Ett gott skratt förlänger livet!

NAMN: ett gott skratt förlänger livet
SPRÅK: svenska
RATING: kan finnas svordomar o annat så PG
KAPITEL: 1
KLAR: nej..

Alltså det här blir en aning annorlunda ff, jag har tagit delar av böckerna och ändrat alla kommentarer och annat så att det blir humoristiskt istället, men de kommer inte i ordning som i boken, det kommer lite som det kommer... hoppas det duger! enjoy ->


Harry Potter och den flammande bägaren, då Voldemort blir till liv

Harry Potter och Cedric Diggory hade just kommit fram till kyrkogården med hjälp av trekamps-pokalen som även var en flyttnyckel. Harry ställde sig omtumlat upp och tittade mot pokalen.
"Det var en flyttnyckel."sade han allvarligt. Cedric kröp fram till den och beskådade den.
"Coolt."sade han och även han ställde sig upp. "Mysko, bäst att ta fram staven."
"Japp."svarade Harry och fumlade fram staven ur rocken. Plötsligt dök en hukad skepnad fram bakom skuggorna, skepnaden bar på något i en ställning som man brukade bära barn på.
Plötsligt kände Harry hur smärtan gick igenom hans ärr, så ont hade det aldrig gjort förut.
"Harry, är du okej?"frågade Cedric oroligt. Harry svarade inte, han hade fallit ner på knä av smärta.
"Döda den andra pojken."väste saken från byltet i skepnadens famn. Nu såg Harry att skepnaden var Slingersvans.
"Ni."muttrade Harry och ställde sig upp fast det brände i ärret. "Du dödade mina föräldrar! Eller inte bokstavligen men... du förådde dem."
"Ja, något problem med det?"snäste slingersvans och höjde sin trollstav. "Öh...mästare vad hette den där trollformen nu igen?"
"Verkligen? Ditt pucko!"väste rösten från byltet.
"Jaha!"sade Slingersvans och pekade med trollstaven mot Cedric som stod beredd. "Ditt Pucko!"
Ingenting hände, hade verkligen den dumme Slingersvans trott att den dödande förbannelsen hade varit Ditt Pucko. Han var verkligen dum. Harry suckade, plötsligt blev han sugen på varm choklad, men sköt sedan bort tanken igen.
”Kan vi fortsätta? Alltså det är meningen att vi ska gå efter manuset, Slingersvans.”sade Cedric otåligt. Slingersvans tog upp ett papper som han hade i fickan, men tappade på samma gång byltet så att en ful blek figur visades.
”Oj förlåt, mästare.”sade Slingersvans. ”Aha! Avada Kedavra!” ett grönt sken lystes upp och träffade en sten bakom Cedric. Figuren i byltet skrek av ilska.
”Jag ska döda dig Slingersvans!”skrek figuren. Slingersvans hoppade högt och satte tungan mellan tänderna och siktade rätt den här gången. Besvärjelsen träffade Cedric i bröstet så att han flög några meter och landade på marken helt orörlig.
”Det där var ju onödigt, Peter.”utbrast Harry. Figuren i byltet skrattade oskefullt, eller försökte men fick istället ett plötsligt hostanfall.
”Fort, ditt pucko. Ge mig min hostmedicin!”skrek figuren och Slingersvans fumlade med en flaska som han hade i handen. Han gav den till figuren som genast svalde hela burken. Harry rynkade förundrat pannan, vilka idioter.
”Öh...om ni uräktar så har jag en tävling att vinna.”sade Harry och vände sig om. Men Slingersvans hade fattat tag i sin trollstav och pekat med den på pojken så att Harry blev fast framför en stenfigur.
”Bra Slingersvans, se till att han hålls där.”väste figuren otåligt.
”Ööh?”sade Slingersvans dumt. Harry hade redan försvunnit bakom stenfiguren.
”Nänänänänääänä!”skrek Harry bakom den som en treåring. Han retades bara med Slingersvans som började böla.
”Seså Slingersvans, ta honom.”tröstade figuren. Slingersvans lyckades att knyta fast Harry i statyn den här gången. ”Bra, lägg mig nu i grytan.”
Slingersvans gjorde som han blev befalld och lade sedan ett ben från Voldemorts fars grav i grytan, sin vänstra hand och blod av Harry. Det började trevligt bubbla i grytan och Harry slickade sig om munnen, han var verkligen hungrig. De fick knappt mat där som han jobbade.
Cedric ställde sig plötsligt upp och skakade på sig. Han mumlade något om att han hatade att bli smutsig och torkade av sig den värsta lorten. Vid det laget hade redan figuren i grytan blivit till en lång, blek man utan näsa.
Cedric gick fram och lutade sig mot statyn där Harry satt fast.
”Han är verkligen ful.”konstaterade Cedric. Harry nickade och förstod sedan att Cedric var vid liv.
”Du lever!”utbrast Harry och Cedric ryckte på axlarna.
”Jag vet att det inte stod så i manuset, men jag gillar verkligen inte att bli smutsig.”svarade Cedric och ruskade om sitt gyllenebruna hår. Harry nickade, det gjorde inte han heller för den delen. Men han satt ju fast i statyn och kunde inte röra sig.
Sedan plötsligt stod självaste Lord Voldemort framför dem med ett elakt grin i ansiktet. Han hade gett Slingersvans en ny hand och nu satt han och vaggade fram och tillbaka med handen tryckt mot bröstet.
”Harry Potter och...öh...du ska vara död vid det här laget.”sade Voldermort då han hade kommit fram till Harry och Cedric.
”Jag vet det, men det är så smutsigt och...”förklarade Cedric men backade undan då Voldermort höjde sin vita stav.
”Avada Kedavra.”sade han och ingenting hände. Staven gav ifrån sig ett litet ´fjutt´och gav sedan upp. Voldemort stirrade förkrossat på den. ”Fan också. Nu behöver jag ju en annan stav.”
”Och en annan näsa också för den delen om du frågar mig.”sade Cedric. Voldemorts röda ögon vändes ilsket mot honom. ”Jag förstår.” Cedric gick och lade sig på marken igen med samma uttyckslösa min.
Voldemort skrattade ondskefullt igen, men började precis som förra gången hosta igen.
”Har du besvär med lungorna?”frågade Harry. Voldemort nickade.
”Ja, jag borde inte ha rökt förra gången jag var helad.”svarade Voldemort med en suck. Harry nick-ade förstående. ”Kan jag låna din stav, så vi kan gå undan med det här. Jag har tid hos frisören.”
”Absolut.”svarade Harry och räckte fram sin bruna stav och gav den till Voldemort. ”Du borde kanske ta en manikyr till dina naglar på samma gång.”
Voldemort tittade ner på sina naglar, de var säkert fem centimeter långa. Plötsligt började Voldemort gråta och Harry förstod att han hade förolämpat Voldemort.
”Förlåt om jag förolämpade dig, Voldy.”ursäktade sig Harry.
”Ni baara mobbar mig! Jag blir alltid mobbad, ingen tycker om mig! Förästen så var långa naglar mode på min tid.”svarade Voldemort ilsket och riktade staven mot ett märke som fanns på hans handled. Massor av dödätare dök upp bakom honom. Alla bar masker.
”Mina kära undersåtar.”sade Voldemort glatt och hoppade upp och ner av spänning. ”Trevligt att träffas igen, tyvärr blir det inget te idag, Lucius.”
”Skit också.”sade en av dödsätarna, han hade en vid servett om nacken. Harry rynkade pannan, tebjudning?
”Herre! Vad jag har saknat er!”utbrast en kvinnodödsätare, hon slet av sig masken och sprang fram för att krama Voldemort.
”Seså Bellatrix. Jag har bråttom.”svarade Voldemort. Nu hade alla dödätarna tagit av sig sina masker.
”SNAPE!”utbrast Harry från sin plats bakom Voldemort som suckade.
”Kan du vara tyst?”väste han i örat på Harry.
”Men det är ju min lärare i trolldryckskonst! Hej Snape!”skrek Harry till en svarthårig man, han tittade sig omkring efter hjälp. Men alla stod bara allvalrigt och stirrade på Harry.
”Käft nu Pottan...jag menar Potter, Potter.”sade Voldemort. ”Ja, låt oss nu återgå till...”
”Voldy, vad har hänt med din näsa?”frågade en av dödätarna som hette Crabbe, som var Draco Malfoys väns pappa.
”Jag ska och operara mig om två timmar, Crabbe. Så jag har en tid att passa. Kan ni vara tysta nu?” skrek Voldemort och alla tystnade direkt förutom Harry.
”Vad är det nu då Pottan?”frågade Voldemort.
”Jag kom just på att du heter Tom, som i Tom och Jerry. Har du sett på det. Tom, alltså katten är väldigt dum och...”berättade Harry upphätsat men teg då han såg att det sköts blixtar ur Voldemorts ögon.
”Nej, jag har varit halvdöd i tretton år din idiot! Jag har inte hunnit titta på teve, jag har försökt klura ut hur jag ska lyckas döda dig!”röt Voldemort.
”Jag har sett på Tom och Jerry, Harry. Tom, katten, springer alltid in i alla väggar och lyckas aldrig äta upp listiga Jerry. Jag kom just på att det är ungefär som det här, Voldy. Du försöker döda Harry men han slinker alltid undan medan du får stryk.”sade Snape glatt. Voldy drog på munnen och mumlade sedan något om att han borde skaffa en teve. Harry nickade och sedan fortsatte de efter manuset.
”Som sagt, här är Barry Pottan. Nej just det Harry Potter. Så hette du. Ursäkta... Ja alltså Harry Potter är min unge vän här, eller jag menar ovän. Äsch skit också.”fumlade Voldemort och var tvungen att sätta sig ner men Harry stav mot pannan.
”Akta staven, den var dyr.”varnade Harry Voldemort.
”Jag köper en ny om den går sönder.”muttrade Voldemort och lät banden som höll fast Harry falla av honom. Harry steg ner från statyn, tog emot sin trollstav av Voldemort och ställde sig tio meter ifrån honom, precis som det stod i manuset. Sedan drog Voldemort fram sin stav igen och vände på den i handen.
”AHA! Den saknar batterier. Bellatrix, har du batterier?”frågade Voldemort av den långhåriga damen som hade kramat om Voldy förut.
”Ja mästare.”svarade Bellatrix och gav två stora batterier åt honom som han stoppade in i trollsta-ven.
”Sådär. Nu kan vi slåss Pottan, Potter menar jag.”sade Voldy och riktade staven emot Harry som riktade sin stav mot Voldy.
”Skynda er, mina ben domnar här borta!”skrek Cedric. Han hade satt sig upp och rörde besvärat på sina ben. Harry rynkade pannan.
”Visst, okej Potter.”sade Voldy. En grön blixt kom från Voldys stav och en röd från Harrys. De träffades i mitten och ett fasansfullt ljus uppenbarade sig.
”På honom bara Voldy!”ropade Bellatrix från sidan av Voldemort. Hon hoppade upp och ner av spänning. Harry släppte taget om besvärjelsen och skyndade sig fram till pokalen.
”Ses senare Voldy, hoppas du fått ordning på näsan tills nästa gång!”skrek Harry innan han försvann med flyttnyckeln.
”Han glömde mig.”muttrade Cedric, då kom Harry tillbaka, log ursäktande mot dödsätarna och Voldy innan han försvann med Cedric igen.
”Jaha, det var det. Nu tar jag en bulle.”sade Voldemort och transvererade sig bort.
”Där gick han.”muttrade Bellatrix och försvann hon också. Slingersvans kramade fortfarande om handen.
”Resten kommer hem till mig, jag tror Tom och Jerry börjar om tio minuter.”