Ron Weasley - Att leva i skuggan (SV) (G)

Titel: Ron Weasley - Att leva i skuggan
Språk: Svenska
Typ av text: fanfiction
Antal kapitel: vet ej än
Rating: G
Beskrivning: Detta är en HP fanfic där vi följer Ron stället för Harry. Det kommer vara skrivet i Han-form och då-tid, precis som Harry Potter böckerna.
Happy Reading!

En sval sommarvind flög in genom det vidöppna fönstret och rufsade det röda håret på en gängig pojkes huvud.
Han stod mitt i ett 1.
stökigt rum som innehöll en säng med filtar i olika färger och en trä byrå med utdragna lådor där man kunde se några få tröjor och byxor. På golvet var det fullt med smutsiga strumpor, godispapper, dammråttor och en massa annat småkrafs, och på väggarna hängde affischer med män på kvastar som hela tiden flög fram och tillbaka över en grön plan och kastade bollar till varandra.
Det var bara en enda plats i hela rummet som inte var täckt av ett tunt lager damm, och det var en fallfärdig hylla där ett brev låg utvecklat. På hyllan låg också böcker med konstiga titlar som ”Grundhandboken om förtrollningar”, ”Trolldomskonstens historia”, ”Magisk Teori” och ”En nybörjarguide i förtrollningskonster”. Framför brevet låg också en bucklig pinne som smalnade till en spets i ena änden.
Vem som helst kunde se att det inte var ett vanligt sovrum, med pojken tycktes inte se något konstigt med de flygande männen på bilderna eller böckernas titlar samt okända författare.
Han speglade sig själv i en handspegel, som omöjligt kunde visa hela hans svarta klädnad. Ett runt, fräknigt ansikte med tomma blå ögon fick dock plats och pojken suckade lätt innan han vandrade ut ur rummet.
Han gick ned för en lång spiraltrappa och möttes av ett ännu konstigare rum.
Lite var stans fanns det grytor som rörde sig själva, disk som blev ren utan ett någon irriterat stod och försökte få bort allt smuts samt en lång rödbrun stickning som växte utan att någon satt och pillade med den.
Det verkade inte heller förvåna pojken utan han drog vant ut en omaka stol och vilade armbågarna på bordet där fem rödhåriga barn trängdes.
En mullig kvinna med en klänning i orange och grönt – också hon väldigt rödhårig – sade ”God morgon Ron!” innan hon med ett leende slevade en stor klick gröt i tallriken framför pojken som hette Ron.

Verkar jätte bra ! meer ♥

Mycke bra!! meer

väldigt bra!!!

Åh, tack så mycket! Kommer mer här:

...

Han greppade sin sked och började äta redan innan maten nuddat tallriken och svalde varje tugga snabbt så att han skulle kunna ta ännu en till.
Det syntes på honom att det var en speciell dag. Ögonen log och två av hans äldre bröder skrattade högt åt den andres skämt.
Den äldste brodern satt och polerade ett guldfärgat märke där det stod ”prefekt” med stora, svarta bokstäver och verkade väldigt nöjd över att han ägde det.
Ron hade fått höra broderns prat om den brickan i flera veckor, så han ägnade den inte ens en blick.
I änden av bordet satt en yngre flicka som inte alls såg lika glad ut. Hon bar en lila tröja med rosa ränder och inte svarta klädnader som sina bröder.
Ron skyfflade in den sista tuggan i munnen precis i tid innan kvinnan började duka av bordet.
”Pojkar, nu måste gå och klä om. Ni vill inte komma till King’s Cross i skoluniformerna. De stirrar nog på er packning ändå. Skynda er nu!” sade hon och viftade med händerna mot bröderna som lydde och sprang upp för spiraltrappan, mätta och belåtna.
”Kom ihåg mugglarkläderna jag la överst i era lådor!” ropade modern oroligt efter dem innan hon suckade lätt och klappade den lilla flickan på huvudet. ”Nästa år är det din tur, gumman.”

den verkar asbra ju ska ta och bevaka;]

ååh bra! meer

Tack!

Ron rotade runt i sina byrålådor.
Hans pappa Arthur jobbade på ministeriet och hade ett stort intresse för mugglare. Han hade givit förslag på lämpliga kläder att ha på sig då de skulle ut bland mugglarna på tågstationen King’s Cross.
Ron drog snabbt på sig en mörkblå, långärmad tröja och ett par bruna manchester byxor innan han – utan framgång – försökte se sig i den lilla handspegeln igen.
Barnens mor Molly ropade på dem att skynda sig, så Ron pulade snabbt ned klädnaden i en stor, brun väska, stoppade sin knöliga pinne till trollstav i byxans enda ficka och tog böckerna under armen.
Han hade inte läst i någon av dem, förutom den om mugglare som hans pappa hade tvingat honom att läsa. Antagligen för att han ville att Ron skulle bli lika bra på mugglarstudier som han själv varit i sin ungdom.
Det hade stått det vanliga som Ron fick höra varje dag. Att mugglare var människor som inte hade magiska krafter och att dem gjorde allt på andra (smartare) sätt. Det var därför hans pappa var så fascinerad av dem. Hur de kunde uppfinna saker som bilar och glödlampor. Molly sade att hon aldrig skulle klara av hushållsarbetet utan magi.
Ron släntrade ned för trappan ännu en gång med sina tvillingbröder bakom sig.
Den äldste brodern – Percy – stod redan i dörren och väntade på att de skulle göra sig färdiga.
Ron hoppade i sina bruna skor innan han ställde sig bredvid sin bror.
Molly sträckte alla sina barn ett stort, inplastat paket med mackor inuti som Ron granskade lite besviket.
Hans familj hade inte råd med bättre. Både hans klädnad och stav hade han ärvt av sin bror Charlie som arbetade med Drakar i Rumänien.
”Glöm inte Scabbers Ron!” ropade Molly och gick för att hämta Rons råtta, också den begagnad.
Hon kom tillbaka med en fet råtta i en liten bur med galler och ställde den ovanpå Rons väska.
”Då var vi redo att åka då.” sade hon och vinkade till sig tvillingbröderna innan hon slog igen ytterdörren bakom sig.


Nu kanske det inte kommer mer på ett tag, men ja...

as bra mer!

jätte bra! meeer