dig, vad annars?" sa Rose och himlade med ögonen. "Okej, vad är det du vill?" "Jag vill prata om Max." "Vad är det med henne?" "Jag råder dig att göra slut med henne. Hon kanske verkar underbar, men när man väl känner henne är hon inget annat än en självisk slyna", sa Rose hastigt och blev tvungen att hejda sig efter vad hon precis sa. "Är inte Max din bästa vän?" påpekade Albus. "Vad tror du hon säger om att du snackar skit bakom ryggen på henne?" "Yann Fredericks är min bäste vän!" rättade Rose. Max övergav oss båda när hon blev tillsammans med dig." "Aha, som du övergav mig när jag träffade Scorpius?" ifrågasatte Albus. "Det var ju du som övergav mig då!" "Jag övergav dig inte, jag gjorde vad som var rätt! Det var ju du som valde att döma honom efter hans familj och ett fånigt rykte, fastän han försökte bara snäll mot dig!" "Det var flera år sen, kan vi släppa det nu? Föresten verkar det som att du har övergett honom, för han har inte sett så speciellt glad ut", sa Rose och lade armarna i kors. "Jaså nu passar det att stå på Scorpius sida?" "Jag säger ju bara som det är." "Du skulle bara våga tro att du är rätt person att försvara honom inför mig. Och nej, jag har inte övergett honom, för det skulle jag aldrig ens drömma om!" "Visa honom det då!" "Varför går du inte och blir ihop med honom då om du nu tycker så synd om honom? Då behöver du inte lägga dig i mitt förhållande eftersom du då har ett eget", föreslog Albus otåligt, trots att den idén lät helt fel. "Men jag är inte kär i Scorpius! Jag har inte tid med killar." "Okej, men du har tid med att försöka förstöra förhållandet mellan din kusin och din kompis? Skaffa dig ett eget liv för fan!" "Men argh, glöm det bara!" sa Rose och försvann ur sikte. Vad var det med Rose egentligen? Vad hade hon emot Max? Och varför brydde hon sig plötsligt om Scorpius? Albus tänkte dock på det hon hade sagt, om att han hade sett nedstämd ut. Därför bestämde han sig för att titta till honom, utan att det skulle behöva angå Rose. Kapitel 9 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Scorpius hade börjat umgås mer med Cara under den senaste veckan. Han hade fortfarande inte berättat något om henne för Albus, då han inte hade fått det tillfället. Albus trodde väl säkert att han bara satt i biblioteket om dagarna. Scorpius satt i sovsalen och läste tills dörren öppnades. Han tittade upp från boken och fick syn på Albus. "Hej", sa Albus och satte sig på sängen, mittemot Scorpius. "Allt bra eller?" "Ja, hur så?" sa Scorpius. "Bara undrar. Det är så sällan vi ses om dagarna nuförtiden. Jag menar, jag hinner ju knappt med om vad som händer i ditt liv." "Mitt liv?" flinade Scorpius. "Ja men du vet. Du sitter väl inte bara och läser om dagarna? Träffar du några nya vänner?" "En", sa Scorpius och kunde knappt dölja sitt leende. "Vänta nu..." sa Albus. "Du är kär!" "Kanske." "Vadå kanske? Jag ser ju det på dig! Berätta nu. Vem är den lyckligtlottade?" "Det kan jag inte tala om. Du kommer skratta." "Kom igen", sa Albus och flyttade sig så han satt bredvid Scorpius. "Du kan berätta allt för mig, jag lovar att inte skratta." "Okej", sa Scorpius och pausade. "Du vet den där Hufflepuffaren, Caroline Smith?" "Vänta. Lilys bästa kompis?!" sa Albus förvånat och kunde inte hålla sig för skratt. "Hon är ju liten!" "Du skulle ju inte skratta!" gnällde Scorpius och kastade sin kudde på honom. "Föresten så skiljer det bara två år mellan oss." "Förlåt, jag blev bara så förvånad", skrattade Albus. "Var glad att det inte är Lily själv", sa Scorpius. "Där sätter jag gränsen. Du får dejta min systers kompisar men inte min syster själv. Det är mot vänskapsreglerna." "Emot vänskapsreglerna?" skrattade Scorpius. "Får man fråga hur det var du blev till då?" "Men det är en annan sak." Scorpius flinade och kastade kudden på honom igen. "Hörru!" sa Albus och slog tillbaka den här gången. Scorpius tog genast skydd med sin andra kudde och sprang till andra änden av rummet. "Du kan inte ta mig!" retades han. "Kan jag inte?" flinade Albus och sprang mot honom med sin kudde. Efter kuddkriget, som varade ett tag, låg pojkarna utmattade i Albus säng. "Inte visste jag att du var så hårdhänt", sa Albus. "Nej, man vet aldrig vad man missar", sa Scorpius. De tittade på varandra och brast ut i skratt. "Men så, du och Cara. Är ni ihop eller?" sa Albus när skrattet hade lugnat ner sig. "Nja, inte ihop direkt. Men nästan", sa Scorpius. "Jag har en idé!" sa Albus och sköts upp sittande vilket gjorde att Scorpius satte sig upp han också. "Vi kan ha en dubbeldejt! Nästa Hogsmeade-helg. Du, jag, Max och Cara kan gå nånstans, sen innan vi måste tillbaka till skolan så går ni två iväg nånstans, och sen frågar du på henne!" Scorpius försökte ta in och memorera allt som Albus precis sa, och tänkte på saken. Tillslut gick han med på det och nickade. "Okej. Visst. Det låter som en superkul idé", sa han. * * * * * Nästa morgon var Scorpius tidig till frukosten. Han fick gå dit själv, då Albus skulle träffa Max en kort stund innan hennes första lektion började. Men ensamheten varade bara fram tills han fick syn på Cara vid Hufflepuffbordet som satt mittemot Lily. Scorpius gick fram till dem med ett leende. "Hej", sa han till dem. "Får jag sitta hos er?" "Självklart", sa Cara och gjorde plats så att Scorpius kunde slå sig ner bredvid henne. "Så, Cara", började Scorpius. "Har du några planer för helgen?" "Jag och Lily ska hjälpa professor Longbottom i växthuset. Du kanske också vill komma dit?" "Annars kan jag gå dit och hjälpa honom själv", föreslog Lily och blinkade åt Scorpius. "Säkert?" sa Cara. "Jadå. Jag tänkte ifall ni två ville hitta på något." "Okej", sa Cara och tittade på Scorpius. "Tänkte du något speciellt eller?" "Tja, Albus och Max ska till Hogsmeade, och Albus erbjöd att vi kunde följa med. Du vet, som en dubbeldejt." "Bjuder du verkligen ut mig på en dejt?" sa Cara med ett brett leende. "Ja, eller hur du vill se det-" Scorpius avbröts av en puss på kinden. "Jag ser det gärna som en dejt", sa Cara. "Perfekt. Så på lördag då?" sa Scorpius. "Det blir bra det", sa Cara. "Jag och Lily måste gå nu. Vi har lektion." "Åh. Självklart. Albus kommer hit snart ändå. Men vi ses", sa Scorpius innan Lily och Cara lämnade salen. Kapitel 10 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus Albus och Scorpius förberedde sig inför dejten när lördagen gled in. "Du Scorpius. Jag behöver din hjälp", sa Albus som stod där i bar överkropp och höll upp två tröjor. Scorpius svarade inte utan tittade distraherat på honom. "Hallå?" "Va, vadå?" sa Scorpius och tittade upp. "Vilken tycker du jag ska ha? En vanlig T-shirt eller den här skjortan?" "Hmm..." sa Scorpius. "Du skulle passa väldigt bra i den där skjortan. Dock tycker jag du ska ta T-shirten. Den känns mer som du." "Då kör vi på den", sa Albus och lade i undan skjortan och drog på sig sin T-shirt. "Så, är vi klara nu eller?" "Om vi är", sa Scorpius. Vid entréhallen väntade Cara, klädd i en lila klänning, en matchande blomma i håret och en svart spetsig bolero. "Hej Cara", sa Scorpius och kramade om henne. "Vad fin du är." "Tack. Det var Lily som valde kläder", sa Cara. Efter en stund kom Max framspringande, klädd i en tight klänning och ett par stövlar. "Hej älskling, förlåt att jag är sen", sa hon. "Det gör inget", sa Albus och kysste henne. "Du är fin", sa Max med armarna runt hans hals. "Ska du säga", sa Albus och kysste henne igen. "Ska vi gå eller?" sa Scorpius med höjd röst. Albus avbröt kyssen och tittade på Scorpius och Cara. "Värst vad ni har bråttom", flinade han och tog Max i handen, redo att gå. På vägen till Hogsmeade var Max den mest pratsammaste, att man inte hade någon chans att öppna munnen. Albus lyssnade koncentrerat på henne och Cara gav ett "mhm" som svar på allt hon sa, medan Scorpius inte såg ut att lyssna överhuvudtaget. När de var framme gick de till Tre Kvastar. De beställde och satte sig vid ett bord för fyra. Albus satt bredvid Max, och mittemot Cara så Scorpius satt mittemot Max. "Får man fråga hur ni två träffades då?" sa Max. "Jag hörde att du, Carola ("Cara", fick Cara rätta, vilket Max inte verkade låtsas om), går i samma klass som Albus syrra." "Ja. Det stämmer", sa Cara. "Är det så ni har träffats eller?" sa Max. "Inte riktigt. Vi träffades utanför biblioteket. Jag tappade ut alla mina böcker och han hjälpte mig plocka upp dem. Och vi började prata. Sen... började vi väl bara ses?" sa Cara och tittade på Scorpius. Scorpius nickade. "Ja. Precis så var det", sa han. "Hur träffades-" började Cara men blev avbruten. "Alltså, nu kan jag inte hålla mig, jag måste ut och röka", sa Max. "Följer du med mig, Albus?" "Självklart", sa Albus utan att tveka. I ögonvrån såg han Scorpius förvånade ansiktsuttryck, i samband med att han reste sig upp för att följa med Max ut. Fortsättning följer Kapitel 11 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Scorpius och Cara blev lämnade ensamma kvar i puben, efter att Albus och Max hade gått ut. "Och röksuget bara råkade komma så fort du var påväg att säga något", suckade Scorpius och himlade med ögonen. "Det är lugnt", sa Cara. "Hade bara varit lite trevligare om hon låtit dig prata klart." Albus och Max kom tillbaka efter en stund. "Känner ni er klara här?" sa Albus. "Hur så?" sa Scorpius förvirrat. "Alltså, är ni klara? Max och jag tänkte att vi kunde ta notan nu, och sen kan vi dela upp oss så att ni två får lite egen tid." "Det låter bra det", sa Cara och tittade glatt på Scorpius. De betalade och lämnade puben. Albus och Max gick till Zonkos, medan Scorpius och Cara gick och satte sig på en bänk där det inte var så mycket folk i närheten. Scorpius kunde känna pirret i magen. Han visste inte riktigt vad han skulle säga eller göra. Cara flyttade sig så hon satt närmare intill Scorpius. "Skönt att vi är ensamma nu iallafall", sa hon. "Ja. Jo. Det kan man lugnt säga", sa Scorpius. Cara flinade. "Eller jag menar, trevligt! Trevligt att få sitta här med dig." Cara skrattade. "Jag tycker det är trevligt att sitta här med dig också", sa hon och tog honom i handen. Det blev en kort tystnad. Scorpius satt och hoppades på att Cara inte skulle känna hans handsvett. "Vad tycker du om Max och Albus egentligen?" frågade Cara efter den korta tystnaden. "Huh?" sa Scorpius förvirrat. "Alltså, vad tycker du om deras förhållande? Du verkade så bitter inne på Tre Kvastar." "Åh... Er... Alltså jag är ju glad för deras skull och så. Det är bara det att... Albus är min bäste vän. Vi har gått igenom så himla mycket tillsammans. Men nu känns det som att Max håller på att förändra honom." Cara höll om hans hand hårdare och strök hans knä med den andra handen. "I vilket fall som helst har du ju ändå mig", sa hon. Scorpius tittade på henne och log. "Så eeh..." sa han nervöst. "Vad gör vi nu?" "Tja, det är ju fortfarande en sak jag vill klargöra", sa Cara. "Vadå?" sa Scorpius panikslaget. Cara log. "Vill du vara ihop med mig, Scorpius?" "Om jag-" sa Scorpius och kände hur hjärtat bultade. "Ja! Jag är gärna ihop med dig." Innan han hann tänka lyfte Cara upp hans haka och kysste honom. Det påminde honom om den gången Albus kysste honom, bara att det kändes annorlunda. Men han gillade det ändå. * * * * * Senare på eftermiddagen kom Scorpius tillbaka till sovsalen, där Albus redan var. "Tjenare Scorp!" sa Albus och satte sig upp i sin säng. "Nå? Hur gick det?" Scorpius satte sig mittemot honom med ett stort leende. "Det är helt otroligt", sa Scorpius. "Jag har en flickvän!" "Så ni är ihop nu? Hur gick det till? Berätta!" "Tja. Vi gick och satte oss på en bänk. Pratade lite. Sen frågade hon på mig. Jag sa ja. Sen kysstes vi." "Grattis!" sa Albus och hävde sig fram för en kram, och därefter kände Scorpius en puss på kinden. "Wohow!" skrattade Scorpius. "Sen när ger vi varandra kindpussar?" "Och det frågar du den första personen du hånglade med!" skrattade Albus. Du kommer ihåg. "Okej, men isåfall", sa Scorpius och gav Albus en kundpuss. Kapitel 12 Spoiler: Tryck här för att visa!Albus Vardagen kom igen, och under lunchen gick Albus han i hand med Max omkring på slottet. "Max! Kom hit!" ropade en tjejröst. Albus vände sig och fick syn på ett gäng tjejer från Gryffindor. Max log och tittade på Albus. "Kom", sa hon och drog med sig honom. "Vilka är det där?" sa han förvirrat. "Mina kompisar." "Jag trodde Rose och Yann var dina kompisar?" "Jag menar från min årskurs, din dummer." Hon gick fram och hälsade på alla. "Du måste vara Albus", sa en av tjejerna. "Du vet, Max har berättat massor om dig." "Det här är Tiffany, Maya och Chloe", sa Max och pekade på var och en av tjejerna. "Trevligt", sa Albus och nickade åt alla tre, vilket fick två av dem att fnissa lite. "Du vet, Max brukar prata om dig varje kväll", sa hon som hette Tiffany. "Den där Hogsmeadedejten lät jättegullig", sa Chloe. "Vi satt nästan uppe hela natten när hon berättade." "Det här med att din pappa räddade hela trollkarlsvärlden låter helt otroligt", sa Maya. "Jag menar, tänk hur världen hade sett ut annars." "Är det sant att du nästan förstörde hela trollkarlsvärlden i fjol?" sa Tiffany. "Tack tjejer!" sa Max. "Jag tror ni bör lugna ner er lite nu." "Ursäkta mig en stund", sa Albus otåligt och gick iväg. "Vad var det med honom?" hörde han bakifrån. Max kom springande efter honom. "Albus!" ropade hon. "Albus, vänta!" "Vad?" suckade Albus och stannade. Max stannade upp när hon väl kom fram. "Förlåt. De brukar inte vara såhär annars-" "Du spenderar kvällar med att berätta om mig och min pappa för personer jag inte ens visste fanns", påpekade Albus. "Det var inte meningen att det skulle bli så. Men de är nyfikna vet du", förklarade Max. "De vet vem du är och nu tycker de det är så intressant att jag har lärt känna dig." "Ändå en dålig ursäkt." "Men släpp det bara!" sa Max och började le. "Jag tänkte faktiskt berätta en liten hemlis för dig." "Vadå för hemlis?" Max närmade sig honom och sänkte rösten. "Mark ska hålla vakt utanför byggnaden ikväll. Vad sägs om en myskväll där vi tittar på stjärnorna tillsammans?" "Nu ikväll?" "Du har väl kvar James osynlighetsmantel? Isåfall kan vi ju smyga oss ut med den." "Alltid på plats." "Så... allt lugnt nu eller?" "Absolut", sa Albus och log. Max kysste honom. "Du borde kanske gå nu. Du vill inte missa lektionen", sa hon och gick iväg." Kapitel 13 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Under samma lunchtid satt Scorpius och Cara ute vid ett träd. Cara satt och läste i en av sina böcker om medicinska örter. "Tråkar jag ut dig?" sa hon till Scorpius. "Inte alls", sa Scorpius och skakade på huvudet. "Jag är dock lite nyfiken. Är det något projekt du har på gång eller så?" "På sätt och vis", sa Cara utan att slita blicken från boken. "Jag skulle vilja skapa antingen en växt eller trolldryck som kan bota mugglarsjukdomar." "Någon speciell sjukdom?" sa Scorpius nyfiket. "Helst alla. Men den jag siktar mest på är cancer. Vet du vad det är?" Scorpius nickade. "Jag har läst om det. Min mamma brukade skänka mugglarpengar till olika cancerfonder. Fram tills..." Cara strök tröstande sin hand på hans axel. "Min moster dog i cancer när jag var sju", berättade Cara. "Och jag vill inte att fler familjer ska behöva gå igenom det vi fick göra." "Jag förstår", sa Scorpius och tänkte återigen på sin mamma. En liten stund senare tittade Scorpius på sin klocka. "Oj!" sa han. "Jag borde gå till lektionen nu." Han packade ihop sina saker och reste sig upp, beredd att gå. Han stannade upp förvirrat när Cara tittade på honom som om han hade glömt något. Tillslut kom han på vad det var. "Just det", sa han och gav henne en enkel kyss innan han gick. "Vi ses." * * * * * Senare på kvällen satt Scorpius och läste 50 medicinska örter i omvärden, som han hade lånat på biblioteket. Efter en stund slets dörren upp och instormande kom Albus. Han drog fram några kläder från sin byrå och började byta om. "Du inser väl att det snart är läggdags?" påpekade Scorpius när han såg hans vardagsklädnad. "Ja men jag ska träffa Max", sa Albus snabbt. "Va- Nu? Ni har ju hunnit umgås under dagen." "Jo men det här är en speciell grej." "Säg inte att ni tänker smita ut igen." "Sschh! Inte så högt." Scorpius himlade med ögonen. "Du inser väl hur mycket poäng du riskerar att förlora om ni fortsätter såhär?" "Det är just det som är grejen. Det är just för att Mark låter oss komma undan som vi passar på att vara där han vaktar." "Någon kommer komma på er. Mark kommer bli av med jobbet som prefekt. Kanske till och med relegerad." "Oroa dig inte, Scorp. Jag är tillbaka innan du vet ordet av det." Han gav Scorpius en puss på kinden innan han lämnade sovsalen. Scorpius lade handen på sin kind, där Albus hade kysst honom. Han var fortfarande ovan vid kindpussarna, men klagade inte. Kapitel 14 Spoiler: Tryck här för att visa! Albus Gömd under osynlighetsmanteln gick Albus upp mot Gryffindors uppehållsrum för att möta upp Max. Hon stod där och väntade utanför porträtthålet när han var framme. "Här inne", sa Albus och höll upp manteln. Efter att Max gömde sig under manteln hon också smög de sig ner till entréhallen. När de var framme drog Albus av sig manteln och lade i undan den. "Hej", sa han och kysste Max. "Du", sa hon efter att de dragits ifrån. "Jag har en liten överraskning." "Vadå?" Max log. "Kom så får du se", sa hon och tog Albus i handen och drog med sig honom ut. Mark, som stod på vakt därute, låtsades inte om dem, som han och Max var överens om. Så fort de var framme tog Max fram en pytteliten picknickkorg ur sin ficka som hon förstorade med en enkel formel. Därefter trollade hon fram en filt ur korgen som lades ut på gräset. "Sätt dig", erbjöd hon. Albus satte sig genast ner och Max slog sig ner bredvid honom. "Jag har fler filtar ifall det blir för kallt", sa hon och ställde korgen emellan dem. "Varsågod och ta för dig. Åh just det! En sak till." Hon grävde i korgen och fiskade upp en flaska. Det tog en stund innan Albus insåg vad det var. "Eldwhisky?" "Ssch", sa Max och nickade. "Jag har sparat den ett tag. Till ett speciellt tillfälle." "Men vart har du fått tag i den?" "Det kvittar", sa Max och skruvade upp korken. "Ska du ha eller?" Hon höll fram flaskan åt honom. Albus tvekade först men tog sedan emot den. Trots att han ogillade lukten tog han en liten klunk, och kunde inte avstå från att göra en min. Smaken var svår att avgöra då han kände hur hela tungan brändes, och Max kunde inte låta bli att fnissa. "Usch! Hur kan du ens tycka om detta?" "Man vänjer sig vid smaken", skrattade Max. "Föresten är det inte smaken som spelar roll, utan känslan man får efteråt." "Skulle hellre föredra minst tjugo honungsöl", sa Albus. "Här, ta en chokladgroda", sa Max och höll fram en förpackning. Albus tog emot chokladgrodan medan Max tände en cigarett. "Först en vidrig eldwhisky och nu den där äckliga lukten", klagade Albus vilket fick Max att skratta. "Jag vill be om ursäkt för mina kompisar", sa Max efter en kort tystnad. "Jag har bett dem att låta dig vara i fortsättningen. Men du vet hur de är. Nyfikna över allt vi har för oss." "De är säkert jätteschyssta när man väl känner dem. Jag orkar bara inte med att bli sedd som Harry Potters son. Jag vill bara vara Albus." Max strök hans axel. "Jag har själv inte tänkt så mycket på det, vet du. Att du är hans son. Jag kände ju din bror ganska bra." "Det är det som känns bra. Alltså att du inte dömer från vilken familj jag kommer ifrån." Max kysste hans axel och höll fram eldwhiskyflaskan igen. "Inte en chans!" sa Albus. "Kom igen. Det kommer inte smaka så illa som första gången." "Okej då", sa Albus tveksamt, men tog ändå en klunk till. Det var återigen äckligt, men ändå tog han ännu en klunk. Precis som Max sa, började han vänja sig vid smaken. Efter en stund fick han plötsligt en underbar känsla. Han visste inte riktigt varför. Han var bara glad. Och lite snurrig. Max hade just tänt sin andra cigarett, men inte ens röklukten störde Albus. "Du ser så snygg ut", mumlade han och hickade. "Speciellt med den där ciggen. Det ser... sexigt ut." Max skrattade. "Jag tror inte du behöver mer eldwhisky", sa hon. "Du det är inte eldwhiskyn, kan jag tala om", mumlade Albus. "Jag mår faktiskt jättebra." "Albus, det är visst eldwhiskyn." "Nähe! Du har inga bevis." "Du är full, Albus. Och det är inte konstigt." "Jag är inte full!" envisades Albus. "Jo, du är visst full!" skrattade Max och tog ett blåss från sin cigarett. "Hur kan du gilla de där? De stinker!" "Blunda en gång." "Varför då?" sa Albus och slöt ögonen. "Öppna munnen." Albus gjorde som hon sa. Han kunde känna hur Max närmade sig, genom lukten av hennes lavendelparfym ihop med hennes tobakandedräkt. Därefter kände han hennes överläpp nudda hans, som om hon skulle kyssa honom. Istället kände han en vidrig röksmak hon hade blåst in, vilket fick honom att reagera. "E-uhuh-ew!" sa han och hostade. "Tack för den du." Max skrattade och fimpade sin cigarett. "Du", sa Max och strök hans axel. "Vi har ju varit tillsammans i över en månad nu." "Ja, hur så?" sa Albus. "Jag tänkte... vi har fortfarande inte tagit nästa steg än. Och jag tänkte nu när vi sitter här och har det mysigt..." Albus förstod direkt vad hon menade. Han kände hur det pirrade i magen, trots att han gillade idén. "Åh... er..." började han men visste inte vad han ville få fram. "Jag vill bara att din första gång ska bli speciell och minnesvärd. Så... vad säger du?" Albus tittade på henne och funderade en stund. "Okej", sa han tillslut. Kapitel 15 Spoiler: Tryck här för att visa! Scorpius Scorpius låg i sin säng och vred på sig. Han hade svårt att sova. Han tittade på klockan. Det var redan efter midnatt och Albus var ännu inte tillbaka. Han började bli orolig. Tänk om någon annan än Mark hade kommit på dem? Han brydde sig inte om poängställningen. Han undrade bara vad som skulle hända med Albus. Tänk om han skulle bli relegerad? Men den oron avbröts så fort han hörde dörren öppnas. Han förstod att det var Albus då han kände igen fotstegen. Han slöt genast ögonen och låtsades sova när han hörde sitt draperi dras upp. Han kände hur Albus klumpigt kröp in och lade sig bredvid honom, ansiktet vänt mot hans. Han kunde känna lukten av en vidrig andedräkt. "Ibland känns livet som en oändlig karusell", mumlade Albus. Scorpius öppnade ögonen. "Albus, har du druckit?" "Lite kanske", flinade Albus. "Men jag är inte full. Inte så full iallafall." "Du är full", sa Scorpius. "Och du stinker eldwhisky." "Gör jag väl inte", muttrade Albus. "Jag har haft världens underbaraste kväll och nu vill jag bara sova." "Okej, men isåfall får du gå till din säng." "Jag som trodde det hade blivit vår nya grej att sova tillsammans." "Ja men nu vill jag sova själv så du får flytta på dig", sa Scorpius bestämt. "Okej, suris", sa Albus och himlade med ögonen innan han satte sig upp. "Men du är inte arg?" "Nej, du går mig bara på nerverna just nu." Albus nickade och gick vinglande till sin säng. "Godnatt då", sa han. "Godnatt Albus." * * * * * Trots att Scorpius sov dåligt den natten vaknade han ändå tidigt nästa morgon. Han gick för att kolla om Albus var vaken. Han kikade in genom draperiet och fann honom med slutna ögon. "Albus?" sa han och petade försiktigt på honom. "Mhm..?" muttrade Albus och öppnade ögonen halvvägs. "Jag tänkte äta frukost. Ska du med?" "Jag känner inte för att äta nånting", mumlade Albus. "Finns det något jag kan fixa åt dig?" Albus satte sig upp och drog händerna genom håret. "Lite vatten tack", sa han. Scorpius tog det tomma glaset som stod på Albus nattduksbord. "Aguamenti", sa han så att glaset fylldes med vatten. "Här har du." Albus tog genast emot det och drack upp nästan allt med en gång. "Tack." "Baksmälla?" gissade Scorpius. "Min första", sa Albus och nickade. "Inte visste jag att man skulle må så här dåligt." Scorpius flinade. "Hur var det igårkväll då?" Du sa att den var världens underbaraste." "Gjorde jag?" Scorpius nickade. "Tja. Jag minns inte så mycket. Förutom att vi hade sex." Scorpius tittade förvånat på honom trots att han inte var så förvånad. "Där ute?" "Vi var ensamma och vi hade en filt över oss", sa Albus och ställde vattenglaset på sitt nattduksbord. "Skyddade ni er då?" "Du låter som en överbeskyddande förälder, vet du det?" flinade Albus. "Ja, vi skyddade oss." Det fanns massor av fler frågor att ställa, men Scorpius visste inte om han ville veta så mycket. "Du var väldigt full när du kom tillbaka", sa Scorpius. "Gjorde jag något?" "Du kom och lade dig bredvid mig med en illaluktande andedräkt." "Shit, förlåt", skrattade Albus. "Väckte jag dig?" "Nej då, jag hade ändå svårt att sova." Det blev en kort tystnad. "Jag ska nog gå nu", sa Scorpius. "Gör det. Jag ska vila en stund", sa Albus. Scorpius kysste honom på pannan och reste sig upp. "Vi ses på lektionen sen", sa han. "Om jag orkar", muttrade Albus. "Du kommer", sa Scorpius bestämt. Cara väntade på Scorpius utanför stora salen när han kom dit. "Hej älskling", sa han och kysste henne lätt. Hon tog honom i handen och gick in. "När har du lunch idag?" frågade Cara. "Vid tolv ungefär", sa Scorpius. "Perfekt! Då kan du hjälpa mig och Lily i växthuset", föreslog hon. "Ja visst. Varför inte." "Jag hade tänkt plantera en liten minikaktus som jag ska ge till min lillasyster." Scorpius tittade på henne. "Har du en lillasyster?" "Ja. Det kanske jag inte har sagt?" Scorpius skakade på huvudet. "Jamen det har jag iallafall. Eller hon är bara en halvsyster. Emma heter hon. Två år." "Oj", sa Scorpius i chock. "Ni kommer alltså inte gå på Hogwarts samtidigt." "Nej precis." "Har du fler syskon?" sa Scorpius nyfiket. Cara skakade på huvudet innan de satte sig vid Hufflepuffbordet. Berättelsen fortsätter på sida 9! 
27 dec, 2017 13:02
Detta inlägg ändrades senast 2020-02- 8 kl. 19:14
|
Borttagen
|
Jättebra!!!
Gillar: Spoiler: Tryck här för att visa! Längre bort hördes ljud av fotsteg och en rullande vagn, följt av orden: "Önskas nåt från vagnen?" Albus och Scorpius tittade på varandra och flinade. Albus fick hålla för sin mun för att hålla sig för skratt. Utanför deras kupé stannade den stora godisvagnen. "Ska ni ha något från vagnen... Jaha. Ni igen", sa godishäxan. "Hej hej", sa Albus och vinkade glatt. "Jag tar gärna två kittelkakor tack." 27 dec, 2017 13:05 |
|
Annie Lupin
Elev 
|
Godistanten xD
Jag gillar inte Max... Stranger Things? Jag gillar Max i ST men inte i den här FF bara för att hon försöker ta Albus ifrån Scorpius! Deras kram♥♥♥ TACK FÖR ATT DU TAGGA MIG ÄLSKAR DINA FF!!! 27 dec, 2017 13:12 |
|
Borttagen
|
Superbra!
*Bevakar* 27 dec, 2017 13:30 |
|
Scorperion
Elev
|
Skrivet av Annie Lupin: Godistanten xD Jag gillar inte Max... Stranger Things? Jag gillar Max i ST men inte i den här FF bara för att hon försöker ta Albus ifrån Scorpius! Deras kram♥♥♥ TACK FÖR ATT DU TAGGA MIG ÄLSKAR DINA FF!!! Började skriva denna innan jag började kolla på Stranger Things. Däremot kom nog inspirationen från Max i Life is Strange vilket råkade bli lite för likt på efternamnen (Copperfield och Caulfield) Men kul att du gillar denna! ^^
27 dec, 2017 14:47 |
|
Annie Lupin
Elev
|
Skrivet av Scorperion: Skrivet av Annie Lupin: Godistanten xD Jag gillar inte Max... Stranger Things? Jag gillar Max i ST men inte i den här FF bara för att hon försöker ta Albus ifrån Scorpius! Deras kram♥♥♥ TACK FÖR ATT DU TAGGA MIG ÄLSKAR DINA FF!!! Började skriva denna innan jag började kolla på Stranger Things. Däremot kom nog inspirationen från Max i Life is Strange vilket råkade bli lite för likt på efternamnen (Copperfield och Caulfield) Men kul att du gillar denna! ^^ Haha, kan se det xD 27 dec, 2017 14:48 |
|
Newt's Niffler
Elev 
|
Superbra! Tack för taggningen!
27 dec, 2017 14:50 |
|
LunaLovegood:)
Elev 
|
Tack för taggningen! Bevakar defenitvit!
Fantastiskt! Älskar att du har så många olika tolkningar m vad som kan hända deras femte och sjätte och sjunde år!  
27 dec, 2017 18:56 |
|
Elzyii
Elev 
|
Jag gillar inte 3:e generationen, men jag tänkte nog göra ett försök att bevaka denna bara för att jag vet hur bra du skriver. Bevakar! Tyckte om introt & längtar till första kapitlet!
Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873 28 dec, 2017 14:21 |
|
Scorperion
Elev
|
Så kul att ni ville läsa! Lite snabb info. Detta kommer bli en lååång berättelse. Längd på kapitel kan variera, och det kommer dröja några kapitel innan Scorbus kommer in i bilden. Detta kommer nog bli min bästa ff hittills! (tycker jag)
____________________________________________________ Kapitel 2 - Albus ~Flashback~ Albus klev in i klassrummet där hans kvarsittning skulle hållas. Han kunde inte se en skymt av någon lärare, utan en elev. Eleven var en tjej från Gryffindor. Hon var snygg, tyckte Albus. Han kände pirret i magen då hon tittade på honom och log. "Så du har också kvarsittning?" sa hon då Albus satte sig vid bänken bredvid henne. "Japp", sa Albus och slängde upp sina böcker på bänken. Tjejen lutade sig åt hans håll och sträckte fram sin högra hand. "Max Copperfield", hälsade hon när Albus tog emot handen. "Femteårselev." "Albus Potter", hälsade Albus. "Jaha? Så det är du som är James och Lilys bror? Du vet, jag känner James ganska bra. En av mina före detta kompisar var tillsammans med honom ett tag." "Menar du Bella Jones? Jag minns att James brukade prata en hel del om henne", sa Albus. "Så är Max ditt riktiga namn?" Albus hade aldrig träffat någon tjej vid namnet Max, så han tyckte det lät lite ovanligt. Max flinade och skakade på huvudet. "Jag heter Maxine egentligen, men jag har aldrig gillat det. Jag kallas för Max." "Max", upprepade Albus. "Jag gillar det namnet." Max tittade ner och rodnade. "Så", fortsatte Max. "Vad är din orsak till att vara här? Vad har du gjort för dumheter?" Albus rätade på ryggen och gjorde citationstecken med fingrarna. "Därför att jag var 'uppkäftig och aggressiv' på lektionen, när jag egentligen sa ifrån läraren som favoriserade. Du då?" "Slagsmål. Med mitt ex. Självklart fick jag skulden trots att det var han som började." "Typiskt lärare", sa Albus och himlade med ögonen. Tystnaden uppstod så fort professor Shieet, som Albus hade tjafsat med steg in. "Miss Copperfield, Mr Potter", hälsade han. "God eftermiddag professor Shit. Förlåt. Shieet", sa Albus, vilket gav Max en rejäl fnittring. "Mr Potter", suckade Shieet. "Om inte du lär dig uttala mitt namn rätt är jag rädd att jag måste dra femtio poäng från Slytherin. Detta blir din sista varning." De sista veckorna innan sommarlovet började Max och Albus hälsa på varandra, och ibland stanna upp och prata så fort de passerade varandra i korridorerna. Albus låg nu på sin säng i sovsalen, efter sorteringsceremonin. Inte trodde han att den snygga tjejen han träffade på kvarsittningen skulle få för sig att skriva till honom. Han kände på sig att han hade något på gång med henne.
29 dec, 2017 16:14 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen