Dumbledores armés nya tid

Hej! Jag tänkte skriva en fanfiction om Luna, Ginny och livet på Hogwarts när " the Golden trio" är på uppdraget

OBS.Läs inte om man inte läst ut 7:an. För du blir det spoiler för er..

Titel: Dumbledores armés nya tid.
Författare: Jag
Språk: Svenska, men något ord på engelska kan förekomma.
Rating: PG 11-13 men det är valfritt beroende på vad man tål. Det kommer att användas Cruciatusförbannelser...
Huvudpersoner: Luna, Neville och Ginny.
När: Under 7:e boken
Vart: Hogwarts (bland annat)
Antal Kapitel: 10 kapitel än så länge
Handling: Den handlar om Luna, Ginny och de andra i Dumbledores armé som möter olika problem med Carrows som ledare på skolan.

(Det kommer att vara i olika personers synvinklar. Men mest i Lunas.)

Kapitel 1- Skriket på hjälp

Lunas perspektiv

Det hade bara gått 2 månader på terminen, men Luna hade redan åkt på ett stort "straff" hos Carrows. Men hon hade inte stått ut med att se den lilla pojken plågas så. Hon hade reagerat instinktivt.

Det var förra veckan som det hände. Luna var på väg nerför marmortrapporna till middagen tillsammans med Ginny. De höll just på att diskutera när de skulle ha nästa DA-möte.
-Vi borde kunna ha det imorgon kväll.. Jag kan skicka ett meddelande med mynten... sa Ginny fundersamt.
Luna svarade glatt att det skulle bli förfärligt kul. Hon skulle just fråga om Ginny någonsin hade sett en skrynkelhorning snorkack, när de hörde förfärliga blodisande skrik nerifrån.
De båda flickorna utbytte en chockad min och rusade nerför de svindlande långa trapporna med håret efter sig.

De fann ganska snart vart de förärliga skriken kom ifrån. En stor klunga elever stod runt väggarna i entréhallen. I mitten av ringen fanns det tre personer. Carrows och en liten pojke som låg på marken och skrek. Det var en Gryffindorelev, Nigel, han var med i DA. Det visste Luna. Hon hade sett honom i förrgår på mötet. Han var en snäll och omtänksam pojke. Men nu låg han där vid Alecto Carrows fötter och vred sig i en otrolig smärta.

- Tyst! Skrek Amycus
- Nu tar du och berättar för oss om vart ni träffas!! Ni och de andra idioterna som försöker göra motstånd mot oss!
Nigel skakade på huvudet och knep ihop munnen, medans tårarna rann nerför hans kinder.

Luna kollade förskräckt runt i ringen. Det var säkert 70 personer där. Ifall alla gick på den samtidigt så skulle inte Carrows ha en chans. Men alla stod med uppspärrade ögon och glodde på scenen framför dem.
- Berätta din blodsförädande smutsskalle!! Vrålade Alecto. Nigel kröp ihop och skakade på huvudet igen.
- Crucio! Crucio! Skrattade Alecto
Nigel skrek igen. Han vred sig på marken och försökte komma undan den förärliga smärtan.
Luna såg ingen annan utväg.
-Sluta! Stopp! Låt honom vara! Skrek Luna medans hade tagit några steg framåt, exakt samtidigt som alla utom Ginny hade tagit tre steg bakåt. Nu stod hon där alldeles ensam tre meter bort från alla andra. Med de två dödsätarna framför sig.



Skriv om ni gillar den ♥ Godnatt

Bra!

Kapitel 2 - Cruciatusförbannelsens verkan.

Lunas perspektiv.

Alecto och Amycus vände sig om. Alectos ögon smalnade.
- Vad tror du att du gör flickusling?!
Luna stod kvar och tänkte så det knakade efter en lösning.
- Svara!!! Skrek Amycus
-Sluta skada honom. Sa Luna. Hon tog ett steg till frammåt och drog sakta handen emot trollstaven bakom ryggen. (Flera bakom henne flämtade till.)
Alecto skrattade.
- Tror du, att du kan vinna över oss? Log Amycus
- Ja. Sa Luna utan att riktigt tänka sig för.
Alecto runda ansikte såg rasande ut. Hon fick knappt en sekunds förvarning.
- Lamslå! Skrek Amycus.
-Protego! Luna drog sin trollstav. Besvärjelsen studsade bort. Hennes skyddsförtrollning hade varit så stark att Amycus förlorade fotfästet. Han snubblade bakåt några steg. Eleverna drog efter andan.
- Hur vågar du!?! Vrålade Alecto
Luna bara blinkade.
- Avada Kedavra! Skrek dödsätarinnan
Ett grönt ljus blixtrsde till samtidigt som Luna duckade. Eleverna bakom henne skrek till och flydde åt sidorna. Besvärjelse träffade en tavla med några trollkarlar som spelade kort. De flydde i sista sekunden till tavlan bredvid.
Luna reste på sig. Amycus la en hand på sin systers axel. Han viskade:
- Om du dödar henne så kommer du att få en massa pappersarbete..
Alecto skakade av sig hennes bror med smalnande ögon.
- Du kommer att få ångra detta grovt, Lovegood. Sa hon elakt
- Expelliarmus! Ropade Luna, men Alecto var förberedd. Med en log viftning med sin trollstav bröt hon förtrollningen.

Sen använde hon en ickeveribal trollformel ,Luna var inte beredd. Hennes trollstav flög i en vid båge och landade framför Neville på andra sidan rummet. Han svalde och tog upp den.
- Du är en av dem va? Undrade Amycus
- V-va? Vad menar du? Undrade Luna
- Dumbledores Armé. Den illegala gruppen dom tror att de kan vinna över oss! svarade Alecto med en överlägsen röst.
- Vart ligger deras hemliga rum? Hur kommer man in i det? Frågade Amycus
-Jag tänker aldrig berätta. Ni kan göra vad ni vill. Jag tänker aldrig någonsin berätta för er! Svarade Luna kallt
- Var smart nu flicka lilla.. För sitt eget bästa..
- Aldrig. Ni kommer tortera de andra.
- Vilka?
Luna skakade på huvudet.
- Nåja.. du fick ett val...
- Crucio! Vrålade både Amycus och Alecto samtidigt. Det var det hemskaste Luna varit med om. Det var värre än när Mamma dog. Värre än när hon ramlade ner från balkongen hon var 6, när hon bröt 16 ben.
Det var hemskt. Ginny skrek. Neville blev blek som ett lakarn. Padma och Pravati skrek åt dem att sluta. Lavender grät. Men de bara skrattade. Tillslut orkade jag inte ens skrika. Jag bara låg där och kastade mig av och an. Som en mardröm. Men det var ingen mardröm. Det var en obehaglig verklighet.



Hoppas att någon ville läsa.


Om ni vill ha mer kapitel måste ni kommentera. För jag kan inte lägga upp mer om ingen kommenterat emellan.
Kram!

super!!!!

Tack emerentia!

Här kommer nästa kapitel!


Kaitel 3 - Det hemskaste

Ginnys perspektiv

Tillslut låg Luna bara där på golvet, alldeles stilla. Blodet rann ifrån hennes panna där det var ett stort hack. Mina tårar rann och jag snyftade förtvivlat. Tillslut kom professor McGonagall.

- Vad i hela friden håller ni på med?! Skrek hon med gäll röst.
- Det ska inte du bry dig om, Minevra! Spottade Alecto ur sig.
- Vi gav bara flickan vad hon föränade! Vi kan göra samma sak med dig om inte du håller din käft stängd! Svarade Amycus
McGonagall såg chockad ut.
Men bara några sekunder. Sedan åkte hennes ögonbryn ihop och hon såg precis ut som en hök.
- Förkänade!! Sa hon med gäll röst.
- Hon ser ju halvdöd ut!
Hon fnös och kollade på syskonen som om de var avskum. Sedan gick hon bara runt dem och gick ner på knä vid Luna. Jag sprang fram till henne och satte mig vid Lunas huvud. Hennes smutsblonda hår låg trassligt runt huvudet.
- Åh, Luna.. Snyftade jag
Syskonen lämnade salen. Men eleverna stod kvar och kollade som förhäxad på mig, Luna och professor McGonagall.
Mcgonagall drog fram sin stav med högerhanden. Med vänsterhanden mätte hon Lunas puls.
- Rennervate. Mumlade hon. En röd blixt kom ifrån hennes trollstav. Luna ryckte till.
- Mr Finnigan! Hämta Madam Pomfrey!
Seamus lämnade salen.
- Miss Brown och miss Patil, hämta professor Flitwick! Ropade McGonagall tvärs över hallen.
Lavender och Padma sprang mot marmortrapporna.
- Mr Wolgers... Gå upp till sjukhusflygeln. Vi kommer straxt.. Nigel gick mot trapporna med haltande gång.
- Pravati och Neville. Kom är ni snälla... Ni andra, ni ska gå och äta middag! Sa professorn McGonagall med hög röst åt de kvarvarande eleverna. De gick förstrött ut ur stora salen. Jag slutade att stryka Lunas hår ur hennes panna och sa till professor McGonagall med gråten i halsen.
- Kommer hon att bli bra igen, Proffessorn?
- Jag vet inte Ginny. Men Madam Pomfrey brukar veta vad hon gör..

McGonagall vände sig emot Neville och Pravati. Kollade runt i hallen och sade viskande en orolig rynka mellan ögonbrynen:
- Ni måste vara väldigt försiktiga... De kan gå hur långt som helst. Det kan vara er nästa gång! Säg till de andra i D.A. att de inte kan gå ut i korridorerna ensamma längre - Inkvinsitorpatrullen och Syskonen Carrows är överallt..
Hon satte ett finger över sina tunna läppar och kollade upp när professor Flitwick och Madam Pomfrey kom springande nerför marmortrappan.
-Minevra, vad har hänt med henne?! Pep Flitwick förskräckt.
- Cruciatusförbannelsens verk Filius.. muttrade hon till svar.. muttrade hon till svar.



Tack för att du läste! Hoppas att du gillar det!

Kom i ihåg att kommentera ifall ni vill ha mer!

Kram
Godnatt

Asså guud det där var typ som tortyr för mig jag grät när jag läste det! Hehe...jag är en sentimental typ...
Men den var bra! Jag hoppas för Carrows att dom dör på Azkaban D:

superbra! längtar till nästa kapitel ♥

Jättebra! Läser och bevakar.

Gud vad glad jag blir att ni gillar det! JossiMarauderHPnerd98Wira
ska försöka få upp ett inlägg ikväll!

awesome! ♥