Everything has change [SV]

Hej! Jag tänkte skriva en liten fanfiction som handlar om Ginny och Harry, alltså en Hinny ♥.
Varning för spoilers. har du inte läst dödsrelikerna eller halvblodsprinsen är det bäst att du läser en annan fanfiction.


Titel: Everything has changed (Failade med rubriken...)
Språk: svenska
Rating: PG
Författare: Hinny
Färdigskriven: Nope!
Kapitel hittills: några stycken! Jag kommer inte attt uppdatera hur många.
Handling: Harry har precis insett hur sjukt förälskad han är i Ginny, men det finns ett problem.
Problemet heter Dean. Harry vill ha hämnd. Ska Ginny någonsin inse att de är menade för varandra? Ska de någonsin bli ihop? Det enda som hindrar dem, är Dean.
Och Dean, han är inte så trevlig som han tror.
Är verkligen kärlek det enda han är ute efter i sin relation med Ginny?
När Harry går om sitt sitt sjunde år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom är saker inte som de brukar.
Allt har ändrats.

Jag är sämst på handlingar, den här ff:en är mycket bättre än den låter, så ni vet det...

Den utspelar sig efter att Harry har

Börjar efter någon kommentar!
Hoppas nån vill läsa!

bra

Kapitel ett
Rons perspektiv

Ron slår upp ögonen. Solen lyser in genom hans gardinklädda fönster och lyser upp dammet som sakta svävar.
Om några dagar skulle alla lyckliga elever som sluppit hjälpa sin bästa kompis att bekämpa Voldemort strömma in till Hogwarts efter deras behagliga sommarlov. Han sätter sig sakta upp och låter sig släppa ut en gäspning. Ställer sig upp och sträcker på sig. Hans ögon söker sig ner mot golvet för att inte trampa på Harry som ligger på en madrass på golvet och snusar in i kudden med endast det svarta, ostyriga håret synligt, när han går till garderoben för att klä på sig vardagskläder. Iklädd skjorta och jeans går han ner för trappan och in i köket för att hjälpa sin mor med frukosten. När de är klara och bacon, ägg, rostat bröd, thé, och en massa olika pålägg står framdukat börjar alla vakna och de börjar äta tillsammans. Måltiden sker under prat och skratt, men med en tom plats där Fred brukade sitta. George är inte lika skämtsam och högljudd som han brukar heller, och Ron känner den välbekanta sorgen i magen för ett ögonblick. Ginnys blick glider över till till Harry oräkneliga gånger, men Ron märker förvånat att han inte är så irriterad över det som han brukade. Efter frukosten går Harry och Ron upp på hans lilla trånga, men riktigt mysiga rum. Harry sätter sig på Rons obäddade säng med Chudley Cannons-överkastet och Ron sätter sig på stolen som står bakom hans nötta skrivbord.
-Harry, tror du att Hermione gillar mig? säger Ron rakt på sak.
Det var ingen idé att gå som katten runt het gröt.
-Ja! Harry tittar förvånat på Ron. När du var... borta... så grät hon varje natt, och säkert mer som jag inte hörde. Ron fylls plötsligt av skuldkänslor över att han lämnade Harry och Hermione när de behövde honom som mest.
-Usch... säger han tyst.
-Äsch, du räddade ju mitt liv! Om du inte hade räddat mig hade Voldemort inte varit död nu!
Ron ler.
-Nej, det förstås... Men tror du att Hermione har förlåtit mig?
-Jaa... Hon kysste dig ju så... säger Harry aningen generad. Ron bryter den pinsamma tystnaden.
-Ska vi köra quidditch?
Harry skiner upp.
-Javisst!
De tar sina kvastkäppar över axeln och frågar Ginny, George och Hermione om de vill vara med. Det blir en mycket skrattfylld match och George liknar mer och mer sitt gamla vanliga jag. Harry och Ginny hamnar i samma lag och ler elakt mot de andra för att sedan pricka det motsatta laget med förtrollade äpplen, i Ginnys fall. De segrar lätt över de andra. När matchen är slut kramar de om varandra i en segerkram, och båda ler dubbelt så stort som de gjorde förut. En oväntad tanke susar genom Rons huvud; så bra de passar tillsammans.

Så det här var första kapitlet! Hoppas någon gillade det! Kommentera vad du tycker om det.

EDIT: Jag vet att det inte är så mycket Ginny/Harry än så länge, men det kommer! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Jättebra!! *bevakar*

Älskar Hinny!!

Du skriver jättebra och kapitlet var toppen!
Känn dig bevakad!

Åh tack så mycket! Jag älskar också Hinny, ska försöka lägga up ett till idag om någon vill ha ett.

Jag vill!!

Här kommer:
Kapitel två
Harrys perspektiv

Harry vaknade kallsvettig och flåsande. Han hade inte längre ont i ärret, men det var lika hemskt ändå. Han kände för att kräkas. Han mådde så illa att han inte kunde se. Han låg kvar en stund, barnsligt nog, rädd att hans synfel utvecklats, och han blivit blind. Men efter en stund återvände synen, om än mycket suddig. Han såg dubbelt och mycket suddigt, och mådde fortfarande mycket illa. Han slog med handen på sängbordet för att hitta platsen där han lagt sina glasögon. Han mosade dem nästan, men fick till slut tag på dem och trädde på de iskalla skalmarna bakom öronen och upp på näsan. Mardrömmen hade varit hemsk. Han hade fått uppleva när hans föräldrar dog. Som alltid när man försöker glömma något, kom Harry ihåg varenda sekund av drömmen.
Han gick ner till köket för att ta sig ett glas vatten. Med ett glas i ena handen, och sin trollstav i den andra, fyllde han lätt på sitt glas med ett dämpat
- Aquamenti! Iskallt vatten strömmade ner från spetsen på staven och ner i glaset. Han slog sig ner vid bordet och svepte glaset på några sekunder. Han tittade sig omkring. Någon tittade tillbaka. En rödhårig flicka i blå pyjamas. Hennes vackra bruna ögon mötte hans. Harrys hjärta slog ett extra slag. Han märkte plötsligt hur illa han mådde. Han förde sin kalla hand mot pannan för att kyla ner sitt varma huvud.
-Hej! sade Ginny glatt.
- Hej, svarade Harry, glad att hon inte var lika nervös som han var.
- Hade du en mardröm? undrade Ginny plötsligt.
- Hur visste du...?
-Du är inte så tyst direkt. Ginny log. Harry rodnade.
- Äsch, det är ju inget du kan rå för. Det måste vara hemska drömmar. Vad drömde du?
Harry berättade vad han hade drömt. Ginny blev med ens mycket bekymrad.
Harry noterade plötsligt hur vackra ögon hon hade.
- Jag tror att jag ska gå och lägga mig igen... sade Ginny. Harry ryckte sina ögon från hennes. Han märkte först nu att han hade stirrat.
- Javisst... sade Harry lite generat.
Hon reste sig och gick. Harry svor tyst för sig själv. Var han tvungen att vara så dum? Han verkade säkert bara konstig i hennes ögon. Harry gick upp och lade sig. När han vaknade var Rons säng tom. Han gick ner till matsalen och åt frukost med de andra. Efter frukosten gick de på Mrs Weasleys order ut och rensade den stora trädgården från de lustiga små tomaterna som höll till bland hus som kråkboet. Efter några timmars slit var det åter igen dags att äta.
Efter maten gick de ut i vardagsrummet för att prata lite om Ginnys kommande termin på Hogwarts, i och med att Hogwartsbrevet hade kommit till henne samma dag. Harry hade tänkt att han skulle skicka en uggla till McGonagall och fråga om han fick gå det sjunde år som han missat när han letat och förstört horrokruxer med Hermione och Ron, men i sorg över Hedwigs död och motvilja att använda Errol, familjen Weasleys ganska skruttiga uggla som sällan lämnade brev i tid, hade han inte skickat iväg något brev ännu.
Harry harklade sig lite och allas huvud riktades mot honom.
-Jo... jag har tänkt lite på det där... jag hade tänkt skicka en uggla till McGonagall och fråga om jag fick gå det sjunde året, som jag missade.
-Nämen! Det är ju underbart! Du och Ginny kommer ju hamna i samma årskurs då! utbrast mrs Weasley förtjust.
Ginny rodnade.
Hermione började prata.
- Såklart har jag tänkt på det också, Harry! Åh, jag hoppas verkligen McGonagall går med på det... du då Ron?
-Öh, ja, jag går väl också mitt sjunde år om ni ska... Öh... jag har ju också tänkt på det... Precis... Jag tänker ju på min framtid såklart. Lade han hastigt till, under en sträng blick från Hermione. Om Harry kunde tolka Rons min rätt hade Ron inte alls tänkt på det. Harry log mot Ron som log tillbaka medans Hermione himlade med ögonen.
-Jag skickar Errol till McGonagall med meddelanden om att ni vill gå erat sjunde år, sade Mrs Weasley glatt och gick ut i köket för att släppa ut Errol ur sin bur.
En halvtimme senare hade McGonagall svarat att Harry, Ron och Hermione gärna fick gå på Hogwarts också detta år, och en liten påminnelse till Harry om att han fortfarande var quidditchkapten. Harry såg fram mot den första september, då han äntligen kommer hem tillbaka till sitt, första, verkliga hem.

Tack för de underbara kommentarerna, de gör mig så glad!
Så, vad tycker ni? Kommentera!

Jaaa!

Superbra!