Du vet inte allt (3:e generationen)

Hej! Efter att tagit en paus ifrån mugglis och mina ff:s är jag nu tillbaka med en ff som jag har arbetat på ett tag.

Eftersom jag är väldigt förtjust i att skriva om 3:e generationen så handlar även den här ff:en om Harrys äldsta son James men också min egna karaktär Scarlett.

Namn: Du vet inte allt
Genre: vänskap, kärlek, drama
Rating: klarar du HP, då klarar du det här
Kapitel: ej färdig
Språk: svenska

Handling
Historien handlar om James och Scarletts sjunde år, året är 2021, och jag kan lova att det kommer bli ett år fullt av kärlek, drama och även vänskap. Men hur ska de här två het olika personerna kunna komma överens när de får ett väldigt viktigt uppdrag och även bo i samma torn?

Och jag har ändrat lite, eller snarare tagit tillbaka folk ifrån det döda i den här ff:en. Kriget hände och Cedric, Dumbledore, Dobby, Fred och självklart Voldemort dog men inte Sirius eller Lupin eller Tonks.

Kingsley är fortfarande minister men McGonagall har gått bort sedan ett par år tillbaka, så det är en ny rektor men även många nya lärare.


Trezzan AuroraAlexius GinnyWeasleyy mollylisa appelquist kanske är några som vill läsa?

Jag hoppas att det finns de som har intresse av att läsa den här, första kapitlet kommer upp när minst tre stycken har kommenterat

Jag vill alltid läsa! Hoppas att du mår bättre och känner mer entusiasm att skriva denna gången! (bevakar såklart om det inte var självklart)

Självklart läser jag! Allt du skriver är ju guld så!

Jaa! Jag läser absolut. Det du tidigare skrivit med 3:e generationen har ju varit underbart, du gjorde just min dag ♥. Ser fram emot första kapitlet.

Kapitel 1
Scarlett
- Hoppas ni får en bra dag, säger jag och räcker fram paketet med de inslagna böckerna till den äldre kvinnan.
Hon ger mig ett leende och lämnar sedan bokhandeln med ett klingande, som kommer ifrån den lilla bjällran som sitter över dörren. Från min plats bakom kassan har jag bra uppsikt över kunderna som går runt och granskar våra fulla bokhyllor och just nu verkar det inte som att någon behöver hjälp. Jag går fram till vagnen med de nya böckerna, som ska upp på bokhyllorna, och med ett försiktigt svingande med min trollstav glider böckerna genom luften och in på sin respektive plats. Den här uppgiften var lite mer ansträngd att utföra innan jag fyllde sjutton och fick lov att utföra magi utanför Hogwarts. På bara ett par sekunder är vagnen tom och jag kan återgå till min plats. Utanför fönstret, som vetter ut mot gatan, kan jag se hur häxor och trollkarlar i olika åldrar passerar. Några utav dem stannar upp och tittar på vår fönsterdekoration. Vissa får jag ögonkontakt med och vi utbyter ett hälsande leende. De flesta fortsätter sin promenad medan några faktiskt kommer in och tittar runt bland böckerna. Jag plockar fram den nuvarande boken som jag läser och fortsätter där jag slutade senast. Det är när jag har läst nästan två kapitel som bjällran över dörren fångar min uppmärksamhet och jag lyfter på blicken.
- Är inte det där femte gången som du tittar igenom den där läxan? frågar Leia och stänger dörren efter sig.
Jag förstår att hon menar pergamenten som jag har lagt åt sidan på kassabänken.
- Sjätte, rättar jag henne och lägger ifrån mig boken.
Det är då jag ser att hon har två kuvert i ena handen.
- Får jag gissa? Boklistorna har kommit.
- Jag mötte din mamma inne på Den Läckande Kitteln och hon gav mig ditt, säger hon och lägger ett utav kuverten på bänken mellan oss.
När hon gör det ger det ifrån sig ett tungt ljud. Det ligger något mer än ett brev där i. Vi tittar på varandra. Leia ler och jag öppnar kuvertet med en klump i magen. Det får inte vara sant.
- Vad hade du förväntat dig? frågar hon och lägger huvudet på sned.
- Inte det här i alla fall, säger jag och plockar upp försteprefekt märket.
Det ser ut att vara nyputsat för silvret skiner fortfarande. Inombords svär jag tyst för mig själv. Det var det här jag befarade.
- Du låter förvånad. Har du inte fått U i alla ämnen sedan första året? undrar Leia och sätter upp sitt långa svarta hår i en prydlig hästsvans.
- Jag har bara Ö i Förvandlingskonst.
Min bästa vän himlar med ögonen och suckar.
- Kom igen, alla i hela Ravenclaw visste att antingen du eller Bradley skulle få märket, säger hon.
- Men jag förstår inte varför jag får det och inte Bradley. Jag menar, till skillnad från mig så har han faktiskt U i alla ämnen.
Leia suckar igen. Hon tittar på mig med en blick som säger att jag beter mig som en barnunge. Och tack vare pallen jag sitter på så behöver hon inte titta ner på mig. Vanligtvis är Leia nästan tjugo centimeter längre än mig.
- Hur vet du att det inte är Bradley som har fått det andra försteprefekt märket?
Jag biter mig fundersamt i läppen. Hon har en poäng.
- Jag menar, av alla prefekter så är ni absolut de som ligger bäst till. Vad säger du, ska vi gå och kolla med honom? Det är lunchdags, och med tanke på hur strikt Bradley är med rutiner, så är jag säker på att vi kan hitta honom inne på Den Läckande Kitteln, säger Leia.
Jag känner hur det kurrar i min mage och jag nickar samtidigt som jag stoppar tillbaka märket i kuvertet och stoppar sedan kuvertet i min ficka.
- Mr Winston! ropar jag.
Mr Winston, bokhandelns ägare, är en äldre man med yvigt grått hår och små fyrkantiga glasögon, som alltid sitter på hans nästipp. Han sticker fram sitt huvud bakom en bokhylla.
- Du ropade, säger han med ett roat leende.
- Är det okej om jag tar lunch? frågar jag.
- Javisst. Ta god tid på dig, säger han och försvinner lika fort som han dök upp.
Ute på gatan himlar Leia med ögonen.
- Jag förstår inte hur du klarar av att arbete för honom. Han verkar så oorganiserad och man tycker ju att han kunde borsta håret.
Jag rycker på axlarna.
- Om jag ska vara ärlig så märker jag inte av honom särskilt mycket och dessutom är lönen ganska bra och jag behöver verkligen pengarna.

Inne på Den Läckande Kitteln har borden börjat fyllas upp av hungriga gäster och vid ett utav borden längst ner i lokalen får vi syn på två bekanta ansikten. Bradley och Pierce verkar vara mitt i en livlig diskussion. Det verkar i alla fall så på Bradleys gestikulerande. När vi närmar oss dem tittar de upp och får syn på oss. Båda två ställer sig upp.
- Scarlett, Leia, slå er ner, säger Bradley och drar ut min stol medan Pierce drar ut Leias.
När vi har satt oss ner lägger Bradley sin hand på min och vänder sina blåa ögon mot mig.
- Hur har din förmiddag varit? Är det mycket att göra i bokhandeln? frågar han.
Jag skakar på huvudet.
- Det är en lugn dag. Hur har ni det i affären? frågar jag.
- Vi håller på att inventera, säger Pierce.
Precis som jag har Bradley och Pierce ett sommarjobb i Diagongränden. Men istället för att jobba i bokhandeln så jobbar de i butiken som säljer pergament, bläck och fjäderpennor.
- Det verkade som att ni var mitt i en diskussion när vi kom, säger Leia nyfiket.
Bradley nickar bestämt.
- Boklistorna har kommit och till både min och Pierces förvåning så har jag inte blivit vald till Försteprefekt. Kan ni förstå hur absurt det här är? Jag menar, det finns knappast någon som har bättre betyg än jag har, säger han.
Leia tittar på mig med en menande blick men jag skakar sakta och nästan osynligt på huvudet. Trots det märker Pierce vad vi håller på med.
- Vadå? Vet ni vem som har blivit försteprefekt? frågar han.
Leia tittar på mig med samma menande blick men när jag inte säger någonting ger hon ifrån sig en irriterad suck och vänder sig mot Bradley.
- Scarlett har blivit utvald till försteprefekt, säger hon.
Bradley och Pierce tittar på mig och jag känner hur jag allra helst skulle vilja sjunka genom golvet eller något sådant.
- Här kommer lunchen. Åh, hej tjejer, avbryter en röst.
Alla fyra tittar upp på den mörkhåriga kvinnan, som dessutom är min mamma, som står intill bordet med en bricka med två tallrikar med stek-och njurpaj.
- Tack så mycket Ms Montgomery, säger Bradley när hon ställer en tallrik framför honom.
- Bradley, snälla, säg Sophie, säger hon och ställer den andra tallriken framför Pierce. Vad vill ni ha att äta tjejer?
- Jag tar samma som Bradley och Pierce, säger Leia.
- Och du då gumman? frågar mamma.
- Välj du. Du vet vad jag gillar, säger jag.
Mamma nickar och går iväg med min och Leias beställning. Bradley äter en bit av sin paj och tuggar den innan han tittar på mig igen.
- Jag förstår inte riktgt hur det kommer sig att du blev vald och inte jag. Du har ju bara Ö i Förvandlingskonst. Det var det här jag menade när McGonagall gick i pension och Professor Sinistra ersatte henne som rektor. Varför välja en person varit lärare i ett sådant anspråkslöst ämne som Astronomi när hon kunde ha gått med Professor Vector som är lärare i det mycket mer utmanande ämnet Talmagi? Det är rätt uppenbart att hon har problem när det kommer till att besluta om ledarskap, säger Bradley.
- Nu låter det som att du tycker att Scarlett inte kommer göra ett bra jobb som Försteprefekt, säger Leia. Varför skulle hon inte passa som försteprefekt när hon precis som du blev vald till prefekt?
Bradley lägger sin hand på min igen. Han ger mig till och med en puss på kinden.
- Jag hoppas att du förstår att jag tror att du kommer göra ett bra jobb. Det är bara det att, ja, jag trodde verkligen att jag skulle bli vald, säger han.
Jag nickar.
- Det är okej. Jag trodde också att du skulle bli vald, säger jag.
Och det är sant. Bradley är i princip född till att bli försteprefekt.
- Bradley, du kanske borde skriva ett brev till Professor Sinistra där du på ett formellt sätt frågar om hon kanske kan berätta vad för argument hon använde sig av i valet om vem som skulle bli försteprefekt, säger Pierce.
Bradley nickar instämmande.
- Det låter som en bra idé. Jag ska ta upp den när jag diskuterar det här med pappa senare i eftermiddag, säger han.
Och med den meningen dör samtalsämnet ut för stunden och vi börjar istället diskutera boklistan. Alla fyra tar vi samma kurser, något som vi gjort sedan vi började Hogwarts.
- Jag kom och tänka på en sak, om nu det bara var Scarlett som blev försteprefekt utav er två, vem fick då det andra märket? frågar Pierce plötsligt.
- Med tanke på att det är jag och Scarlett som har bäst betyg utav prefekterna så är det egentligen inte någon som jag hoppas blir vald. Naturligtvis så måste det ju vara två stycken försteprefekter men jag känner inte att någon utav killarna når upp till standarden som behövs, säger Bradley
- Förutom du då, tillägger Leia och Bradley ger ifrån sig ett charmigt skrockande.
- Precis.
Och bara sådär är vi tillbaka på det samtalsämnet igen. Mamma kommer tillbaka med min och Leias mat. När hon ställer ner tallriken med soppa framför mig böjer hon sig ner, kramar min axel med sin hand och viskar leende i mitt öra:
- Grattis gumman.
________________________________________________
Hoppas ni tycker om det! Kommentera och dela gärna med era vänner!

Bra Story

Underbart skrivet! Varför befarade hon att hon skulle bli försteprefekt, var det inget hon ville kanske? ^^ Tycker de alla verkar oerhört formella haha, lite överklassiga... Men man kanske är sån om man går i Ravenclaw och har topp-betyg! Älskar namnet Scarlett tycker det är riktigt vackert. Hon verkar inte vara lika förtjusad av Bradley som han verkar vara av henne. (Han håller sin hand på hennes men hon verkar inte bry sig så mycket? ^^)

Underbart skrivet, återigen. Du fångar alltid en läsares uppmärksamhet, det ska du veta!

Jag har sååå många frågor nu. Du lyckas fånga mig redan i första kapitlet (det är få som lyckas med det). Vill ha nytt kapitel nu nu nu! Men känn ingen press
Jättebra kapitel och bra story ♥

jaaaaaaaaag äntligen har min favvo författare börjat skriva igen och det är tredje generationen! Tack nu vet jag hur jag ska orka med soklan

Åh vad glad jag blir, äntligen är du tillbaka! superbra start