Ron och Hermione?

Hej, jag vet att rubriken tyder på att jag tycker att Ron och Hermione inte ska vara i hop. Men det är faktiskt raka motsatsen. här kommer jag att skriva Ron och Hermiones historia. Ur bådas vinkel så klart och jag kommer att börja år 4.
Det kommer att vara små bokstäver i början av meningarna i bland endast på grund av att jag inte orkar göra stora bokstäver varje gång jag börjar en ny mening. Nu kör vi:


Kapitel 1 (ur rons synvinkel) :

Varför är hon så långt i från mig? Varför kan hon inte vara nära? Ron krafsar ner sina ord på ett gammalt och slitet pergament. Det hade han gjort hela sommaren. Pergamenten har han fått av Hermione. Det skulle kunna ses som en slump att det var så men det var det inte. Ron hade märke alla pergament som han fått av Hermione med en liten stjärna i högra hörnet.
Han brukade sitta och titta på breven han fick av henne också, inte läsa, bara titta på dom. Av någon anledning blev han glad av att titta på dom, det gav ett intryck av att hon var nära. att hon inte var så långt borta. Om några vekor skulle hon komma, Hermione, bara några få vekor kvar... Snart!!!


Vad tycker ni? Vill ni ha mer?

Super bra!!!!!!!!!!!!!! Fortsätt!!!!!!!!!!!

superduper bra!!!

Kane att du kan skriva en mer handling

Tack så mycket!!!!!! och tack för det tipset! det ska jag tänka på i fortsättningen .

Här kommer andra kapitlet (ur Hermiones synvikel) :

Undra om han sover? Sa Hermione tyst för sig själv nej, det gör han säkert inte. Harry är nog redan där. Tänkte hon.
Framför sig såg hon en gata full av folk. I försterna hängde olika sorters burkar med släm i. Hon gick förbi den affär där hon året innan hade köpt Krumben och stannade för att gå in i en liten affär där dom hade pergament och gåspennor.
När hon kom ut från bukiken hade hon en hel kasse full med pennor, pergament och annat skolmatrela som kunde tänkas behövas.
Hon fortsatte mot glass ficket där hon skulle mötta up mrs Weasley.
När hon kom fram fick hon se en kille i gryffindor som stod lutad mot en soptuna.
Hon gick fram och sa hej för hon hade ju träffat honom innan.
"Hej!" sa killen tillbaka "Hermione Granger eller hur?"
"Ja, du går väl en årskurs över mig? Om jag inte tar miste?"
"Helt rätt, vill du ha en glass?" frågade han.
"Ja gärna!" dom gick och satte sig.
"Vilken sorts glass vill du ha?"
"Jag vill nog ha..... mint."
"Kommer om en sekund." och så stack han i väg.
(När dom satt och åt)
"Så vilket qidditch lag hejar du på?"
"Ja, asså jag hejar på....." Hermione tänkte efter, hon brydde sig inte om qidditch igentligen. Men så kom hon och tänka på alla dom gångerna Ron hade sagt att han hejade på Chudley Cannons. "Chudley Cannons! Ja dom hejar jag på!"
"Va?! du kan inte mena alvar du hejar väl inte på dom töntarna? Vill du heja på ett riktigt lag ska du heja på Appleby Arrows!"
"Vad gör du?!" En röd hårig kille sprang fram och kastade sig över killen. Det var ron. Hermione fick en chock när hon såg vem det var.
"Ron vad gör du!!!!!!!!!!????????????" skrek hon.
Men ron tycktes inte höra henne.
"Hur vågar du?!" skrek han.
"Vad då?!"
"Försöka få över en oskyldig flicka som inte vet ett skvatt om qidditch att heja på ditt lag?!"
"Nej, hon vet mycket om qidditch, hon hejar ju på Chudley Cannon som inte har vunnint på flera hundra år!!!!!!"
Ron ställde sig up och tittade på Hermione. Hermione såg ner i marken samtidigt kände hon hur kinderna blev allt varmare.


Där var det kapitlet slut hoppas ni tyckte om det!

Super bra!!!!!

(Bevakar!!!!)

Riktigt bra!

Åh, vad bra du skriver! Vill ha meeeer! Bevakar såklart!

Riktigt bra

Tack! =)
Kapitel 3 (ur rons synvinkel) :

"Va?!" sa han något mildare. Men det var för sent Hermione hade redan börjat springa där i från.
"Vänta!" skrek ron i panik. "Vänta!!!! snälla, Hermione!" han kunde inte se henne längre. Han stannade up och lyssnade, här var det inte särskilt mycket folk. Han kände något som rev honom på ryggen. Det kändes nästan som långa klor fast platta. Han vände sig om och en häxa stod bakom honom. Hon hade långt svart hår och höll en liten bricka i sin vänstra hand. Ron ville inte ens tänka på vad som låg på brickan.
"Hej, min lille vän. vad gör du här? jag kan inte tänka mig att du får vara här för dina föräldrar?" sa häxan med ett elakt flin. Man kunde tydligt se att hon saknade en av sina framtänder.

Där var det kapitlet slut, förlåt att det blev ganska kort men jag har egentligen inte tid att skriva i dag.

Bra! Men jag förstår inte riktigt... Hade Ron råkat gå in i svartvändrgränden?