Tom Riddle's Diary (SV)

Hej! Om du bestämmer dig för att spendera lite av din tid på att läsa min ff så är du bäst, tack ♥

Titel: Tom Riddle's Diary (Tom Riddle's dagbok)
Rating: PG
Färdigskriven: Inte än
Kapitel: 12
Utspelar sig: Under Tom Riddles aka Voldemorts femte år på Hogwarts

Handling:
Vanessa Hawthorn är en nära vän till Tom Riddle. Berättelsen börjar när de går sitt femte år på Hogwarts. Året är 1943, året när väggarna täcks med blodskrift och mugglarfödda ser in i ett par gula förfärliga ögon och dör en snabb död.
Hemligheternas kammare öppnas.
Under sjätte och sjunde året håller Riddle på med horrokruxer och svart magi i hemlighet, Vanessa blandas in och deras vänskap blir aldrig som förut. Kommer Vanessa någonsin kunna se in i de mörka ormliknande ögon igen? De ögon som sedan blir röda som blod när Tom Riddle byter namn till Lord Voldemort.
Men det mina vänner är en helt annan historia.

Info!
Det här är den första "boken" om Vanessa och Tom och kommer att handla om deras sista år på Hogwarts. Sedan utspelar sig allt i Harry Potter som jag inte kommer att skriva om. Men när Vanessas kära vän Tom (senare Voldemort) har fallit har jag planerat att fortsätta på berättelsen och även skriva lite om vad som hände Vanessa alla dessa "harry potter år" detta kommer bli tvåan alltså uppföljaren till den här fanfictionen och jag tänkte döpa den till "Lord Voldemort's Diary". Iiallafall nu är vi här i den första fanfictionen och jag hoppas att ni gillar vad ni läser och att ni vill följa den här fanfictionen ända till slutet! ♥



Tack till alla som bevakar ♥

Genvägar till alla kapitel, de kan finnas längst ner på sidan

Kapitel 1~Krossat glas

Kapitel 2~Mörka korridorer

Kapitel 3~Tag er i akt

Kapitel 4~Brev

Kapitel 5~Snigelklubben

Kapitel 6~Parseltongue

Kapitel 7~Ormbett

Kapitel 8~Bärnstensfärgade ögon

Kapitel 9~Kaos

Kapitel 10~Myrtle

Kapitel 11~Ormliknande

Kapitel 12~Hagrid's fel

Yay

*bevakar*

*Bevakar*

Kapitel kommer snart ♥

Bra!

YEY!

Kapitel 1 krossat glas

"Tystnad!", Armando Dippets röst ekade i stora salen och mumlet dog ut.
"Tackar" Han harklade sig och fortsatte.
"Det har åter blivit dags att välkomna nya elever till Hogwarts. Sorteringscermonin ska snart börja och jag vill att ni alla ger förstaårseleverna ett varmt välkomnade!" Sedan satte han sig ned precis när förstaårseleverna tågade in med den biträdande rektorn Dumbledore i spetsen. Dumbledore ställde sig bredvid pallen och den slitna hatten och log mot eleverna.
"Kate Abigail!" Ropade han medan en liten flicka med blondt platt hår och insjunkna grå ögon nervöst satte sig på pallen. Jag kom ihåg när jag blev sorterad.

Det var en kall mörk kväll. Ljusen i stora salen lyste mer än någonsin för att hålla mörkret på avstånd. Någon ropade mitt namn och jag satte mig på pallen, jag var inte nervös. Jag visste vad som väntade mig. Häxhatten som var i betydligt bättre skick sattes på mitt huvud.
"Hmmm" viskade den i mitt öra.
"Jag kanske skulle placera dig i Ravenclaw, så att du inte hamnar i fel sällskap. Nej jag känner det så tydligt. Var försiktig Vanessa för du hör hemma i..."
"SLYTHERIN!"

Sorteringshattens ord ekade i mitt huvud. Vad hade han menat med fel sällskap? Var det för att Tom Riddle var min vän?
"Nessa", sa Tom plötsligt.
"Ja?", viskade jag.
"Vad viskade sorteringshatten i ditt öra när du blev sorterad?"
"Varför undrar du?" Sa jag och hoppades att jag inte lät för nervös.
"Nja, eftersom det är sorteringscermoni och allt." Svarade han utan att röra en min.
"Att jag skulle lyckas bra i Slytherin och bli framgångsrik", ljög jag.
Vi avbröts av Dippet som skulle börja på sitt välkomsttal. Jag lyssnade inte. Jag satt och skrapde naglarna i bordet och tänkte på sorteringshattens ord, hans varning.
"Hugg in!" Ropade Dippet plötsligt. Maten fyllde borden och den läckra doften spred sig snabbt medans varmt os slog emot mitt ansikte. Kyckling, kött, fisk, ungsbakad potatis och alla möjliga såser och sallader hade dykt upp överallt omkring mig. Jag tog så mycket mat så att det knappt fick plats på tallriken. Min bägare fyllde jag till kanten med pumpajuice och jag började äta.

När jag hade ätit den sista biten av min utsökta limeparfait tog Dippet till orda igen.
"Jag hoppas att ni har fått i er ett ordentligt mål mat och..." Mer hann han inte för fönstret bakom honom krossades. Vissa skrek och höll för öronen. Glassplitter flög åt alla håll och ett öronbedövande kras fyllde stora salen.

Taggar några som kanske är intresserade ♥

Bra!