Synthia Malfoy

Kapitel 1

Det satt fyra personer i kupen. Jag, min bror, hans flickvän och deras kompis. Alla förutom jag spelade knallkort, medan jag... tja, gjorde ingenting. Tittade ut genom fönstret. Andades. Undvek deras ilskna blickar. ...Ja, alltså, de ville ju inte att jag skulle sitta tillsammans med dem. Fast det gjorde jag ju ändå, var skulle jag annars sitta? Vi hade kommit fem minuter innan Hogwartsexpressen skulle gå, så det fanns ingen ledig. Min bror Scorpius och hans flickvän, (som hade sovit hos oss) satte sig med deras (feta) kompis. Vad kunde jag göra annat än att följa med in? Det fanns inga lediga, och det är inte många som vill sitta med en Malfoy, ärligt talat. Så jag snorpade alltså åt mig en fönsterplats och började ägna tiden åt att titta på naturen utanför.
"Vill ni ha någonting från vagnen, små vänner?"
Ja det ville vi ju. Scorpius köpte jättemycket, medan jag nöjde mig med några kittelkakor. Jag var egentligen inte hungrig alls, men jag visste att jag skulle bli det tids nog. Alltså blev det ett par kittelkakor.
Det hade mörknat nu. Jag blev bara trött av att titta ut i mörkret så jag vände blicken mot mina medpassagerare istället. Men så fort jag vände mig mot dem började de kasta sina ilskna blickar mot mig där bakom sina knallkort. Till en början ignorerade jag dem, men efter ett tag började jag tröttna.
"Men herregud," muttrade jag och ställde mig upp.
"Så äntligen går du," muttrade Scorpuis tillbaka.
Jag blängde på honom innan jag gick ut ur kupén. Så fort jag stängt dörren hörde jag deras avlägsna skratt.
Vad var det som var så jäkla kul egentligen? Jag gled ner på golvet lutad mot en vägg. Väggen längst bak i hela tåget, nu åkte jag i alla fall framlänges.
Mitt första år på Hogwarts.
Oj vad bra det hade börjat, då.

-----

Min första fanfic. Inte den bästa, men ni får öh... hålla till godo xwx

Jättebra
MER!

Nu kommer ett nytt!

Kapitel 2

Blött och kallt.
En jädra massa regn.
Isig vind.
Och så en båtfärd på köpet.
Ärligt talat så hade jag ingen aning om att förstaårseleverna skulle åka båt. Om jag visste det hade jag nog i alla fall tagit på mig bättre kläder... fast vad gör det för skillnad om man ramlar i?
"I båtarna me' er! Vi försöker å få det här klart så fort som möjligt, bara..."
Den ofantligt stora mannen hördes knappt i stormen. Han hade presenterat sig förut, men jag hörde inte vad han sa. Han skulle hur som helst ta oss till Hogwarts med båtarna.
"Fyra å fyra i varje båt!"
Jag satte mig i en tom båt ändå. Fast jag hoppades ganska omedvetet att någon skulle sätta sig i min båt och börja prata med mig.
Min båt blev lite mer befolkad faktiskt, fast de verkade mest bara prata med varandra.

Alla klarade fantastiskt nog hela båtresan utan att trilla i. Och trots att alla var blöta och frusna kunde vi inte låta bli att faschineras av det vackra slottet. Det otroligt vackra rummet vi just nu stod i. Stora Salen. Alla i hela skolan verkade sitta här. Jag hade tänkt så mycket på hur alla egentligen kunde få plats i rummet så att jag inte hörde att en smutsig hatt längst upp i rummet hade sjungit. Jag väcktes från mina tankar av applåderna. Sedan gick det upp för mig -det var nu sorteringen skulle utspela sig. Detta var egentligen inte spännande för mig, jag visste redan var jag skulle hamna. Slytherin. Alla i hela min släkt hade hamnat där, så jag var ganska säker på att jag inte var ett undantag. Dessutom skulle det bara bli ohyggligt problematiskt om jag hamnade i till exempel Gryffindor, vad skulle mina föräldrar säga då? Nä, jag fick bara finna mig i att jag snart skulle få sitta vid samma bord som min bror.

Bravo!!! Nu kan du skriva ett till kapitel!

Jag vill inte låta dum eller så men du måste stoppa upp Information om denna ff:
Title:
Kapitel:
Och så vidare

Lills: fast det är typ inte alla som gör det '-' så eh ja jag vet inte @_@ jag blev förvirrad och så ja slutade det så här

Hur som helst,

Kapitel 3

Malfoy, Synthia!
Jag gick fram mot hatten. Jag skulle alltså sätta den på mig, och sedan skulle den ropa ut vilket elevhem jag skulle hamna i? Ingen hemma hade orkat berätta för mig hur sortiringen gick till, egentligen. Men jag antog att det var något enkelt.
Försiktigt lyfte jag upp hatten, som om den skulle gå sönder. Smuts var jag inte rädd för, men tänk om den helt plötsligt började protestera i mina händer?
Det gjorde den inte, i alla fall. Den var helt tyst -tills jag satte på mig hatten.
"Åh, vem har vi här då?"
Först blev jag generad, för jag tänkte att det var otroligt pinsamt att hatten bara sa något annat än elevhemmet om mig, men sedan gick det upp för mig att hatten pratade bara så att jag kunde höra den. Man skulle kunna säga att den pratade i mitt huvud.
"En Malfoy ser jag. ...Du verkar väldigt tyst? Allvarligt talat kaske jag bara vore vara glad utan protester. Hur som helst så tycker jag att vi struntar i släktet -vilket jag alltid gör, i och för sig. HUFFLEPUFF!"
Först trodde jag att jag hört fel. Men när jag såg min brors (och ganska många andras) ansikten förstod jag att jag hade hört rätt.
Jag ställde mig upp. Det var som om salen gungade. Inte vildsint, snarare ganska rofullt, men fortfarande obehagligt.
Hufflepuff?
Jag hade alltid fått höra att de var dumma. ...jag kanske var dum? Men de kunde väl ändå inte ha ett elevhem för de som bara är korkade, eller hur? ...eller?
Jag gick fram mot det gul- och svartklädda bordet.
Konstig tystnad.
Jag tvingade fram ett leende.
Då fick jag faktiskt ett par applåder, som alla andra fått. Mitt leende blev då lite mer sanningsenligt i alla fall.

Bra igen!

Bra! :3

Awesome! Mer

Tack så jättemycket! ^^ tyvärr har jag kaptlerna på en annan dator som är utom räckhåll just nu .w. Men jag kommer dit på söndag ^^"