A Love Story [SV]

Hejsan, bara så alla vet skriver jag en annan fanfiction som inte alls står i förbindelse med denna. Jsut nu ligger den i första prioritet så det här kommer lite då och då, då jag har skrivhäfta på dne andra fanfictionen. Och den här är på mitt eget spår så inget är direkt som J.K Rowling. Bara varnade er.
Varsågoda!


Titel: På väg
Språk: Sv
Kapitel: 1
Färdig: Det här är början


Jag stod framför min spegel i min lilla lägenhet. Spegeln var, som allt annat, felfri. Stor med vita kanter. Mitt långa nästan vita hår hängde ner till höfterna. Jag kammade igenom det för femte gången och testade olika frisyrer:
Hästsvans, fläta, knut osv. Jag suckade och lät det ligga som vanligt. Jag tog på lite mskara och var nöjd. Smink skulle endå inte behövas dit jag skulle. Mitt ansikte spreds upp i ett leende när jag tänkte på det. I dag skulle jag på min expedition med mina vänner. Första gången i mitt nya jobb. Jobb och jobb, jag skulle bevisa att smygspruttar, narglar och alla andra underbara varelser som vissa påstår att de inte existerar, existerar. Jag flyger ut till vardagsrummet stänger av mugglarlådan sedan går jag raskt till mitt rum. Jag tar på mig min expeditionshatt som jag köpte i går. Jag tog tag i min väska med alla kläder som jag skulle behöva. Sedan tog jag snabbt upp min trollstav och låste alla dörrar. Sprang sdan upprymt ur lägenheten. Låser den vanligt så inte mugglarna skulle märka det. Min granne sitter utanför sin dörr med ett glas. Tomt, som vanligt. Han hade brunt långt hår till axlarna gröna mörka ögon vanligtvis. Oftast är de blodsprängda. Han verkade inte bry sig om sin hälsa.
" Hej, Earl! " ropar jag glatt medans jag går ner för trappan. Han verkar vakna till och mumlar något som låter som ett ´hej´. Jag nynnar på en mugglarlåt jag hört på den mindre mugglarlådan. Öppnar dörren till vårt hus. C,5. Jag var inte sugen på att bo i min värld. Den var så... alldaglig. OCh de flesta här i mugglarvärlden tyckte om mig. De tyckte jag var "unik". Jag tar det som en bra sak. Jag stod där ute mitt i den varma sommarnatten. Jag väntade på nattbussen. Den kom snabbt. Jag kollade mig omkring. Inga mugglare. Jag klev på den mörka bussen. Den nya trollkarlen som körde bussen satt där med en tidning. En mugglartidning till min förvåning. Han var flintskallig med bruna ögon.
" Miss. Lovegood " hälsade han glatt när han såg mig stiga in i bussen. Jag log mot honom.
" Kalla mig Luna, vi känner ju varandra Ferb " log jag och han nickade.
" Gärna, Luna " nickade han och jag skuttade mot sängarna och satte mig i mitten av mina vänner. Min bästa kompis, Zuzzie, satt på sängen bredvid min och snackade med Rob. Zuzzie hade kort rödblondt hår och var kort och smal. Rob hade rött alltid lika prydligt hår och var lång och smal. Rob och Zuzzie hade alltid haft något på gång. Jag hoppades de blev något par nån dag. På min andra sida satt Nora, med sitt svarta hår i en hästsvans som vanligt och hennes bruna ögon sken av förvåning när hon pratade med min andra kompis Zara. Zara hade axellångt brunt, lockigt hår med de ovanliga gula ögonen. Framför mig satt en kille jag inte kände igen. Jag funderade på att hälsa som jag alltid brukade. Men något med honom gjorde mig konstig. Han hade medellångt lika blondt hår som jag och läste Hört och Sett. Han verkade ha blå nästan lila ögon. Han tittade upp på mig och jag nickade som ett hej. Han gjorde det samma och fortsatte med Hört och Sett.
" Hallå? " ropade jag när inegn ens gav mig en blick förutom den konstiga killen. Alla vände sig mot mig och sken upp i glada miner.
" LUNA! " ropade de och kramade glatt om mig.
" Varför dröjde det? " ville Zuzzie veta. Jag suckade.
" En nargel, fast jag kunde inte bestämma hur jag skulle ha mitt hår så... Ja, båda! " jag log glatt mot de. De såg förstående ut.
" Narglar är irriterande " sa Rob.
" Men söta " påpekade Zuzzie.
" Och väldigt bra vänner " sa Nora och Zara med en mun. De brukade prata så. Jag älskade mina vänner. De förstod.
" Spännade att åka till Australien? " frågade Nora och Zara med en mun. Jag nickade uppspelt.
" Varför Australin nu igen? " frågade Rob. Zuzzie suckade och himmlade med ögonen.
" Ett, det är där den nya rten är, Skrynklig nargel. " Hon pausade för att se om vi nickade. Det gjorde vi.
Hon fortsatte.
" Två, det är där det fanns bäst boende och tre, där får man bra solbränna! " Zuzzie skrattade och Rob kastade sin kudde på henne. Jag log mot dem. Nora och Zara fnissade och suckade samtidigt. Jag vet inte hur de lyckades. Killen bakom tidningen visade inghen reaktion. Nora märkte att jag tittade på honom.
" Det är Rolf, han kommer inte härifrån. Han verkar blyg. " Hon väntade lite och tittade sig omkring.
" Men han är söt " säger hon och Zara i kör. Zara hade troligen lyssnat på vårt samtal. Jag himmlade med ögonen.
" Ni ÄR gifta, har ni glömt det? " frågade jag. De suckade. Nora var gift med en kille vid namn Stefan som inte direkt gillade vår lilla expedition. Zara hade en likadan man. Fast han hette Fredrik. Fredrik och Stefan var, ironiskt nog, tvillingar.
" Luna, man fåååår roa sig ibland! " sa det trött. Vi började fnissa. Rolf tittade upp lite från tidningen och mötte min blick. Jag tittade snabbt bort.
" Okej, jag ska gå och lägga mig! Jag ska bara kolla om bussen är smygspruttsfri! " ropade jag över axeln medans jag gick runt i den stora bussen. Smygspruttarna höll sig oftast borta från oss eftersom vi var troende. Men jag ville vara säker. Jag gick runt tre gånger innan jag var nöjd.
" Fritt " sa jag när jag la mig ner på sängen.
" God natt " mumlade jag och stängde mina ögonlock. De mumlade också god natt och jag somnade. Jag vaknade tidigt på morgonen. Zuzzie satt såklart med Rob och de pratade. Hon fnissade och han rodnade. Som vanligt. Nora och Zara sov fortfarande. Zaras bruna hår låg slarvigt över hela kudden medans Noras svarta hår var värre. Hon hade tagit av sig hästsvansen och håret låg över hela hennes aniskte. Jag himlade med ögonen. Nora och Zora hade aldrig någonsing sovit utan att förstöra sitt hår. Jag kollade framför mig. Rolf var inte där. Jag tittade mig omkring. Han var på den övre våningen och borstade tänderna. Dem var vita och raka. Perfekta. Precis som mina. Jag hade inte borstat tänderna så jag ställde mig upp. Sträckte på mig. Sedan gick jag upp för trappan upp mot badrummet. Rolf var precis klar och han gick precis när jag kom. Han nickade som hej och jag gjorde likadant. Jag ställde mig framför badrumsspegeln och tog upp min tandborste. Den var gul med narglar på. Jag tog på min fina rosa tandkräm på den och borstade tänderna. Dem var vackert skära när jag spelade tänderna. Jag spottade och de blev vackert vita igen. Jag tog närmsta kam och fixade håret. Jag satte upp det i en knut så hela mitt ansikte syntes. Jag betraktade mig och var nära att göra om mitt hår när jag gick ut från badrummet. Zuzzie satt vääääääldigt nära Rob. Jag log mot dem. Rolf var inte där heller. Då bytte han väl om. Jag gick skuttande ner från trappan. Jag satte mig bredvid Zuzzie och hon log lurigt mot mig.
" Vad? " frågade jag. Hon himlade med ögonen.
" Tror du att Rob gillar mig? " frågade hon och jag suckade. Jag kastade också kudden på henne.
" Jag är allvarlig! " viskar hon och boxar mig på axeln.
" Ja, det gör han, för tetusen narglarsskull! " viskade jag tillbaka och Zuzzie log glatt.
" Hm. Jag hoppas han bjuder ut mig i Australien! Kärlekens stad! " viskade hon poetiskt. Jag suckade.
" Nej, Paris är kärlekens stad och Australien är ingen stad! " Hon suckade åt mig.
" Sluta vara så realistisk! " stönade hon. Jag log.
" Någon måste ju vara det " Jag log mot henne. Sen jag träffat dem hade jag alltid trott att jag var konstig. Men när jag träfaft dem hade jag blivit den "normala". Mest ansvarsfull och så. Det var ett roligt jobb. Fast det var typ som att vara mamma ibland. Men jag hade roligt oftast med. Och nu får jag studera de skrynkliga Narglarna. Som ledare också. Fast jag var det med Rolf också. Zara berättade det innan vi åkte att någon annan skulle vara ledare med mig och det måste ju vara Rolf då. Rolf kom ut från "garderoben" med en vit t-shirt med ett par mörka byxor. Han hade ett rött mönster på den vita t-shirten. Jag smet in. Min väska var redan där och jag bytte om till en trekvarts vit tröja med en röd kjol. Jag var nöjd och klev ut. Nora och Zara busvisslade. Jag log.
" En nargel kan inte hålla klass med dig Lunis! " sa Nora och Zara. De hade visst vaknat.
" Tackar med tusen narglar " jag bugade. Vi skrattade. Jag satte mig i sängen och nästan alla vr påklädda nu. Zara och Nora gick in i grderoben tillsamans. De gick varsomhelst tillsamans. Jag la mig på sängen och betraktade bussen. Ferb hade stannat bussen och jag trillade ner från min säng.
" Som in i narglarnasvärld! " mumlar jag när jag låg på golvet. Rob och Zuzzie skrattade hysteriskt. Ferb kom mot oss. Jag log mot honom.
" Mis.. Jag menar Luna, behöver du hjälp? "Jag suckade.
" Gärna Ferb " skrattade jag och han drog upp mig på fötter. Jag stod rakt och tittade på honom. Det var tyst några minuter.
" Ferb? " frågade jag tillsist.
" Ja? " frågade han förvånat.
" Varför har vi stannat? " frågade jag och himlade med ögonen. Han skrattade.
" Jo, Luna, vi är framme "


Så, BRA/DÅLIGT?

Absolut jättebra, Lovegood! c: ♥

It's GREAT *bevakar*

Titel: Stugan
Språk: SV
Kapitel: 2
Färdig: Nej


Jag hoppade glatt ur bussen. Nora och Zara satt på en gräsplätt framför bussen och snackade. Jag satte mig där. Zuzzie och Rob kom ut tillsamans. Zuzzie anslöts sig till oss. Hon såg väldigt uppspelt ut.
" Visst ska det bli kul? " log hon mot oss. Jag log glatt mot henne.
" Inget kan vara bättre " instämde jag och la mig ner på gräset. Nora och Zara la sig ner också.
" Så skön sol " suckade dem. Jag nickade. Solen sken varmt mot oss. Jag var glad över att jag inte tog en långärmad i dag. En trekvarts var precis lagom. Zuzzie satt fortfarande upp vilket bekymrade mig.
" Skrynklig nargel? " frågade jag retsamt. Hon skakade på huvudet och la sig ner.
" Bara en vanlig " suckade hon. Vi skrattade. Rob och Rolf satt några meter därifrån och pratade. Rättaresagt, Rob pratade och Rolf ingrorerade honom. Rob märkte inget.
" Så var är lägret? " frågade Nora och Zara. Jag tänkte efter.
" Jag vet, ska vi gå nu då? " frågade jag och de suckade.
" Visst " svarade alla tre tillsamans. Jag log mot dem.
" Scamander " sa Zuzzie.
" Vad? " frågade jag förvirrat. Hon himlade med ögonen.
" Han heter det " suckade hon. Jag log.
" Okej, tack " sa jag. Alla verkade veta allt om honom utom jag. Det irriterade mig ärligt talat. Jag reste mig upp och borstade bort gräset från håret. Jag gick mot Rob och Rolf. De tittade på mig. Jag suckade.
" Vi ska gå? Om Scamander skulle kunna visa vägen? Jag kommer inte ihåg hela vägen. " sa jag mot dem. Rolf reste sig upp.
" Gärna, Lovegood " sa han. Hans röst var mjuk och det irriterade mig. Varför hade han inte pratat med mig innan? Du har inte heller pratat med honom! påminde jag mig själv. Rob reste sig också upp. Tjejerna kom mot oss.
" Ska vi gå nu då? " frågade Nora och Zara i kör.
" Ja " svarade jag och Rolf samtidigt. Nora och Zara fnittrade. Jag ville slå till dem. Jag började gå med Rolf vid min sida. Vi gick under tystnad. De där back snackade ivrigt och skrattade mellan mig och Rolf var det mest pinsam tystnad. Jag stannade mellan två vägar. Rolf stannade också och de andra gick rakt på oss.
" Vad är det Lovegood? " frågade Rolf. Jag titade mig omkring.
" Jag kan inte längre vägen Scamander " svarade jag. Han log lite retfullt.
" Följ mig Lovegood " sa han leende med en gest åt vänster. Jag följde efter honom när han började gå. Han lät mig gå först när ahn märkte att jag kunde vägen igen. Vi stannade framför en stor stuga. Stugan hade kanske två våningar och var målad i blått med vita kanter. Det hade fyra små fönster på framsidan. Man kunde skymta ett kök, vardagsrum, hall och en trappa. Rolf gjorde en gest så att jag skulle få gå in först. Han öppnade dörren och jag log som ett tack när jag gick in. Det första man såg var en liten hall. Väggarna var målade vita och en stor silvrig trappa var några meter framför dörren. Väggarna var utsmyckade med tavlor i vackra blå färger. Jag fortsatte in till vänster rum. Det var köket. Väggarna var också vita med blåa tavlor. Köksbänkarna var silvriga med vita lådor och det stora kylskåpet var blått. Ett stort vitt köksbord stod i köket med sex stolar. Jag gick därifrån till det högra rummet bredvid hallen. Det var vardagsrummet. Två fotöljer en stor soffa i vitt stod framför en stor eldstad. Det var en stor tofsig matta i blått och väggarna var vita precis som alla andra rum på nedervåningen. Zara och Nora suckade.
" Var är det ROSA? " frågade de trött. Jag himlade med ögonen.
" Kolla på ert rum? " De stirrade på mig.
" Jag bad ägaren fixa ert rum i rosa " förklarade jag. De kramade om mig.
" Tack " ropade dem medans de sprang upp från trappan. Zuzzie tittade på mig.
" Lila " sa jag kort och hon kramade mig.
" Tack Luna! " ropade hon och hon var försvunnen. Rob tittade förväntansfullt på mig.
" Grönt " suckade jag. Han kramade mig hårt. Jag stönade.
" Kan inte andas " Han skrattade och sprang upp. Rolf tittade på mig. Jag tittade tillbaka. Efter några minuter blev det väldigt pinsamt och jag tittade bort.
" Jag visste inte ens vem du var Scamander, så jag valde blått " sa jag tillslut. Han log varmt.
" Min favoritfärg, tack " sa han och gick upp. Jag var kvar ensam i rummet. Att Rolf och jag hade samma favoritfärg gjorde mig glad. Jag blev genast sur på mig själv. Jag gick också upp för trappan. På dörrarna stod namnen i vacker skrivstil:
Nora och Zara
Robert
Rolf
Luna
Zuzziana.
Att Nora och Zara delade rum var ett önskemål de givit mig som jag beviljade. De skulle bara bli irriterande om de gick upp mitt i natten för att prata och gick förbi mitt rum. Mitt rum var bredvid Rolfs och Zuzzies. Bredvid Zuzzies rum var det Robs. Och bredvid Rolfs Nora och Zaras. Jag gick in på mitt rum och blev nöjd. Mitt rum var målat i en vacker blå nyans och gardinerna var i mörkare än väggarna. Sängen var vit med ett vitt myggnät. Allt var perfekt. Jag hade fått tre stora bokhyllor fyllda med mina favorit böcker. Trollkarlsböcker roch mugglarböcker. Jag la mig ner på sängen. Klockan på nattduksbordet visade klockan fyra. Jag kunde vänta i alla fall två timmar tills jag kunde göra middag. Så jag la mig ner och tog en tupplur.
När jag vaknade stod klockan på halv sex. Jag reste mig upp. Till min glädje låg håret som vanligt i min knut. Så jag behövde inte göra om det. Jag gick ut ur rummet och ner mot köket. Jag tittade i kylskåpet. Det fanns tillräckligt. Jag kollade i skåpet bredvid. Allt fungerade bra för vår expedition. Jag plockade fram allting jag skulle behöva till min potatisgratäng. Sedan tog jag fram lite kött till. Jag tog på mig ett vitt förkläde och log. Jag älskade att göra mat som mugglare. Efter bara några minuters matlagning blev jag avbruten.
" Mugglarvis Lovegood? " frågade Rolf med ett retfullt tonfall. Jag vände mig inte om. Då skulle jag se det där irriterande leendet igen.
" Vad är det för fel med det Scamander? " frågade jag irriterat. Han skrockade.
" Är det inte jobbigare? " frågade han. Jag suckade.
" Jo " medgav jag. " Men det ger mig sinnesfrid " förklarade jag. Han suckade. Jag vände mig om. Han hade ett lurigt leende. Han gick mot ett skåp längre bort. Han tog på sig ett förkläde.
" Då hjälper jag dig, jag kan behöva sinnesfrid Lovegood, du ger mig huvudvärk " sa han. Jag smålog.
" Och det bästa sättet att slippa det är att laga mat med mig Scamander? " frågade jag retligt. HAn skrattade.
" Kanske inte, men jag litar inte på din matlagning, Lovegood " sa han lika retfullt. Jag suckade.
" Sluta snacka och laga mat, Scamander " sa jag irrriterat. Han log.
" Gärna, Lovegood " svarade han och började med potatisgratängen.
" Ursäkta, Scamander, men jag råkar vara bäst på potatisgratängen " sa jag retfullt. Han suckade.
" Du har fått konkurans " sa han och flyttade sig inte en millimeter.
" Vi kan göra den tillsamans? " föreslog han retfullt. Jag suckade.
" Visst "

Jättebra, Lovegood! ♥
(Men du har rätt, du behöver en Hermione... Cx)

Bra, och mera!

Hjälper du mig nästa gång då, LILS?


Titel: Middag
Språk: SV
Kapitel: 3
Färdig: Nej

Potatisgratängen såg väldigt fin ut när Rolf satte den i ugnen. Han stängde ugnen och log retfullt.
" Fint, Lovegood " sa han och torkade sig på sitt förkläde. Jag bugade överdrivet.
" Tack, Scamander" sa jag. Jag granskade ugnen.
" Du var väl också rätt bra " sa jag lätt. Han suckade. Jag skrattade. Nu låg ingredgenserna till mit specialkött på köksbänken.
" Behöver du hjälp med köttet också, Lovegood? " frågade Rolf vänligt. Jag suckade.
" Jag klarar mig gott, Scamander " sa jag småleende. Jag började plocka fram alla kryddor jag behövde. Jag hörde Rolf sucka ljudligt. Jag vände mig om.
" Vad? " jag himlade med ögonen. Han så uppgiven ut.
" Nu, måste jag hjälpa dig, Lovegood " han pekade på mina kryddor. Jag suckade.
" Ta en krydda, Scamander, en krydda " han log triumferande och tittade i kryddskåpet. Han letade i kanske tio sekunder innan han tog fram någon krydda med gul färg. Jag rynkade pannan. Han suckade.
" Vad, Lovegood " frågade han. Jag pekade på kryddan.
" En smygsprutts ögonfärg bara " sa jag leende. Han suckade irriterat.
" Nu kommer jag ju tänka på det hela tiden! Tack, Lovegood " Han ställde tillbaka kryddan och jag log. Nu slapp jag den. Han plockade fram en annan som jag godkände. Vi började göra köttet. När vi var klara satte vi in det i ugnen. Det var dubbelugn som tur var.
" Okej, Scamander, femton minuter, bra jobbat " sa jag uppriktigt. Han himlade med ögonen.
" Allt jag gör blir bra, Lovegood, och du var rätt bra själv, inte lika irriterande som en nargel längre " sa han leende. Jag skrattade.
" Tack, men du, narglar är aldrig irriterande mot mig, de är bara underbara " sa jag drömmande. Han skrattade.
" För mig så är dem otroligt irriterande, de biter mig hela tiden! " Rolf visade ett litet ärr på sin vänstra arm. Jag skrattade.
" De är inte så förtjusta i pappa heller, eller de andra " Jag torkade händerna på kökshanduken. Han rynkade pannan.
" Du är konstig, Lovegood " sa han retfullt. Jag log drömmande.
" Detsamma, Scamander " sa jag och gick ur rummet. Jag tog av mig förklädet och hängde det på vägen ut. Jag gick upp på mitt rum och tog en av mina mugglarböcker. Kollade mig omkring i rummet. En nargel satt på min säng. Inte en skrynklig så jag suckade.
" Visst, ta den du, jag går ner " sa jag uppgivet. Narglen log ett litet leende. Jag log tillbaka och gick ur rummet. Trallandes ner för trappan och satte mig i den vita soffan i vardagsrummet.
" Förföljer du mig, Lovegood? " frågade Rolf retfullt.
" Vi bor i samma hus, Scamander, du får leva med det " sa jag och la mig på hela soffan. Rolf satt i fotöjen bredvid med en bok.
" Vilken läser du? " frågade jag och hävde mig upp på ena armbågen. Han rodnade. Jag blev nyfiken.
" Narglarnas historia? En smygsprutts bekännelser? " frågade jag upprymt. Han skrattade fortfarande rodnande.
" En mugglarbok bara, Lovegood " sa han undvikande. Jag reste mig upp i sittande stälning.
" Vilken? " frågade jag och kollade på min mugglarbok. Stolthet och Fördom. Min favoritbok.
" Eh, min favoritbok bara " sa han mer undvikande. Det var droppen. Jag reste mig ur soffan och tog boken. Han flög upp ur fotöljen. Jag sprang bakom soffan. Han försökte få tag i boken. Jag tittade på framsidan gapande.
" Ge mig den nu, Lovegood " sa Rolf och försökte få tag i boken. Jag log och gav honom den.
" Bra val, Scamander " sa jag chockat. Han tittade undrande på dig.
" Vad läser du då, Lovegood? " frågade han och tog boken i soffan. Han tittde på den en stund.'
" Bra val själv, Lovegood " sa han och gav mig boken.
" Tack, Scamander " sa jag leende.
" Du berättar väl inte om min bok, va? " frågade han misstänksamt. Jag skrattade.
" Jag kan alltid säga att det är narglarnas historia. Vi Stolthet och Fördoms älskare måste hålla ihop, eller hur, Scamander? " sa jag. Han nickde och fortsatte läsa. Jag log mot boken. Rolf läste Stolthet och Fördom. PIP PIP!!! Maten var klar.
" Kallar du på de andra, Scamander? " frågade jag när jag rest mig upp. Han suckde.
" Visst, Lovegood " sa han när han gick upp för trappan. Jag nickade som ett tack och fortsatte till köket. Jag dukade fram sex tallrikar, glas, bestick och servetter. Jag tog ur potatisgratängen och köttet ur ugnen. Jag satte dem på bordet. Jag betraktade bordet. Det var fint. Jag la grytvantarna i skåpet och satte mig vid en stol. Efter bara några sekunder hördes buller i trappan. Rob, Zuzzie, Nora, Zara och Rolf kom in i köket.
" Mm, Luna, perfekt som vanligt " sa Rob och satte sig ner.
" Du har inte smakat än, Rob "sa jag leende. Han himlade med ögonen.
" Det lukat gott " sa han och började ta upp potatisgratäng på sin tallrik. De andra följde hans exempel. Jag tog upp sist. Jag smakade först potatisgratängen. Den var fantastisk. Sedan köttet. Det var ännu godare. När alla ätit upp kom alla komplimanger.
" Underbart Luna " sa Rob och klappade mig på ryggen.
" Super, Lunis " sa Zuzzie och slickade sig om munnen.
" Jättegott " sa Nora och Zara i kör. Jag skrattade.
" Jag kan inte ta åt mig hela äran, eller hur, Scamander? " sa jag leende. De tittade chockat på Rolf. Sedan på mig.
" Hm, ja, det var gott i alla fall " sa Nora och Zara lite fnittrade.
" Ja, jättegott " sa Zuzzie och blinkade åt mig. Jag himlade med ögonen.
" Ni kan gå ifrån om ni vill " sa jag med en gest åt trappan. De mumlade ett till tack och smet upp för trappan. Jag tog bort alla servetter och slängde dem. Satte glasen på diskbänken och besticken också. Tog tallrikarna i diskmaskinen. Sedan slängde jag det som blev över av potatisgratängen och köttet. Jag såg att Rolf stod kvar. Jag suckade och kastade disktrasen på honom.
" Torka bordet, Scamander " sa jag frånvarande och började diska. Han skrockade men började torka. När jag var nöjd med disken vände jag mig om. Bordet var klart.
" Fint, Scamander " sa jag gillande. Han log.
" Tackar, bra jobbat med disken, Lovegood " sa han. Jag log.
" Tack " sa jag i en liten bugningen och han skrattade. Jag kollade på klockan, åtta. Jag suckade.
" Vi ska börja med narglarna i morgon klockan sex " suckade jag. Han skrattade.
" Bäst att lägga sig, Lovegood? " sa han retsamt.
" Ja, Scamander " sa jag retfullt. " Ses halv sex " sa jag och brjade gå upp för trappan.
" Halv sex? " frågade han chockat. Jag tittad epå honom med ett retfullt leende.
" Du är ju faktiskt också ledare, Scamander, bäst att uppföra dig som en. Jag knackar på ditt rum halv sex! " ropade jag frånvarande när jag skuttade upp för trappan. Jag öppnade min dörr och bytte om till min blåa pyjamas. Sedan la jag mig ner i sängen för att sova. Jag hörde röster från rummet bredvid. Skyll dig själv, tänkte jag och somnade. Väckarklockan ringde tyst klockan fem på morgonen. Jag suckade och stängde av den. Jag började le mer när jag började byta om. Idag börjar expedetionen. Jag blev nöjd med mina kläder och gick ur rummet mot toalleten. Jag borstade tänderna med min nargletandborste och kammade mitt hår. Jag flätade mitt hår till en fläta nästan ner till höften. Jag tittad epå min klocka. Klockan var halv sex. Jag log när jag gick mot Rolfs rum. Jag knackade i en rytmisk melodi. Jag hörde mummel från rummet. Jag suckade.
" Scamander? Dags att vakna " sjöng jag. Jag hörde Rolf komma mot dörren. Han öppnade. Han var klädd i en brun t-shirt och ett par jeans. Jag log. Vi matchade varandra. Jag själv hade på mig ett brunt linne och en jeans kjol. Han hade borstat sitt blonda hår så det låg som det brukande.
" Klar Lovegood? " frågade han mig efter några sekunder.
" Ja, själv, Scamander? " sa jag utmanade. Han skrattade.
" Alltid, Lovegood " sa han och gick ut ut rummet och stängde rummet.

Superbra! Mer!
Och glöm inte mejla

Jättebra! ♥
(Och ja, jag hjälper dig... Men när fixas internet till de andra datorerna?)

1. TACK! FASt om du inte är inlogagd på MSN eller mugglis får du stå ut med stavfel.. mohahaha!
2. JAG VET INTE!!!!