döts förklarad

livet inan Kim var svår när jag först träffade henne var hon mit jus sken, men gud släkt det liksom han släkte mit hopp.
Jag gråter över min bästa kompis död men ingen bryrsig. Men varför skulle dom göra det.
Jag var utan för Emo och bög var vad dom skrek efter mig. Liksom alla andra fördommar dom kallade mig. Jag hade inte bryt mig när jag hade Kim.
Jag stod ch tittade på vattnet nedan för, ett steg och jag skulle vara död liksom mit hopp redan var.
Det skulle vara skönt att slipa alla fördommar.
Jag klev rakt över kanten och föll.
Allt blev svart, och med besvikelse vaknade jag med ett ryk i min hemtrevliga säng.
Svetten droppade ner över pannan.
Klockan vid sängen klar gjorde för mig att klocka var Kvart över två.
Jag la mig ner igen och halkade sakta in i en ny obetydlig dröm