Verklighet [SV]
Forum > Fanfiction > Verklighet [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
Titel: Verklighet
Språk: Svenska Typ av text: Fanfiction Antal kapitel hittills: 4 Färdigskriven: Nej Draco hade aldrig varit samlad med så här många dödsätare förut, och ännu mindre Herren själv. Det var spänt och rätt tufft, men vad skulle han göra åt saken? Han hade ju inget att säga, och hans ord betydde inget för Herren ändå, så han gav upp mot sin vilja. Nu var de samlade, alla satt runt det avlånga bruna bordet i salen, brasan var tänd och röda nyanser toppade takhörnen. - Jag tror ni vet vad detta möte kommer att handla om, mina kära vänner. Orden studsade genom rummet, högt och tydligt, och alla slutade småprata och uppmärksammade sig istället på Herren. - Som ni vet, mycket väl, har vi fortfarande inte fått tag i Harry Potter, även om vi varit mycket nära flera gånger, det är en skam att vi misslyckats, men man ska inte ge upp, inte så lätt. Yaxley tittade på Dolohov och nickade instämmande, och de andra började kritisera varandras insatser, tillslut blev det smågnabb mellan dem alla runt om över bordet. Alla utom Lucius, Narcissa och Draco, som satt tysta med blickarna strängt ner i bordet. Bellatrix som satt vid sidan om sin syster, fumlade med huvudet som om hon känt obehag i nacken, och kunde inte slita blicken från Herren. - TYSTNAD! Alla tystnade omedelbart och återupptog sin uppmärksamma ställning. - Tyvärr måste jag säga det att vi inte kan inleda den riktiga diskussionen utan Snapparna, deras detaljer kommer att spela stor roll, vilket är bra att veta innan man gör något till en ofantligt stor sak. - Herre, vi kommer aldrig att påbörja mötet om vi ska vänta på dem, du vet att de har sina egna tidsscheman, och de visar ingen respekt med tanke på denna försening, ingen respekt mot dig alls Herre. Yaxley hade händerna hopknäppta på bordet och hans enorma ring skiftade rött i brasans ljus. - Seså Yaxley, låt dem ta tid, de kommer. Voldemort reste sin stav och beundrade den storartat medans han pratade. Lucius kände kallsvetten i pannan när han såg att Herren reste sin stav, och tittade snabbt bort, jämfört med Bellatrix som inte kunde slita ögonen från sin mästare. Inte heller Draco vågade möta Voldemorts röda ögon, så han satt och tittade ner i den blänkande bordsytan och såg sin egen spegelbild. Han kände sig verkligen meningslös, och gav en ängslig blick mot sin mor, som hon besvarade med en uppmuntrande min, och han kände hur hon la handen på hans. Det kändes tröstande, men i vilket fall hjälpte det faktiskt inte alls. 22 nov, 2010 20:43
Detta inlägg ändrades senast 2010-11-26 kl. 18:14
|
|
Borttagen
|
Tja, jag gör väl ett försök med en till, enjoy.
 22 nov, 2010 20:43 |
|
AGNES
Elev 
|
DEN ÄR SJUKT NAJZ!
Mirabilis ★ 22 nov, 2010 20:47 |
|
Borttagen
|
Uh, Danke Schön!
 22 nov, 2010 20:48 |
|
Salem
Lärare 
|
Superbra, vill ha mer (Y)
 
22 nov, 2010 21:10 |
|
Borttagen
|
Påväg (y) Har skrivlust så håller på
Och TACK !22 nov, 2010 21:31 |
|
parkinson123
Elev 
|
Den är ju bäst Tilda!!
Meeer ♥ "Jag visste ju att den skulle bli bra" _) ♥ 
23 nov, 2010 06:41 |
|
Borttagen
|
Men hahaha tack
Har ju redan del 2 klar, men den kommer inte än huuh ♥23 nov, 2010 15:52 |
|
parkinson123
Elev
|
-.-' Jag som hade längtat hem så för att läsa nästa del
 ♥ xD
23 nov, 2010 16:04 |
|
Borttagen
|
Del 2
Narcissa släppte Dracos hand hastigt när hon skrämdes av den stora smällen som skakade hela taket lätt, och det var hon inte ensam om, alla medlemmarna började vrida och vända på sig, vissa svor och andra såg rejält uppskrämda ut. Ljuset i salen började svacka och kristallkronan hade fått en lätt skakning och svajade fram och tillbaka, rätt sakta faktiskt. Nu hade de lugnat ner sig igen, när nästa smäll kom, denna kraftigare. Draco såg mycket mer ängslig ut nu och Lucius tittade upp mot taket och han mumlade något medans han fäste blicken på kristallkronan, som fortfarande svajade. Voldemort tittade mot den stora porten som ledde in i salen, och när Bellatrix såg att Voldemort fäst blicken på porten gjorde hon desamma. Tredje smällen kom, nu en rejäl smäll, och denna gång så släcktes ljuset och Voldemort vände sig mot Yaxley. - Vad löd mina ord, Yaxley? Yaxley öppnade munnen för att svara, då en hård smäll dämpade hans röst och porten till salen sprängdes upp. De små kristallerna i kronan slog mot varandra och gav ifrån sig ett knastrande ljud. Narcissa tittade upp mot kristallkronan och andades in i förskräckelse då den föll rakt mot marken och dammet yrde genom rummet. Draco hoppade till kraftigt och Lucius såg mycket besvärad ut. När den tjocka dimman av damm lagt sig så tittade alla medlemmar mot porten, som den också nyss varit hel. - Ah! Scabior, Grårygg och Concordia! Äntligen anländer ni, vi har tre platser sparade här åt er, kom och sitt! Voldemort slog med händerna förtjusat i en klapp och log. - Herre! Sa de alla på samma gång, och bugade. - Alltid denna trevlighet! Voldemort lät nöjd. - Jag får be om ursäkt för kristallkronan, jag lovar att jag ska fixa det åt dig Narcissa. Narcissa log stelt och flyttade blicken mot Lucius. - Nå? Voldemort tittade uppmärksammat på Snapparna. - Har ni snappat upp något spår? Grårygg andades häftigt med öppen mun, vilket störde Scabior, och han fnös mot Grårygg. - Ja, Herre, vi vet att Harry Potter kommer att förflyttas runt, på olika ställen, dagen då han fyllt sjutton, eftersom att spårmärket försvinner när man fyllt sjutton och anses vara ”myndig”. - Mycket bra, det är sådan information man vill ha, vart skall han förflyttas? Och av vilka? Medlemmarna och Voldemort tittade på dem. Draco fäste blicken i bordet igen. Hennes röst lät hes när hon pratade. - Ja, antagligen kommer han att klara sig själv, eller så får han hjälp hos någon han står nära, som de i Fenixordern. Medlemmarna skrattade och Dolohov skrek högt: - SJÄLV? Är grabben så dum att han tror att han klarar sig själv?! Efter hans hånfulla kommentar skrattade han högt. - Självfallet. Pojken har vett, han är inte dum, antagligen har han en plan bakom det hela, det kan vara vad som helst. Medans Scabior pratade tittade Concordia surt på Dolohov, och Scabior fortsatte. - Troligtvis kommer de att använda sig av flyttnycklar eller liknande, dock kan vi spåra dem. Voldemort fick fram ett muntert leende. - GUDOMLIGT! Han är bara en nypa ifrån mig. Draco tittade ner i bordet igen, han ville inte se Herrens leende, det skrämde honom. - Om vi snappar upp dem och tar med dem hit, så ska pojken få identifiera dem. Draco fick en klump i halsen, nu var det sådär igen. Allt skulle hänga på honom, det var alltid så. Narcissa mötte Lucius blick, och de både vände sig mot Draco, men lät blickarna glida iväg, sakta. - Men det är jag som ska döda honom, jag ska höra hans röst och möta hans blick, jag ska vara den sista han ser. Bellatrix hostade till och ställde sig upp. - Herre, jag ville bara säga att, om du vill ha lite hjälp med smutsskallarna, så ställer jag verkligen upp. Hon verkade lite ostadig, och Draco plågades av orden hon sa, och ännu mer av sättet hon sa det på. - Det låter fint Bella, jag ger det jobbet åt dig, fullkomligt. Bella fnittrade till, och såg mycket stolt ut. - Ja, förlåt för kristallkronan Narcissa, jag ska åtgärda det. Concordia lyfte staven och reparerade det hela på några sekunder, och lämnade sedan salen, för att lämna mötet ifred. 23 nov, 2010 16:11 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen