Andromedas val.

Titel: Andromedas val (jag vet, det låter lite konstigt)
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Beskrivning: Andromeda Black går sitt sjätte år på Hogwarts, och hon börjar på allvar ifrågasätta sin familjs värderingar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Är det någon som är intresserad av att läsa? ^^
Jag kommer att lägga upp alla kapitel även fast det inte är någon som läser :3
Den är som sagt inte färdigskriven, men jag har kommit en bra bit på väg.



~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Del 1

Andromeda Black suckade djupt.
Hon satt vid sitt favoritbord i det stora biblioteket på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, och hon försökte plugga.
Vilket inte var så lätt, då hennes yngre syster, Narcissa, just hade kommit in i biblioteket.
Inte för att plugga, tänkte Andromeda irriterat. Med sig hade Cissy nämligen Lucius Malfoy, hennes senaste pojkvän. Cissy, som bara var 14 år gammal, och hade redan arbetat sig igenom de flesta renblodiga, rika, slytherinpojkarna, men Andromeda trodde att det var allvar mellan Cissy och Lucius.
Tillräckligt allvarligt för att de skulle strunta i sina lektioner och smyga in i biblioteket för att hångla.

Andromeda såg sin syster dra Lucius i slipsen, som om han satt fast i ett koppel. Andromeda bestämde sig då för att det var dags att dra.
”Hade Bella varit här hade det varit med ordning på henne.” tänkte Andromeda förbittrat när hon (så tyst som möjligt) började plocka ihop sina böcker.
Hon skulle vara tvungen att gå någon annanstans.
”Typiskt dumma, fåniga Narcissa att förstöra. Jag får inte ens ha biblioteket ifred.” Andromeda var mycket irriterad.
Hennes förmiddagsrutiner var helt förstörda nu. Hon pluggade i biblioteket varje tisdag mellan Trollformelläran och Talmagin, när hon hade håltimme.
Men nu var ju det förstört, allt på grund av Cissys oansvariga beteende. Andromeda var så arg, och så upptagen med att slå upp en särskilt svår formel i den tunga boken, att hon inte märkte pojken som kom runt hörnet, rakt mot henne.

Bra skrivet, vill gärna läsa mer.

Bra,skriv gärna mer

Mer ^^

jättebra

Låter som att det kan bli nåt bra, så ge mig mer!

Låter bra

låter jättebra! Vad kul att du valde att skriva om Andromeda, eftersom hon är en lite annorlunda karaktär som det inte finns så mycket om

Oh, vad ni är snälla! Det ska bli kul att skriva den här berättelsen! :3


Här kommer del 2! Hoppas att ni gillar den.
Den här delen kanske är lite konstig, och jag har en känsla av att jag har skrivit så att allt händer för snabbt. Jag vill gärna ha kritik.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andromeda låg på marken, med böcker, papper och fjäderpennor spridda omkring sig.
Pojken, som hon tydligen hade krockat med, satt mittemot henne, med ett brett, fånigt leende.
”Hej!” han lät väldigt glad.
Alldeles för glad. ”Jag heter Ted. Ledsen, lilla damen, jag såg dig inte.”
Andromeda reste sig förorättat upp.
Hon hade aldrig sett honom förut, men han var en hufflepuff-elev. ”Du borde se dig för nästa gång!” Andromeda såg ursinnigt på honom, men istället för att se förlägen ut, och be om ursäkt flinade Ted bara ännu bredare.
Han reste sig upp han med, och Andromeda lade genast märke till hur slarvigt klädd han var.
Han sträckte fram handen. ”Jag heter Ted. Ted Tonks.”
Hon såg högdraget på honom. ”Det har du sagt.”

Han flinade igen. ”Och nu ska du säga vad du heter. Ett tips bara.”
han blinkade med högra ögat mot henne. Andromeda ansträngde sig för att hålla masken, men det var något med honom.
Något som nästan fick henne att le. Han var som en frisk fläkt, han struntade i etiketten, och han kunde varken klä sig ordentligt eller bete sig.
Andromeda såg på hans framsträckta hand. Sedan tog hon den, och skakade den, lite lätt.
”Andromeda Black.” hon lade särskild tonvikt på "Black".
Ted märkte det, och visslade till. ”Wow, renblodig, och slytherinare. En enkel, mugglarfödd hufflepuffare som en själv borde akta sig. ”
han flinade igen. ”Tjingeling, Dromeda!” han vände på klacken och stegade iväg, och lämnade en förvirrad Andromeda kvar vid hörnet, med böcker, pergament och fjäderpennor fortfarande spridda runt henne på golvet.
Vad hade hänt?

Jättebra. ^^
Haha, gillar Ted, han var rolig.