Vägen till döden [THG]

Okej, nu ska jag, Jessica Lawiise och Leia13 skriva en ff tillsammans som handlar om Hungerspelen! Om ni vill lägga lite av eran tid på att läsa denna skulle vi bli jätteglada ♥

Titel: Vägen till döden [THG]
Författare: The trumpet witch, Jessica Lawiise och Leia13
Språk: Svenska
Färdigskriven?: Nooope
Rating: PG

Den här fanfictionen utspelar sig på det 73:e Hungerspelen, alltså året innan Katniss var med.

Okej, så här kommer våra karaktärer!

Jessica Lawiises karaktär:
Namn: Clary Miller
Kön: Tjej
Ålder: 14 år
Distrikt: 4
Familj: Lillasyster Alice (10 år), mamma och pappa.
Bakgrund: De är fattiga, men familjen är duktig på att fiska. Hennes mamma har en dödlig sjukdom.
Utseende: Övrigt: Är duktig på att klättra, och är van vid naturen. Hon är halvsmart och väldigt spontan.

Leia13s karaktär:
Namn: Charlie Hamilton
Kön: Tjej
Ålder: 14 år
Distrikt: 8
Familj: Mamma och pappa, har inga syskon.
Bakgrund: Har alltid haft råd med mat, och hon lärde sig att sy när hon var liten och blev senare bra på att läka sår och hantera mediciner.
Utseende: Övrigt: Hittar lätt i naturen vid nattetid, är också bra på att hitta vatten men hon kan inte döda någon eftersom att hon främst inte äter kött. Hon är också väldigt bra på mediciner.

The trumpet witchs karaktär:
Namn: Grace Hyde
Kön: Tjej
Ålder: 15 år
Distrikt: 9
Familj: Mamma Rose, lillebror Jack (12 år) och lillasyster Lucy (4 år)
Bakgrund: När Grace var 8 år blev hennes pappa tillfångatagen och han har inte setts till sen dess. De är också fattiga.
Utseende: Övrigt: Är väldigt bra på att skjuta pilbåge, och är relativt snabb och smidig.

Taggar:

BEVAKAR OFC!!

YEEEY! ♥

Jippie!

Wihoo!

Ja!

Bevakar! Det ska bli jättekul att läsa! ♥

Yeay!

Kul!

Kapitel 1. (Clary)

Jag vaknade med ett ryck. Med en känsla som fick mig att må illa. Idag var det slåtterdagen. En man och en kvinna från varje distrikt skulle dras in i hungerspelen. Tjugotre skulle dö. En skulle överleva.
Mina armar kändes stela när jag drog av mig filten och ställde mig upp. Alice min lillasyster sov fortfarande.
Hennes mun var lite öppen och hon andades snabbt in och ut. Hon var så söt att se på.
Jag hörde steg bakom mig. Min pappa kom gående mot mig. Jag kramade om honom och lät en tår falla ner. Han torkade bort den och viskade i mitt öra. "Gråt inte Clary. Det kommer att gå bra."
Jag fick en klump i halsen, det var obehagligt att kämpa med tårarna. Han kramade mig igen innan Alice vaknade. Hon tittade förskräckt på mig med sina runda, gröna ögon. Jag haltade fram till henne, ställde mig på knä, och la händerna på hennes armar medan jag tittade upp på henne.
Hon darrade till. "Tänk om det blir du!", hennes röst skar sig. Jag tvingade mig själv till att samla mig.
"Det blir det inte.", svarade jag.
"Lova?"
Jag reste mig upp men hade fortfarande händerna på hennes armar. Jag hade tänkt säga:
Jag kan inte lova! Men orden som kom ut från min mun var: "Ja, jag lovar."
Det fanns stor chans till att jag skulle klara mig idag, det var över tusen personer från mitt distrikt. Varför skulle det bli jag. Det kanske hade varit fel av mig att lova, man vet ju aldrig.
Alice kramade om mig. "Nu tycker jag vi äter något.", sa jag när hon släppt mig.
Pappa gick till skafferiet och tog fram en liten skål med bär. Han la det på bordet och tog sedan fram något bröd från bageriet.
Jag stod bara still medan Alice och pappa tog fram lite saker. "Sätt dig och försök få i dig något.", sa pappa och satte sig själv ner. Jag var faktiskt rätt hungrig även fast jag var nervös. Nervös? Snarare vettskrämd. Jag slog mig ner på stolen mitt emot Alice. "Kan mamma äta med oss idag?", kvittrade Alice med liten röst. "Hon, mår inte så bra Alice. Hon kanske kommer lite senare. Men nu låter vi henne vila.", svarade pappa med låg och lugn röst.
Jag började tugga på brödet. Det var gott. Med russin och nötter. Jag försökte att tänka så lite som möjligt på det jobbiga. Det som skrämde mig.


Pappa tog fram en svart blus och en röd kjol till mig. Jag bytte snabbt om men dröjde mig när jag kammade håret. Sedan flätade jag håret och gjorde en knut av den. Alice smög in i rummet.
Hon höll fram en sak som var inslagen i papper.
"Jag vill ge en present.", sa hon och räckte fram presenten till mig. Jag tog emot den.
"Alice det...", började jag men hon avbröt mig.
"För att ge dig tur!"
Jag nickade bara och vecklade försiktigt upp papperet. Två silverfärgade örhängen stack fram. De var små. Och de var formade till blommor.
Jag log mot henne. "Tack."
"Nu är jag säker på att jag klarar mig fint.", sa jag och gav henne en kyss på pannan.
Jag önskade bara att mamma orkade säga hejdå och önska mig lycka till, innan jag gick till torget.
Men hon sov säkert och ibland hörde vi henne hosta. Jag och Alice småpratade medan jag tog på mig örhängena. De var verkligen fina och jag var glad att Alice tänkt på mig.
När det blev ljusare ute och man hörde folk gå förbi huset med oroliga röster kom pappa in i rummet.
"Det är dags. Man börjar gå dit nu.", hans röst var fortfarande trygg, men hans ögon avslöjade oron.
Min underläpp började darra. "Och mamma?", frågade jag förtvivlat. "Hon sover, och har feber. Hennes sjukdom blir bara värre. Men jag vet att hon önskar dig all tur i världen.", svarade han.
Jag nickade långsamt och kände paniken för att gå till torget och höra vilka som skulle bli årets deltagare. Pappa kramade snabbt om mig.
"Gå nu. Det är snart över och vi äter något gott till middag." Alice gömde sig bakom pappa och såg så ledsen ut. Jag svalde och nickade.
Jag gick ut ur vår stuga och följde strömmen av människor till torget. Samtidigt som jag brottades med tanken på att det skulle bli jag.