En Hemlighet om Parkinsson [SV]

Titel: En hemlighet om Parkinsson
Språk: Svenska
Antal kapitel hittils: Fem
Färdigskriven: Nej
Typ av text: Fanfiction
Rating: PG
Prolog: Hon var inte den som alla trodde att hon var. Alla trodde att hon var det hårda, tuffa Pansy Parkinsson. Det var hon inte. Hon var feg. Hon vågade inte vara sig själv. Hon ville inte vara den alla trodde att hon var. Hon ville inte vara den Pansy alla trodde att de kände. Hon ville vara sig själv. Men det kunde hon inte. Inte för någon, utom för honom.


Ska jag börja eller inte?

börja :]

jaaa börja jag kommer iaf att läsa

börja

Prolog: Hon var inte den som alla trodde att hon var. Alla trodde att hon var det hårda, tuffa Pansy Parkinsson. Det var hon inte. Hon var feg. Hon vågade inte vara sig själv. Hon ville inte vara den alla trodde att hon var. Hon ville inte vara den Pansy alla trodde att de kände. Hon ville vara sig själv. Men det kunde hon inte. Inte för någon, utom för honom.

Kapitel 1
Ännu ett år

Obs, jag har hittar på och inte tittat i böckerna så dem kanske inte stämmer överens

Pansy satt på Hogwartsexpressen och tittade ut genom fönstret. Ännu ett år på Hogwarts skulle börja. Ännu ett år med hårda prövningar och en massa lögner. Ännu ett år med en påhittad, jävla... Fasad som inte ens stämde överens med hennes inre. Hon blev så arg när hon tänkte på att hon inte behövt visa sig så cool för killarna i hennes årskurs. De satt framför och brevid henne nu. Hon var omringad av populariter och status och hon kunde inte komma ut ur ringen av långa, målade naglar och underkänt i varje prov.
"Du ser arg ut Darling, är det något fel?" Draco Malfoy log brett emot henne. Hon ruskade snabbt på sig.
"Nae jag satt och drömde bara.", sa hon och log tillbaka.
"Om mig kanske?" Draco log ännu bredare och hon tittade in i hans stålgrå ögon. Han var en anledning till att hon var som hon var. Hon ville visa sig snygg och cool inför honom, Draco Lucius Malfoy, killen alla ville ha. Han var hennes, Pansys, och hon hatade det. Visst han var snygg, men han var inte rätt. Den rätte gick i Hufflepuff. Eller var han den rätta?
"Kanske det", svarade hon på Dracos fråga, samtidigt som hon märkte att tåget saktade in.
"Jag går in till de andra tjejerna och byter om så kan ni byta om här. Vi syns därute, okej? Bra!"
Hon svarade innan någon annan hann säga någonting. Hon gick in till Daphny och de andra tjejerna och bytte om. Tåget stannade med ett sista litet "Puff" och Pansy trängde sig ut i korridoren. Hon kom ut på perrongen och andades in Hogsmead-doften. "Ännu ett år med en hemlig Pansy", tänkte hon och gick mot Draco och mötte honom i en kyss.

Mera?

oh :o brukar inte gilla pansy men jag... känner väldigt stort behov av att se hur det går för henne!!

Känn dig bevakad

I denna ff är ingen av dem jag skriver om prefekter.
Här kommer det:

Kapitel 2

Ett leende av en oväntad person


Efter att alla små förstaårselever hade placerats i rätt elevhem kände sig Pansy aningens trött. Hon satt och dåsade lite i början av Dumbledores tal, men sedan lade hon märke till en sak. Professor Snape log!? Severus Snape satt där vid lärarbordet i sin svarta klädnad och lika svart hår och log. Hon hade aldrig sett Snape le förut. Hon vaknade ur sina funderingar när Dumbledore sa:
"Och vi välkomnar även en ny lärare här på Hogwarts, nämligen Professor Horace Snigelhorn!" En varm aplåd hördes och pansy såg att Harry Potter viskade någonting till Weasley och Granger. Som om Draco kunde läsa hennes tankar sa han:
"De där tre håller säkert på med nåt fuffens nu igen. Hoppas att de blir reglerade!" Pansy svarade inte utan vände istället blicken mot Dumbledore igen.
"Professor Snigelhorn kommer att undervisa i ämnet Trolldryckskonst!", sa han. Pansy hann knappt tänka tanken "Men vem ska ha försvar mot svartkonster då?" innan hennes fråga besvarades.
"Det betyder att ämnet Försvar Mot Svartkonster kommer att hållas av ingen mindre än Professor Snape!" Alla blev chockade, men inga såg så chockade ut som Potter, Weasley och Granger. Varför? Alla i Slytherin kappade i händerna, men inget annat elevhem. Alla tyckte att han var elak. Pansy höll med. Professor Snape var orättvis. Men när hon nu satt där kunde hon inte göra annat än att klappa hon med. Efter Middagen gick hon ner till fängelsehålorna och det grön-silverklädda uppehållsrummet med Crabbe, Goyle och Draco. Hon och Draco satte sig i en soffa och Crabbe och Goyle satte sig i varsin fåtölj. Det var kallt, barsorna hade inte tänts än och Pansy huttrade till. Draco märke det och drog henne till sig och kramade om henne. Hon såg hur både Crabbe och Goyle kastade avundsjuka blickar på henne och Draco. Om de bara hade vetet. De hade ingenting att vara avundsjuka på. Deras kärlek var inte äkta. Draco visste inte om det. Men Pansy gjorde det och hon skämdes.
"Jag ska nog sova nu", sa hon och såg genast hur besviken Draco blev. Hon lämnade killarna med dåligt samvete. Den natten kunde hon inte sova. Hon låg och tänkte på honom. Hon ville träffa honom och prata ut. Var hon kär? Neej, definitift inte kär. Eller? Hon kanske kunde få tid i morgon, om hon låtsades vara sjuk och om hade en håltimme, vilket hon säkert hade. Imorgon skulle hon få träffa Ernie McMillan.

Mera? Om någon kommenterar kan jag skriva nästa kapitel.

Fortsätt!!!!!!

jag vill gärna läsa en fortsättning

Skriver i morgon =)