Love is hard to find, but even harder to keep in secret ~ [SV]

Titel: Love is hard to find, but even harder to keep in secret ~
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hitills: 1.
Färdigskriven: Nej.
Rating: PG, på grund av vissa händelser längre fram, men egentligen tror jag inte att åldern spelar överdrivet stor roll. Det beror nog mer på vad du tål som individuell läsare.
Beskrivning: Familjerna Rees och Harper är uttalade fiender. Rees, en familj som alltid varit öppen med sitt stöd åt Voldemort, en familj med många kända Dödsätare, som dock aldrig dömts. Och Harper, en halvblodsfamilj där fadern är mugglarfödd och modern halvblod, en familj som alltid deltagit aktivt i Fenixordern.
Men under ett jullov utvecklas en hemlig romans mellan Gabriel Rees och Faith Harper. De håller sina känslor hemliga för familjen, och endast deras två närmaste vänner känner till hur det verkligen är. Året därpå äger Turneringen i Magisk Trekamp rum på Hogwarts, och snart skapas problem efter problem...
Ja, i den här ficen kommer ingen av karaktärerna från HP, med undantag av Voldemort, att finnas med. Dock kommer Fenixordern, Dödsätarna och en del andra magiska grupper finnas.
~

“We will make this. Together.” ~
Gabriel strök henne försiktigt över håret, och hon log mot honom, böjde huvudet bakåt och kysste honom mjukt. Han log milt ner mot henne och besvarade kyssen. Tillsammans sjönk de ner med ryggarna mot den stora asken vid sjön. Solen höll på att gå ner, och skymningen gav vattnet en mjukt orange ton. Faith skrattade till och lutade huvudet mot hans axel. Han log och gav hennes hår en mjuk kyss.
”Vilka vet?” Hennes röst var tyst, låg och mild. Som alltid.
”Bara Gus. Och för dig?”
”Lynn.”
De satt där tillsammans, tysta och lugna, medan de lät det senaste halvåret sjunka in. Det hade varit sex månader av lycka, hemligheter, trötthet, skratt och tårar. Nu var det snart dags att återvända hem på sommarlov, och de skulle inte ses igen förrän den första september. De skulle inte kunna tala om varandra, skulle inte kunna använda varandra som ursäkt för att hålla sig ensamma.
”Du skriver väl?” Hennes röst var inte mycket mer än en viskning.
”Självklart. Så länge du svarar.” Hon skrattade och grep hans hand.
”Såklart. Jag kommer sakna dig.” Hennes röst darrade till. ”Jag vet inte om jag klarar det här, Gabe. Jag tror inte att jag klarar det här.”
”Du klarar det, Faith. Du är stark. Vi kan klara det här, tillsammans.”
”Tillsammans.”
~
Ja, det där var väl som en prolog. Kapitlen kommer vara längre. :3