Av hela mitt hjärta.

Titel: Av hela mitt hjärta.
Språk: Svenska.
Beskrivning: Olivia Alpha och Cilla Black är så olika man bara kan bli. Cilla är en Slytherinare som är omåttligt populär, medans Olivia är en blyg Gryffindorare som aldrig riktigt passar in någonstans. När dessa två tjejer möts trotsar de alla regler för att få vara tillsammans.

Ska jag skriva?

Ja gör det Bevakar

tänkte även på att Olivia är blyg, och är i Gryffindor? Men ja, hon kanske visar sig vara väldigt modig ändå ? ;P

Aaa, det var det jag tänkte

Kapitel 1.
Olivia:
Jag var nervös, riktigt nervös. Sådär nervös så att det både pirrar och gör ont i magen på samma gång. Det stora röda tåget stod framför mig som ett berg och jag kollade bort mot tegelväggen där jag lämnat mina föräldrar och mitt vanliga liv bakom mig. Jag drog ett djupt andetag och klev in i det väldiga tåget. Så fort jag kommit in kände jag mig en smula lugnare. Det ekade av skratt och prat i kupeérna och det var varmt och mysigt. Jag gick längre bak, men kunde inte hitta någon ledig kupeé, så jag knackade försiktigt på i en där det satt fem flickor som måste vara i ungefär femtonårs åldern. De hade röda och guld randiga sjalar runt halsarna och pratade glatt med varandra. När jag öppnade dörren så tystnade de och såg intresserat på mig.
- Hej, sa jag blygt och tittade ner på mina svarta skor.
- Hej, svarade en tjej med långt guldbrunt hår uppsatt i en hästsvans i nacken.
- Kan jag sitta här? undrade jag. Det fanns inga lediga kupeér.
- Javisst, sa hon glatt. Här du kan sitta brevid mig.
- Tack, mumlade jag tyst och slog mig ner.
- Är du första årselev? undrade en mörkhyad flicka med långt korpsvart hår. Förresten, jag heter Louie.
- Ja, svarade jag och kände mig lite gladare.
De presenterade sig en efter en och verkade riktigt glada att jag kommit. De berättade för mig om Hogwarts och jag blev riktigt intresserad av deras historier. Efter några timmar sa en av dem:
- Nä, nu måste vi väl ta och byta om, om vi ska hinna. Ett tag senare, när tåget stannat, vinkade de adjö och förklarade vilken väg jag skulle gå. Där såg jag en jättelik man som vinkade till sig mig och pekade på båtarna. Jag satte mig i en ledig båt, men fick dela den med en kille som verkade vara i min ålder. Vi pratade inte, men jag tittade farsinerat på det stora slottet som tornade upp sig framör oss.

Verkar den bra?

Jättebra

Kapitel 2.
Cilla:

Resan till Hogwarts hade varit underbar. Jag hade träffat några tjejer i min egen ålder som jag suttit på tåget med. Vi hade pratat och skrattat och haft allmänt trevligt. Väl inne i slottet kände jag mig nervöst. Jag vände mig om och viskade tyst med Sara, Rose, Ellie och Ann. Vi kom alla ifrån renblodiga familjer och hoppades att hamna i Slytherin. Jag drog några djupa andetag och vände mig sedan framåt igen. Proffessor Mcgonagall visade oss in i stora salen och placerade oss i ett led. På en pall satt en gammal och sliten trollkarlshatt som jag genast kände igen som sorteringshatten. Det första namnet Mcgonagall ropade upp var:
- Alpha, Olivia!
Och en liten flicka med råttfärgat hår snubblade fram. En rodnad spred sig på kinderna när hon satte på sig hatten. Efter en stund ropade den:
- GRYFFINDOR!
Och ett jubel bröt ut vid ett bord som jag antog måste vara Gryffindorarnas. Efter en stund ropade Mcgonagall:
- Black, Cilla!
Jag klev modigt fram och hörde att mina vänners viskande tystnat. Jag satte hatten på huvudet och drog djupt efter andan när jag hörde en annan röst an min egen, i mitt huvud säga:
”Jag vet var vi ska placera dig!”
Och sedan ropade den:
- SLYTHERIN!
Jag kände en lycka sprida sig i kroppen och jag gick mot de jublande Slytherinarna. Efter ett tag hade alla mina vänner sorteras till Slytherin och vi tog för oss av maten som dykit upp på de tidigare blänkande tomma faten. Vi åt tills maten försvunnit och det var dags att följa prefekterna till våra sovsalar. På vägen till fängelsehålorna passerade vi gruppen med gryffindorare och jag kastade en nyfiken blick åt deras håll. Jag fick nästan genast syn på Olivia som pratade blygt med en annan flicka i årskursen. Hon gav mig en blick och rodnade djupt när hon såg intensiteten i den. Jag följde henne med blicken ett tag sedan hon tittat bort och vände mig sedan till mina vänner.

Den är jättebra, fortsätt skriv!♥"bevakar"

Tack så mycket!
Kapitel 3.
Olivia:

Jag låg i min säng och tänkte på dagen som varit. Det hade varit en lång dag, men jag var nöjd ändå. Och imorgon började lektionerna. Det pirrade till i magen av förväntning när jag tänkte på det. Jag kollade på schemat vi hade fått, och såg att vi hade Förvandlingskonst kl 9:00. Det skulle bli spännande att få läsa i läroböckerna, och jag hade bestämt mig för att gå till biblioteket på lunchrasten för att se om jag kunde hitta några intressanta böcker, eftersom jag aldrig öppnat en trollkarlsbok, utom läroböckerna. Jag hade noggrant läs igenom En nybörjar guide i förvandlingskonster av Emeric Switch, och jag hade börjat läsa lite grann ur Fantastiska vidunder och var man hittar dem av Newt Scamander. Jag var ytterst intresserad av drakar och tänkte se om jag hittade en bok om dem. Jag tänkte tillbaka på när Slyherinarna passerat oss, och den där underliga flickan med det vackra håret tittat på mig. Hon verkade vara riktigt populär, och jag kände ett styng av avundsjuka, eftersom hon var raka motsattsen till den jag var. Men tankarna vandrade tillslut vidare och jag gled sakta in i en djup och drömlös sömn.

Nästa morgon vaknade jag av att Sally, en flicka jag pratat med igår, ruskade om mig och sa:
-Det är nog bäst att du klär på dig om du vill hinna äta frukost innan vi börjar.
Jag kollade på klockan och såg att den var kvart över åtta. Sally skyndade ut genom dörren utan att vänta på mig.
-Skit också! Ylade jag och drog snabbt på mig ett par jeans och en tröja innan jag drog igenom mitt tjorviga hår med en gammal borste.
Sedan skyndade jag mig ner mot stora salen med väskan fullproppad av böcker på axeln. Jag slängde i mig lite ägg och omelett innan jag skyndade vidare mot Förvandlingskonsten. Jag kom fram i sista minuten, drog ut en stol och satte mig vid en ledig bänk. Ungefär tre minuter senare anlände proffessor Mcgonagall.
-Jaha, barn. Jag är alltså er lärare i Förvandlignskonst. Ni ska veta att jag inte tål något slamsande på mina lektioner.
Hela lektionen tränade vi på att förvandla nålar till tändstickor. I slutet av lektionen gick hon runt och kollade på vårat arbete. När hon kom till min bänk log hon förvånat och sa:
-Nämen kolla på miss Alphas arbete! Alla rusade till min bänk och jag rodnade. Min nål hade fått en ljus träfärg istället för den vanliga silvergrå och den kändes lite sträv och kantig.
-Fem poäng till Gryffindor! Sa proffessor Mcgonagall och gav mig ett snett leénde. Seså barn, plocka ihop era saker nu och ge er av till nästa lektion!

Jättebra!

Tack!

Kapitel 4.
Cilla:

Jag suckade irriterat. Det hade gått riktigt dåligt på lektionen i örtlära som vi hade haft med Hufflepuffarna. Det hade inte alls gått som jag tänkt mig eftersom en växt hade bitit mig i fingret så att jag började blöda. Mina vänner hade gått i förväg medans jag fick gå till sjukhusflygeln för att lägga och såret. Nu var jag på väg till vårt uppehållsrum för att hämta mina böcker till Försvar mot svartkonster. Plötsligt så gick jag rätt in i någon. Hon tappade balansen och jag han just fånga upp henne innan hon ramlade på golvet. Böckerna ramlade i golvet och hon vände sig emot mig och började mumla fram en ursäkt. Då såg jag att det var Olivia.
-Tack. Mumlade hon.
-Ingen orsak, svarade jag och hjälpte henne att plocka upp böckerna.
-Här! Sa jag och räckte henne dem.
-Tack så mycket, sa hon och gav mig ett försiktigt leénde.
Jag log tillbaka och vi började gå åt varsitt håll. Jag skyndade mig ner till sällskapsrummet som låg nere i fängelsehålorna och hämtade böckerna innan jag rusade ikapp mina vänner som var på väg till Trolldryckskonst.
-Vart har du varit? Undrade Ann.
-Vilken tid du tog! Sa Emma och himlade med ögonen.
-Jag glömde mina böcker, mumlade jag.
Jag gick tyst hela vägen medans de pratade med varann.
-Vad är det med dig, Cilla? Frågade Lillian mig.
-Äh, ingenting, har bara lite ont i huvudet, men det är ingen fara! Sa jag snabbt.
Hon gav mig en undrande blick, men sade inget mer. När vi kom in i klassrummet glodde en svarthårig lång man på oss och sa:
-Ni är försenade flickor!
-Förlåt, proffessorn, sa jag snabbt. Men jag glömde mina böcker och mina vänner väntade på mig. Vilket inte var riktigt sant men han såg blidkad ut.
-Nåja, alla gör misstag, se bara till att inte göra om det.
-Nej, vi lovar, proffessorn, sa vi med en mun.
-Bra, sätt er vid era platser och slå upp sida 8.

Den var ju jättebra!!!!!!!!!!!!! *bevakar*