Clues To Hogwarts (SV)
Forum > Fanfiction > Clues To Hogwarts (SV)
Användare | Inlägg |
---|---|
nowisa
Elev |
Nu ska jag äntligen göra en ny fanfiction! Det var så längesedan, min förra skrev jag 2013 och den blev inte ens klar. Här kommer lite info:
Titel: Clues To Hogwarts Författare: Jag (nowisa) Rating: Inte så farlig, men G/PG-13 Språk: Svenska Huvudperson: Lilith Här kommer en liten början för er som är sugna på att läsa den: Spoiler: Tryck här för att visa! Jag hoppas att ni tyckte att den var helt okej, och om ni vill ha nästa del så får ni citera/kommentera inlägget. 6 jan, 2016 12:50 |
kanelpumpa
Elev |
6 jan, 2016 15:53 |
Ella01
Elev |
Bevakar, som kanelpumpa sa låter det mycket intressant
✩✩✩ 6 jan, 2016 18:44 |
boknörd_
Elev |
7 jan, 2016 11:24 |
nowisa
Elev |
Tack för all respons, här kommer första kapitlet.
- Kapitel 1 Jag hörde mamma ropa ifrån köket. ''Kommer du ner snart? Vi väntar ju på dig här.'' Jag var så arg på pappa så mina ögon var blöta och kinderna alldeles fuktiga. Jag torkade bort tårarna och satte mig framför spegeln, allt jag såg var någon häxa som inte många ögon har sett. Jag skyndade mig ner till köket och där satt både mamma och pappa. Jag såg hur dem båda kollade på mig glatt och oskyldigt. ''Vad var det?'' Sa jag. Mamma ignorerade totalt vad jag sa och var bara tvungen att kommentera något, som vanligt.. ''Vad har du gjort i ansiktet?'' Fnissade hon till. ''Vadå i ansiktet?'' Frågar jag. Sedan minns jag att jag nyss brytit ihop. Jag fortsätter: ''Ehm, jag lyssnade bara på min favoritlåt. Den är rätt sorglig.'' Mamma nickade bara till som svar och pappa stirrade ner i golvet och drog en snabb blick till mig. Jag gick till hallen och tog på mig mina väntar och min halsduk. Jacka behövde jag inte, jag hade trots allt en kofta på mig. Jag skyndade mig ut för att de inte skulle märka hur jag var klädd, för då skulle dem bli sura. Jag halkar till lätt på isen och ser Neptune komma mot mig. Neptune var min katt, jag köpte henne för ett år sedan. Hon är den enda som visar kärlek till mig, det kanske låter gnälligt men.. Sån är jag. Jag ser Alaska flyga med sina breda vingar och jag blev inte förvånad när hon stannade på våran brevlåda. Alaska är min uggla, hon ger mig post och är det bästa djuret som jag har, och Neptune såklart. Hon stannar snabbt till och tittar på mig med sina stora gula ögon. Jag tar brevet ifrån henne och hon flyger iväg, tillbaka till sitt. Jag läser snabbt på kuveret ''Hogwarts skola'' ser jag snabbt. Det är då jag märker att detta inte skulle bli en normal dag, och springer snabbt in igen, upp på mitt rum. Min dörr står halvt på glänt. Jag tittar in och ser så att mamma eller pappa inte är där. Jag har fortfarande skorna på mig, och dem är fulla av snö. Det var blött i hela trappan. När jag tittar in ser jag ingen förälder, men någon annan annorlunda varelse, en väldigt liten och smal sådan med stora ljusa öron. Hoppas ni vill höra fortsättningen, jag publicerar ett nytt kapitel så fort jag har fått några läsare som vill fortsätta läsa edit; Berättelsen kommer bli mer hp-relaterad inom de kommande kapitlen. 8 jan, 2016 21:10 |
boknörd_
Elev |
9 jan, 2016 10:54 |
Ella01
Elev |
MER
✩✩✩ 9 jan, 2016 11:00 |
nowisa
Elev |
Tack så mkt!
Kapitel 2 Jag hade ju hört talas om en massa olika varleser, drakar och övernaturliga ting. Men jag kände på mig att detta var något väldigt annorlunda, och inte jättevanligt. Jag gick in i rummet och där ser jag en husalf. Jag skrek till av förvåning. ''Vad gör du här?.. Eller vem är du ens?'' Husalfen sitter på mitt golv, runt min matta med trasiga kläder. ''Jag heter Jack.. Och jag är din husalf. Hej.'' Han verkade vara väldigt glad, men ändå väldigt blyg. Det såg man på blicken. Han började studsa runt i alla hörn av mitt rum, hoppa i sängen och hänga sig i lampan. Fram och tillbaka & Fram och tillbaka. Alla i staden visste såklart vem Harry Potter var. Pojken som överlevde. Han hade ju en husalf.. Dobby. ''Känner du till/vet vem Dobby är?'' Frågade jag försiktigt. ''Såklart! Han är min bror.'' Svarade Jack utan problem. ''Åh förlåt, jag beklagar verkligen.'' ''Vadå beklagar?'' Frågade husalfen. ''Nejnej, fortsatte han. Jag är helt van och öppen med att prata om sånt här. Jag har så många syskon. Men ingen riktigt nära bara..'' Jag höll i mina händer tillsammans med brevet, han får syn på det. ''Men öppna brevet då!'' Skriker han. Jag sätter mig i gungstolen framför sängen där Jack sitter. Jag skumläser brevet. Detta var brevet. ''Det är brevet!'' Skriker jag. ''Jag vet. Svarar Jack. Självklart. jag visste om det, det är ju ifrån Hogwarts.. Men grattis.'' Nu höll jag nästan på att tappa andan, detta är brevet jag väntat på så länge. Jag ska till Hogwarts! 9 jan, 2016 22:05 |
boknörd_
Elev |
10 jan, 2016 08:19 |
Ella01
Elev |
✩✩✩ 24 jan, 2016 15:00 |
Du får inte svara på den här tråden.