Jag Älskar Dej Mer, Mitt Hjärta!

Jag Älskar Dej Mer, Mitt Hjärta!

en kort ff om Hermione och killen hon älskar, vem det är får ni läsa snart. Kriget har precis slutat. Det kommer att vara små falsh backs, från vad som hänt innan, hur dom insåg att dom var kära, första mötet och lite annat Hope you like it

det kommer att vara tre eller fyra delar, då man först får följa hennes första möte med honom och vem han är får ni veta i nästa del..

tror inte det är någon speciell åldersgräns men.. nja.. det beror ju på om kyssar är så "farligt"

låter spännande !
skriiv! ♥

Jaa Skriv Nuuuuu ♥ snälla JGW?C:♥

DEL 1!


“Hermione!” jag vände mej om och där stod han, med sina vackra ögon och sitt rödorange hår som hängde ner lite över ögonen. Kriget var över, allt var bra igen. Vi hade överlevt, han tog mej i sin famn och han kysste mej mjukt, jag blundade för att kunna minnas det här ögonblicket för alltid. Han kollade på mej och log sitt vanliga busiga leende. George stod strax bakom oss och log, han höll om en mycket omskakad Katie Bell. jag kollade upp på hans ansikte igen, jag ville minnas det här för alltid. Nu när kriget var över kunde han och jag äntligen vara tillsammans.
Även om det var en sorglig dag, så var jag lycklig, han var min och han levde. I några få sekunder hade vi alla trott att han var död. Jag log försiktigt till honom och han log tillbaka.
“jag älskar dej Hermione Granger”
“jag älskar dej mer Fred Weasley”
Jag kollade mer runt i stora salen där vi stod, ruinerna av slottet gjorde ont att se, jag mindes första gången jag gått in genom dörrarna, dagen då hon kommit in på Hogwarts och dagen då jag för första gången i sitt liv träffade Ron, Harry, Fred och George.
____________________________________
flashback: 1 september Hermiones Första år på Hogwarts!


“okej allihopa, välkomna till Hogwarts skola för häxkonster, jag är Minerva McGonagall och är biträdande rektor. När ni kommer in i stora salen ska ni indelas i olika elevhem, Gryffindor, Ravenclaw, Slytherin och Hufflepuff. Gör ni någonting bra för erat elevhem får ni poäng och om ni bryter mot reglerna så blir det avdrag, så allihopa, följ efter mej” sa damen i den gröna klädnaden, hon såg sträng ut. Jag kollade mig runt i salen, det var så vackert, så magiskt och så förtrollande. Det fanns fyra långbord och vid dom satt det massor av elever, längt fram i salen satt lärarna och lite framför dom stod det en pall och på pallen låg det en dammig gammal hatt. När vi stannat en bit ifrån den så började den sjunga.
När den sjungit klart började professor McGonagall att ropa upp oss en och en för att prova hatten. När jag hörde mitt namn ropas ryste jag till, nu skulle HELA salen kolla på mej.
Jag gick tyst mot pallen, noga med vart jag satte fötterna så att jag inte skulle snubbla. När professor McGonagall satte hatten på mitt huvud blev jag nervös igen, tänk om Hogwarts inte ville ha mej, tänk om dom ändrat sig och inte ville ta emot mugglarfödda personer längre. När hatten tillslut skrek “Gryffindor” kände jag en otrolig lättnad och gick bort till Gryffindor bordet. Jag kollade mig snabbt om, snett mittemot mej satt det två orangehåriga killar, dom såg exakt likadana ut och båda log stort mot mej, jag log nervöst tillbaka och kollade på dom andra som satt runt mej, bredvid mej satt det en prefekt, det såg jag på märket han hade och så märktes det på sättet han pratade, han lät helt enkelt väldigt viktig.
När rektor Dumbeldore pratat klart så serverades maten, den smakade bättre än någonting jag någonsin ätit i hela mitt liv.
Bredvid mej hade en kille som jag träffat på tåget satt sig, han hete Ron, Ron Weasley och han verkade känna både tvillingarna och prefekten redan. Jag insåg sen att dom var syskon, alla hade orange hår och blåa ögon.
Jag kunde inte undgå att se att tvillingarna kollade nyfiket på mej flera gånger när dom trodde att jag inte märkte. Det gjorde mej tillslut lite besvärad.
Jag kollade istället på personen som satt mittemot mej, det var ingen mindre än Harry Potter, den enda i hela världen som överlevt avada kedevra och han var den som hade sänkt Voldemort, den mörkaste av alla mörka trollkarlar. Jag kunde inte förstå hur en liten baby hade klarat av honom och klarat sig med bara ett ärr.
“du, Hermione kan du skicka såsen?” jag kollade upp, det var en av tvillingarna som hade pratat med mej, jag räckte honom försiktigt såsen och han log glatt mot mej.
“jag är Fred, det här är min tvillingbror George.” sa han. jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag nickade bara.
“du är mugglarfödd va?” frågade tvillingen som hette George.
“ja, dom säger det.” svarade jag.
När vi ätit klart våran efterrätt så fick vi följa med prefekterna till våra sovrum.
_________________________
hihi första delen är tråkig, nästa kommer att bli mer intressant

DU SKA VET ATT DEN HÄR ÄR ASM OCH ÄR STOLT ÖVER DIG SOM LA UPP DEN HÄR♥

braa! fortsätt! +

så sjuukt bra ! meer ♥
bevakar

AAAAZUUUUMMMMEEEE! ♥♥

DEL 2

Jag fortsatte att kolla mej runt i den stora salen, som fortfarande var full med skadade personer, jag tog Freds hand och vi satte oss ner på en bänk, eller ja, det som fanns kvar av bänken. jag kollade ut genom den stora porten och jag mindes..
______________________________
Flashback: 14 maj under Hermiones tredje år på Hogwarts.

Jag var på väg till sjukhusflygeln när jag hörde att någon gick bakom mej, någon tog tag i min axel och jag vände mej om. Draco Malfoy och hans vänner Crabbe och Goyle stod där och flinade.
“vad vill du Draco?” frågade jag irriterat och kollade på honom.
“jag har fortfarande inte gett igen för det där du gjorde mot mej.”
“du förtjänade det Malfoy” fräste jag. För några dagar sen, samma dag som vi räddat Sirius så hade jag slagit till honom rätt i ansiktet, jag ångrade det inte alls.
“tala inte till mej i den tonen smutsskalle” fräste han och puttade in mej i väggen och grep ett hårt tag i mitt hår, det gjorde ont och jag flämtade till. Vad tänkte han göra?
Han höjde högerhanden, den handen han inte höll fast mej med. Han skulle slå till mej när som helst.
“hörrudu Malfoy, det där låter du bli med.” sa en röst, Draco och hans vänner hoppade till och vände sig om. Fred och George stod där med korslagda armar, Malfoy släppte mej samtidigt som han slängde ner mej på golvet.
“Weasley, patetiska människor..” muttrade han.
“ta tillbaka det där Malfoy.” sa George varnande.
“vad ska du göra?” sa Malfoy och flinade. Fred och George drog fram sina stavar som på given signal och riktade dom mot honom. Jag kunde se att han backade undan lite. Fred och George gick närmare honom och han, Crabbe och Goyle skyndade sig iväg. George skrattade tyst och Fred gick fram till mej.
“är du okej?” frågade han samtidigt som han räckte fram handen och hjälpte mej upp. Jag nickade och kände hur tårarna brände och klumpen i halsen bara blev större och större. Fred verkade ha märkt det efter som att han gav mej en tröstande kram innan han och George följde mej till sjukhusflygeln för att hälsa på Ron som låg där.
Han hade blivit biten av Sirius när Sirius försökte ta Scabbers, Rons råtta som hade visat sig vara Peter Pettigrew.
Vi satte oss runt Ron som låg i sängen och åt Bertie Botts bönor i alla smaker. Harry var också där.
“varför tog det så lång tid Hermione?” frågade Harry mej.
“Malfoy.” mumlade jag. Harry och Ron kollade förvånat på mej.
“vad gjorde han?” frågade Ron.
“det såg ut som att han skulle slå henne” svarade Fred.
“var ni där?” frågade Harry och kollade på Fred och George.
“om dom inte hade kommit så hade Malfoy dödat mej.” sa jag.
“dödat vet jag inte, men slagit ner.” sa George övertygat.
“just det. Tack för att ni hjälpte mej.” sa jag, dom log mot mej.
__________________________________________
haha innan ni hinner klaga så vill jag bara säga lite saker
1. datumen är påhittade.
2. det som jag skriver om har inte hänt i böckerna utan det är bara min fantasi-
3. ja, jag blev förkrossad när Fred dog i filmen så jag lät honom leva i min ff.
4. det här är min första Fred ♥ Hermione ff

vad tycker ni?

You Now I Love This ♥