Andra Generationen [HP]

Hej allihopa! Jag hittade en gammal berättelse som låg och skräpa på min förra dator.
Historien handlar om en flicka vid namn Anastasia Bastille som precis börjat på Hogwarts tillsammans med bland annat Harry Potters söner, Hermione Granger och Ron Weasleys dotter och Draco Malfoys son.
Jag har ej skrivit klart berättelsen ännu utan kommer arbeta vidare på den om det faktiskt finns någon som tyckte den var intressant. c:

Första kapitlet
~
Jag spanade på barnen bredvid mig, de såg uppspelta ut. Själv var jag överdrivet nervös. De äldre eleverna hade satt sig ner vid de fyra borden, över borden fanns fyra fanorna som representerade de olika husen. De flesta runt mig kände någon, de pratade livligt med varandra medan jag stod på sidan och iakttog dem. Den nya slipsen satt hårt knuten mot min hals och gjorde det svårare att andas. Det kändes underligt att bära den långa manteln. I den vanliga världen – eller mugglarvärlden som den kallades här, så skulle alla se besynnerligt på en om man inte var utklädd till Halloween eller en sjuåring. En kvinna som såg ut att vara i 80 års åldern klev upp och krävde allas uppmärksamhet. Alla de andra eleverna blev tysta när kvinnan pratade. Hon var vår rektor, Dumbledores efterträdare, Minerva McGonagall. Hon pratade länge om de reglerna och lite information om de olika husen. Jag kände att jag inte passade in någonstans.
”Ni får absolut inte vistas i mörka skogen”, sade hon med en tydlig och bestämd röst. Några elever från bordet med lejonet som fana skrattade till. Minerva slutade prata, hon hade lagt märke till skrattandet. ”Är det något som är kul mister Carson?” frågade hon och såg strängt på honom. Carson skakade nervöst på huvudet och rektorn fnyste. ”Då så.”
Ungarnas namn lästes upp en efter en efter alfabetisk ordning. Till min förvåning så kunde hatten prata. Den mumlade lite, skrattade till, fnyste och harklade sedan skrek den ut antingen Ravenclaw, Hufflepuff, Gryffindor eller Slytherin. Jag hade fått klart för mig vad de olika husen hade för namn och vad för slags egenskaper människorna hade. Två av husen lät spännande, de andra två verkade oerhört ointressanta. Jag rycktes ur mina tankar när jag hörde mitt eget namn ropas upp. ”Anastasia Bastille.” Jag satte mig på pallen och kände mig allt mer obekväm med alla blickar riktade mot mig.
”Åh det här blir intressant”, mumlade hatten. Mina handflator började svettas och jag tittade på alla de andra ungarna som inte blivit sorterade ännu. De lyssnade ivrigt på vad hatten hade att säga. ”Så intelligent, så modig, så ambitiös. Spår av Ravenclaw, Gryffindor och Slytherin. Låt det bli GRYFFINDOR!” ropade hatten så alla hörde. Mitt hjärta började slå snabbare när alla från Gryffindor bordet ställde sig upp och jublade. Hur kunde jag ha hamnat här?

Åh, låter spännande! Älskar ff:s om deras barn!

Låter bra!

Låter jäääättebra!!!!

*Bevakar*

Fortsätter väl på detta då c:
Lite trög i början måste jag medge
~
Gryffindoreleverna välkomnade mig med öppna armar. Jag hade fått mig en plats bredvid de andra nykomlingarna som glatt presenterade sig för de andra. Så småningom kom äntligen maten. Hela bordet fylldes med lyxig mat av ett litet vift med ett trollspö. De äldre eleverna skrattade åt nykomlingarnas förtjusning. Jag hade aldrig sett så mycket mat på ett ställe.
”Anastasia, eller hur?” frågade en äldre kille med korpsvart hår och lysande gröna ögon. Hans röst var mjuk och lugnande. Jag nickade lite försiktigt åt pojken. ”Ta det lugnt, jag bits inte. Jag heter James, James Potter. Tredje året.”, sade han och sträckte fram sin hand mot mig. Jag tog handen och skakade den. Han hade ett bestämt grepp men han log vänligt mot mig. Han hade ett sådant leende som fick mig att smälta. Jag kände igen namnet, men ingen klocka ringde. James rufsade till håret på tjejen som satt bredvid mig. Hennes långa orangea hår, bleka hy och fräknar parat ihop med gröna ögon gjorde henne unik. Väldigt vacker. ”Varför gör du alltid såhär?” klagade flickan och blängde surt på James som hade ett nöjt flin spritt över hans läppar. ”Du är min lilla kusin, Rose”, retade han henne och gick tillbaka till sin plats bland de andra treorna. Rose la missnöjt armarna i kors. ”Mina kusiner är exakt lika hemska”, skämtade jag för att få henne på bättre humör. Mitt försök var ej förgäves, Rose skrattade till. ”Du skulle bara se Albus och James”, sade hon. Rose berättade allt om bröderna och lite kort om sin lillebror. ”Du har säkert hört historien om kriget och brödernas pappa.” Jag kollade förvirrat på henne vilket fick henne att flämta till av förvåning. ”Har du inte hört?” viskade hon och jag skakade diskret på huvudet. Hon tog upp hela historien om hur deras heroiska far, Harry, hade räddat alla med bland annat Roses mor och far på sin sida. Jag kände mig en idiot, alla här kunde berättelsen om de legendariska Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasley.