Dödsätare! HPFF [PG]SV

Titel: Jag? En dödsätare?
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hittills: Skrivs efter hand.
Färdigskriven: Nej
Rating: PG.
Handling: Lucinda och Cornelia får reda på att de är tvillingsystrar när de ska börja på Hogwarts. De blir sorterade i olika elevhem och glider isär från varann innan de ens lärt känna varann. Lucinda och Cornelia bråkar senare om en massa saker och Lucinda råkar göra något som hon får ångra resten av sitt liv.

Prolog:
"Lucinda, det är en sak jag inte berättat för dig." Hördes en len röst. Min mor satt på andra sidan bordet. Jag var elva år och häxa. Mamma och jag skulle transferera oss till Perrong 9&3/4 om ungefär tjugo minuter. Det var först året för mig. Åter till saken. Mamma såg allvarlig ut. "Vad är det för något mor?" Frågade jag silkeslent och drog bort en vinröd lock från mitt ansikte. "Du har en tvillingsyster."

~~~~
Vill ni ha mer?

JAAAA!

Kapitel ett.

Året var 1971, det var förste september och jag hade just fått reda på att jag hade en tvillingsyster. Snacka om att se en blixt på en klar himmel. Jag hade inte ens trott att jag haft ett syskon de här elva åren som gått. "Hennes namn är Cornelia. Hon har vuxit upp med din far." Sa min mor. "Så du ljög för mig? Han har aldrig varit död?" Frågade jag med tårar i ögonen. "Ja jag ljög. För ditt eget bästa. Förlåt älskling." Hon reste sig upp gick runt bordet och omfamnade mig. "Du ska möta henne och din far vid perrongen." Avslutade hon. Hon satte händerna på mina axlar, drog mig bort ifrån henne och kollade rakt in i mina ögon. "Såja, gråt inte gumman." Sa hon och torkade bort tårarna från mina kinder med tummarna. Jag reste mig upp och gick bort till min koffert. Jag kollade skamset ner i golvet. "Oroa dig inte Lucy, det kommer gå bra." Sa mor innan hon tog tag om kofferten och min hand.

Jag hade transfererat många gånger förut, men ändå mådde jag jätte illa och det bara snurrade i huvudet och i magen för den delen när jag stod på perrongen. En lång mager man med svart pipskägg och svart hår stod bredvid en flicka med svart extremt korkskruvat hår. Mor tog min hand och ledde mig förbi dem, och jag kunde inte låta bli att kolla en extra gång på henne. Hon såg tillbaka på mig med sina kolsvarta hundögon. Hon såg hatisk men rädd ut på samma gång.

Mor ledde mig fram till en korthårig blond man som höll i en flicka som såg på pricken ut som mig, förutom att hon hade brunt rakt hår ner till axlarna. Hon och jag mötte varandras gröna ögon och stod så medans våra föräldrar pratade. Vi log åt varann precis samtidigt och fnissade till. "Lucy, det här är din far. Dean, och din syster Cornelia." Jag drog bort blicken från min tvillingsyster och tittade upp på honom. Han log snällt åt mig. Han tittade ner på Cornelia som mor sagt att min syster hette. "Lia det här är din mor. Petronella, och din syster Lucinda." Sa den mörka rösten som tillhörde min far. Det röda loket tjöt till. "Vi får skynda oss." Sa min mor. Hon lyfte min koffert och gick bort mot tåget. Bakom mig såg jag hur min far hjälpte Cornelia att bära hennes koffert. De bar upp dem och satte dem vid dörren till loket. Mamma pussade min panna och sa lycka till. Far log mot mig och kramade om Cornelia. Vi drog våra koffertar mot en tom kupé och satte dem vid fönstret. Varken jag eller Cornelia orkade lyfta upp dem.

Efter några minuter när tåget precis avgått så öppnade kupé dörren och ett par andra elever klev in.

Mer?

Ooo spännande! Kan det vara Bellatrix som stod där med Cygnus eller något?
Bevakar. )))

LauraTree
Bella xie

Här är nästa del.
___________________________


En korthårig blond kille med håret finkammat med hårgele kom in först, sedan tjejen jag sett på perrongen med svart korkskruvat hår och en annan tjej med halvt blondt hår halvt svart hår, följd av tre andra killar, en med brutalt ansikte och blondt smutsigt hår, en smal kille med finnar i hela ansiktet, och en kille som bar huva som döljde hela ansiktet förutom slitet brunt hår som hängde ner.
”Yaxley, Travers, Rookwood, Malfoy sätt er.” Sa tjejen med korkskruvat hår spydigt. Hon satte sig själv i hörnet vid fönstret. Hon kollade på mig log och kollade sen mot kupédörren som öppnades igen.
”Där är du Lestrange. Vi började bli oroliga” flinade den kille med det smutsigt blonda håret. ”Vart har du gjort av Mulciber?” Skrockade han. Killen som hette Lestrange såg arg ut.
”Han imperio-förbannade mig!” Sa han ilsket, kupédörren öppnades en sista gång och den kille jag gissade var Mulciber klev in. Han dunkade Lestrange hårt i ryggen och skrattade.

När vi kom fram till Hogsmead och klev av tåget sattes bagaget på vagnar och en stor man i tjugofemårsåldern stod glatt där och ropade:
”Förstaårs elever denna vägen!” Mannen hade en stor jakthund vid sin sida och han såg lätt brutal ut med det stora buskiga skägget. Han ledde oss till små ekor som han gav oss order att sätta oss i. Då fem personer satt sig ner i en eka började den ro över av sig själv. Den gick runt en liten udde och då den rundat udden flämtade jag. Ett slott så stort och magnifikt bredde upp sig mot himlen och plötsligt kände jag mig så liten. Månen satt lugnt på himlen följd av stjärnorna.

Vi kom fram till båthuset nedanför Hogwarts och klev ur ekorna och gick upp för en massa trappor till en stengård, Hagrid, som bjässen hette ledde oss fram till en stor dubbeldörr i ek. Han släppte in oss där och väl inne stod en vacker kvinna. Hon var iförd en grön spetsig hatt och hade ett bar halvmåne glasögon och hennes annars långa hår var uppsatt i en knut i nacken. Hon harklade sig innan hon pratade.
”Innan ni kliver genom dessa portar bör ni veta att ni kommer bli placerade i fyra olika elevhem. Ravenclaw, Gryffindor, Slytherin och Hufflepuff. Ni kommer att tillhöra elevhemmet tills ni går ut Hogwarts. Upfattat?” Henens röst var sträng men ändå snäll på samma gång.
”Förstått.” Sa alla förstaårs elever i kör, alla utom jag och några till kanske. Hon vände sig om och öppnade dörrarna till en stor sal.


Nästa del kommer ut efter två inlägg/tummen upp! Så vill ni ha mer delar så.

/ Kram Therese

Superduperbra! Hoppas de inte blir dödsätare...

Åh vad bra! skriv mer

Kommer inte lägga upp mer föränn imorgon, mår jättedåligt över en sak. Ska gå ut och gå i mörkret och ja... Gråta och gå. Usch. Hatar känslan, men om man litar på fel personer blir det så. ;/

^ Nej va synd! Får man fråga vad som har hänt?
*Ny bevakare*

Hihih, ursäktar att det tagit så lång tid, men vet inte om detta kommer bli en så bra FF, och har så himla bra idéer för mina andra. Men här har ni en del! Ge gärna både destruktiv och konstruktiv kritik!

Kapitel 3. Nya vänner. Nytt liv.


Man såg på de andra förstaåreleverna att de var rädda. Vi gick emellan fyra bord (två på var sida) och stannade precis fram tre trappsteg upp till vad jag antog var borden där lärarna satt vid middagstiderna och ceremonier. Kvinnan som stått utanför och sagt till oss vad som skulle hända här inne stod längst fram och höll i en gammal risig hatt.
”Jag kommer ropa upp namn, och ni ska komma fram och sätta er på pallen här, så sätter jag på er denna hatt som kommer tilldela er ert elevhem.” Hon tog upp en lång pergament rulle och vid första namnet hon läste upp rös jag till.
”Johnson Cornelia.” Cornelia släppte långsamt min hand och gick framåt sakta och osäkert, hon verkade osäker på vad som skulle hända och hon hade inte heller velat vara först. Hon satte sig ner på pallen och det tog ett tag innan man hörde ett starkt ”Ravenclaw!” från hatten. Hon såg ännu en gång osäker ut och gick bort mot det bord där det satt elever med blå och brons färgade emblem. Jag såg på kvinnan som ännu en gång ropade ut ett namn.
”Snape Severus.” En pojke som stått bakom mig trängde sig fram genom massan av förstaårselever, en pojke längre fram med glasögon gjorde fällben för honom och han ramlade framåt men höll balansen. Han gick upp och satte sig på pallen. Hatten han knappt snudda hans huvud innan den ropade ut ”Slytherin!”
”Lupin Remus.” Ropade hon ut denna gång och jag såg hur en pojke som såg nästintill sjuk ut stapla fram och sätta sig på pallen. Den var precis ovanför hans huvud då den ropade ut ”Gryffindor!” Det tog ett tag innan nästa namn kom.
”Heartman Lucinda!” Ropade hon ut och jag hoppade glatt fram och satte mig på pallen, och jag hamnade i det elevhemmet jag minst trott att jag skulle hamna i.

”SLYTHERIN!” Skrek hatten ut. Jag satt som förstenad, men reste mig ändå ganska snabbt. Orden ekade fram och tillbaka innuti mitt huvud när jag gick långsamt fram mot Slytherin bordet. Flickan med det korkskruvade håret log mot mig och pekade mot en plats bredvid henne. Hela gruppen som satt i min och Cornelias kupé påväg till Hogwarts satt omkring henne och skrattade åt något någon just sagt, jag kände mig mindre och mindre värdig.
”Hej!” Sa flickan som jag satt mig bredvid. ”Bellatrix, Bellatrix Black.” Sa hon och sträckte handen för ett handslag.
”Lucinda.” Svarade jag, och sa inte efternamnet på grund av att jag hatade mitt efternamn.
”Detta är Mulciber, Yaxley, Travers, Rookwood, Malfoy och Lestrange, men akta dig för Malfoy han slukar dig levande.” Sa hon, samtidigt som hon pekade ut vilka som var vilka. De skrattade allihopa åt skämtet Bellatrix gjort om Malfoy och pojken vid namn Malfoy räckte sin hand till mig.
”Lucius Malfoy.” Sa han och flinade. Jag tog den.
”Lucinda.” Svarade jag och mina ögon tindrade när jag såg på honom. Bellatrix skrattade ett kallt skratt och yttrade sedan ett par ord.
”Ursäkta?” Sa jag och hånlog.
”Sa ju att han skulle sluka dig levande!” Sa hon och la ner huvudet på bordet skrattandes som en babian. Att hon skrattade så roligt fick alla oss andra att börja skratta, och jag kom plötsligt på att jag glömt av att se på ceremonin.


/kram Therese ! ♥