Ett annorlunda uppdrag

Titel: Ett annorlunda uppdrag
Språk: Svenska
Kapitel: 2
Färdigskriven: nej
Rating: typ PG
Handling:
Hogwarts, femte året för trion med umbrigde. Inget är det samma, för det första så härjar Umbrigde omkring hela tiden och förstör hela nöjet, för det andra så finns även Voldemort där ute någonstans och för det tredje så finns det fyra helt okända personer i slottet.
Robin Hood, Athos, Lucas Scott och Kevin Volchok har hittat dit p.g.a ett mycket misslyckat experiemt från Dumbledore. De fyra, som är från helt olika världar blir tvungna att jobba tillsammans för att hjälpa trion att bli av med Umbridge på ett eller annat sätt.
Kan innehålla kärlek, slagsmål och svordomar! Handligen är oftast från Robin Hoods perspektiv.

Ska jag börja tycker ni? Jag vet att den är annorlunda! jag fick idén från ett rollspel här på mugglis, Rollspel; från andra världar

JAA! Börja Längtar!

(*Bevakar*)

Okej, första kapitlet är ganska trist.. men det blir bättre!


ETT -planen som gick snett

Mitt inne i Sherwoods täta skog fanns ett läger. Lägret fanns under stora lövhögar som hade konstruerats av ingen annan än idéknäckaren Will Scarlet. Stora trädgrenar var täckta med löven som sedan kunde hissas upp likt en hängbro från ett visst ställe vid berget just bredvid ingången. Inuti lägret var nu fem laglösa och försökte komma på en tillräckligt smart plan för att råna Nottinghams Sheriff på hans skattepengar.
En av dem var en storväxt man, med långt hår och en bred käpp som han lutade sig mot. Mannen hette John, men kallades för Lille John. Killen bredvid Lille John hade namnet Allan A-Dale, han var känd för att hamna i trubbel och han hade kort mörkt hår. I ena handen hade han ett äpple och i andra ett kort svärd. Den tredje mannen hade rufsigt ljusbrunt hår och satt på huk med en spetsig dolk i handen som han ritade olika pilar med i sanden. Hans namn var Will Scarlet, tjejen bredvid honom hette Djaq och var den enda tjejen i gänget. Hon var som en kille, hon hade kort snaggat svart hår och var egentligen inte från England.
Den sista killen hängde från repstegen i lägret, hans ögon var fulla med liv och äventyrslängtan. Hans namn var Robin av Locksley, men han var mer känd som Robin Hood. Han hade kort rufsigt brunt hår och ett lurigt leende fastklistrat på läpparna. På ryggen bar han ett välanvänt koger med massvis med pilar i. Bredvid sig hade han en pilbåge, böjd på ett saracenskt vis.
”Om Robin går in här och släpper in oss via avkastet så borde det lyckas”, sade Will allvarligt och tittade upp på de andra. Robin studerade kartan som ritats upp av hans kompanjon.
”Det skulle kunna fungera, har ni allting för att locka bort sheriffen och Gisborne?”frågade han och Djaq nickade.
”Jag har allting”, svarade hon med en annan dialekt än de andra, ”Men jag behöver hjälp av Will för att det ska fungera.”
”Jag behöver Will inuti slottet, du får ta någon annan”, sade Robin bestämt och hoppade ner från repstegen, ”Lille John kanske kan hjälpa dig.”
Den störste mannen fnös och tittade sedan på Djaq, ”Jag hjälper dig.”
”Bra”, sade Djaq glatt och plockade sedan fram något ur en brun tygkasse, ”Om vi går nu, så betyder det att de är ur slottet om en timme.”
”Då kan vi förbereda oss för resten”, sade Robin och tog sin pilbåge i handen, ”Will, Allan, vi ses vid utkastet.”
”Vart har du så bråttom?”frågade Allan och kastade äppelskrutten ut genom ett litet hål i väggen som var det enda stället i hela deras gömsle som någon kunde kika in.
”Jag måste försöka hitta Much”, suckade Robin och himlade med ögonen. Att deras siste vän aldrig kunde hålla tiderna var inget nytt.
”Jag tror att han gick till Locksley”, berättade Will och ställde sig upp.
”Bra, vi ses!” sade Robin och gick ut ur deras gömställe. Han började sakta jogga genom skogen för att hinna fram till byn innan planen skulle sättas i verket. Han visste ju redan var Much befann sig om han faktiskt var i Locksley, i så fall skulle han vara någonstans där han fick gratis mat. Stackars dumme Much som alltid tänkte med magen.
Locksley var en fin by, men små hus och inte alldeles för stort utrymme. Robin hade växt upp i den byn innan han hade försvunnit till det heliga landet för att strida med kung Rickard. Men vid vissa omständigheter hade han förts kommit tillbaka, strulat till det och blivit laglös. Endast för att den nye sheriffen var ett riktigt svin.
Såklart hittade han Much vid ett staket gnagandes på något ätbart. Han hade hela famnen full med olika grönsaker och tittade storögt på Robin då han närmade sig. Much, ganska kort, inte så värst intelligent, bar alltid en grå mössa och var Robins trognaste vän.
”Där är du ju, vi ska börja med planen!”sade Robin högt och knuffade till Much i axeln så att alla hans godbitar föll ner på marken. Han tittade sorgset på dem innan han vände sig till Robin.
”Men jag var ju hungrig”, gnällde han och Robin flinade.
”Du får mat då vi gjort vårt jobb”, lovade han sin vän. Much tänkte efter ett tag innan han följde efter Robin mot slottet i Nottingham.

Väl framme vid slottet hade Robin och Much klättrat upp på ett av de låga taken vid innermuren för att slippa förbi vakterna så smidigt som möjligt. Robin tittade snabbt upp mot det fönster som tillhörde Lady Marian innan han skakade på huvudet och koncentrerade sig.
”När ska vi hoppa?”frågade Much lågt bredvid Robin. De låg på mage på taket av halm, nedanför dem stod två vakter utan att röra en enda min.
”Snart”, väste Robin tillbaka och tittade mot det håll som Will och Allan befann sig, han fick signalen och nickade mot Much som gjorde sig beredd. Robin ställde sig ljudlöst upp, tittade med ett brett flin på Much och hoppade.
Men han landade aldrig på marken i Nottingham, nästa gång han öppnade ögonen var han på ett slott som hade mer hemligheter än vad hela de laglösas-gäng hade tillsammans.

Yey! Mer, detta kan bli intressant!

Azum

TVÅ -Främlingar (Robin Hood (Jonas Armstrong) är från den engelska serien Robin Hood. Athos (Kiefer Sutherland) är från de tre musketörerna. Lucas Scott (Chad-Michael Murray) är från One Tree Hill-serien och Kevin Volchok (Cam Gigandet) är från serien OC. Tänkte ni ville veta så att ni vet någorlunda hur de ser ut)

Robin slog upp ögonen med ens som han landat, men han befann sig inte längre utomhus, men i ett slott var han. Det kunde han se på utsmyckningen och stenväggarna. Rummet var runt, det fanns ett skrivbord av trä framför honom samt fyra stolar. Bakom skrivbordet satt en man, med en lång spetsig hatt samt långt grått skägg. Han hade halvmånsformade glasögon och ett lugnt ansikte.
Reflexmässigt lade Robin direkt en pil i strängen på bågen och spände den mot mannen som fortfarande såg fridfull ut, som om han vore en docka.
”Var är jag och vem är du?”frågade Robin hårt och spände ögonen på mannen i ett hotande uttryck.
”Mitt namn är Albus Dumbledore och du befinner dig på slottet Hogwarts”, svarade mannen. Robin sänkte inte bågen för det, vad gjorde han här och hur hade han sluppit hit? ”Snälla Robin, slå dig ner.”
Robin ryckte till, mannen Dumbe-något visste hans namn. Men hur? Robin rörde fortfarande inte en min där han stod och siktade på mannen.
”Varför har jag förts hit?”frågade han misstänksamt. Mannen suckade och tittade på honom ovanför glasögonen.
”Det var ett misslyckat experiment av mig, du har först fram i tiden. Ungefär åttahundra år framåt, de andra tre som jag sökte fram borde komma,”han gjorde en paus och såg på något som fanns fast på hans högra handled, ”exakt nu.”
Då han sade det hördes tre öronbedövande PANG och rökmoln uppenbarades även. Han var nu omringad av rökmoln som skingrades efter ett tag. Till höger och vänster om honom stod nu tre blonda killar, som såg ut att vara ungefär femton år. Robin rynkade pannan åt dem alla, som såg lika förvirrade ut som honom själv.
En av dem var en ganska muskulös kille, han hade smala ljusa ögon och raka linjer. Han bar inga egentliga vapen och hans blonda hår var snaggat. Killen bredvid honom hade tillbakadraget en aning längre hår, normala inte så mörka ögon och han bar ett smalt avlångt svärd i sitt bälte. Den sista killen hade blont rufsigt hår, gröna ögon och såg mest vuxen ut av dem alla.
”Där är ni ju”, sade Dumbledore, ”jag började bli orolig att vi hade tappat bort er.” killarna tittade storögt på varandra och killen med svärdet drog det ur bältet och pekade varnande med det på Robin.
”Lägg ner pilbågen!”sade han allvarligt och såg hotande ut. Robin log inte, han tittade lika hotande på killen som han gjorde på Robin.
”Men snälla nån, inte ska ni väl börja bråka redan. Eller hur Athos?”sade Dumbledore menande och rynkade pannan åt killen med svärdet vid namn Athos. ”Välkomna ska ni annars vara.” han gjorde en gest mot stolarna framför skrivbordet men ingen rörde sig för det. Han suckade tungt. ”Desto snabbare ni samarbetar så får ni reda på det ni behöver.”
”Du kanske borde börja med och berätta vem alla är”, sade den killen som såg vuxnast ut.
”Oh, javisst!”sade Dumbledore och pekade på killen med kort snaggat hår, ”Det där är Kevin Volchok, det där är Robin Hood och killen med svärdet är Athos.” han gick över med blicken mot den siste killen som just hade talat. ”Och det här är Lucas Scott.”
Robin tittade på dem alla och memorerade snabbt deras namn, de kunde vara viktiga att veta. Han var mest misstänksam mot Athos, eftersom han var den enda med ett vapen just nu. Kevin verkade mer förvirrad och en aning uttråkad medan den sista killen försökte få ordning på dem.
”Ni har alla blivit femtonåringar på nytt och jag måste ursäkta att ni av misstag har hamnat hit och jag måste erkänna att jag inte vet hur ni ska slippa hem.” sade Dumbledore lugnt. Robin och de andra stirrade på honom, de skulle inte slippa hem? ”Men jag kommer nog på det snart, men tills dess får ni lov att vistas på detta ställe.”
”Så vi ska bo här?”frågade Kevin ointresserat, ”Varför tog du hit oss från första början?”
”Det här kommer att bli en lång historia, så var snälla att sätta er ner eftersom det som ni snart ska få reda på kommer att få er chockade och ni kan svimma.”
Robin fnös, han skulle varken sätta sig ner eller svimma.
”Berätta”, sade Lucas allvarligt och satte sig ner, Kevin tvekade lite innan han satte sig ner bredvid Lucas på en av stolarna. Athos däremot vägrade sänka svärdet och fortsatte att stirra på Robin.
”Ni har alla kommit till slutet av 1900-talet, just nu befinner ni er i skolan Hogwarts för häxkonster och trolldom där eleverna får lära sig magi. Ni kommer att få lov att gå på lektionerna om ni så vill och så har ni ett gemensamt elevhem uppe i det mittersta tornet helt för er själva.
Varför ni kommer hit är för att jag experimenterade lite och kom fram till en annorlunda trollformel som nu gick snett och ni skickades hit. Jag ska försöka komma på hur ni ska komma hem och jag kommer att lyckas. När ni väl är här tycker jag att ni inte ska lämna området och skogen är förbjuden för allihop, ja du också Robin!” Dumbledore gjorde en kort paus för att se menande på Robin. Han hade sänkt bågen och lagt pilen tillbaka i kogret på ryggen. Athos hade lagt sitt svärd tillbaka i bältet och lutade sig nu mot väggen. ”Jag vet inte varför ni blivit femton, men jag hör av mig då jag vet vad er uppgift är.”
”Vår uppgift?”frågade Athos och tittade frågande ut.
”Ja, ni är här på grund av en uppgift. Ni måste lita på varandra och samarbeta för att slippa hem och klara av uppgiften. Jag är säker på att ni kommer att klara av det och medan ni är här råder jag er att ni inte bryter mot några regler. Vi har en ny lärare i år vid namn Umbrigde som har svårt att hållas på sin plats.”
Robin flinade, det skulle kanske inte bli så tråkigt som han hade trott i alla fall? Helt nytt folk som säkert hade mycket att dela med sig och så kunde han ju passa på att stjäla lite då han en gång var på en så här fin skola.
”Vi klarar oss”, lovade Lucas och såg på de andra, ”hoppas jag åtminstone.”
”Klart vi gör!”sade Athos hjältemodigt och Robin himlade med ögonen.
”Visst”, mumlade Kevin ointresserat.
”Bra, då ska jag visa er till ert sällskapsrum medan jag ger er lite mer nödvändig information!” sade Dumbledore och ställde sig hurtigt upp innan han gick över rummet och ut genom en trädörr. Robin och de andra följde tätt efter honom och Robin hoppades verkligen att gubben skulle komma på ett sätt att få dem därifrån så snabbt som möjligt.

COOOLT!!

Azum

Mer!