The King's Help, privat

Privat med Minna Lovegood : )

Avernat är ett land fyllt med korruption, intriger, vinnare och fölorare, död och i vissa fall liv. Magin som nångång gjoorde Avernat till ett av världens största kungadömen har nästan försvunnit helt, endast få kan längre använda den urgamla kraften.
Kungasläkten har en gammal rätt som få längre minns. Kungen väljer barn då de föds från de fattiga i utbyte mot mat och pengar. Då de valda fyller aderton ställer dig sig själv i kungens tjänst och gör vad han än kräver av dem: spionerar, mördar, ligger med honom, tjänar som livvakt, lider och dör för honom.


Ska vi skapa mallar eller? : )

Jag tycker det blir bra med mallar : )

^^

Namn: Tristan Kingsduty (efternamnet av kungen)
Ålder: 21
Utseende:
Bakgrund: Föddes till en fattig familj, som desperat behövde pengarna de skulle få för honom. Far råttfångare till yrke. Bodde i den fattigaste delen av staden nära hamnen. Då han fyllde aderton togs han till slottet och tränades i att kämpa. Var snabb och stark efter sitt hårda liv i staden och har naturlig fallenhet för att kämpa och hålla sig vid liv.
Personlighet: Hjälpfull, empatisk och snäll, men på grund av eden han svurit kan han sällan visa de här känslorna. För dem som inte känner honom verkar han kall och hänsynslös.
Övrigt: Hatar sig själv på grund av de mord och torteringar han utfört, men efter ett misslyckat försök att ta sitt liv var han tvungen att svära åt kungen att aldrig göra det mer.

Namn: Nori Dale
Ålder: 18
Utseende:
Bakgrund: Nori bodde hos sin familj, som var väldigt fattiga.
Hennes far hade inget jobb och hade svårt att skaffa pengar. Hon hade inga vänner.
Personlig: Nori är fantasifull och väldigt pratglad. Hon är snäll. Men hon kan bli riktigt arg. Då vill hon bara vara ifred. Hon gillar äventyr.
Övrigt: hon har nyss fyllt 18 och ska föras till slottet

[Jag börjar då ^^]

Tristan red under tystnad genom huvudstaden. För varje steg hans hingst tog kom de närmare tiggarkvarteren och längre bort från slottet. Det var en mulen dag, men gatorna var fulla med människor. Ingen gick dock i vägen för den mörka ryttaren på sin mörka häst. Tristan var klädd i svart, allt från tunikan och manteln till stövlarna och knivskaften var svart.
Trots sin unga ålder hade Tristan redan ett rykte om sig. Han var en av kungens få insvurna, en person som var tvungen att lyda kungens order, vad han än bad om, oförmögen att vägra eller säga imot.
Även nu var Tristan på ett uppdrag. Han skulle hämta en flicka, som blivit lovad åt kungen då hon föddes. Nori Dale.

Tristan svängde in på en mindra gränd, där de smutsiga barnen var tvungna att trycka sig mot dörrarna för att inte bli under hästen. Tristan drog hästen till halt då han fick syn på det röda korset som målats på en av dörrarna. Han hoppade av hästen och knackade bestämt på dörren, och väntade.

Nori gick fram och tillbaka i rummet. Hennes far var inte hemma, utan han var ute för att skaffa mat. Men Nori väntade på honom.
Hon hade på sig en grå klänning som slutade vid knäskålarna. Det skulle ta lång tid innan hennes far skulle komma hem.
Nori drog med handen längs väggen och kvävde en suck.
Hon stannade när det knackade på ytterdörren.
Redan? tänkte Nori undrande. Hon gick mot dörren och öppnade den.

Dörren öppnades och Tristan granskade snabbt flickan. Trots den simpla klänningen var hon en skönhet, och han kunde enkelt föreställa sig de tjänster kungen skulle önska av honom.
"Nori Dale? Jag har kommit för att hämta dig till kungen", sade Tristan med sin djupa röst. Han önskade att han inte hade behövt komma hit, att han inte behövt förstöra den här kvinnans liv, men inget av de här känslorna syntes i hans ansikte. Kungen hade gett ordern och han följde den.

Nori backade bakåt ett steg.
"Min far kommer när som helst. Ni kan prata med honom då" sade hon snabbt och tittade ned i golvet. Hon knep
igen ögonen och suckade. Det ända hon vill nu var att träffa
sin far. Hon backade återigen ett steg.

Tristan tvekade utanför. Det hade inte varit något tal om att vänta, utan han skulle ta flickan och föra upp henne till slottet. Men å andra sidan hade kungen inte heller förbjudit honom från att vänta. Flickan ville säkert endast säga adjö åt sin far.
Så Tristan nickade och steg in i huset. Det verkade så litet jämfört med slottet som han vant sig vid. Till och med hans minnesbilder av den håla han själv bott i var större. Fast då hade han varit mindre. Nu stod han så lång att han nästan måste böja på nacken för att inte slå huvudet i takbjälkarna, och han verkade ta upp hela rummet.

Nori visste inte vad hon skulle göra.
Hennes blick for mot ytterdörren.
Hon längtade till hennes far skulle komma.
Nori vände sig om och gick ut ur rummet. Hon satte sig ned i en trästol, och lutade huvudet bakåt.
Nori brydde sig knappt om att det var en främling i huset.