I don't believe you [SV]

Titel: I don't believe you [SV]
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 4
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivng: Rose Weasley går sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, tillsammans med sin bästa vän Anastasia Herrick. Året som skulle kunna bli hennes bästa på Hogwarts tar en plötslig vändning när Scorpius Malfoy börjar ge henne blickar. Alla vet vad Scorpius gör med sina tjejer, han leker lite med dem och krossar sedan deras hjärtan, som om de var det mest obetydliga i världen. Och han har ett ego som verkar vara större än självaste universum, han tar vad han vill och vet precis hur han ska få det. Rose som vägrar visa sig svag eller falla för honom, gör allt för att hålla sig borta från honom. Hon vet att om hon förälskar sig i honom, så är spelet förlorat. En fanfiction om kärlek, svek och krossade hjärtan, men också om vänskap och humor.

Nu var det dags för mig att göra en ny fanfiction, och jag började knåpa lite på denna och har nu bestämt mig för att lägga ut den. Jag kommer lägga upp första delen efter ungefär 3 kommentarer, och jag hoppas att ni gillar den, för jag gillar verkligen att skriva på den! ♥

Nu du, börja innan jag bankar skallen i en sten. Vill jätte gärna läsa.

I will be waiting for it...

Tack systäh, men minst två till måste kommentera, först då lägger jag upp del 1. :')

haha såg dig på anslags tavlan! men skit det var bra!
kör igång!!
__________<______<___________________
we miss you FOB♥

Hihih, det var nog nyanstreet som skrev det, eftersom att jag själv inte har skrivit på anslagstavlan idag. Men tack för att du visar ditt stöd och ska läsa!

(1 till läsare till, bara).

Låter bra! Jag skulle gärna vilja läsa...!

Det låter bra!
Jag vill gärna läsa den, så fortsätt!

Yay, nu finns det 4 som kan tänka sig att läsa min ff. Tack ska ni ha, och här får ni första delen! ♥

Del 1 - Rose Weasley

"Scorpius Malfoy tittar på dig igen", viskade Anastasia från Roses vänstra sida. Rose knuffade lätt till Anastasia med armbågen, klart att han inte gjorde. Men hon vågade ändå inte kolla efter, för om det var sant, var hon riktigt illa ute.
"Men Rose, han gör ju det", viskade Anastasia upphetsat, vilket resulterade med att de fick ilskna blickar från läraren.
"Äsch, ge dig. Även om han faktiskt kollade åt det här hållet så är det inte säkert att det var mig han kollade på, han kanske rättare sagt spanar in dig?", viskade Rose tillbaka. Hon pratade alltid mycket när hon var nervös, en irriterande ovana som hon hade. Anastasia himlade med ögonen.
"Dra inte in mig i det här."
Läraren avbröt sig mitt i en mening för att blänga på dem. Det var allmänt känt att han hatade när elever avbröt honom i sina föroläsningar.
"Weasley, Herrick", sa han varnande. "Kan ni vara tysta nu och koncentrera er på lektionen, eller ska jag få äran att omplacera er?"
"Nej proffessorn", svarade Rose och Anastasia i kör.
Han såg misstänksamt på dem men återgick sedan till sin föreläsning. Lektionen släpade sig fram, tio minuter gick, ytterligare tio... När det gått trettio minuter såg det ut som att Anastasia hade fått en snilleblixt, och hon log brett.
"Vad är det?", frågade Rose förvirrat, kanske lite för högt eftersom att läraren ännu en gång höjde blicken från boken för att blänga på dem. Anastasia blinkade åt henne och räckte sedan upp handen. Rose anade det värsta, men just när hon greppade tag i Anastasias arm för att få ner den från luften upptäckte läraren hennes uppsträckta arm och sade med hög röst: "Ja, Herrick?"
Anastasia lade en blond hårslinga till rätta bakom örat och sa: "Du har nog rätt, jag kan inte koncentrera mig på lektionen när jag sitter bredvid en så nära vän som Rose, du gör nog rätt i att omplacera oss."
Rose stönade högt, det var precis som hon hade befarat. Hon gav Anastasia en kylig blick och den besvarades med ett retsamt leende.
"Jag ska döda dig Anastasia, vänta du bara", mimade hon.
Läraren höjde ena ögonbrynet, men nickade sedan otåligt.
"Jaja, visst, visst. Malfoy, Herrick, var så vänliga att byta plats med varandra. Men inget mer såndant här gorm nu, låt oss nu koncentrera oss på lektionen."
Rose kunde inte låta bli att sucka, varför var Anastasia så grymt jobbig ibland? Med ett sista sött leende mot Rose, som besvarades med ännu en kylig blick, så slog hon sig ner bredvid Goyle. Rose såg inte ens upp när Scopius Malfoy slog sig ner bredvid henne. Hon spände käkarna och lade armarna i kors över bröstet.
"Weasley", sade Scorpius nonchalant. "Malfoy", spottade Rose fram. Åh ja, Anastasia var så död.

När lektionen äntligen led mot sitt slut, så skyndade Rose snabbt ut ur lektionssalen för att inte få något som helst tillfälle att prata med Malfoy eller så mycket som kasta en blick på honom. Hans yttre gjorde det svårt även för Rose att hata honom. Anastasia skyndade snabbt efter henne, fortfarande med ett sött leende på läpparna.
"Så, hur tycker du att det gick?", frågade hon nyfiket. Rose bara blängde på henne.
"Vad tror du? Jag kastade inte så mycket som en blick på honom." Anastasia kunde inte dölja sin besvikelse, utan suckade rakt ut.
"Men Rose...", klagade hon. "Jag håller fast vid mitt löfte Anastasia, du är död", sa Rose allvarligt. "Sten död, faktiskt." Hur mycket hon älskade söta, roliga, Anastasia, så var det inte mer än rätt att vara arg på henne just då.
"Till och med du måste erkänna att han ser bra ut", sa Anastasia oberört, som om Rose aldrig hade hotat henne. Rose suckade. "Nej...", sa hon dröjande. Anastasia höjde ena ögonbrynet och lade en hand på hennes axel. "Jag vet att du ljuger, kompis. Det vet jag alltid. Svara bara ärligt på frågan", envisades hon. Rose hade helst av allt bara velat gå därifrån utan att svara, men visste att Anastasia bara skulle tolka det som att hon älskade honom av hela sitt hjärta eller något. Hon skakade av sig Anastasias hand.
"Ja, han ser väl bra ut. Nöjd? Men det förändrar ingenting, han är fortfarande en falsk..." Hon avbröt sig mitt i meningen när Malfoy tillsammans med några av sina Slytherin vänner passerade dem. Hon kunde nästan känna av Anastasias breda leende, trots att hon inte tittade på henne. Det var svårt att låta bli att följa den perfekta, blonda Scorpius Malfoy med blicken, men på något vis så lyckades Rose. Hon harklade sig och fortsatte att gå med Anastasia hack i häl.

Super bra! Du bara måste fortsätta med den. ♥

Lite mer kommentarer, så lägger jag upp del 2.