Evaleinée Dropstone [SV] [PG]

Titel: Evaleinée Dropstone [SV] [PG]
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction/med egna karaktärer förutom lärarna.
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Evaleinée Dropstone ska börja sitt fjärde år på Hogwarts, hittills har hon inte vant sig ännu - trots att det alltid är samma personer hon är med, samma måltider och samma lärare. Men kommer hon att få chansen att vänja sig? Efter den nya, mystiska personen som vägrar säga något om sig själv - som hon lär känna, kommer allt förbli som vanligt?

Ska jag börja? c:

Kör på

Kapitel 1.
~En flicka som ropade

”Evé?” hördes en munter röst utanför Evaleinées
dörr.
Evaleinée reste sig genast upp från sängen
och virade morronrocken runt sig, såg sig i
spegeln och rättade till snedluggen.
”Ja?” svarade Evaleinée undrande och gick
fram mot dörren för att öppna den, men hann
inte för personen som nyss tilltalat henne
hade redan slagit upp den mitt framför henne.
”Hej!” Evaleinée granskade personen; gråa
lysande smala ögon, bred platt näsa – beigefärgad
hy, mörkbrunt axellångt hår och munnen log
brett mot henne. Evaleinée kände inte igen henne
från tidigare, eller ens hört talas om henne.
”Jag är din nya rumskamrat, Selma Hopkine.” log
Selma mot Evaleinée som tveksamt log tillbaka och höjde
ena handen som hälsning, ”jag förstår ifall du är
förvånad, men blev du inte förvarnad av någon?”
Selma Hopkines leende bleknade medan Evaleinée
försökte komma på vad hon skulle säga.
”Jag... har nog glömt det, jag slog i huvudet när
jag var liten och glömmer lätt saker, förstår du.”
Evaleinée kämpade hårt för att hålla masken.
”Jaha. Det förklarar saken, hur många år är du?”
Selma log återigen brett och räckte fram handen,
skakade om Evaleinées hand och ställde ner sin
väska på golvet.
Något Evaleinée inte noterat var den ena smilgropen
i högra kinden som Selma fick när hon log, hon
noterade inte heller dem annorlunda kläderna hon bar.

jättebra ♥

Tack!!
Skriver mer imorgon.

Jättebra! Längtar tills mer kommer :]]

”Jag är snart fjorton år.” svarade Evaleinée
utan vidare intresse och la sig ner på
sängen.
Selma var mycket kort, noterade hon när
hon jämförde sig själv med Selma.
Evaleinée hade alltid sett sig själv som
mycket kort när hon bara var 163,6
centimeter lång – men Selma måste
vara max 1,45 centimeter.
Evaleinée såg hur rodnaden spreds sig
över Selmas annars beiga ansikte, som
nu skiftade i rosa.
”Jag är bara elva år.” Selma såg ner i
marken och fortsatte med det när hon
bäddade sängen.
Evaleinée orkade inte bry sig mer om
Selma utan la sig ner på sängen och kröp
ner under täcket, somnade genast om.

Evaleinée vaknade av Selmas låga
snyftningar från sängen bredvid, orkade
hon bry sig om att trösta någon liten
elvaåring? Hon la märke till att Selma
packat upp redan, och gjort i ordning
allting och slängde därför en blick mot
klockan.
13.45.
Selma hickade till och Evaleinée satte sig
upp i sängen.
”Okej. Vad är det?” suckade hon uppgivet
och såg mot Selma, som grävt ner huvudet
i kudden.

Super! jag vill ha meeeer :-]

Haha tack. ^^ Men jag har inte skrivit så långt i word, så nu blir det mer imorgon.

Näh nuu < 3