Limly på rymmen

Hej!

Jag och Miss_E har skrivit en liten "bok" som vi tänkte låta ni UNDERBARA på Mugglis läsa. Vi har skrivit vartannat kapitel och lägger därför upp vartannat. Första kapitlet är skrivet ur en utav huvudpersonernas perspektiv (Sofias), det andra är skrivet ur den andra huvudpersonens perspektiv (Sagas). Det tredje är Sofias, fjärde Sagas osv osv.


Språk: Svenska
Antal kapitel: 16
Färdigskriven: JA!
Rating: PG

Länkar till kapitlen:


Här kommer det som skulle ha stått på baksidan om det hade varit en bok:

När jag kommer ut ser jag en välbekant ryggtavla. Personen har rött hår och springer med en grimma i handen. Det är Saga. Vad har hänt nu då?
Typ en miljon småtjejer kommer fram till mig och kacklar på om något jag inte kan uppfatta. Inte förrän det osammanhängande babblet byts ut till att alla säger en och samma mening:
– Så nu är Limly på rymmen, och Saga letar efter henne.

Hoppas att någon är intresserad!

Låter bra. Bevakar

Tack! Vad glada vi blir!!!

Tacktacktacktacktacktacktacktack!!!!

Vi är så spända så om vi får en läsare till lägger vi upp första kapitlet!

Då kan ni lägga upp förstå kapitlet nu!

Den verkar super!
*Ny läsare*

Tack alla snälla saker som bevakar! Nu kommer första kapitlet (det är kort, men de blir längre) Förresten är det kanske några missar med nutid/dåtid, men vi får hoppas att ni står ut med det! Dessutom händer det inte så mycket i de första kapitlen, de är lite mer som introduktion...



Kapitel 1 (Sofia)
Jag gnuggar med all min kraft på fläcken som jag har stört mig på ett bra tag nu, den bara sitter där och irriterar mig. Argt slänger jag upp mitt hår över axeln och fortsätter gnugga. Det känns som att det var fläckens fel att jag ramlade av min sköthäst Pinocchio idag på lektionen, vi skulle hoppa och jag var förstås överlycklig. Saga hade Limly och hon var minst lika lycklig som jag. Som vanligt hade vi Jessica, den strängaste men bästa ridläraren på hela Ägre ryttarsällskap som ligger i den lilla orten Ägre, i landskapet Medelpad. Värma upp fick vi göra självständigt och Pinocchio (som kallas Chio) gick jättefint. När vi skulle hoppa en bana på 110 cm (de små ponnyerna som t.ex. Limly fick hoppa 90) så kom plötsligt Cilla, Kajsa och Jamilla från skolan in på läktaren, undertiden som jag hoppade en oxer. Jag blev okoncentrerad och vinglade till, Chio snubblade efter hindret och eftersom att jag var okoncentrerad, så trillade jag av.
Äntligen fick jag bort den där envisa fläcken, jag inspekterar den välputsade, svarta lädersadeln som jag så många gånger suttit i. Med ett nöjt leende går jag och hänger upp sadeln på sadelhängaren.
Just när jag ska gå ut från den slitna sadelkammaren så hör jag tre välbekanta röster, det är Cilla, Kajsa och Jamilla, snabbt som ögat stannar jag och lyssnar.
– Såg ni hur hon trillade av bara för att hästen snubblade, sån dålig balans! skrattar Jamilla högt.
– Och hur hon bara struntade i att borsta av sig spånet, det såg urtöntigt ut! säger Kajsa och alla tre skrattar högt, det är inte snälla, uppmuntrande skratt som alla i ridgruppen hade gett mig ”Den var i alla fall snygg, alltså avsittningen” hade många vänligt skrattat. Saga hade inte skrattat alls, hon hade bara med sina vackra, nötbruna ögon och sitt röda, axellånga hår frågat ”Gick det bra?”.
Hon är schysst, den där Saga.
När jag hört att Cilla, Kajsa och Jamilla hade gått smyger jag försiktigt ut ur sadelkammaren till Chio. Min sköthäst är (enligt mig) den vackraste och snällaste hästen i hela världen, han är en Connemaravalack på 10 år, D-ponny, gråskimmel.
– Hej Chio, säger jag och går in i hans box. Jag klappar honom på mulen och går och sätter mig i mitt favorithörn, under krubban. Där funderar jag på allt möjligt, alltifrån hur det skulle vara om Chio inte fanns, till hur jag klarade senaste matteprovet. Han går fram och nosar på mig, men eftersom att jag är i en helt annan värld så tröttnar han efter ett tag och återgår till sitt hö.


Vad tycker ni?

Underbaaaaaart!!

TACK!!!! ♥ Du ska bara veta hur glaad jag blir ♥