JULSPECIAL: A day in their life (LE/JP)
Forum > Fanfiction > JULSPECIAL: A day in their life (LE/JP)
Användare | Inlägg |
---|---|
themarauder
Lärare |
Titel: A day in their life
Språk: Svenska Typ av text: Fanfiction Antal kapitel hittills: 1 Färdigskriven: Ja Rating: PG-13 Om ni har läst min fanfiction KISS ME, så kommer ni genast känna igen karaktärerna. Denna är baserad på "Kiss me", men utspelar sig ungefär ett år senare och är bara ett kapitel långt. Det är en liten julspecial som jag skulle ha lagt upp i julas, men jag glömde. Man behöver inte ha läst "Kiss me" för att läsa den här. Spoiler: Tryck här för att visa! Snabb uppdatering dock: Lily är tillsammans med James. Sirius är tillsammans med Haylie (som gick i Ravenclaws elevhem men alltid var i Gryffindors uppehållsrum). Mary är deras bästa vän. Och så marodörerna. A day in their life Det eviga regnet smattrade mot fönsterrutorna och samhället utanför visade inga som helst tecken på att det var jul om endast tolv dagar, men inne på piongränden 8 kunde man inte missta sig. James och hans vänner hade gått helhjärtat inför att dekorera den lilla tvåan i julstämning. Till en gräns som kanske var för mycket. ”För mycket?” James hade sett oförstående på Lily med sina rådjursögon som glittrat i skenet från en ljusslinga som blinkade frenetiskt i olika färger. Hon hade helt enkelt inte haft hjärta att krossa det inre barnet hos James. Det skulle bli den allra första julen som Lily firade utan sina föräldrar. Mr och Mrs Evans hade bokat sin allra första barnfira semester sedan smekmånaden 14 år tillbaka. Grace Evans hade visat Lily massor med härliga bilder från Thailand i en tjock katalog som hon hade fått från resebyrån, varpå hon hade föreslagit att Lily kanske ville fira jul tillsammans med Vernon och Petunia. Lilys föräldrar var båda förargade över syskonens fientlighet mot varandra. Eller snarare Petunias fientlighet mot Lily. I flera år hade hon försökt lappa ihop deras vänskap, men efter varje försök verkade hennes syster bara försöka sprätta upp den ännu mer. Lily hade därför gett upp försöken att återförenas med sin syster. För hur hon än vred och vände på det skulle Lily alltid förbli en häxa, och det var något Petunia inte tänkte förlåta i första taget. Och Lily fasade i hemlighet att den tiden aldrig skulle komma. Lily tittade mot köksklockan. Halv elva. James sov nästan alltid minst till halv tolv när han hade patrullerat natt för fenixorden. Albus Dumbledore var ledare för den order som i hemlighet försökte bekämpa ni-vet-vem. Det hade varit skogsvaktaren Hagrid som hade tipsat Dumbledore om Lily och James vänner som han hade kommit att lära känna de senaste sju åren, och rektorn hade givit dem sin inbjudan så fort de slutat skolan. Voldemort var mäktigare än någonsin och hade på kort tid värvat hundratals anhängare, bland dem Lilys före detta bästa vän – Severus Snape. Hon kunde inte hjälpa att alltid få en klump i magen när hon tänkte på det. Voldemort och hans anhängare, de så kallade dödsätarna, låg dock för tillfället lågt. Albus Dumbledore kände igen det som en del av Lord Voldemorts plan. Att först sprida skräck; var håller dem hus? Var är dem? När kommer dem? Medan han samlade tid för att sätta alla sina fruktansvärda, mycket större, planer i verket. Att vara gömd kan ofta vara mer effektivt än att faktiskt visa sig, hade Dumbledore berättat för dem, som verkade ha otrolig förståelse för hur den onda trollkarlen tänkte. Han slutade aldrig att imponera henne. ”Det är ju tur att man har smulan i alla fall som tycker om att gosa.” En nyvaken James kom in i köket endast iförd en morgonrock och sina glasögon och bar på en gråstrimmig kattunge under ena armen. Han ställde ner katten försiktigt på golvet och kysste sedan Lily mjukt innan han satte sig bredvid henne. ”Martyrkronan klär dig inte.” Flinade hon. ”Allt klär en skönhet.” Sade James självsäkert och snärtade till sin stav så att rykande, hett vatten strömmade ner i koppen som stått tom framför honom. Han räckte sig sedan efter the Daily Prophet som Lily hade läst tidigare den förmiddagen. ”Ingenting.” Sade hon och kastade en blick mot tidningen. ”Ingenting?” Lily skakade sorgset på huvudet och kände hur hennes ögon fylldes med tårar. James slog sina starka armar om henne och tryckte sina läppar mot hennes nacke. ”Det är okej, Lily. Jag är säker på att de mår bra. Dumbledore är inte orolig ännu.” ”Jag hatar när du patrullerar åt fenixorden utan mig.” Sade Lily och såg upp i James ansikte. ”Jag vet.” Sade han. ”Jag hatar när du gör det också.” ”Du vet att jag inte tänker hålla mig utanför, James. Särskilt inte sen du-vet-v-” Hon fick en menande blick från James. Hon tog ett djupt andetag. ”- sen voldemort gick till angrepp mot familjen Mayrose.” ”Det skulle ha stått i the Daily prophet om något hade hänt dem.” Sade James övertalande. ”Lily, jag förstår att du är upprörd. Det är jag också, men-” ”Åh, Förlåt, James. Du har patrullerat hela natten. Vi kan prata om något annat.” ”Om du inte verkligen vill prata om det.” Sade James snabbt. ”Jag vill att du ska känna att du kan prata med mig om allt, men jag vill inte heller att du glömmer bort att inte oroa dig ibland. Vi får inte glömma att bara vara du och jag, och om det får dig att känna dig bättre patrullerade jag tillsammans med Frank-” En hög knall ljöd från vardagsrummet genast följt av en till. ”Husalfer och nifflare! Kan du försöka att inte transferera dig på mig?” ”Klassisk Sirius Black att skylla på andra.” ”Sanningen svider, älskling.” ”Sanningen? Jag sa att jag skulle transferera mig till fönstret. Du hade 50 fria kvadratmeter att transferera dig på. Det är faktiskt inte mitt fel att du är så dum att-” ”Är du säker på att du vill avsluta den meningen, Hay?” ”Varför skulle jag inte vara det? Du är ju tydligen inte rädd för sanningen.” Lily och James hade lämnat köket för att ta reda på orsaken till det plötsliga oljudet, men det hade de egentligen inte behövt. De hade båda kunnat urskilja sina bästa vänners gnabbande om vardagsrummet så hade varit fullt med kacklande hönor. James stod med armarna om Lily och iakttog Sirius och Haylie i skenet från julgranen (som för tillfället blinkade i Ravenclaws färger), som var helt omedvetna om sina bästa vänners närvaro. Lily suckade och skakade på huvudet. ”Hej.” Log James i ett försök att få kontakt med Sirius och Haylie. De såg båda förvånade ut över att se Lily och James där. ”Bry er inte om oss.” Skrattade Lily. ”Ni vet att jag älskar Haylie.” Sade Sirius snabbt och blev plötsligt lite generad över sitt agerande. ”Det skadar ju inte att du säger det någon gång ibland.” Sade James i en imiterad sårad röst. ”Vi måste vara ärlig med våra känslor, Tramptass.” ”De två är konstiga.” Sade Haylie och sökte bekräftelse hos Lily som nickade instämmande. ”Så vad gör ni två egentligen här?” Frågade James. ”Inte för att ni inte alltid är väldigt välkomna.” hade han skyndat sig att säga när han såg Haylies ögonbryn höjas i pannan. Plötsligt small det till igen i den lilla tvåan. En gång. Två gånger. Tre gånger. ”Akta katten!” Ett gällt skri hördes och snart kom katten Smulan springandes mellan Lily och James ben för att söka skydd bakom soffan. James och Lily vände sig försiktigt om och klev ut i hallen där deras andra bästa vänner stod. ”Ville ni hänga med till Diagongränden, eller?” Frågade Mary som stod inklämd mellan Peter och Remus. Hennes blick gled från Lily till James och man kunde se hur mellanrummet ökade mellan ögonen och ögonbrynen. ”Eh, ska du verkligen ha på dig det där?” ”Jag har patrullerat i natt.” Förklarade James. ”I det där?” frågade Peter plötsligt som såg väldigt förvånad ut. James log. ”Nej, Peter. Inte den här gången.” Sirius, Haylie, Remus, Peter och Mary väntade på att Lily och James skulle göra sig i ordning. De hade satt sig till rätta i vardagsrummet som om de vore i sitt egna hem. Remus hade satt på lite stämningsfull musik (Nifflarnas julnatt) medan Mary och Haylie bråkade om i vilka färger julgransbelysningen skulle lysa i. Det var Ravenclaw vs Gryffindor. Lily, Mary och Haylie hade varit bästa vänner på Hogwarts skola som de tagit examen från ett halvår tidigare. Lily och Mary hade båda varit Gryffindorare och hållit ihop sen dag ett. Haylie, som var i Ravenclaws elevhem, hade de inte pratat med förrän deras tredje år när deras ointresse för ämnet spådomskonst hade fört dem samman – och de hade varit oskiljaktiga sen dess. Det var onekligen konstigt att ha gått ut skolan. Vemodigt, men spännande på samma gång. Det var ändå något alldeles särskilt med att faktiskt vara vuxen, och Lily kunde knappt vänta tills den dagen hon skulle få egna barn som skulle få börja på skolan som förändrat hennes liv. Lily, Haylie och Mary splittrades från killarna efter lunchen på den läckande kitteln som varit full med häxor och trollkarlar som också tagit sig in i London för att inhandla julklappar, eller kanske bara för att se förvandlingen av Diagongränden i sin nya julskrud. Tjejerna hade gått i Q-affären som var killarnas absoluta favoritbutik. Lily stod och tittade på olika skötselkit, och Mary stod böjd över flertal korgar med kvistar som alla var märkta med det trädslag de kom ifrån. ”Näe, jag har ingen aning vad killarna önskar sig.” Sade Mary. ”Lils, tror du James behöver nya kvistar?” ”Söker ni julklappar?” Expediten, en kraftigt byggd man med mörkt hår som föll precis ovanför ögonen, hade anslutit sig till dem. Tjejerna nickade. ”Den här nya oljan är en riktig snackis. Ett måste för varje kvastägar-” ”Pax!” utbrast Mary och kastade en triumferande blick på Lily och Haylie. Hon såg sedan mot expediten. ”Jag ska ha två sånna oljor.” ”Men vad ska jag ge James då?” Frågade Haylie alldeles överrumplad. ”Det var ju den perfekta presenten till Sirius.” Suckade Lily. Mary såg bara nöjt på sina vänner medan hon följde med expediten bort till kassan. ”Vad har du tänkt ge Sirius?” Frågade Lily Haylie. ”Det är vad jag också har undrat. Han har ju redan allt. Och pengar ska vi inte ens tala om.” ”Det samma med James.” Sade Lily. ”Och jag vill liksom ändå ge en julklapp med lite omtanke.” ”Vad tror du de kommer ge oss?” Frågade Haylie nyfiket. ”Jag är säker på att Sirius kommer ge mig något riktigt dumt. Något så där riktigt okänsligt. Typ en penna eller något.” ”En penna?” ”Det finns ingenting som kan få mig att tvivla på vad Sirius känner för mig. Det finns inget som jag är så säker på i mitt liv som oss två, men han är lite… lite…” ”Han kommer inte att ge dig en penna.” Sade Lily övertygat och skrattade. ”Men jag vet vad du menar. James är lite likadan.” ”Ja, alltså, på vissa plan är de så…” ”Oerfarna?” ”Men vem vet, de kanske förvånar oss.” Sade Haylie en aning hoppfullt. ”Eller så kan du välja ut något åt Sirius och så kan han ta åt sig äran för det. På det sättet vet vi att jag kommer få något jag vill ha.” ”Vill du inte ha något som Sirius har valt ut själv?” ”Jag tror inte Sirius lägger någon vidare eftertanke när han köper julklappar.” Sade Haylie. ”Två julklappar avklarade. Sex kvar!” Sade Mary glatt som kom med en påse dinglandes ur handen. ”Har ni sett killar?” Sirius uppmärksamhet hade fångats utav ett gäng rosa fjäderpennor som stod undanskymda. Bredvid stod en skylt i mässing som beskrev produkten. ”Det är en skvallerpenna.” ”En skvallerpenna?” Remus såg frågande på Sirius. ”Man kan tydligen koppla samman flera pennor tillsammans. När någon skriver ett skvaller blir de sammankopplade pennorna mörkare rosa. Allt du behöver göra är att hålla pennan över ett pergament och så kopierar den exakt vad den första pennan skrev. Det är ett smart sätt för tjejer att kommunicera på lektioner utan att bli upptäckta. Det ser bara ut som att de antecknar.” ”Det låter som något vi kunde ha kommit på.” Sade James och såg lite imponerad ut. ”Vad tror ni? Skulle inte tjejerna gilla dem?” Frågade Sirius allvarligt. Han såg sig om på James. ”Vad säger du Tagghorn, jag köper en till Haylie och du köper en till Lils?” Innan James ens hunnit öppna munnen hade Peter ryckt åt sig hela burken med fjäderpennor. ”Ni kommer tacka mig.” Sade Peter och gick bort mot kassan. Remus, Sirius och James såg snopet efter honom. ”Snodde Slingersvans precis vår julklappsidé?” Sade Sirius som inte verkade ha förstått vad som just hade hänt. ”Du tänkte väl inte på riktigt ge Haylie en penna?” Frågade Remus oroligt. ”Varför kan Peter ge dem en penna och inte jag?” ”Därför så vitt jag vet är varken Mary, Haylie eller Lily förälskade i Peter.” Sade Remus. ”Du kan va lugn, Månis.” sade Sirius. ”Jag har faktiskt redan köpt något till henne.” Remus höjde ett ögonbryn. ”Vad ska den blicken betyda? Tror du inte jag har köpt något hon gillar, eller?” ”Vad har du köpt då?” Frågade James nyfiket. ”Ett halsband.” Sade han och ryckte coolt på axlarna. ”Ett halsband?” ”Jaa, ett halsband.” Sade Sirius irriterat. ”Du vet ett sånt där smycke man hänger runt halsen, Remus. Ett halsband.” ”Är det ett romantiskt halsband eller något man kan få i en tuggummiautomat?” ”En tuggummi-vaddå?” Sirius såg förundrat på Remus och ruskade på huvudet. Hans lockar såg dock orörda ut, som om det fanns någon magnetisk kraft mellan hans hår och huvud som gjorde att det alltid höll sig på plats – till skillnad från James omöjliga kalufs. ”Jag kan garantera dig att det inte är gjort av tuggummi. Det är ett silverhalsband, okej? Ett litet safirhjärta eftersom hon är en Ravenclaware. Har ni fler frågor?” Sirius blängde surt på dem. ”Vad kostade det?” Flinade Remus och fick samtidigt en välförtjänt smäll på axeln. ****** Peter hade ockuperat Sirius och Haylies vardagsrum de senaste veckorna. Han hade blivit utkastad av sin mamma som hade tröttnat på det faktum att han inte försökte göra något av sitt liv. Haylie hade verkligen tyckt synd om honom och varit förvånad över hans mamma brist på sympati. Det hade varit självklart att Peter skulle få bo hos dem tills han kunde hitta ett eget ställe, men ju mer tiden gick, desto mer sympati fick hon för Mrs Pettigrew. Peter var i och för sig väldigt snäll, men han bidrog inte med någonting. Han tog bara upp plats, smutsade ner och åt deras mat. Haylie hade bytt om till mjukiskläder efter deras heldag i Diagongränden och var på väg in till badrummet för att göra sina vanliga rutiner; tvätta bort sminket och smörja in ansiktet. Hon var dock förvånad över att möta Sirius som stod lutad mot badrumsdörren och putade med sina läppar när han fick syn på henne. ”Skulle inte du diska?” Frågade hon. ”Den diskar av sig själv ju.” ”Du vet att jag hatar obevakad magi.” Sade Haylie upprört. ”Varför står du här för då?” ”Peter är där inne.” ”Åh nej.” Suckade Haylie. ”Åh jo.” Sade Sirius och bekräftade hennes missaningar. ”Du vet att han är känslig mot eldwhisky.” Ungefär en kvart senare kom Peter ut som såg något illamående ut. Haylie tog ett djupt andetag innan hon gick in i badrummet. Sirius verkade dock van och uttalade några förtrollningar som skulle ta bort den illaluktande stanken. ”Kusten är klar.” Flinade han mot Haylie som pustade ut. ”Hur länge ska Peter bo här egentligen?” Viskade Haylie till Sirius som drog sin tröja över huvudet och blottade sin vältränade överkropp. Han knycklade sedan ihop den likt en klonk och siktade mot tvättkorgen som han utan problem träffade. ”Tills han hittar ett eget ställe.” Sade han och ryckte på axlarna. ”Men-” ”Hay, han är min bästa vän.” ”Jag vet, och jag försöker verkligen vara okej med hela situationen, men-” ”Men vad?” Frågade Sirius oförstående och hans ögon spände i Haylies. ”Vill du att jag ska kasta ut honom som hans mamma?” ”Nej, det är klart jag inte vill.” Sade Haylie och kände sig lätt illa till mods. ”Men kan du inte försöka motivera honom?” ”Tycker du verkligen det är så jobbigt att han är här?” Haylie svarade inte. Hon visste inte riktigt hur hon skulle svara på det. ”Jag ska prata med honom.” Sade han kort. ”Sirius-” ”Nej, men du har rätt.” ”Nej, det är klart att han får stanna så länge han behöver.” Sade Haylie. ”Jag vet inte varför det stör mig så. Jag antar att hela den här… du och jag-grejen är så ny, och vi har precis flyttat ihop och- jag vet inte – jag-” ”Hay-” Sirius hade ställt sig alldeles framför henne. Deras ansikten var bara några centimeter ifrån varandra. Hon undvek hans genomträngande blick och stirrade rakt in i hans bara bröst. ”Haylie, titta på mig.” Han lyfte hennes haka så att deras ögon möttes och lät sina läppar bara precis snudda vid hennes, men på något sätt hade det kittlat varenda nerv i Haylies kropp. ”Jag älskar Peter, tro det eller ej, men-” ”Jag vet.” sade han förstående. ”Och jag är ledsen om jag kanske inte har varit lika förstående mot dig som mot honom.” ”Det är bara jag som har sett fram emot att vara ensamma för en gångs skull.” ”Och så fort vi blir det ska vi ha sex på soffan.” ”Du vet precis hur man ska förstöra ett romantiskt ögonblick, va?” Sade Haylie och smällde till Sirius på armen, men på något sätt lät det trots allt romantiskt i hennes öron. ”Kan jag få komma in snart, eller?” Lily hade låst in sig själv i deras sovrum där hon slog in James paket. ”Det tar tid.” Svarade Lily som försökte slå in paketet med hjälp av magi för första gången. Mary hade visat henne hur man knöt en avancerad rosett med hjälp av en trollformel som hon väldigt gärna ville testa. ”Jag slog in ditt på tio sekunder, Lily! Det kan omöjligt ta så lång tid!” ”Jag tar så lång tid som jag behöver, tack.” Snäste Lily inifrån sovrummet. ”Gå och bada katten eller något.” ”Gå och bada katten…” Fnös James. ”Lily, släpp bara in mig. Jag har sovit dåligt, jag har hindrat Sirius från att köpa en vandrande pinne till dig och jag vill väldigt, väldigt gärna spendera den sista delen av kvällen med dig.” ”Du får vänta.” ”Det här tåget väntar inte, älskling.” ”Ehm, vad menar du med det, James?” ”Det lät bra i mitt huvud…” Muttrade han. ”Du ska inte lita alldeles för mycket på det där huvudet du har, James.” ”Du ska inte lita alldeles för mycket på det där huvudet…” Imiterade James i en ljus röst. ”Härmar du mig?” Hördes Lilys förolämpade röst på andra sidan. ”Ja, älskling. Du låter ju inte din stackars pojkvän få spendera tid med den vackraste kvinnan i världen.” ”Vem tror du jag är?” James kunde nästan höra hur hon log trots dörren som var mellan dem och innan han visste ordet av det hade dörren ställt sig på vid gavel med hjälp av magi. ”Bäst för dig att mitt paket är så sjukt bra inslaget. Vi pratar världsklass.” Lily mötte James nötbruna blick där han stod i dörröppningen. ”Du ska vara glad att du ens får en julklapp.” Svarade hon och log finurligt mot honom. Han besvarade hennes leende och drog en hand genom sitt redan ostyriga hår. ”Det är jag.” Sade han och satte sig på sin sida av sängen. ”Och jag uppskattar att du vill slå in det fint, även om det verkligen inte var nödvändigt för att jag ska uppskatta julklappen.” ”Det lät nästan trovärdigt.” Skrattade hon. ”Det var outhärdligt lång tid.” Suckade han. ”En sekund till och jag hade…” Lily kröp över på andra sidan till James och lade sitt huvud mot hans axel. Han avslutade aldrig meningen utan lade istället armen bakom henne och drog henne tätt intill sig. ”Jag älskar dig.” suckade hon och kände hur orden hade någon slags rogivande effekt. James lyfte deras sammanflätande fingrar och kysste hennes hand. ”Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig. Vad gjorde jag innan dig?” ”John Davis, om jag inte minns fel.” flinade James. ”John Davis…” upprepade hon och grimaserade åt minnet. ”Vi gjorde slut på grund av dig, minns du det?” ”Jag minns.” Log James ”På något sätt nästlade du dig in hos mig, och jag kunde inte göra mig kvitt dig. Och jag är så glad för det. För hur mycket jag än hatar dig när du motiverar mig när jag vill ge upp, när du har rätt och jag har fel, och när du låtsas att jag är duktig på förvandlingskons-” ”Du är duktig på-” Lily gav honom en menande blick som genast tystnade honom. ”Jag är rädd, James.” James tryckte sina läppar mot hennes mjuka och kysste dem ömt. Han kunde känna hennes darrande andetag mot sin haka. ”På riktigt, James. Innan kände jag inte riktigt någon samhörighet till trollkarlsvärlden på samma sätt. Jag kände som att jag var mittemellan två världar och kunde inte riktigt relatera. Allt hemskt som skedde i trollkarlsvärlden berörde inte mig. Och när jag väl var hemma fanns inte den världens oro. De lever helt i ovisshet om det krig som pågår, och på något sätt har jag också gjort det ända tills jag lärde känna dig.” James såg på henne utan att så mycket som blinka. Hon kände hur hans fingrar slöt om hennes hårdare. ”Jag älskar dig så mycket, Lily.” andades han tungt och strök undan hennes röda hår ur hennes vackra ansikte. Han kunde se hur ett litet leende formades på hennes läppar som fick hans hjärta, om ens möjligt, dunka ännu hårdare i bröstkorgen. ”Jag hade gjort vad som helst att få leva i en värld där du inte behöver vara rädd. Där vi två bara kunde vara du och jag. Till dess tänker jag kämpa för att göra världen till en sån plats. Tro inte att jag inte är rädd dock. Jag är så rädd att förlora dig, min familj, Sirius, Peter, Remus, Hay, Mary- och fler än jag orkar räkna. Men det är tack vare er jag orkar. Om jag inte hade vetat att du var här och väntade på mig när jag kom hem efter patrulleringarna hade jag antagligen inte tagit mig igenom det. I alla fall inte bra. Och varje gång du är ute för fenixorden så går tiden så långsamt att jag håller på att bli galen. Jag vet att jag inte behöver vara orolig, för du är den mest begåvade häxa jag någonsin har träffat, men jag hatar att vara utan dig. Därför när jag är med dig är jag konstigt nog inte lika rädd.” ”Jag tänker aldrig lämna dig.” nästan viskade hon fram, hennes ansikte bara några centimeter ifrån hans. ”Bra.” James drog undan täcket så att han och Lily kunde krypa under tillsammans. Hon lade sig tätt intill honom med hans starka armar om henne. Han borrade in sin näsa i hennes röda svall, och hon kunde känna hans läppar bara snudda i nacken. ”Jag är så lycklig att du valde just mig.” Hon skakade på huvudet. ”Det fanns inget att välja på. Det var alltid du.” =) - just like themarauder 21 apr, 2017 18:30 |
Annie Lupin
Elev |
Den är sååå braaa♥♥♥
21 apr, 2017 18:48 |
themarauder
Lärare |
21 apr, 2017 20:18 |
Annie Lupin
Elev |
Det är bara sanning, du skriver ju som en gudinna!♥ 21 apr, 2017 20:40 |
Siggan 09
Elev |
Fantastiskt!!
“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey 23 apr, 2017 10:08 |
themarauder
Lärare |
Om någon behöver lite julstämning och kärlek på samma gång uppdaterar jag den här tråden igen ♥ =)
=) - just like themarauder 19 dec, 2017 16:30 |
Annie Lupin
Elev |
Skrivet av themarauder: JAAA! Det hade varit jätteroligt!Om någon behöver lite julstämning och kärlek på samma gång uppdaterar jag den här tråden igen ♥ =) 19 dec, 2017 16:33 |
Borttagen
|
Vad bra du skriver!!
21 dec, 2017 09:56 |
themarauder
Lärare |
21 dec, 2017 15:08 |
Tildaajnsson
Elev |
21 dec, 2017 22:00 |
Forum > Fanfiction > JULSPECIAL: A day in their life (LE/JP)
Du får inte svara på den här tråden.