Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Titel: Mrs Dolder - ett fängelse
Språk: Svenska
Typ av text: FanFic
Antal kapitel hittills: Prolog + 25kap
Färdigskriven: Ja (men alla kapitel finns inte i tråden än, utan de kommer allt eftersom).
Rating: PG
Beskrivning: Tänk dig att Lucius Malfoy hade en syster, tänk dig att hon gifter sig med Lord Voldemort. Ja, där har du min story och där den början.

Det som är bra att veta är att detta är första boken i en triologi kallade Dolder Triologin och till det finns ytterligare en novell. Men nu börjar vi historien, Okej ?

----


Prolog
The least you could do.
6 juni 1978

”CLOWE, vad är det med dig… Det här är det minsta du kan göra för familjen efter all smärta du orsakat oss” hörde hon sin bror föraktfulla röst.
”Lucius du kan inte göra så här mot mig jag vägrar” utbrast Clowe förtvivlad och tårarna rann ner för hennes kinder. Hon kände hur hennes brors kalla hand slog till henne på kinden så att de sved.
”Mörkrets herre kräver dig och då ska han få dig, förstått, och sluta upp med att vara en sådan barnunge du är 17år nu, det är en ÄRA för vår familj Clowe och jag är faktiskt förvånad att vår herre vill ha en som DU” fräste Lucius åt sin lillasyster. Clowe grät salta tårar, hon ville inte, hon avskydde mörkrets herre. Hon rös nästan bara av tanke på honom, aldrig nej aldrig skulle hon kunna gifta sig med en sådan känslolös tyrann.
”Snälla bror jag ber er gör inte så här mot mig, tvinga mig att gifte mig med honom” snyftade Clowe och bad på sin bara känn. Hon hand precis avslutat skolan och var nu myndig häxa.

”Min herre, jag undrar bara vad du ser i Malfoy flickan” sa Bellatrix en aning svartsjuk.
”Hennes yttre faller mig i smaken, men hon är må jag erkänna en aning rebellisk”
”Min herre, om ni ursäktar mig, men ni skulle få det bättre med någon annan, någon som verkligen respektera dig för din storhet, din gudomlighet, någon som skulle älska dig ”
”Miss Black jag söker inte kärlek, jag kan inte känna kärlek, jag måste ha en fru som hatar mig, föraktar mig och respekterar mig ut av rädsla för mig. Samt, först och främst, en mor till mina barn” sa han med kylig röst och började sedan skratta hånfullt. Hans ögon nästan lös av tillfredställelse på tanken.

”DU kan bara inte göra så här mot mig” snyftade Clowe, hela hennes värld höll på att falla samman.
”Tro mig det kan jag och det tänker jag göra” sa Lucius med en sträng och hånfull röst. Clowes tårar bara rann ner för kinderna och Lucius klippte till henne igen.
”Efter våra föräldrars död är det jag som bestämmer, om jag säger att du ska gifta dig med mörkrets herre så ska du det, förstår du inte hur mycket det skulle höja vår familjs ställning efter hur du smutskastat vårt namn”
”Snälla Lucius jag ber, vad som helst men inte det” bönföll hon honom.
”Du ska lära dig att lyda Clowe, det är din största brist, olydnad”
Clowe sa inget mer, hennes tårar rann bara. Hon hade alltid behandlats illa och med lite respekt av hennes, far, bror och deras vänner. Lucius och Clowes pappa var död sedan ett år tillbaka när han råkat ut för en olycka. Deras mamma hade dött innan Clowe börjat skolan och hon klandrades ofta som orsaken. Men det var bara början. När Clowe var 11år och skulle börja Hogwarts hände det som inte fick häda. Clowe sorterades in till fel elevhem, Ravenclaw. Hon hade inte velat det, men när hon gjort det var det inte nådigt från något håll. Hennes helvete hade börjat.

----

Vad tror ni ?

Undrar hur det här kommer att fortsätta.... ;o

btw, bra skrivet!

Tack
Jag tänker vänta in lite mer respons innan jag lägger ut kapitel 1

Men vi får väl se

Mer den är ju jättebra och bra beskrivien!!!!!

Thank you!
Här kommer då första kapitlet, så let the story begin!

----

Kapitel 1.
A heavy burden!
12 juni 1979

Clowe satt i köket hos familjen Malfoy och pratade med Bellatrix.
De två kvinnorna satt mitt i mot varandra med en varsin kopp te nästan så olika man kan vara. Klockan var tidigt på morgonen och solen hade precis börjat stiga. Kvällen innan hade Voldemort som vanligt lämnat av Clowe hos familjen Malfoy som han ofta gjorde när han skulle bor på något viktigt. Clowe hade ingenting större emot att umgås med sin storebrors familj då det nästan var det ända sällskap hon fick ha.
”Så nu är du här igen lilla Clowe” sa Bella hånade.
”Jo, det ser så ut” svarade Clowe lite smått nervös.

Efter en stunds tystnad började Clowe tala igen
”Bella kan jag lita på dig” undrade hon nervöst. Bella lös upp, hon älskade hemligheter och blev ivrig.
”Självklart kan du lita på mig Clowe” sa hon nästan överdrivet entusiastiskt även då hon lätt kunde röja hemligheter villt för våg. Clowe såg tveksamt på Bella med gav sig, hon var tvungen att säga det.
”Bella, lova att hålla tyst om det här, jag behöver ditt stöd” förklarade hon sen. Bella skrattade sitt vanliga elakt ekande skratt och log sen.
”Självklart Clowe, vem tro du att jag är, en dödsätare” skrattade Bella ironiskt. Det var precis vad Clowe var rädd för, men vad hade hon för val, Bella var den ända rätta att berätta för och att hon var en dödsätare var självklart även för Clowe, annars hade hon inte suttit vid det här bordet.
”Nå, ut med språket, vad handlar det hela om, jag har inte hela dagen på mig” pressade Bella för att bryta tystnaden. Clowe suckade djupt hon var tvungen att säga det.
”Bella, jag vet inte vad jag göra, men jag misstänker att jag kan vara gravid”. Bella lös upp men inte av lycka utan av ironisk hämnd.
”Nämen Clowe, hur länge då?”. Clowe suckade igen.
”Två månader” viskade Clowe fram. Bella stirrade häpet på Clowe.
”Du har inte sagt något på två månader din slyna hur kunde du?” skrek Bella och reste sig ur stolen nästan förargad.
”Jag visste inte vad jag skulle göra, Bella du måste förstå mig” försökte Clowe väldigt besvärad att förklara.

Då kom Cissy och Lucius in springande i köket och sa med en mun eller snarare skrek.
”Vad skriker du åt Bella”. Bella som nästan var rasande pekade på Clowe och fortsatte gorma.
”Hon har undanhållit MIG i två månader att hon är gravid med mörkrets herre, inte ett ord hon sagt förens nu” fräste Bella argt. Cissy och Lucius häpnade av Bellas ord, Lucius tittade på Cissy och tog sedan Clowe i armen och ledde in henne i ett rum bredvid köket, eller snarare drog in henne i rummet.
”Nå lillasyster jag tror nog du har en del att förklara” sa Lucius lugnt med kyligt och släppte det hårda greppet om Clowes arm. Clowe föll ner i tårar på golvet och grät nästan hysteriskt.
”Du vet vad jag sa om mörkret herre innan jag gifte mig med honom, jag vet inte vad jag ska ta mig till” snyftade hon förtvivlat.
”Då ska jag förklara det för dig lillasyster” sa Lucius i sin vanliga kalla ton. ”Du ska vara lycklig, du är lyckligt lottad min snäcka” fortsatte han i samma avskyvärda ton och torkade bort en tår från hennes kind.
”Jag känner mig inte precis lycklig och jag känner mig värdelös, han tittar knappt på mig, han pratar nästan inte med mig” fortsatte Clowe förtvivlat. ”Ryck upp dig Clowe, du skämmer ut mig” fräste Lucius nästan rasande över sin lillasysters beteende.
”Du är lika kylig och patetiskt som mörkrets herre Lucius” sa Clowe med en sårad och avvisande blick. Lucius slog till henne över kinden med en arg blick.
”Clowe väx upp, du vet inte ditt eget bästa det har du aldrig gjort”.
”Ingen har någonsin frågat mig vad jag vill eller hur jag känner” skrek hon förtvivlat tillbaka på sin bror.
”Det är därför dina åsikter inte har någon betydelse och det vet du” sa Lucius arrogant och med en ton av avsky. Clowe hade inget mer att säga utan bara grät tysta tårar på golvet. Detta fick hennes känsla att de skulle bli en tungbörda att bli mor åt mörkrets herres barn bara att växa. Hur kunde hon låta det här hända? Hur kunde det ha hänt? Tänkte hon förtvivlat i tårar på golvet. ”Så Clowe, sluta gråt nu, jag går och kallar på mörkrets herre så löser vi det här” sa Lucius utan att se på sin syster och lämnade henne i det lilla rummet.

Cissy hade samtidigt suttit och lugna ner sin syster Bella i köket och försökt tala förstånd med henne. De två systrarna satt lugnt i köket när Lucius kom tillbaka med ett bekymrat ansiktsuttryck.
”HON, som är svag, patetisk och en lipsill ska kallas min syster, hon är en skam” muttrade han irriterat och nästan lite skamsätt. Lucius förblev tyst efter de och systrarna reste sig från sina stolar kring köksbordet.
”Jag ska kalla på mörkret herre så får han prata med sin patetiska fru” sa Lucius suckande och med de orden stod Clowe i köksdörren och hörde det och såg broderns avsky när han sagt det.

Clowe vände snabbt i dörren och skyndade in på sitt rum och slängde sig på sängen bet i kudden för att inte börja gråta igen. Rummet var inte stort och de gråa väggarna gjorde inte den saken bättre. De hängde svarta gardiner kring rummets ända fönster och framför fönstret fans en litet skrivbord. Sängen där Clowe nu låg, stod då som den alltid gjort bredvid skrivbordet mot långväggen. Efter bara ett par minuter satt mörkrets herre i den fåtöljen som stod vid fotändan av hennes säng.
”Jag har hört att du hade något viktigt att berätta för mig Clowe” sa han med sin kyliga och tomma röst. ”
Ja, min herre” harklade Clowe fram i en tyst men respektfull ton.
”Nå, jag har inte hela dagen på mig, så kläm ut med det bara” fräste Voldemort kort som började bli otålig. Clowe hade koncentrerat sig en tid på att lära sig att sluta sin hjärna och tankar, hon hade blivit riktigt bra på det så mörkrets herre hade svårt att läsa hennes tankar nu.
”Jo, det är så min herre att jag väntar ditt barn” sa Clowe med ett försök att inte visa sin rädsla. Hon vände sig om i sängen och satte sig upp och såg rakt på Voldemort.
”Nå, det var glädjande nyheter för att vara uppritig, men varför har du undan hållit detta för mig” sa han sedan i en lite ironisk men befallande ton. Voldemort var road av tanken på att han skulle ha en avkomma inom en snar framtid. Det hade hela tiden varit hans mål, att få en arvtagare.
”Jag vet inte min herre, jag är fruktansvärt ledsen för det” försökte Clowe försiktigt och avvaktande be om ursäkt. Han nickade bara stelt till henne. ”Ingen idé att börja argumentera, jag har fått informationen och du ska stanna här hos Malfoy ett tag till” befallde Voldemort lugnt och försvann lika fort som han dykt upp i rummet. Clowe stannade på rummet resten av kvällen och de två följande dagarna lika så, hon vill inte möta sin bror. Cissy fick komma med mat tre gånger om dagen, annat såg hon inte av någon annan i familjen Malfoy.

Jättebra meraaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bara för att jag är lite snäll idag, så kommer det ett till kapitel på en gång, då de ändå är färdiga!

----

Kapitel 2
A life for another
12 augusti 1979

Clowe stannade hos sin bors familj under hela sommaren och mörkrets herre hade bara dykt upp ett få talet gånger för att kolla så allt stod rätt till. Clowe spenderade mesta tiden med att hålla sig borta och inte vara till besvär för någon. Hon satt mest och läste böcker på sitt rum. När Clowe efter ett bråk med sin bror suttit inne på rummet i en vecka utan att lämna det kom Lucius till henne. Han knackade på dörren vid middags tid.
”Kom in” sa hon och trodde det var Cissy som vanligen kom men maten och blev därför förvånad av att se sin bror. Hon sa ingenting, hon ville helst inte prata med sin bror.
”Sen när slutade man hälsa på sin bror Clowe” kom Lucius arroganta kommentar och han var förolämpad av att hon inte hälsat på honom.
”Hej Lucius” sa Clowe utan att visa känsla. Lucius såg blängande på Clowe ”Det var bättre”. Clowe visade inte Lucius något intresse utan läste fortfarande. Lucius ställde mat brickan på skrivbordet ganska bestämt så porslinet klingade.
”Clowe, jag tror inte du borde sitta här inne med böckerna hela dagarna, du borde fika med oss i kväll” sa Lucius en aning dominant och befallande.
”Jag föredrar att sitta här i min ensamhet, men tack för vänligheten” ursäktade sig Clowe lugnt och behärskat. Lucius rykte boken ur händerna på henne.
”Du kommer ner till fikat, mörkrets herre kommer och hälsar på då” nästan skrek han befallande till henne.
”Jag stannar här och ge mig min bok” sa Clowe och var nu väldigt irriterad på sin bror.
”Du kommer ner när du har ätit okej” sa Lucius och kastade känslolöst in boken i den lila brasan som var i Clowes rum när han gick ut och ner.

Bella var exalterad som vanligt över att Mörkrets Herre skulle komma och besöka dom och sa till Cissy med en hånleende,
”Hoppas han tar den där mes propp till slyna med sig hem”. Cissy som hade lite med känsla för Clowe sa inget, men gillade inte att höra hennes syster prata så illa om sin svägerska. Lucius kom in i vardagsrummet där systrarna satt men en butter min.
”Vad ska jag ta mig till med henne? Hon gör inget annat en dra skam över familjen, det ända vättiga hon gjort har hon tvingats till” beklagade han sig som alltid över sin syster. Clowe var inte speciellt omtyckt av någon dödsättare eftersom hon var gift med mörkrets herre så var de flesta kvinnorna svartsjuka och männen gillade henne inte för att hon oftast vägrade göra det som de sa åt henne att göra.
”Vad är det nu då Lucius?” frågade Cissy och vinkade åt sin make att sätta sig bredvid henne i soffan.
”Hon vill inte komma ner i kväll, inte ens när mörkrets herre ska komma” suckade Lucius besvärat.

Clowe satt och såg boken brinna upp, den hade inte gått att rädda. Hon stirrade med hat i ögonen på elden, hon hatade sin bror mer och mer för var dag som gick. Hon kunde inte förstå varför kvinnorna inte fick den frihet som männen hade. Det var ju slutet av sommaren nu och månader hade gått sedan det kom fram att Clowe var gravid så hennes mage hade börjat synats ordentlig nu, utan att vara så jätte stor nu när han var i sjätte månaden. Hösten var snart på in gång och sen den långa tunga vintern. Hon åt upp all maten för hon var ordentligt hungrig. Hon hade bestämt sig för att om mörkrets herre ville prata med henne så skulle han få komma till henne så hon lägger sig ner och vilar i sängen.

Klockan gick och Bella serverade fikat och strax där efter anlände Voldemort. Dom satt i vardags rummet alla utom Clowe som låg och sov i sin säng.
”Jag ursäktar min syster, hon är lite trotsig av sig” ursäktade sig Lucius och de började fika.
”Jag trodde du skulle få lite vätt i henne över sommaren Lucius men tydligen har du misslyckats” sa Voldemort arrogant. Lucius blev lite chockad av anklagelsen och bugade sig.
”Förlåt mig min herre att jag misslyckats med min syster” ursäktade han sig igen.
”Jag är inte känd för att vara förlåtande Lucius, men jag klandrar dig inte, jag antog mig själv ansvaret för din syster när jag gifte mig med henne”.
När de fikat färdig gick Voldemort upp till Clowes rum och satte sig som vanligt i fåtöljen vid fotändan och väntade på att Clowe skulle vakna.

Clowe kände en ilande kyla i kroppen när Voldemort satte sig i rummet. Hon vaknade och såg att Voldemort satt i fåtöljen. Hon satte sig upp försiktigt och tittade på honom med låg blick.
”Förlåt mig herre, men jag var väldigt trött” ursäktade hon sig och bugade försiktigt där hon satt.
”Ingen större skada skedd Clowe, men din bror är besviken på dig” sa han kyligt och lite frågande.
”Jag gillar inte att bli kommenderad min herre, jag vill ha ett liv” förklarade Clowe och var lite uppgiven.
”Du har ett liv Clowe, men det till hör mig” sa Voldemort kyligt och påminnande.
”Jag vill ha mitt liv tillbaka min herre” klagade hon och de verkade en aning patetiskt.
”Du gav mig ditt liv när du gifte dig med mig och du väntar mitt barn vilkens liv också kommer tillhöra mig” fortsatte Voldemort och nu var även han irriterad. Clowe hade små tårar rinnande ner för kinderna.
”Min herre vet ni att när en grym och hänsynslös man, hur kan ni ta ett barns liv på det sättet, jag tillåter det inte” utbrast Clowe och försökte låt bestämd och befallande.
”Du har inget att säga till om när det gäller det Clowe och du ska lära dig att visa respekt” sa Voldermort och rest sig ur fåtöljen. Han tog ett hårt tag om Clowes handled och drog henne med sig ner och sedan lämnade både Clowe och Voldermort familjen Malfoys hus.

Mer du är såååååå bra!!!!

Tack Jag skrev den här våren 2008, när jag var runt 16-17år. Sen har den fått en uppfrächning sedan dess

Jaha men gud vad spännande så....
















MERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥