Snälla bli min (SV )

Titel: Snälla bli min
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: Ett kapitel. Kommer inte bli mer en ett kapitel.
Färdigskriven: Ja
Rating: PG-13
Beskrivning: Hermione och George blev tillsammans under Hermiones 5 år. Dom var ett lyckligt par. Men deras förhållande blev hemligt. Dom ville inte att för många skulle veta och dom ville spesielt inte att Rons hjärta skulle krossas.
Men under kriget så kysser Ron Hermione och George och Hermiones förhållande faller ihop.

Varnigar:
Berättelsen är ganska deprimerande. När jag sa till min pappa att läsa igen den så började han gråta.. Ja... Fred dör aldrig. Ialla fall... Annars så finns det nog inga större varnigar.. Men juste! När du läser, lyssna på Veronica Maggios låt, Snälla bli min. Berättelsen går egentligen ut på låten. Det som är i fett text är från låten.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut

" George? " viskade Hermione till den rödhåriga mannen som hade vänt huvudet från henne.
Hennes tårar var nära, hon var på väg att bryta ihop. Mannen hon älskade avskydde henne. På grund av Ron. Hon hade försökt prata med Geroge efter krigen, men han hade ignorerat henne. När hon hade klampat in i hans lägenhet så hade han också ignorerat henne. Hur mycket som hon en sa, vägrade han lyssna. Hermione öppnade munnen, fast inga ord kom ut. Stora tårar bildades i hennes ögon när hon tittade in i hans bakhuvud.

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
Det var han som ville kyssa mig

George stirrade envist in i väggen. Han kunde höra hennes dova snyftnigar, hur hon satt sej brevid han, hur hon lyfte hennes hand och satte den på hans axel, hur hon viskade hans namn.
" George? George? Geroge, snälla. Lyssna. Det var aldrig någoting mellan mej och Ron. Snälla. " viskade Hermione och bet sej själv i läppen.
Hon fösökte att inte börja gråta. Hon försökte inte bryta ihop. Men hon skulle börja gråta, och det var snart.
" Ingenting? Hur kan du? Du kysste honom. Min lillebror. Hur skulle jag kunna lita på nångon sån? " viskade George tyst.
Flera tårar strömmade ner för Hermiones kinder, hon hade försökt säga detta till honom, hur många gånger som helst.
" George, det var han som kysste mej." viskade Hermione hest och stirrade på George huvud som hade vänt sej mott henne.

Du tar bort min hand från din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?

George tog bort Hermiones hand från sin axel och gick bort. Han försökte så gott som möjligt ignorera hennes ögon som stirrade i hans rygg, han fick inte vända sej om. Hon hade varit med Ron bakom hans rygg. Han hade trott att dom skulle vara lyckliga i alla sina dagar, som skulle gifta sej, få två rödhåriga barn, bli gamla tillsamans. Men då hade hon kysst Ron. Eller enligt hennes mennig, Ron kysste henne. Hon kunde ialla fall knuffat undan han och... Men nej då! Hon hade låtit sej kyssas, till och med kysst tillbaka!
Hermione hasade ut sej till halen. Hon stirrade in i sin egen spegelbild. Hennes rödsprängda ögon stirrade tillbaks på henne. Hon fattade, ingen så otrolig som George skulle aldrig villja ha en bokmal med stora kanin tänder och stora fula röda ögon, men var det verkligen slut? Kunde dom ens vara vänner?

Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter nåt att säga som kan ändra allt
Något mer än det jag redan sagt

Hon drog på sej sina röda gympa skor. Hon knöt dom hårt, så hårt så dom gjorde ont på hennes fötter. Hon skulle få blåmärken. Men Hermione ignorerade smärtan och gick tillbaka till hans ( och Freds ) vardagsrum . George stod fortfarande i köket och stirrade ut genom fönstret, försöker ignorera henne. Hermione hasade sej upp för trappan, till Georges sovrum. Hans stora säng stirrade på henne. Hur många nätter hade hon inte tillbringat där och gråtit i George armar tills det inte fanns några tårar kvar? Hur många gånger hade hon vaknat upp där och lysnat på hans mjuka andetag? Hur många gånger hade hon inte haft kuddkrig med han, så att fjädrarna ur hans kudar flög runt i hella rummet? Hermione satt sej ner i sängen och försökte komma på vad hon skulle säga, hur skulle hon förklara sin kärlek?
" Du ska gå hem, innan lilla fina Ronnie undrar var Mione har tagit vägen. " viskade George som hade kommit in i hans rum.
Hermione öppnade munnen för att säga något som skulle ändra allt, göra allt rätt. Få dom tillsamans. Men hon kunde inte få ut något genom munen. Hon reste sej upp och stirrade på George.
" Jag har alltid älskat dej, George. Det kommer jag alltid göra. Vad som en händer. " viskade Hermione och lämnade en George med en öppen mun.

The End

Hoppas du gillade det. Jag gillade i alla fall att skriva den. Kritik kan gärna sägas.

- Amanda

ok.

Oki

Bra! Vad duktig du är!

Tack.

Jättebra! Men det var Hermoine som kysste Ron.. Men det var jättebra! Varför inte skriva mer? :o

Jag gillar mer att Hermione bara skulle krama Ron, men Ron kysste henne. Tyckte det räckte så långt. Sen är det som bökerna. Hermione och Ron får två barn, Hugo och Rose. Men jag har ändrat så att Hugo heter Hugo George Weasley...

Naaaw! ♥ ! Fast på ett sätt gillar jag inte tanken på att Hermoine och George är kära...

Jag älskar det. Dom är så olika, men dom faller ändå för varandra.

Du är jätte duktig!