Är det så svårt att föstå?

titel: Är det så svårt att föstå?

språk: svenska

typ av text:fanfiction

beskrivning: en bit av första kapitlet: jag hadde ett helt vanligt liv som älva åringar brukar ha, men det förendrades när mina föreldrar skildes.
det blev bråk mellan mig och mamma och pappa börgade bete sig konstigt, men det var en ändaste sak som fick mig att le, min...

Ska jag börga?

Ja, börga

Kap 1

jag hadde ett helt vanligt liv som älvaåringar brukar ha, men det förendrades när mina föreldrar skildes.
det blev bråk mellan mig och mamma och pappa börgade bete sig konstigt, men det var en ändaste sak som fick mig att le, min bästa vän, Liam. 
Han visste alla knep att få mig att le.

-mamma kan du hjälpa mig med läxorna? Frågade jag mamma tyst.
-ja vad behöver du hjälp med?
- SO:n
- men lilla gumman det kan du väll!
- ne jag behöver hjälp,
- gå upp och gör klart läxorna nu! Sa hon strängt och spände ögonen i mig.
Jag sprang upp för trapporna och in på mitt rum, jag tog läxboken  och sprang ner igen.

-KAN DU HJÄLPA MIG MED LÄXORA!!?? Vrålade jag och kastade boken på matbordet.
- inte nu charlie !
- varför inte!? Frågade jag argt.
- jag... Jag måste... Jag kan väll hjälpa dig då! Sa hon motvilligt.
Jag satte mig ned och sa försiktigt:
- mamma... Vart ligger Spanien?
- vet du inte vart Spanien ligger?!
-Nee... Sa jag tyst.
Du är helt oduglig!! Gå upp på ditt rum, jag orkar inte se dig. Sa hon och pekade upp mot trappan. Jag sprang upp och in på rummet. Jag var så sjukt ledsen över att min egen mamma sa att jag var oduglig. Jag tog fram mobilen med darriga händer och slog Liams nummer, då hörde jag snabba steg i trappan,

Mamma slet upp dörren och sa: 
-den där tar jag. Och ryckte åt sig min mobil, 
- NEEJ!!! Skrek jag och drog åt mig den. Jag sprang fram till fönstret och släppte ner den ut genom fönstret.
-odugliga unge, sa mamma och smälte igen dörren.
Jag pustade ut, jag visste att mobilen skulle klara sig, för det var en stor korg full med löv nedanför fönstret. 
I den brukade Liam och jag leka pirater i när vi var små.

- jag hemtar den i sen. Mumlade jag och la mig på sängen och en sekund senare sov jag som en stock.

Jag vaknade av att något petade mig på armen, jag kollade upp, till min förvåning satt där en uggla, jag blev så förvånad att jag hoppade högt, jag blev lite rädd, men jag trodde det var en dröm så det skulle inte göra ont om den biter mig.

Ugglan hade min mobil i näbben, den hoppade fram till mig och la den i mitt knä, jag såg att den hade ett litet papper fast knutit vid foten, jag tog försiktigt bort den, och på lappen stod det allt om Hogwarts, jag trodde jag skulle dö, men som sagt så var det ju en dröm, jag la mig ner igen och somnade om.

Bra? Dåligt?

Nice
Skriv meer!!

Meer ♥

Det var bra skrivet, men du borde tänka på stavningen! Skriv mer

Okej jag ska försöka tänka på det .

suuuuuuuuuper bra love it

Kap 2

jag la mig ner och somnade om.

- Charlie!! Vakna det är skola nu!!! Ropade mamma nerifrån köket.
Jag satte mig upp, och det jag inte direkt hade väntat mig hadde hänt, i min hand var det en lapp och i mitt knä låg mobilen det var ingen dröm.

Jag slet mig upp ur sängen, och tog på mig ett par slitna jeans och en t-skirt,
Jag gick fram till spegeln, mitt ljusa rufsiga och kortklippta hår spretade åt alla håll och kanter, jag orkade inte borsta det så jag sprang ner, slängde i mig en macka och sprang iväg till skolan.

Det första jag gjorde var att skrika:
- LIAM! LIAM! LIAM! KOMM! Liam sprang fram till mig,
- Vad är det? Undrade han.
-Jag ska börja på Hogwarts, det är en skola som häxor och trollkarlar går i! Viskade jag snabbt
-Ä...är du en häxa då? Utbrast Liam högt.
-Ssh, inte så högt, jag vill inte att dom andra hör, men ja, jag är typ det, Sa jag och viftade lite skrytsamt på håret,
- Coolt! nästan vrålade han,

Skoldagarna rasade iväg och snart var det dax att åka till hogwarts.

Jag var så nervös att Jag hoppade runt och runt i mitt rumm, jag stannade framför spegeln, mitt hår hade blivit så långt att det nästan snuddade nästippen.
Jag tog fram min papperssax, tog ett grepp runt håret och började klippa.
Det blev inte mycket bättre men det fick duga.

Jag tog fram min trollstav, mina böcker, min skoluniform och min biljett till Hogwartsexpressen, jag förstod inte varför det stod perrong 9 3/4 på den, men jag tänkte att det bara var något slags skämt.

Jag tog upp mobilen och ringde moster Elinor, hon var också en häxa.

-Ja! Det är Elinor. Hördes en röst i andra änden,
- Hej det är Charlie, jag ska börja på Hogwarts så jag tänkte att du kunde följa med mig till perrongen.
- Vad kul! Jag följer gärna med! Svarade hon.
-Jag hämtar upp dig vid elva i morgon. Om det är ok?
-Ja det blir toppen! Svarade jag snabbt.

Jag packade klart det sista, men det gick inte snabbt,
-Kudde, pyjamas, skolgrejerna, vad behöver jag mer...? Mumlade jag tyst för mig själv.
- Just det kläder! Jag packade klart resten och sedan sprang jag ner och åt kvällsmat, mamma var inte hemma hon var på jobbet eller nånting.

Jag slängde på mig pyjamas tröjan och hoppade ner i sängen.
Jag la mig på vänster axel, sedan höger, på mage och på rygg, om och om igen. Jag tänkte på allt som kunde hända på skolan och att jag inte skulle få träffa Liam så ofta längre.
Till slut somnade jag, jag tror att klockan kan ha varit runt två.

På morgonen vaknade jag av att det ringde på dörren., jag sprang ner och öppnade, till min förvåning stod där en kvinna med ljusbrunt hår och små fräknar i hela ansiktet, hon log och sa:
-Ska vi åka?
-Njae, svarade jag "jag är inte klar än! Kom in. Moster Elinor tog ett kliv innanför dörren.
Jag sprang upp för trappan, drog på mig ett par jeans och en tröja, och slängde på mig min tunga packning.

-Förlåt jag är jätte ledsen över att jag försov mig. Sa jag tyst.
-Den gör ingenting! Svarade Elinor högt!
Jag tog fram en färdig jord smörgås ur kylen.
-Kom vi åker nu! Sa jag med munnen full med ostmacka,
-Jaa, men är du säker på att du har allt med dig? 
-Kläder och kuddar?
-Jaa!
-Dagbok och pengar?
-Ja, och nee... Jag trodde man fick mat där!
- Det får man, men det är bra att ha med sig pengar om man vill köpa något.
-Men jag…
-Här, ta dom här! Avbröt hon och sträckte fram lite pengar.
-Taack...! Svarade jag tveksamt.

Vi gick ut till bilen, Elinor öppnade bakluckan och där stod det en liten bur med en ännu mindre uggla i, jag skrek till av chock.
-Den här är till dig, sa moster glatt.
- Nee! Det är inte sant, sa jag chockat.
Joo, kom nu vi sätter oss i bilen, ta henne i knät nu, sa hon och slängde in mina väskor i baksätet, vi satte oss i bilen och sedan körde vi iväg.
-Jaa, hur har du haft det i höst då? Undrade Elinor.
-Det har väll vart som alla andra dagar, pissit värre! Svarade jag lite nedsatt.
-Jaha, vad tråkigt, vad var det som hände senast då?
-Det var nog när jag inte hade sovit på typ hela natten, och jag visste inte hur mycket klockan var, så jag gick in till mamma och sa att jag inte kunde sova.
-Jaha, vad hände sedan? Avbröt moster.
Hon sa att jag skulle lägga mig, sen kom hon in och drog av mig täcket och vrålade att hon hade begärt att få sova i 20min till, sen sa hon att jag skulle städa på mitt rum, sa jag och kollade in i den lilla buren.
-Det värkar inte kul, om du vill får du ringa mig på lovet så kan du bo hos mig, sa moster med len röst.
-Hjärna... Sa jag tyst.
-Vad ska hon heta, undrade hon plötsligt.
-Vem då?
-Ugglan såklart! 
-Jaha! Jag vet inte, hon är liten svart och ullig, det vanligaste namnet på svarta är nog sotis, och på vita är det nog vitnos eller snöboll... Snöboll! Det blir jätte bra!  Sa jag snabbt. 
-Ja det blir bra! Svarade hon högt.

När vi var framme klev vi ur bilen, det var kyligt,
-Kom! Sa Elinor och drog ur mina väskor ur bagagen, 
-Nu är vi framme!
-Här? Jag trodde det skulle vara lite mer... Du vet! Sa jag 
-Jaja! Kom nu bara, svarade hon glatt.

Vi tog en, jag vet inte riktigt vad det heter men jag gissar på en väskvagn, och gick vidare, 
-Här är det, sa Elinor och stälde sig bakom mig,
-Där? Sa jag förvånat och vände på vagnen, 
-Ja, där, sa hon och pekade på en tegel stolpe bakom mig,
-Följ bara efter!
-Ok! Svarade jag lungt, utan att ha en aning om vad hon skulle göra.
Och... Hon sprang rakt in i väggen, 
-Hjälp! Vad ska jag göra nu? Sa jag för mig skälv.  Mobilen ringde, jag tog upp den ur väskan.
-Hallå? Sa jag oförskämt,
-Hej gumman, kommer du? Svarade rösten i andra änden.
-Oookeerj… svarade jag, jag tog tag i vagnen och sprang mot stolpen och…
Helt plötsligt låg jag på marken med alla mina väskor liggande omkring mig.

Hur ska det gå för Charlie? Kommer hon komma in? 

I love you!
och din ff........