Vad döden gör mot oss

Titel: Vad döden gör mot oss
Författare: Jag (Luna 1)
Språk: Svenska
Kapitel: 1 (Än så länge)
Rating: Alla kan läsa den om den inte har något problem med lite sorg.

NOTE:
Jag kommer bara börja direkt på kapitel 1 om ni inte misstycker. Det är tyvärr filmens version, I’m sorry people. Updatera sidan för att se bättre. Handlar om George hur han tar Freds död, hur alla tar allas död.
Den handlar om hur vad döden gör mot oss.

Kapitel 1, Vad aldrig skulle hända


Kriget var i full gång men inte lika mycket som i början. Jag hade blivit skadad, men inget allvarligt. Man hörde skrik, gråt, rop överallt, det var en paus och alla letade efter deras familjer, vänner. Jag sprang runt tills jag sprang in i stora salen. Mamma och några andra var där knäböjandes och gråtandes. Jag tänkte vända om för att jag inte ville se, men nyfikenhet tog över. Jag gick lite närmare. Dem flesta i familjen Weasley var där utom Fred och Bill. Jag frös till. Tänk om det var Bill som låg där. Men den teorin motverkades när Bills huvud kom upp. Han hade visst varit bakom.. liket? Jag började gå närmare. Mamma vände sig om. Hennes ögon var rödsvullna och hon snörvlade.
”"Nej, Georgie.. titta inte”" bad hon och torkade sina kinder med sin hand. Jag brydde mig inte och trängde mig fram. Jag såg först det röda håret. Sedan såg jag, honom. Jag stirrade på kroppen innan jag snabbt knäböjde själv och puttade bort alla i min väg.
”"Fred, hur mår du? Är du skadad?”" mumlade jag och tittade på honom. Hans ögon var slutna och kroppen stilla.
”Freddie, kom igen nu du skrämmer mig” mumlade jag. Mamma snörvlade till. Det var allt som behövdes för mig att förstå. Jag nekade i tysthet och började röra Freds ansikte för att se någon reaktion.
”"Kom igen, Freddie, när du ligger där skulle folk kunna tro att du är..”" sa jag innan jag slutade. Jag rörde vid hans ansikte för en reaktion. När inget hände började en sakta tår falla ner från min kind. Det här var omöjligt. Jag kunde nästan se Fred öppna sina ögon le sitt leende och skratta åt mig. Säga att han allt fick mig där och krama mig. Sedan skulle han torka bort blodet han hade i ansiktet med sin tröjärm och säga på sitt eget lilla vis: ”Förlåt, jag hade inte tid att fräscha upp mig”. Men det hände aldrig. Fred öppnade aldrig sina ögon och log mot mig. Han skrattade inte eller kramade mig. Han bara låg där. Han tittade inte ens på mig.
Han bara.. låg där. Detta skulle aldrig hända. Detta skulle inte ha hänt. Det kom in två andra kroppar men dem fanns inte för mig. Det enda som fanns där var Fred och jag. Jag och min Fred. Men Fred pratade inte med mig, han tittade inte på mig. Jag böjde mig över honom.

”"Freddie?”" mumlade jag med bruten stämma och smekte hans ansikte.
”"Det här är inte sant, jag drömmer eller hur?”" mumlade jag och tårar forsade ner från mitt ansikte.
”"Det här är min dröm, eller hur?"” sa jag och fixade till hans hår. Jag vände mig om till dem andra.
”"VÄCK MIG!”" skrek jag med bruten stämma och tårarna forsade. Alla grät och ville springa fram och krama mig men kropparna bredvid tog deras uppmärksamhet. Jag böjde mig över Fred igen.
”Kom igen, Freddie, väck mig” mumlade jag och smekte hans kind. ”Väck mig” mumlade jag och blundade.
Men ingen väckte mig.
Vad var det här för sjuk dröm? Varför kan jag inte vakna? Var tankarna som flög i mitt huvud. Pappa kom och lade en hand på min axel.
"”Fred kan inte väcka dig, George. Det här är ingen dröm"” sa han med lite bruten stämma. Jag tittade upp på honom. Han log inte och hans ögon var röda och han skulle fallit i gråt när som helst. Jag vände mig mot Fred och viskade hans namn om och om igen. Min Freddie var död.
"Freddie" sa jag högt och smekte hans kind. Jag kramade om honom och lade honom i min famn.
"Min Freddie.." mumlade jag och kysste hans panna och lät mina tårar smeka hans bleka ansikte. Mamma omfamnade mig men jag brydde mig inte.

Min Fred var död. Mitt liv var över.


Gilla?

Sorjligt och bra! Bevakar

( sorry för min usla stavning )

jättebra!! vill gärna ha mer!

Tack! JAg ska skriva snart!

Lunis! Vad du än säger:::::: DENNA FF ÄGER, än så länge xDDD

Super! Mer, mer, mer! c:

Tack tack! ♥

Grymt bra! *bevakar*

När ska du lägga upp nästan? :]]

Förhoppningsvis när det är klart!