I skuggan av sin bror

Hoppas att ni kommer gilla denna berättelse

Titel: I skuggan av sin bror
Författare: Leia13
Kapitel: Nu finns det fem kapitel
Handling: Tvillingarna Klara och Axel bor i en mugglarfamilj och när dom fyller 11 år får Axel brevet till Hogwarts men inte Klara, hur blir det att veta att ens bror har kommit till en fantastisk skola och inte hon? Att leva i skuggan av sin bror?
Hoppas ni gillar den

Låter bra!

Jag läser (Vet inte om du fick svaret på ugglan men jag läser gärna ) Låter jättebra!!!!

*Bevakar*
Låter jättebra!

Kapitel 1
Klara

Vi sitter där på golvet och inspekterar varandra som vi alltid gör på vår födelsedag. Vi kollar så att ingen av oss har fått någon ändring i ansiktet, så att man kan skilja oss åt. Det enda som vi vet att folk skiljer oss åt är håret. Bådas är bruna men mitt är långt och Axels är kort. Vi hör hur någon kommer upp för trappan och kommer in genom dörren. Pappa står där leende i dörröppningen och säger:
"Du har besök Axel". Vi går allesammans ner till hallen där en kvinna med strängt ansikte och glasögon står. "Goddagens Axel", säger hon och ler. "Mitt namn är professor McGonagall och också rektor på den skola där du kommer börja i höst", säger hon. Jag kollar på Axel och ser att han är väldigt förvånad. Professor Mcgonagall har bara ögonen på Axel och ser inte ens mig där jag står bakom mina leende föräldrar.
"Jag vet att jag kom väldigt snabbt och att du är väldigt förvånad", säger hon snabbt.
"Jag har bara några frågor, professor Mcgonagall", säger Axel.
"Vad är det här för någon skola?", säger Axel.
"Detta är en skola där du kommer lära dig magi och träffa nya vänner men främst det med magi", säger McGonagall och ber mina föräldrar och Axel komma in i köket där hon ska förklara lite mer vad som gäller om den här skolan. Mina föräldrar ber mig att gå upp till mitt rum och stanna där tills professor McGonagall har åkt hem till sig. Mina föräldrar verka tycka att jag bara är damm som kan putsas bort ner till solnedgången och stanna där tills solen har gått ner.

Detta kanske blev lite kort kapitel men hoppas ni gilla det

Det var jättebra! Stackars Klara.

Super!! Stackars Klara

Tack så mycket för kommentarerna, jag tror jag kommer skriva ett nytt kapitel imorgon

Okej vad bra! Längtar jäääääätteeemycket efter nästa kapitel.

Kapitel 2
Klara

Det kändes som att jag satt på mitt och Axels rum i en evighet. Nästan det enda jag gjorde var att kolla ut ur fönstret. Jag såg hur molnen ändrades och åkte över huset. Jag såg tillochmed när det ändrades från ljust till mörkt. Det som den där kvinnan berättade om allt det där magiska, förstod jag bara mig inte på. Jag var säker på att hon kom från ett annat land eller tillochmed från en helt ny värld. När jag för sista gången denna dag kollar upp mot taket över min säng är det många frågor som sitter inne i mitt huvud.

När jag nästa dag vaknar upp kommer jag ihåg drömmen jag hade. Den om ett magiskt slott och drömmen om att jag flyter bort i en stor våg. Ingen var där för att säga hejdå i drömmen det var bara jag, vågen och en övergiven strand. Jag går ner till köket och upptäcker att ingen har vaknat. Jag brer ett par smörgåsar med marmelad och sätter mig vid bordet. Efter en stund kommer Axel nerkilande från vårat rum och sätter sig mitt emot mig.
"Sovit gott", frågar jag och han nickar.
"Hur var det att få besök av den där damen", säger jag butter och tar ett bett av min smörgås.
"Den här skolan finns faktiskt och hon gjorde en trollformel!", säger han nöjt. Jag hör fotsteg komma ner från övervåningen och ser mamma och pappa komma ner. Dom nästan springer fram till Axel för att krama honom och gratulera för att kommit med i denna konstiga magi skola.
"Professor McGonagall nämnde att vi ska åka och köpa lite saker innan skolan börjar, juste hon gav oss ett brev om vad vi skulle köpa", säger pappa och kramar Axel ännu en gång. Han håller i brevet och öppnar det. Han väcklar ut en lång lista, jag får inte ens se vad det står. När jag försöker komma fram för att se vad det står knuffar pappa undan mig.
"Japp då är det bara att åka in och köpa då", säger pappa och ler mot mamma och Axel. Dom tar sina kappor och tittar inte ens på mig då de stänger dörren. Där står jag med min halvätna marmelad smörgås nästan osynlig för resten av familjen. Ska jag behöva leva med detta?

Kanske lite kort kapitel igen Men jag hoppas alla att ni kommer gilla detta, jag har inte skrivit någon fanfiction innan men jag får hoppas att det blir bra