En romans i grått - Drarry

Sooo, jag hade tänkt skriva en Drarry-fanfic, cus well, Drarry är ju typ otp c: Vi får se hur det går!
- - - -
Obs! Nej, denna fanfic har ingenting att göra med Fifty Shades of Grey. Märkte efteråt att titeln lätt kopplas till det hah
_______

Titel: En Romans I Grått
Rating: PG
Genre: Romantik, Spänning, Fantasy (ofc ahah)
Språk: Svenska
Handling: Det är år fem på Hogwarts och Draco Malfoy är rädd. För första gången på länge är han riktigt, riktigt rädd.
Han har växt upp i tron att Voldemort är det rätta, att det är den enda vägen att gå.
Men med Voldemort tillbaka på riktigt är det en helt annan grej.

Enkla funderingar är snart ersatta med rädsla, och Draco tvingas ta i kontakt med Harry Potter, den person som han vet är en av de enda som i nuläget kan sätta stopp för Voldemort en gång för alla.
Men att detta leder till en helt ny typ av relation mellan de båda är något Draco aldrig kunnat ana.
_____

Kom gärna med kritik till mina kapitel, konstruktiv såsom positiv! Blir alltid lika glad av nya kommentarer

KAPITELLÄNKAR:

Låter aweeeeesoooomeeee!!! *bevakar*

yayayay här kommer prologen!

taggar lite gamla läsare, som kanske är intresserade (sorry om det stör heh)

____________________________________


| Prolog |

Regnet föll som i floder över de mörka fälten och gårdsvägarna. Nattens täcke hade lagt sig över himlen för flera timmar sedan, och inte en själ syntes till över flera mils avstånd bortsett från den ensamma lilla blåmes som hoppade omkring bland all gyttja. Löven prasslade högt i den hårda vinden, och träden själva vred och vände på sig. En strimma av månljus visade sig plötsligt på andra sidan av ett stort, mörkt moln och lyste upp den stora, dunkla herrgård som tornade upp sig mot skyn mitt bland alla enorma fält och skogar.

Och där, på den lilla gårdsvägen kopplad till den enorma herrgården, dök oväntat en kvinna upp från ingenstans. Hon var iförd en lång, svart kappa och hade en luva uppfälld över huvudet som skydd mot regnet. Ändå var hennes mörka, toviga hår alldeles genomblött då hon lyfte händerna mot sin luva och drog den bakåt, ner mot nacken. Hon skyndade sig fram bland de rinnande pölarna och stannade till vid den stora järngrind som separerade herrgården från resten av omvärlden. Efter att ha grävt otåligt i fickan drog hon upp en lång, tillböjd stav och sträckte ut den framför sig. Med en oljudlig viskning svepte hon staven längs gallret och som på ett magiskt sätt drogs det långsamt åt sidan, in bland de höga, vältrimmade häckarna. Återigen fortsatte hon snabbt fram på den nu grusfyllda vägen, upp längs kullerstenstrappan och fram mot den stora porten till herrgården. Hon förde en hand mot dörrkläppen och lät den dunka mot dörren tre gånger i tre ekande knackningar. Det tog en stund, men sedan hördes snabba fotsteg där från andra sidan. Det klickade till högt från ett lås och dörren drogs upp försiktigt. En liten, fladdermusörad figur iförd ett trasigt täcke visade sig i dörrkarmen och bugade sig plötsligt ner djupt vid synen av sin besökare.

"Fröken Lestrange...", fick den lilla husalfen fram nerifrån marken. Kvinnan fnös till och knuffade honom ur sin väg medan hon skyndade fram över dörrkarmen och in i hallen.
"Hämta hit Lucius och Narcissa.", väste hon ur sig medan hon började fumla av sig sin långa, nerdräpta kappa. Alfen nickade ivrigt och började genast rusa upp för stentrappan några meter bort.

Det tog ett tag innan det hördes återkommande steg i trappan, och en man och en kvinna båda iförda slarvigt påknäppta rockar kom nergåendes mot sin besökare.
"Vad är det för bud du har att komma med såhär sent i natten? Jösses, du ser ut som något katten släpat in...", väste den blonda, magra kvinnan ifrån sig irriterat utan ett ord av en hälsning.
Bellatrix Lestrange lyfte förvånat på ögonbrynen och stod tyst ett ögonblick innan hon öppnade sin mun.
"Mörkrets herre har försvunnit.", började hon och stannade till för att observera deras reaktioner. Det förvånade henne att ingen av dem såg speciellt chockerade ut. "Det sägs att hans mäktiga krafter tillslut besegrats... att han är död."
Inget svar kom. Malfoy-paret stod båda rotade ner i marken, utan att röra på en muskel.
"Vem... vem sägs ha lyckats besegra honom?", stammade tillslut den långhårige mannen fram med vidgade ögon.
Bellatrix svarade inte direkt, utan lät den spända tystnaden fylla omgivningen. En blond liten pojke visade sig plötsligt i trappan, något som ingen verkade lägga märke till.
"Ma... mma?", viskade han fram i mörkret i ett försök att få kontakt med sin mor. Men återigen var det ingen som hörde honom. Otåligt fortsatte pojken nerstapplandes för trappan mot de tre vuxna som stod och stirrade på varandra i tystnad.
"Vem besegrade honom efter alla dessa år?", frågade återigen mannen den mörkhåriga kvinnan, nu med en svagt otålig ton på rösten.
Bellatrix hade en blick av förnekande, men öppnade till sist sin mun igen.


"En pojke vid namn Harry Potter."
__________________________________

Det var allt för prologen! Första kapitlet kommer inom snarast. Kom gärna med kritik under tiden, konstruktiv såsom positiv.

Jättebra!
Men betyder detta att du har lagt ner Makten helt? För jag saknar den och det skulle vara synd om den försvann.
Vet inte riktigt om jag ska läsa denna eller inte då jag dessutom har hittat en annan Drarry-fanfiction som jag också vill läsa.... Och jag läser redan alldeles för många fanfics.
Hm. Jag återkommer.

True Potterhead: Det ser tyvärr ut som så Kastade mig in i skrivandet av Makten lite för snabbt vilket gjorde att jag först efteråt kom på att jag inte hade några idéer på hur jag skulle fortsätta.

Men jag förstår fullt ut, det är ingen fara (;

Ajdå, vad synd Men life goes on antar jag.

Bra! Men jag gillar inte Drarry alls, så jag tänker tyvärr inte läsa. Är bara lite fundersam på hur en ettårig pojke lyckades gå och prata ... Han kanske är tidigt utvecklad!

Helt ok, jag förstår
Jo du, ser också plothålet just där. Meningen var det att få ut som han är i det stadiet att lära sig gå och prata, men beskrev inte mycket alls just där. Får se om jag ändrar lite i det hela

wow!
En av de bästa fanfics jag läst eller iaf bästa prologen!
Älskar Drarry så bevakar med spänning!

Åhh, vad roligt att du gillar det!
Oroa dig inte, nästa kapitel kommer snart höhöh c: