Andromda och Ted- en omöjlig kärlek

Ja, då tänkte jag väll att jag skulle skriva en ff! Skrev en sådan här för en månad sedan, men ingen skrev något... fail x'D Men jag kanske skrev lite för lite info, så ska skriva lite mera nu!
Den kommer handla om Andromeda, som är Narcissas och Bellatrix syster, och kusin till Sirius, och Ted, som var mugglar född, och helt oacceptabel för Andromedas familj. Ändå gifte de sig och fick Nymphadora Tonks.
Tyckte att deras historia värkar vara intresant, så jag tänkte skriva om hur de blev kära, och hur problem skapades, p.g.a deras blodstatusar! Också lite om vad som hände med hennes relation till sina systrar. Låter det intresant?

Låter bra! Börja!!

Okej! Här kommer första delen!
Den första delen kommer utspela sig i slutet av deras fjärde år!

Kapitel 1:
Andromeda Black:
Jag hörde hur proffesor Flitwick sa att tiden var ute, och jag släppte min penna ner i bordet. Jag sneglade lätt åt Ellies håll, och jag märkte att hon tittade på mig med sina blåa ögon. Ett litet busigt leende spred sig över hennes ansikte när vi hade fått ögonkontakt, och hon nickade lätt mot utgången. Jag samlade snabbt upp mina saker, och skyndade mig mot den, medans alla andra elever började strömma ut i den friska luften. Jag såg hur Ellie började småspringa mot mig, men blev hindrad då proffesor Flitwick ropade hennes namn. Hon bytte riktning, och gick långsamt mot proffesor Flitwick, besviken över att inte få prata med mig.
När han var klar med henne, så sprang hon snabbt mot mig.
"Vad ville han?" frågade jag lite nyfiket.
"Äsch, han ville bara berömma mig för att jag lyckades så bra igår du vet på det praktiska provet!" sa hon obesvärat, och kastade det ljusa
håret, samtidigt som hon log mot någon bakom mig. Jag vände mig hastigt om.
"Roiser. Fortfarande?" frågade jag och puttade till henne lätt i sidan. Vi hade börjat gå ut på skolområdet nu.
"Varför inte? Han har rätt blodstatus, och han ser bra ut!" sa hon och tittade på mig. "Och om du börjar hänga lite med Lucius, så kanske jag skulle kunna få mig en liten pratstund med honom.
"Vännen, jag tänker inte gå ut med Lucius, han är ju så..."
"Perfekt? Dina föräldrar älskar ju honom, de skulle ju säga ja direkt!" sa hon och tittade på mig, med en blick som jag var tokig.
"Fast, det finns ju många andra killar, och ingen skulle väll säga nej till dig?" sa hon och log lite avundsjukt. I mitt stilla sinne tyckte jag att hon hade rätt. Jag var faktiskt ganska populär, och av en fin familj, men jag ville inte låta fåfäng, så jag sa inget. I nästa ögonblick så kände jag hur någon sprang förbi mig och puttade till mig i farten, så jag tappade mina böcker. Jag såg hur Ellies ögon smalnade när hon såg vem det var som stört oss.
"Tonks." fnös hon lätt.
"Förlåt" sa han och tittade ursäktande mig i ögonen. "Det var inte meningen, Andromeda." fortsatte han och började tafatt att plocka upp böckerna.
"Man kallar inte en flicka av högre rang vid hennes namn, kalla henne miss Black, och rör inte hennes böcker, de kan bli smutsiga av dina små fingrar." fräste hon. Han tittade förskrämt på mig, och skyndade sig sedan snabbt bort. Ibland tyckte jag att han såg ut som en liten rädd hare, som alldrig vågade säga emot eller höja rösten. Han var faktiskt ganska jobbig.
"Hur vågar han?" klagade Ellie, när hon sträckte sig ner efter mina böcker.
"Jag tar de där." sa jag och lyfte lätt bort min böcker från hennes armar. Ibland kunde det vara lite jobbigt när alla försökte att hjälpa mig.
"Men han är så jobbig, och uppenbart så kär i dig!" fortsatte hon och klaga.
Jag nickade tyst för mig själv. "Ja, men ska vi gå ner till de där?" frågade jag och nickade i riktning åt Lucius Malfoy, Evan Rosier, och deras gäng.
"Visst!" sa hon och tog min hand och drog med mig till dem.


Början av år fem, tåget, Andromeda Black:

Det bullrade och skakade när jag vid sidan av Ellie banade mig fram genom tåget. Cissi hängde efter oss, på jakt efter sina vänner. Bella hade redan hittat sitt gäng, och efter att ha fräst att Cissi inte fick sitta i deras kupé, så hade Cissi hängt fast sig vid mig. Lättad blev jag när hon fick syn på sina vänner.
"Hejdå Meda, hejdå Ellie!" sa hon glatt och skyndade sig iväg. Jag tyckte jätte mycket om henne, men det var skönt att hon nu började kunna klara sig på egenhand. Jag trodde inte att jag skulle behöva ta så mycket ansvar för henne, nu när hon gick i tredje årskursen.
Utan att riktigt se vem jag gick in i, så stötte jag plötsligt emot en lång pojke.
"Ursäkta miss Black." hörde jag en stämma en bit ovanför mig. Jag kunde inte tro mina ögon då jag förstog att denna pojke, inte var en liten rädd hare längre. Ted hade verkligen växt och mognat. Jag kunde se hur Ellies ögon förstorades, när han log ursäktande och banade sig iväg mot sina kompisar.
"Såg du?" frågade hon, fortfarande lika chokad. "Vad snygg han har blivit!"
Jag försökte att inte lägga märke till det, men hon hade rätt. Men det förändrade inte situationen. Jag var en Black, han var en mugglarfödd.

Så, vad tycker ni?

jätte bra skriv mer!

Bra!

Väldigt spännande, fortsätt så!

Kapitel 2:
Andromeda Black.

Middagen förflöt under tystnad för min del. Ellie pratade på med Evan och log konstant, och det verkade som om hon glömt bort mötet med Ted. Det hade inte jag. Lucius hade försökt att få igång några samtal med mig, men han hade inte lyckats, så nu satt även han och pratade med sina vänner. Bella satt bredvid mig med sina kompisar, och mitt emot mig så satt Cissi med sina. Cissis ögon hade då och då glidit mot Lucius, men han verkade fullkomligt omedveten om hennes existens. Men mina ögon var inte fästa vid Cissi eller Lucius, min gled bort mot Hufflepuff bordet så fort jag trodde att ingen såg. Jag visste inte varför, jag brukade ju inte bli intreserad av folks utseende, det var Lucius ett bevis på, men jag kunde inte slita ögonen ifrån Ted.
Jag blev med ens medveten om att Bella betraktade mig, och jag skyndade mig att titta ner i bordet. I ögonvrån såg jag hur Bellas blick tittade åt det håll jag nyss tittat åt, och hennes ögon mörknade när hon såg Ted. Jag försökte ignorera det, och började prata med Lucius istället. Jag hörde inte vad han sa, eller vad jag sa, men jag försökte och le och skratta lite då och då, så Bella inte skulle misstänka något.

När middagen var klar började vi gå upp mot sovsalarna, och trots att jag helst av allt ville gå och lägga mig, övertalade Ellie mig att sitta kvar i uppehållsrummet och prata. Jag kände att Bella fortfarande betraktade mig, men jag försökte ignorera detta faktum och bete mig så normalt jag kunde. Efter ett tag puttade jag till Ellie i sidan.
"Ellie, kan vi inte gå och lägga oss nu?" frågade jag så tyst jag kunde. Hon tittade förvånat på mig.
"Men är du redan trött?" sa hon i till mig.
"Ja, och jag har ont i huvudet och mår lite illa." ljög jag snabbt. Jag visste att om jag låtsades att jag mådde dåligt så skulle Ellie bli orolig och göra allt för att jag skulle få lugn och ro. Jag visste att det var fult av mig att lura henne, men jag var verkligen i behov att få vara i fred, och jag skulle gottgöra henne på något vis.
"Vi går upp nu!" hörde jag henne säga till samlingen människor, och hon tog min hand. Lucius verkade mycket besviken, men sa ingenting. Vi gick upp för trappan och jag slängde mig trött ner på sängen, utan att bry mig om att byta om. Jag tror Ellie förstod att jag ville vara ifred, och hon drog för skynket för min säng, så jag kunde få vara ensam med mina tankar, men när jag nu var ensam så kände jag mig så trött, och somnade nästan genast.

Bra!!!

Jättebra