Summer Surprises

Titel: Summer Surprises
Språk: Svenska!
Rating: PG-13 men förekommer prat om sex & alkohol så känner du att du inte klarar av det bör du nog inte läsa.
Genre: Vänskap, mystik
Kapitel: 10 skrivna men har planerat runt 30-40 stycken
Färdigskriven?: Nej!
Handling: Scorpius farfar har lurat i honom att när man är 16 händer hela livet, därför beger han och hans bästa vän sig ut på en resa de sent ska glömma. En resa som kanske fortsätter när de kommer tillbaka till Hogwarts?


Är ni sugna på att läsa är det bara att lämna en kommentar så vet jag!


Inaktiv eftersom ingen vill läsa, skriver fortfarande på den dock. (kommentera om ni vill läsa, såklart)

jag läser gärna!

Vad roligt! Prologen kommer här!

Prolog

En dag som alla andra men ändå inte. Det var ju Scorpius sextonårsdag och han var stolt, han kände sig gammal och eftersom hans farfar alltid sagt att det är när man är sexton som allting händer så var han extra glad. Dessutom var det bara en vecka kvar av Hogwarts vårtermin innan han kunde ta med sig Albus på äventyr. De skulle cykla hela sommaren, på landet, i städer… Eller ja, det var ju det som deras farsor trodde. Pft.

Scorpius skakade åt sin pappas dumhet, trodde han på allvar att en sextonåring skulle cykla runt England på sitt sommarlov när farfar under middagarna sagt att det är när man är sexton som allt händer? Visserligen skulle de på äventyr men inte någon tråkig cykeltur, nej det som de skulle göra var mer av en roadtrip. Scorpius hade funderat på att bjuda med sin ett år yngre låtsassyster Rose men han var osäker på om hon verkligen var kapabel till att hålla tyst om det hela till sin mamma, Hermione. Hon var väldigt mammig av sig och han kunde inte klandra henne, han hade varit likadan med sin far fram tills han var femton och ibland när Albus och han skojbråkat när de gick tredje året så hade Scorpius oftast sagt ”det här ska min farsa få reda på”. En gång hade Albus berättat det för sin pappa som hade vikit sig av skratt innan han följde Albus hem till Draco, (eftersom de var mycket bra vänner) där han hade skrattat åt Draco som berättade att även han brukade säga så. Scorpius och Draco hade alltså varit väldigt bra vänner, på något sätt hade de dock börjat växa ifrån varandra men det var förmodligen bara tonåren som kom emellan.
”Scorp!”, hörde han en röst och han väcktes ur sina tankar. In i Slytherins sällskapsrum kom Bonnie, en två år yngre tjej som han hade träffat ett tag som han till en början tyckt om men han var osäker nu, till skillnad från henne. Han kunde se på henne att hon börjat få känslor för honom.
”Här Bonnie”, ropade han och hon lös upp av glädje och kastade det silverblåa håret bakom ryggen innan hon skuttade fram på ett flickigt sätt och slog armarna om hans hals.
”Grattis på födelsedagen, jag tänkte att vi kanske kunde gå ner till Hogsmeade och fira?”, sa hon och sprudlade av glädje. Han nickade först men kom på att han redan lovat bort sig till Albus.
”Det vore sjukt nice Bonnie men jag är bortlovad till Albus”, sa han och höll hennes hand, hon såg lite besviken ut.
”Jag antar att du kan följa med vet du”, sa han och hon lyste upp lite.
”Men du har ingenting planerat nu vid lunch va?”, frågade hon och han undrade vad hon hade för planer.
”Nej, vi började ju fem i morse så vi fick sluta klockan tio”, förklarade han. Hon lyste upp lite och tittade sig runt i sällskapsrummet innan hon började knäppa upp sin vita blus och lite förföriskt visa sin svarta bh innan hon slängde av sig skjortan på honom och sprang upp till hans sovsal. Det tog honom några sekunder att reagera och han var chockad, hon kunde väl ändå inte mena att det skulle ha sex? Helt plötsligt blev han nervös men han försökte sansat att gå upp för trapporna, han funderade på att vända sig om och springa iväg. Han ville ju inte bli av med oskulden, inte nu i alla fall och inte med någon som han inte var säker på om han verkligen tyckte om.
”Scorp?” Ropade hon och han tog ett djupt andetag och öppnade dörren till sovsalen. Det luktade chokladmuffins och han suckade lättat innan han gick in i badrummet. Där stod hon vid badkaret och satte på alla kranar medan hon förtrollade bubblorna så att de skulle bli genomskinliga. Trots att chokladmuffins luktade gott så såg den vanliga bruna färgen en gnutta äcklig ut.
”Vad trodde du att vi skulle göra egentligen?”, frågade hon och skrattade innan hon knäppte upp den svarta kjolen och lät den falla till golvet innan hon satte sig ner på golvet och tog av sig knästrumporna. Först då märkte han att hon inte alls hade sexiga underkläder utan en bikini på sig.
”Man vet aldrig med dig Bonnie”, skrattade han och han var faktiskt chockad men även lättad. Han trodde till och med att hans känslor för henne stärktes lite.
”Skenet kan bedra, Scorp.” Han kunde inte annat än att hålla med och de kröp ner i badkaret tillsammans där de njöt av varandras sällskap fram tills lunch, då Albus sprang in i badrummet med Lana hack i häl. Hon fnittrade högljutt och Albus vart sur över att de redan tagit hans plats. Scorpius hade nog sagt att Hogwarts aldrig sett en större charmör än Albus om det inte var för att Sirius Black berättat om sina bravader på sjuttiotalet tillsammans med marodörerna, Albus fick nöja sig med att han var nutidens största charmör åtminstone. Scorpius skrattade åt Albus när han stormade ur badrummet med Lana och smällde igen dörren, dessutom så visste Scorpius att han och Bonnie inte skulle kunna gå ut i killarnas sovsal på åtminstone en halvtimme.
”Han har säkert någon ny ikväll”, sa Bonnie och Scorp flinade brett, han visste att precis så skulle det vara.

JÄTTEBRA!!!

Kul att Draco o Harry är vänner!!!
Och liiiite synd att Albus verkar vara en player... Men eftersom det verkar som om att Draco har pratat med Sirius såååå jag antar att Sirius lever???

Iallafall läser jag jätte gärna!!!

bevakar

Tack!!! Vad glad jag blir! Nu kan jag fortsätta lägga ut kapitel på denna fanfictionen!
Är det inte James så är det Albus.
Japp! Sirius lever för jag älskar honom haha då kan han ju inte dö! (kommer förneka det för alltid!!)

Mer kommer nu direkt! Du är bäst! ♥



Gud vad roligt! Tack så mycket!

-
Hoppas ni båda tycker om detta kapitel! Kom gärna med förslag på vad som hade kunnat vara bättre! ♥

Kapitel 1. När farfar var ung

”Åh herregud, Scorp gud vad jag saknat dig!”, sa hans styvmamma och han hade saknat henne också, det var ju inte så konstigt när de inte setts sen den förste september. Han och Albus hade nämligen stannat på Hogwarts över jul och hittat på äventyr – eller bus som Draco och Harry kallade det, bara för att han och Al skulle känna sig förödmjukade.
”Jag har saknat dig också”, skrattade han och mer han hann inte säga förrän Draco plockade upp honom och kramade om honom och han älskade det, älskade att känna sig liten och älskad.
”Jag hörde en liten fågel viska om att ni hade vänt upp och ner på hela Slytherins sällskapsrum så att varenda möbel stod i taket”, skrattade Draco och Scorpius flinade.
”Något måste man väl göra som avslutningsprank.”
”Där är Ron och Harry”, konstaterade Hermione och gick över för att hälsa. Ron och Hermione hade nämligen efter sitt första barn Rose insett att de bara älskade varandra som vänner och Ron hade gift sig med en mugglare ett halvår senare. Under deras bröllop hade Hermione träffat Draco som separerat från sin fru Astoria några veckor tidigare. Det var väldigt rörigt alltihop men den gyllene trion hade inte växt ifrån varandra, och skulle förmodligen aldrig göra det.
”Skulle vi till farmor och farfar ikväll?”, frågade Scorpius sin pappa nyfiket, han ville så gärna träffa Lucius innan han och Albus reste bort, Lucius hade i själva verket planerat att Scorpius skulle få ett par bra resetips utan att Draco visste om det och säkerligen en hel del galleoner. Scorpius var trots allt Lucius enda barnbarn som var helt renblodig. Trots att Lucius fördomar hade minskat kraftigt så fanns det en väldigt gammal Malfoy-lag som var till för att pengarna i familjen enbart skulle gå till en renblodig arvinge.
”Ja, det var bestämt så”, svarade Draco och plockade upp Scorpius koffert innan han gick bort till Familjen Potter och Weasley. Scorpius strosade efter och gick fram till Albus och log finurligt. Sedan begav de sig hemåt alla åt sina egna håll för att inte ses igen förrän sen eftermiddag.

”Scorpius Hyperion Malfoy!”, gormade en röst och Scorp suckade tungt där han låg utslagen på sängen.
”VAD?”, skrek han och tog sin kudde och la den över magen, sekunden senare slogs dörren upp med en hög smäll.
”JAG BAKADE FAKTISKT DOM MUFFINSEN TILL IKVÄLL!”, skrek Rose ilsket och satte sina händer mot höfterna så hon såg precis ut som Scorps farmor ”DU LOVADE ATT INTE ÄTA DOM!”
”Förlåt Rooooooose”, skrattade han men tystnade när han såg hur arg hon var. ”Jag hjälper dig att göra nya, och jag får skylla mig själv för jag har sjukt ont i magen.”
”Vi ska ju äta middag och allt, hur ska du orka?”, sa hon och himlade innan hon gick ut ur rummet och smällde dörren så hårt hon kunde. ”Han är misslyckad.”
”DU ÄR MISSLYCKAD!”, skrek Scorp genom dörren och tog upp en bok som han kastade mot den, samtidigt öppnade hans farmor den och duckade precis för boken för att sen se bedrövat på honom.
”Scorp, hjärtat”, började hon men Scorpius suckade bara tungt, kunde inte hans familj lämna honom ifred? Han ville bara att kvällen skulle gå så fort som möjligt så han och Albus kunde försvinna ut i världen i morgon.
”Jaaa farmor?”, svarade Scorp till sist och satte sig upp bredvid henne på sängen med den varma kudden fortfarande mot magen. Hans farmor var en extraordinär kvinna som varit med om både det ena och det andra men det var knappt så att man märkte det när en såg på henne. Hon såg lika ung ut som hon gjort de senaste tjugo åren, med grånande blont hår fäst i en silvergrön klämma bak i nacken. På sig hade hon en klänning som hade kunnats bära för hundra år sen men som fortfarande var modernt acceptabel.
”Jag ville inget speciellt, Lucius bad mig titta till dig, han sa att han ville prata om något med dig”, sa hon och kramade om honom. Scorp gillade egentligen sin farmor mer än vad han någonsin skulle avslöja, han hade inte sett sin pappas sida av familjen så mycket genom åren eftersom han bott hos sin mamma fram till förra sommaren, men han kom Narcissa nära efter att han flyttat till sin pappa igen.
”Vi borde inte låta honom vänta då”, sa Scorp och kramade tillbaka. Han visste precis vad Lucius och han skulle diskutera.
”Jag hjälper din syster med bakelserna i stället och om du så skulle våga nalla en av dem så drar jag dig i örat”, avslutade Narcissa och gick ut ur rummet och nerför trappan.
”Låtsassyster!”, konstaterade Scorp för att få sista ordet men han tvivlade på att hans farmor hörde honom. I stället, exalterad som han var skyndade han sig uppför trappan till Lucius arbetsrum, där han alltid satt, nergrävd i affärer. Oftast tillsammans med Draco. Scorpius knackade på dörren och inväntade svar.
”Kom in Scorp”, svarade rösten som tillhörde hans farfar. Han tryckte ner handtaget i silver och gick in i det mysiga arbetsrummet som var stilrent med grönt och mörkt trä. Lucius satt på balkongen bakom sitt skrivbord. Gardinerna som skulle skydda från ljus vid andra tillfällen var uppsatta vid sidan av dörren och ljuset lös in så att rummet såg ännu mer välkomnande än vad det någonsin gjort. Scorpius ställde sig i öppningen till balkongen. Där ute fanns ett bord med eldwhiskey på och Lucius satt på en av de vita antika stolarna om matchade marmorräcket. Scorp försökte sträcka ut armarna så att han nådde till kanterna på den stora utgången men misslyckades.
”Du är så ung och spänstig, det gör mig glad”, sa Lucius och skrockade sådär vänligt som ingen annan än Scorp fick höra, och hans farmor för det mesta. Draco och Lucius var inte alls lika nära varandra. Kanske var det att alla älskade Scorpius ofantligt mycket, han trodde åtminstone det?
”Tack farfar”, skrattade Scorp och gick och satte sig ner på stolen mittemot. Han visste att Lucius hatade att bli kallad farfar vilket var den exakta anledningen till att han gjorde det. Lucius tog sitt nästan vita hår med silvernyanser i och slängde det bakom axlarna, det var lika långt som det alltid varit om inte längre. Sedan satte han på sig ett par solglasögon och de var så oerhört fula att Scorp inte kunde låta bli att börja asgarva.
”Du är så ohyfsad Scorpius!”, började Lucius och funderade. ”Hade jag uppfostrat dig som jag uppfostrade Draco hade du inte varit samma person. Det gör mig glad och ledsen, du är en sådan unik pojke Scorpius och så älskad, av alla. Glöm aldrig det.”
”Värst vad du var sentimental.” Skrattade Scorpius men funderade på hur Lucius uppfostrat Draco egentligen. Han visste ju att de inte var nära. Men så illa kan det ju inte ha varit?
”Jag är bara glad att jag har det så lyckat som jag har. Att jag inte är ensam på ålderns höst eller sitter i Azkaban.”
”Det tvivlar jag på att pappa skulle tillåta.”
”Ja, hur annars skulle han annars klara av att ta hand om alla affärer?” sa Lucius och Scorp höll med, Draco kunde vara virrig, men han var inte dålig på vad han gjorde. Det enda problemet var att det blev för mycket för honom.
”Vad var det vi skulle prata om?”, frågade Scorp när han kom på att Lucius faktiskt kallat hit honom av en anledning.
”Om din resa såklart, Draco vet ingenting väl?”, skrockade Lucius och sköt upp solglasögonen på huvudet.
”Nej, han anar ingenting alls”, svarade Scorp och log lite förnöjt.
”Så hur har ni tänkt åka då? Så jag kan prata med ministeriet så ni kommer igenom överallt, har ni tillräckligt med galleoner?”
”Vi tänkte cykla hela vägen till södra England och sen åka över till Holland med båt och upp genom Danmark, genom Sverige och sen åka hem genom det norska ministeriet, men tror du vi hinner det på en månad?”, frågade Scorp och tillade ”Ja, vi har tillräckligt med galleoner men det skadar ju inte med mer. Vi ska ju ändå göra dem till mugglarpengar, Albus har mer koll på det där än jag.”
”Du måste ju inte cykla Scorp”, hånade Lucius honom men förklarade sig sen ”Jag fixar ett mugglarkörkort till dig så kan du ta mustangen i garaget, det borde inte vara så svårt för dig att köra bil med tanke på hur mycket du pillat på den där mugglarmanicken.” Scorpius kunde knappt tro sina öron så han hoppade upp från stolen, höll på att välta bordet och ramlade nästan över det vita marmorräcket.
”SKOJAR DU MED MIG?”, skrek han som en liten flicka och Lucius hyssjade åt honom och skrattade.
”Albus kommer döööööööö när han hör detta”, pep Scorp och ramlade ner i stolen igen.
”Det är när man är sexton som allting händer, så du får passa på.” Sa Lucius och log.

Förlååt för jag inte har kommenterat!! Jag glömde att bevaka!! Jag e så klantig haha!

Jättebra kapitel! Älskar att alla har så bra relationer till varandra. Och de där med Ron & Hermione så vet jag inte riktigt om de skulle kunna vara ihop men är jätte glad för att the golden trio fortfarande håller ihop!! Och för att Lucius inte är "ond" längre tur att han inte sitter inne i Azkaban.

Hoppas du fortsätter att skriva!!!

bra!!

jättebra! Har saknat sådana här fanfictions

Kapitel 2. Jag springer inte!

”ALBUS!”, ropade Scorp från trappan när det plingade på dörren, Hermione, Rose och Narcissa gick ut ur köket tillsammans. Det var inte ofta man såg dem därinne men eftersom Hermione fått familjen Malfoy att sluta använda husalfer kände hon sig tvungen att hjälpa dem vid sådana här tillfällen. Scorp kom till dörren och slet upp den. Där stod Albus, med sin familj som bestod av Harry, Ginny, James och Lily som var yngst, med dem var även Sirius Black. Hermione gick fram och till skillnad från förr i tiden då det hölls balar på alla renblodherrgårdar så var det inte särskilt formellt. Familjen gick enbart in då Hermione och Narcissa hälsat dem välkommna. Sen tog det inte lång tid förrän Scorpius hade tagit ett hårt grepp om Albus och dragit med honom ut igen till trädgården.
”Gissa vaaaaad”, sa Scorpius lite väl osansat och skuttade upp och ner på marken med ett leende som gick över hela ansiktet och en lite väl stark glimt i ögonen.
”Du är gay?”, skrattade Albus åt honom och Scorpius log bara, inget kunde få honom att bli olycklig just då. Draco hade stoppat honom i trapporna innan och sett misstänksam ut men släppte det ganska snabbt när Scorpius kommit på en bra ursäkt.
”Vi ska inte cykla i sommar!”, jublade Scorpius.
”Va?”, Albus lät besviken eftersom Scorpius var så glad över det. Uppenbarligen hade han misstolkat situationen.
”Vi ska köra ford mustang, Al.”
”Du skojar?”
Scorpius skakade på huvudet och Al sprack upp i ett lika busigt leende som sin bäste vän.
”Jaså pojkar, vad tycker pappa om det här då?” Hördes en röst och de såg först på varandra innan de båda stirrade på James.
”Om du förstör detta så låser jag in dig på Azkaban.” Först såg James sårad ut men det dog ut snabbt sen svarade han sin lillebror.
”Äsch, klart jag inte säger något, Sirius lovade att ta med mig till Amsterdam”, skrattade James och log mot de två vännerna lite busaktigt.
”Ni kanske kan släppa av oss där? Eftersom Scorpius ska köra bil så..”
”Men fan James, det skulle ju bara vara en vi-två resa”, klagade Albus men Scorpius hade redan gått med på det. Han tyckte om Sirius efter allt han hjälpt Scorpius med. Det här var en väldigt liten del av vad han egentligen uppskattade att han var skyldig Sirius.
”Bra, morbror Ron och Petra kom nu också så jag antar att vi ska äta.” De tre pojkarna nickade och gick tillsammans till baksidan av huset där ett stort bord var uppdukat under ett vitt plasttak som hängde i luften med hjälp av magi. Där satt redan Pansy, Blaise Zabini och Daphne Greengrass. Scorpius kunde vara helt ärlig han tyckte mycket mer om Daphne än vad han någonsin tyckt om sin mamma så det var inte någon som frågade när han satte sig intill henne och började samtala.
Det tog inte lång tid förrän flera av Scorpius farfars vänner började dyka upp och hade det var 25 år sen hade det förmodligen varit total kalabalik. Tänk vad tider förändras.
”Kan du räcka mig muffinsen?”, frågade Scorpius Pansy som började räcka sig efter dem.
”ÅH nej du unge man, det räcker med de tjugofem du åt för en timme sen!”, sa Narcissa barskt och tog korgen ifrån Pansy. Rose som satt vid Narcissas sida log ett skadeglatt leende och räckte ut tungan åt Scorpius.
”Här”, viskade Daphne i hans öra och gav honom en muffin och stoppade in staven i sin klädnad igen.
”Avery! Nott!” Blaise ställde sig upp för att välkomna de senaste gästerna i en grabbig kram. Avery såg lika trött ut som Nott fast värre. Scorpius funderade över varför men kom på andra tankar när hans pappa slog på glaset med sin gaffel så det klirrade melodiskt.
”Kära släkt och vänner!”, började han sitt tal men Scorpius lyssnade inte, det hade varit samma sak i fyra år nu, ungefär samma tal varje år och samma typiska tröttsamma skämt. Han fokuserade i stället på muffinsen han höll i och tog en tugga.

När Scorpius var mindre hade han hoppats på att hamna i Ravenclaw, Draco hade genom Hermione fått för sig att Scorp skulle gå i mugglarskola fram tills det att han började Hogwarts och där hade han ofta fått höra hur smart han var och hur framgångsrik han skulle bli. Så när han hamnade i Slytherin i stället så blev han besviken. Men han hade börjat förstå varför det var hans rätta hem nu. Scorpius hade nämligen fått varenda person i Slytherin att älska honom och tack vare det så fick han sin vilja igenom i de flesta fall. Som med hans farfar. Han behövde inte ens försöka. Han var slug och om han ville något så klarade han av det. Allting som hade med Slytherin att göra stämde in på honom, han hade nästan ouppnåeliga ambitioner vad det gällde sin framtid och han visste vad han ville ha. Han ville bli botare som hans pappa varit, men han skulle inte tröttna som Draco gjort. Åh nej. Han brann för att göra något bra.
”Scorpius?”, hördes en röst och han vaknade upp ur sitt dagdrömmande.
”Ja?”, han såg på Blaise som pekade på maten.
”Akta så du inte missar maten, Daphne kanske äter upp den annars, hon har börjat äta ovanligt mycket det senaste”, Daphne hyssjade honom genom att kasta en vindruva på honom som han bara avfärdade som ingenting.
”Nejdå”, sa Scorp trött. Klockan var inte mer än sju och solen stod fortfarande högt på himlen men han var ju inte trött.. ”trött”. Han var uttråkad och redan mätt. Han hade hellre påbörjat resan med Albus nu. Han intalade till slut sig själv att goda saker kommer till de som väntar och inom loppet av några sekunder hade han börjat skyffla upp mat och hoppat in i vilda konversationer. Det här var bara början.

”Albusssss, skynda dig!”, klagade Scorpius och började dra en lite groggy Albus mot garaget. Scorpius själv joggade men gled tillbaka för varje steg som inte Albus tog.
”Jag springer inte, aldrig i mitt liv”, surade han tillbaka.
”Det var inte vad jag såg i fredags när du sprang omkring med Lana.”
”Men vi hade ju lektion en halvtimme sena—”, började han men avbröts av Scorp.
”Jag vill inte höra om dina sexbravader, snart är du väl värre än James…”
”Inte värre än Sirius dock”, skrattade Albus och Scorp förstod med ens att det förmodligen var Sirius som smugglat ner en och annan skvätt eldwhiskey i Albus glas.
”Meeeerlin”, sa Scorp och slickade sig om läpparna. Den blåmetallic ford mustangen var oerhört grann och han kunde inte undgå att låta handen smeka motorhuven innan han drog upp garageporten. Detta hade varit hans projekt tre somrar i rad och med en Albus som peppat honom fullkomligt genom att ligga i baksätet och sova. Han hade även tjatat hål i huvudet på Scorp om att ta en teståktur hundra gånger om. När Scorp väl gav med sig startade som tur var inte bilen och Albus somnade om. Garageporten gled upp och Scorpius kunde knappt hålla händerna i styr så lycklig var han över att åka ut och köra. Han öppnade försiktigt handtaget till bilen och klev in i förarsätet. Albus klev in på vänster sida lite mer vårdslöst och hade inte Scorpius varit så glad hade han förmodligen snäst.
”En sån oerhör skönhet”, sa Scorpius och njöt av att hålla händerna på ratten.
”Jaja, starta helvetet så vi kan åka in till stan, jag behöver en tjej”, klagade Albus.
”De är inte saker vet du”, sa Scorpius men egentligen brydde han sig inte. Det gick inte att få Albus att byta åsikt, han lyssnade inte vad man än sa.
”Får jag åka med eller?”, frågade James som dykt upp vid Scorpius sida.
”Sure, hoppa in där bak.” Han vred om nyckeln till bilen som tyst morrade för att sedan rulla försiktigt ur garaget. Scorpius var helt och hållet förälskad i den blå mustangen och när han växlade till ettan och körde iväg med ett dovt mullrande log han nöjt.

”Vart är vi påväg?”, undrade James efter en stund.
”Till London? Vart annars?” svarade Scorpius och såg på Albus som sov i sätet bredvid och på James som var i full fart att måla honom i ansiktet med en svart spritpenna.
”Vi kan väl börja åka neråt inatt i stället?”
”Men utan Sirius?”
”Han är vuxen, jag tror att han klarar att transferera sig ner om några dagar om jag skickar en patronus till honom”, Scorpius skrattade och James fortsatte ”då måste ni stå ut med mig också.”
”Det tror jag vi klarar, James.”
”Har du med dig alla era saker då och galleoner då?”
”Japp, jag packade hela bagaget fullt innan middagen.”
”Fan va bra, ska vi byta plats på mig och Albus? Jag tror att han sover ett tag till.”
”Måste vi stanna då eller klarar du av att dra bak honom till baksätet?”
”Jag är arton Scorpius, har du glömt att vi är trollkarlar?”, ifrågasatte James och skrattade ”jag kände mig också som en mugglare utanför skolan i er ålder.”
”I er ålder? Är du lika gammal som Sirius eller?”, skämtade Scorp och såg på James som nu satt i framsätet och pillade på radion. Den startades och även om man inte kunde förvänta sig det från James så behöll han volymen på låg nivå för att inte väcka sin yngre bror, han var omtänksam innerst inne.
”Mitt andra namn är Sirius, så jag är seriös när jag säger att jag känner mig sjukt mycket äldre än er”, han tog upp en cigarett som han tände till Scorpius stora förtret.
”Röker du på allvar i min bil?”, frågade han och stirrade argt på James.
”Jag kan betala bensinpengar.”
”Deal”, Scorpius funderade ”du får städa bilen också.”
”Jag löser det.”