Hermiones Brev

Ända sedan Hermione kunde läsa en bok själv slukade hon böcker. De flesta var deckar- och fantasyböcker, men hon tröttnade lätt på dem. En stor del var också faktaböcker. Många beundrade den lilla flickans framsteg, för redan när hon var 8 år började hon läsa böcker med mer än tusen sidor. Men den historia som nu berättas nu handlar om när hon var 10 år, då hon för första gången upptäckte sina magiska krafter.
Det var en helt vanlig morgon i det lilla kvarteret i London. De hade precis flyttat dit från Norwich, och därför var Hermiones rum, som låg på andra våningen, mycket stökigt. Det var gryning och hon hade vaknat tidigt av ett konstigt ljud utanför. Hon hade precis gått upp för att kolla vad det var när hon hörde röster utanför fönstret.
-Är du säker på att det är rätt ställe? sa en pipig röst
-Jag är säker på att det är rätt ställe! sa en annan, lite hårdare röst.
-Ja, men vi kanske är här för tidigt professor McGon...
Hur många gånger ska jag säga att hon är tillräckligt gammal!
Vid det här laget hade Hermione blivit tillräckligt nyfiken för att titta ut genom fönstret. Där såg hon 2 udda personer. Den ena var en kvinna med stramt utseende och en stor smaragdgrön mantel. Den andra personen var mycket kort och hade stora ögon. Den var klädd i en smutsig tröja som var lite för stor. Varelsen såg faktiskt inte ens ut som en människa.
Kom igen nu Ally, innan hon vaknar!
Den så kallade ”Ally” suckade när han började klättra upp för väggen. Medans den klättrade muttrade saker som ”varför måste jag göra det” och ”var är ugglorna när man behöver dem”. Hermione blev livrädd när hon såg Ally klättrade upp mot hennes fönster. Hon gömde sig bakom en trave flyttkartonger precis innan den lilla varelsen hoppade in genom fönstret. Den såg sig försiktigt om innan han upptäckte att sängen var tom. Då sprang han mot fönstret och ropade ner mot den andra personen.
-Professor McGonagall, hon är inte i sängen! skrek han ner.
-Shhhh, någon kan höra dig!
-Men hon är inte i sängen! sa han, fast lite mer dämpat.
-Då är hon väl någon annan stans i huset. Lämna bara brevet!
-Okej!
Hermione satt hopkurad bakom lådan, rädd för att bli upptäckt. Men då hände det något underligt; några av lådorna började skaka. Sedan hände allting snabbt: En av lådorna flög på Ally, som tappade brevet på golvet. Sedan attackerade flera av kartongerna, men många var tomma. Tillslut dundrade en stor låda fylld med böcker in i honom och han flög ut genom fönstret, ner i en buske.
-Nå? sa McGonagall otåligt.
-Lådorna! stammade Ally. -De attackerade.
-Och brevet?
-Det är kvar däruppe.
-Gå och hämta det då!
-Varför kan inte ugglorna göra det?
-Du vet mycket väl att de är smittade av fågelinfluensan.
-Jag borde anmäla det här till Husalfernas Rätt i Samhället...
-Jag hörde det där!
Medans dispyten fortsatta där nere satt Hermione kvar bakom en av de få lådorna som inte attackerat Ally. Hon var andfådd, som om hon hade sprungit ett maraton. Hon undrade om det var hon som hade fått lådorna att flyga, eller om det var någon av de där nere. När Ally klättrade in i rummet igen svävade den låda som Hermione satt bakom upp i luften, men den här gången attackerade den inte, utan den den ställde sig bara ner bredvid henne. Hermione såg Ally klart för första gången. Och Ally såg henne. Och han sprang bort till fönstret.
-Hon har sett mig!
-Men lämna brevet till henne personligen då!
-Men professor Dumbledore sa att...
-Jag vet vad han sa! Lämna bara brevet! Vi har varit här i snart en timme!
När Ally kom in till rummet igen satt Hermione som förstenad på samma ställe. Ally harklade sig och tog ett steg framåt.
-Idag har jag äran att överräcka dig detta brev för Hogwarts skola för trolldom och häxkonster, sa Ally högtidligt.
-Va?
-Du upptäckte tydligen dina magiska förmågor idag, så jag förstår att det kan vara chockerande.
-Va?
Ally suckade.
-Läs brevet så förstår du! sa han innan han hoppade ut genom fönstret.
Hermione sprang fram till fönstret och såg precis Ally och McGonagall försvinna ur tomma intet. Sedan läste hon brevet, vilket inte gav mycket svar ändå. Med tankarna snurrande i huvudet gick hon ner för trapporna och såg en katt som satt utanför fönstret och stirrade på henne. Den hade några likheter med kvinnan hon såg tidigare på morgonen, och det såg nästan ut som den log innan den spatserade iväg.

Mera!

Jättebraaaaaa!!!

Vi vill ha mera.

Tackar, tackar!

Jättebra! Men bara så att du vet så kommer det någon trollkarl/häxa och förklarar om allt för mugglafödda!

"-Varför kan inte ugglorna göra det?
-Du vet mycket väl att de är smittade av fågelinfluensan."

Hahaha

Jag vill också höra mer!

Just nu håller jag faktiskt på med Rons historia(Var i en gengångare och Peeves den andre är med...)

SKRIV mera

Håller på...